Vegoliv

Ven med extra allt

Så länge jag har vetat om att Ven finns har jag velat åka dit och när jag dessutom fick se att det finns en etapp av Skåneleden där så har längtan blivit ännu större. Lägg till att varenda kotte som varit där är lyriska över ön, reklamen och varenda bild man ser är som tagen ur en sagobok. Såklart jag hade skyhöga förväntningar när vi tog båten över från Landskrona.
Skulle de infrias eller skulle jag bli besviken?

Välkommen till Ven! Mitt ute i det blåa Öresund reser sig ön brant ur havet och bildar en grönskande platå med en vidunderlig utsikt mot de skånska och danska kusterna. En ö som är enkel att uppleva och lika enkel att förälska sig i.

Det går att åka från Helsingborg under en kort period på sommaren men vi missade sista dagen med fyra dagar. Med facit i hand så blev det väldigt bra men det visste vi inte då.

30 minuter tar färden och väl där var det plättlätt att hitta vart vi skulle.

Jag skulle springa hela Skåneleden och Anders skulle gå en del av den med ett första mål att kolla in Tycho Brahe-muséet som ligger nästan mitt på ön.
Skåneleden går på mestadels fina grusvägar och stigar men jag är förvånad över hur mycket asfalt det ändå var. Det går upp och ner, slingrar sig utmed havet, in i skogen, över ängar, förbi prunkande trädgårdar och genom små fiskebyar. Att säga att det var helt galet vackert räcker liksom inte. Det var magiskt fint och så oerhört fridfullt!  Det blev många fotostopp men även pauser för att mumsa på björnbär. Det fanns obegränsat av dem på hela ön!

Vid campingen kunde jag inte hålla mig längre.Havet kallade och jag lyssnade för hur skulle jag ha kunnat motstå detta?

Jag visste ju heller inte då att jag skulle komma dit en gång till när jag och Anders traskade dit efter fikapausen mitt på ön.  Det finns en hel del matställen men dels var där klent med vego-utbud och dels var det hutlöst dyrt. Vi köpte istället mega-goda brödbullar på bageriet och kaffe plus kaka på Tycho Brahe caféet eftersom Anders redan var där. Helt perfekt!

13 km löpning blev det för mig innan vi traskade vidare tillsammans. Märkligt nog såg jag inte en enda till som sprang. Däremot oräkneliga som cyklade. Kanske var det för att jag var så unik som så många verkade komma ihåg mig på båten hem för det blev väldigt många som sa de sett mig springa förbi på lätta ben. (Något jag tolkar som att de behöver synundersökas för några lätta ben hade jag då inte! haha)

Vi tog oss ner till campingen igen men i stället för att bada där en gång till så gick vi vidare till hamnen för ett dopp. Ljuvligt!

Vi hade verkligen en perfekt dag på ön och på hemvägen förvandlades ljuset så allt på något vis blev inbäddat i ett dis och om möjligt ännu vackrare. Så ja, Ven levde verkligen, verkligen upp till mina förväntningar. jag skulle dock inte vilja bo där men det är en annan sak.

Så var det det där med Landskrona. Om vi inte hade åkt därifrån så hade vi nämligen missat den fina Citadellen som vi spontanbesökte och som mer än väl är värt ett besök!

Från början av 1700-talet användes fästningen som fängelse och 1827 blev det fängelse för livstidsdömda. Under 1900-talet fungerade Citadellet som tvångsarbetsanstalt för kvinnor. Citadellet är Nordens bäst bevarade slott från 1500-talet och är Sveriges enda bevarade jordfallsfästning.

Citadellområdet är idag en härlig, grön plats som inbjuder till umgänge. Här finns en stor lekplats, café, konstnärer och butik med antikviteter.

Nu är både hjärtat, själen och huvudet fullt av fantastiska och härliga intryck som skapat fina, fina minnen.

Alltså jag älskar semester och jag älskar Skåne!

Kram från Ingmarie

Njutarstunder

27-28 grader, ljumna vindar, sol, kristallklart vatten, många bad och två tuffa träningspass. Det är ju nästan som om jag vore på träningsläger på sydligare breddgrader!


Eftersom det här Ingmarie-vädret verkar vara högst tillfälligt så ser jag (förstås) till att maxnjuta. Det är förresten en av mina talanger. Jag kan på nästan ingen tid alls ta mig till härochnu-njutarmood och glömma i princip allt annat. Det behöver inte vara några märkliga grejer. Ett gott kaffe, 5 sekunder av varma solstrålar, cykelturen hem från jobbet i medvind, kraften i en intervall eller riktigt kallt vatten när törsten är stor. Livet är fullt av njutarstunder om man bara ser till att uppleva dem!

Det kan vara utmanande mitt i en kämpig intervall men jag kan på något vis verkligen både gilla och uppskatta den där trötthetskänslan som förr eller senare kommer. I dag blev det senare och då är det ännu bättre! Jag satte t o m någon slags Pb som 58 +are på 1 km enl Garmin. Vem blir inte lycklig då? För den som undrar gjorde jag 8 x 5 min med 1 min vila.

Crosstraining-passet var en killer och jag trodde ett tag att både armar, ben och core skulle lägga av men allt höll ihop till slutet. När jag är så där riktigt trött så försöker jag tänka en repetition och en övning i taget samtidigt som jag föreställer mig hur muskelcellerna drar ihop sig och jobbar. Det brukar faktiskt funka till 98%.

Enklaste njutarstunden kanske ändå var att sitta på balkongen, äta middag och dricka öl ur platsmuggar för ja det funkar finfint även om det kanske inte är lika tjusigt som glittriga glas. Dessutom kommer jag just därför att minnas denna  sköna stunden ännu lite bättre.

Hur man sightseear ett finbesök

Bästa Lisa kom och hälsade på ända från o8a-land (via lite annat) och eftersom jag ville visa henne så mycket som möjligt av stan och dess fina omgivningar (helst vill jag att hon flyttar hit med hela familjen och blir min kollega) och hon liksom jag gillar att springa så var ju valet på vad vi skulle hitta på väldigt enkelt. Löp-sightseeing måste vara den bästa sightseeingen ever!

Man hinner se och uppleva massor tillsammans, prata utan andra avbrott än något litet foto-stopp och får träning på köpet. Vi ses inte ofta men varje gång är det som det var i går och det är så himla skoj att ha följt henne från att ha varit tonåring till att bli både läkare och två-barnsmamma! Med tanke på att det skiljer sig bra många år mellan oss är jag extra tacksam både att hon vill hänga med just mig och att jag pallar hänga med henne.

Är det semester så är det så jag och Anders har lyxat med ännu ett besök på Brukets kaffebar. Jag kan avslöja att de där hummusmackorna var ruskigt goda! Kaffet också!

Som vanligt ändras väderprognosen snabbare och oftare än min hjärna hinner med och det gäller verkligen att ha en plan b,c,d,e…k.
Jag begriper verkligen inte att de så bombsäkert vet hur vädret ska vara om 30-40 -60 år men inte ett dygn framåt…?
Om de nu har rätt så ska det bli tråkväder om några dagar så trots rejäla vågor så bestämde jag mig för att simma i havet. Kan bara konstatera att precis som man aldrig ångrar ett bad eller ett träningspass så ångrar man inte ett öppet vatten sim heller. Inte ens fastän man som jag tycker de där vågorna är jätteläskiga. Men det är ju också som så att det är när man utmanar sina rädslor och nojjor som man växer, eller hur?

Kram från Ingmarie

 

S-e-m-e-s-t-e-r

Från i går kväll har jag 13 dagar ledighet framför mig. Hur najs är inte det? Jag ska minsann maxnjuta varenda dag!

Innan det där sista jobbpasset i går testade jag för första gången Carbon-skor. De flesta har både hört talas om dem och har en åsikt om dem. Är de fusk? Funkar de ö h t? Är de värda pengarna?
Jag har inga svar på det, trots att jag nu provat, men jag kan säga att de känns annorlunda. Ungefär som att studsa fram på moln! Inte för att jag vet hur det är men jag inbillar mig att det känns ungefär så. Kanske att några av intervallerna gick lite snabbare än innan också men det var marginellt.

Oavsett om de gör en snabbare och oavsett om man tycker de är fusk så springer de inte av sig själva. Jag blev i alla fall trött.

Första semesterdagen startade jag med ett riktigt bra simpass. Något har hänt där för det känns nästan alltid både roligt och lätt nu. Jag tackar och tar emot och njuter så länge det varar.

Gympasset på kvällen gick också bra! Mycket folk och massor av energi. Sånt gillar jag!

Men jag har (såklart) inte bara tränat. Ledig på en strålande dag är som gjort för en cykeltur till vackra Sofiero Slott för att fika på det mysiga caféet och bara strosa runt bland allt det fina. Tänk att ha haft detta som ”sommarställe”! Tack Gustav VI Adolf för denna gåva till Helsingborg. Det finns tydligen givmilda kungligheter…

I morgon blir det en helt annan slags sight-seeing!

Kram från Ingmarie

 

En (och en halv) världspremiär

Både Åsa och jag har kört swimrun massor av gånger innan, liksom att vi har tränat ihop oräkneliga gånger på olika pass på gymet, men vi har aldrig varken tränat ett pass helt tillsammans bara vi två eller kört ett swimrunpass ihop.
Tills i dag då.
Lite nervös var jag innan för Åsa är en av de där supertstarka kvinnorna som lyfter dubbelt och tredubbelt så mycket som mig, som har gjort 8 burpees när jag gjort en och som kör både marathon-rodd, Hyrox och cross-fit. Hon är dessutom inte ens vuxen! (Dvs hon är under 50 år)

Men hon är också en supersnäll människa, ödmjuk som få, anpassningsbar och gillar att hitta på tokigheter. Det var antagligen pga det sista som hon sa ja när jag frågade om hon ville köra Halmstad Swimrun med mig…

För att inte vara helt osynkade så hade vi idag vår världspremiär och vilken premiär det blev!

Perfekt temperatur, helt stilla vatten, makalöst vackert och vi hade skoj precis varenda sekund. Vår ambition är att ha roligt på loppet, hjälpa och pusha varandra och helst inte komma sist. Fast gör vi det så är det också ok.

Löp-och sim-mässigt är vi hyfsat lika men det där med i- och uppstigning i vattnet samt hålla ordning på repet i simningen ska vi öva lite mer på. Jag ska också se till att ha extra goggels för mina pajjade innan vi ens hade börjat! Det är andra gången det märket gör det så hur bra de än är när de funkar så blir det inga fler. Nu var det så himla turligt att hennes kollega, och vår träningskompis, bor precis jämte Ön där vi var och han kom som en räddande (bilkörande) ängel på mindre än 5 minuter med ett par jag kunde låna.

Anders hade hittat nya fina löpvägar och höll för en gång skull på längre än mig/oss. Det betyder dels att han hade roligt och dels att jag/vi tog det lugnt. Haha.
Fikat på mysiga Inez&Greta satt som en smäck efteråt men jag önskar de hade haft lite mer vego-utbud. Brödet och miljön är dock värt många, många mils omväg för!

Eftersom jag har ett jobb i morgon bitti så åkte jag hem och eftersom det där jobbet är på Sats, och jag kände att jag ville kolla tekniken redan i kväll så jag slipper drömma mardrömmar om det, så cyklade jag dit och tänka sig att det fanns två klasser precis när jag kom dit.  (!!!!!) Hur skulle jag kunna låta bli att vara med då liksom?

Bootylicious vet jag inte ens om jag testat någon gång så det var åtminstone en slags världspremiär det också. Svettigt och kul rakt igenom!

 

Kram från Ingmarie

 

Favoritkombon och lite annat

Har jag sagt att jag älskar värme?
Och att svettas?
Och att träna?
Kombinera de där tre och jag är i himmelriket!

4 x 10 min tröskel i finskogen. Kändes riktigt bra även om det inte var så snabbt som jag trodde..-. Ibland tndrar jag om Garmin verkligen stämmer.. Men känslan är viktigast och jag blev trött oavsett.

Ännu svettigare var crosstriningpasset i Halmstad på kvällen. Det stänkte om mig! Attans var skoj det var och attans vilken träningsvärk jag kommer ha i morgon!

Nu har jag dock inte svettats hela dagen.

Hänga upp några av mina tavlor på Galleri 70 var det inte men däremot lika roligt som träningen fast på ett annat vis såklart. Jag rekommenderar alla ett besök där för det finns massor av fina grejer och verkligen något för alla att titta på!

Det känns både roligt, spännande, äventyrligt och lite läskigt men jag har bestämt mig för längesedan att strunta i både jantelagen och i vad ”andra ska tycka och tänka”. Jag gör min grej och lever mitt liv helt enkelt!

Besöket hos mamma, Ulf och sötaste lilla Sheila blev en perfekt avslutning på en finfin dag. Så himla mysigt och jag blev jättemätt.

Kram från Ingmarie

Favorit i repris; Landskrona – Helsingborg

För nästan exakt två år sedan gjorde vi samma grej och sprang mellan Landskrona och Helsingborg. Efter i dag är jag minst lika kär i sträckan som då och jag hoppas och önskar detta kan bli vår lilla tradition.

Den är makalöst vacker och innehåller typ allt. Även industriområden men dels kan de ju faktiskt vara riktigt coola och dels spelar det ingen roll när man har bästa Anna som sällskap. Det finns oändligt många samtalsämnen att beta av och dessutom är hon snäll nog att anpassa farten till min något långsammare än hennes vanliga. (Jag tröstar mig med att hon fortfarande är ungdom även om hon i alla fall kommit upp i vuxen ålder.)

Vi ses i Landskrona och i motsats till förra gången är det sol. Vi kryssar oss fram mot havet och Skåneleden men inte alls samma väg som förra gången tydligen för bilderna blir inte alls desamma. Inte hela tiden sedan heller och jag vet inte riktigt hur det gick till! En del foto från förra årets äventyr minns jag inte alls att jag såg i dag. Har de tagit bort statyerna och bänkarna eller var jag bara helt lost i skallen? Men vem bryr sig? Det var ju lika magiskt och backarna var lika branta för nej Skåne är inte platt.

 

Många fotostopp och 25 km senare var vi framme vid ”min” brygga, som f ö är precis vid Helsingborg Marathons mål, för en välförtjänt och efterlängtad sprada. Mina fötter var inte jätteglada i dag så det kändes extra skönt för dem att få komma ner i det svalkande havet. T o m Anders badade när han mötte upp oss! Fredrik hade cyklat från Malmö och tyckte säkert det var lika härligt som oss. Hur kan man inte gilla det liksom…?

Sånt här kräver såklart mat och valet var enkelt. Bruket Kaffebar har kanske inte den längsta menyn men både den och kaffet är garanterat gott och man blir precis lagom mätt.

Är osäker på om det var den, solen, det fantastiska sällskapet eller siestan jag tog vid havet efteråt som gjorde det men jag drog till gymet framåt kvällen. Tänkte att lite core och stretch skulle sitta fint.

Så blev det inte…

Det blev ett rejält benpass inkl resten av kroppen plus stretch.

Kan bli en mycket intressant morgondag…

Kram från Ingmarie

Var tydligen trött

Jag måste ha varit stentrött i morse. Hela natten förresten. Minns inte ens att jag la mig och hörde inte att klockan ringde i morse utan vaknade en timme senare. Det extra intressanta var att det var inte förrän efter morgonyogan jag fattade det.

Nu hade jag ingen tid att passa så det spelade ingen roll men känslan var allt lite skum och allt blev (förstås) senare än det brukar.
Hade inga större förhoppningar om intervall-passet men 6 x 5 min hade jag bestämt att jag skulle harva mig igenom. Det blev 8 stycken. Fråga mig inte varken varför eller hur för jag har inget svar.

Benen blev tvärtrötta men efter mat och en stund i min ”ateljé” så hojjade jag till badet för lite poolrun. Så himla skönt och jag är säker på att det är en jättebra återhämtningsmetod för trötta ben!

För att ”utnyttja” att vi har så nära till det allra mesta, och för att gynna det som är extra bra, så cyklade vi ner till stan och restaurang Chay som utan tvekan är ett av våra absoluta favvo-hak här. Alltid gott, alltid trevligt, alltid vegan och man blir alltid mätt. Mycket bättre än så kan det väl inte bli?

Kram från Ingmarie

Syskonspring

Äntligen kunde jag och lillebror Daniel synka våra livspussel för en heldags-dejt i Halmstad. Jag från Helsingborg och han från Göteborg. Helt perfekt att då börja med en två-timmars löptur via Galgberget runt hela Sperlingsholm och Furet. Galet vackert och det är alltid lite extra roligt att passera pappas gamla skola och barndomshem där även jag lekte som barn. Minns fortfarande hur jag och farmor plockade ägg i hönshuset, farfar körde oss i skrindan tillsammans med en massa betor, och hur jag badade i en järnbalja.

Gamla Sperlingsholms-skolan som numera är bostäder

 

Farmor och farfars statar-hus som de bodde i

Det bästa var att ha Daniel för sig själv och massor av tid till att snacka om allt från Trump och elbilar till träning och resor. Jag är glad jag fortfarande hänger med denne superman som både springer maror, driver x antal företag, är stark som en björn och har ett hjärta av guld.

Innan vi for till pappa, och jag senare även till Sats-jobbet, så åt vi en supergod lunch tillsammans med mamma och Ulf på mysiga Rotundan.

Nu är jag hemma igen och ännu en ny jobbhelg väntar. Det retsamma, och trista, är att det är också de enda tre dagarna på till synes evigheter som solen ska visa sig.

Kram från Ingmarie

En nygammal och en ny pärla

Efter en halv sovmorgon, lång frukost och städning for vi till Bokskogen i Torup. Vi har varit här några gånger nu och detta är verkligen en oas för alla som gillar friluftsliv och vacker natur. Det finns även ett superfint utegym, ett vackert slott, två caféer, grillplatser, lekplatser och en massa olika slags spår att välja mellan.

Efter fredagens äventyr, gym i går, för lite sömn pga en konsert som höll på långt in på natten följt av ett 11-timmars jobbpass utan rast (!) så hade jag inga höga förväntningar på att benen skulle vara med mig. Inte resten av kroppen heller för den delen. Men som du vet är kroppen en konstig manick och även om jag inte studsade fram i någon racer-fart så kändes det förvånansvärt lätt och bra!
Jag valde att springa 10 km-rundan och med lite extra felspringning fick jag ihop en fin 70-minutersrunda.

Något jag absolut ska göra är att springa Skåneleden till/från eller igenom här för det är garanterat jättefina sträckor!

För att lyxa till det lite mer denna lediga söndag, den enda på lång tid, så hade vi kollat in lite olika fik i närheten som skulle kunna funka men det slutade med det som låg absolut närmast. Hög mysfaktor, gott kaffe, god macka även om den var lite för liten mig.

Bara några kilometer därifrån ligger Pudesjön. Den är väl gömd så vet du inte om att den finns så missar du den. Jag visste om den tack vare Google maps och en vinterbad-Fbsida jag är med i. Vilken pärla! Inte så stor men med fina bryggor och t o m ”omklädningsrum”!

Fantastiskt härligt att simma där! Blev inte så jättelångt för jag började av någon anledning att frysa som en tok redan efter några varv. Men det var det värt! Finns ju rumpvärmare i bilen!

Kram från Ingmarie