Vegoliv

Halmstad-guld

Det hade varit lite intressant att veta hur många gånger jag egentligen har sprungit på Prins Bertil-stigen. Särskilt biten ut till Grötvik. Många är det i alla fall och i dag blev det en gång till. Som alltid har man medvind ena hållet och motvind åt andra och som alltid är det bedövande vackert.

Innan gymet för egen träning och för att träna andra träffade jag finaste Nina för välbehövligt snack och jättegod mat hos Söderfamiljen. Extra plus  att kunna sitta ute i den härliga solen!

I kväll skiner denna i stället.

Kram från Ingmarie

 

Skrylle bakgård

Livet alltså. Ibland blir det inte alls som man tänkt sig men ändå blir det det fast på ett annat vis.
Vi skulle köra en favorit i repris från förra året och åka till Skrylle för att kuta Skrylle bakgård. Planen var att vara där till starten kl 9 men pga taskig sömn bestämde vi oss för att sova lite extra och därmed komma senare. Det spelade egentligen ingen roll för man kan starta när man vill men jag hade ju gärna velat få ihop ännu ett 30 km pass.
Så vad är en SkogsBakgård?
Så här beskriver fantastiska teamet Anna-karin och Per det:
Vi använder oss av den trevliga och omväxlande 3-kmslingan, men för dig som vill springa längre är det fritt fram att bygga på/välja med valfri distans.
Dock startar vi prick varje hel och halv timma. Första start kl 9.00. Vi tänker oss 10 starter, det betyder att sista starten går 13.30 – alltså 9.00, 9.30, 10.00, 10.30 osv.
Du har 30 minuter på dig att i valfritt tempo ta dig runt trekilometersspåret (alternativt längre), bara du är i mål innan nästa start. Enligt back-yardkonceptet alltså, fast kortare! Vi kör tio starter, så fixar du alla varv har du sprungit minst tre mil!
Nyhet denna gång! Vill du klara en ultra så är vi i Skrylle från kl 08.00 och stannar kvar 1 timma efteråt.
Det är ingen tävling, det är en utmaning! En uthållighetsutmaning. En lightversion av ”riktig” backyard. Alla är vinnare, kom som du är, spring som du vill, du lägger upp det som du önskar. Kör det antal varv du känner för. Det är ok att starta vid kl 10 eller kanske 11 – men då hinner du förstås inte alla tio varv. Det är ok att ta en längre paus, stå över en start, och dra igång igen. Det är såklart ok att nöja sig med ett fåtal starter.
Tanken är utmaning och att ha kul tillsammans!
Vi står för ät- och drickbar energipåfyllning under hela evenemanget och laddar upp med bars, godis, chips, dryck: salt och sött och hembakat.
Klockan 10 var vi i alla fall på startlinjen och redan efter ett par hundra meter kände jag att kroppen inte var med mig. Seg, trög, extra ont i fötterna och blytung kropp men ändå full av energi. Helskumt!
Men jag gnetade på. Efter fyra varv bytte jag skor helt enkelt för att de var egentligen redo för återvinning för längesedan men jag kände mig snål och tänkte att de funkar nog några mil till. De gör dock sällan det när ytter-sulan är så sliten att man nästan ser inner-sulan..
Om det var det, deras magiskt goda banankaka eller något av allt det andra smaskiga låter jag vara osagt men kroppen vaknade till liv åtminstone några hack.
Rundan är väldigt fin och jag kan nog säga att jag kan den ganska bra nu. haha
Efter femte varvet bestämde jag mig för att hur trögt det än var så skulle jag få ihop åtminstone 24 km så jag la till en km vid varje runda för att få ihop lite mer men jag fortsatte ta det lugnt.
Vi var över 85 st som sprang så det var alltid någon att haka på och småbabbla med om man har lust. Och ork…

Även Anders hade riggat med stol för han anade att han skulle behöva vänta på mig…

Efter sex varv hade jag 20 km. Det var då tankarna började snurra mer än vanligt. 25 km, 26 km, 28 km eller kanske rent av 30?
28 lät bra för då skulle det bli två stycken 4 km loopar till.

Men hur det än är så är 30 en jämnare siffra så när jag kutat sista 3 km så fortsatte jag ett varv till istället för att ”bara” ta en extra kilometer. Det är banne mig inte lätt för kroppen att ha en envis skalle.

Anders sprang fem varv precis som förra gången men detta året rev han av alla på en gång.


Så det blev en favorit i repris även om det inte blev som vi tänkt!
Badet tog vi dock på ett annat ställe. Anna-Karin tipsade oss om Billebjer och fastän det ligger långt bort i ingenstans så var det fullt av badande både två- och fyrbenta. Vi fattar absolut varför! Det är en pärla väl värt omvägen!

Tusen tack Team Per & Anna-Karin för ännu ett fantastiskt arrangemang av er! Ni är outstandning!

Kram från Ingmarie

Sommar i Halmstad

Jag gör verkligen mitt bästa för att njuta av de sista sommardagarna för även om den inte är slut riktigt ännu så närmar det sig höstmånaderna vare sig jag vill eller ej.

Löpturen valde jag att förlägga mestadels på Galgberget. Förutom möjligtvis de allra regnigaste och vindpiskande dagarna så är det alltid fint där och en oas för alla som gillar att springa eller gå. Det jobbigaste är att ta sig dit för hur man än gör så måste man upp antingen via en massa trappor eller en lång seg backe. Det är ju liksom sånt som ingår när man ska upp på ett berg..

Men det är det värt och hemvägen är desto enklare!

Havet vid västra stranden är nästan löjligt långgrunt, man får gå hundratals meter bara för att få knäna blöta, men den är bara några stenkast från vår lya och är en härlig plats att hänga på så valet var ändå lätt. Att behöva vada i havet är ju inte precis jättejobbigt heller..

 

Ungefär mittemellan stranden och vår lya ligger Galleri 70 där jag och flera andra ställer ut konst. har fortfarande lite svårt att fatta att jag ’r med på ett hörn och ffa har jag svårt att fatta att jag ens vågar. Minns när jag tog upp målandet igen att jag sa att ingen, inte ens Anders, skulle få se vad jag gjort. Det är ju tur att man kan och får ändra sig och förändras..

När solen höll på att gå ner drog jag till Sats för att vara med på Marinas Transformer som blev en svettfest uran dess like och hade jag behövt göra en ynka burpee extra hade jag nog brutit näsan.

Nu hade jag det dock så lyxigt att mamma och Ulf bjöd på middag villet verkligen är höjden av lyx. På köpet fick jag träffa både lillebror och brorsbarn plus sötaste lilla Sheila. Nu borde jag vara återladdad för morgondagens äventyr.

Kram från Ingmarie

Fler närområdes-pärlor

Helsingborg måste vara den mest koloniträdgårds-täta staden vårt avlånga land har. Det finns minst 16 st på cykelavstånd från oss. Makalöst! Många av dem, kanske t o m alla, får man besöka under ffa vår och sommar och det är som att gå in i en sagovärld. Vi har ex Ringstorp Sommarstadu precis utanför knuten. Jag brukar se hela området uppifrån vår lya där på toppen av huset men idag såg jag allt från markplan och kan bara konstatera att det är en oas och en idyll som alla borde få uppleva. Så gulligt att jag dog gullighetsdöden flera gånger om..

En annan pärla som jag sprungit förbi flera gånger men besökt först i dag är Linneaträdgården i Maria Park.

Jag har egentligen inga bra ord för att beskriva detta stället men är/kommer du hit är det snudd på ett måste att besöka! Från början har det (tror jag) varit ett växthus som gjorts om till restaurang och butik och det är jättemysigt och otroligt vackert!
De som jobbar där har verkligen fattat vad service är och maten vi valde, veganska kikärtsbiffar med ljummen linssallad, picklad rödlök, citron & ajvar, var obeskrivbart god. Dessutom ingår både salladsbuffe, hembakat bröd och kaffe för 149 kr och i dag känns det otroligt billigt! Det går att välja vad man vill ha från ”Dagens”, a la carte och Caféet. Man kan sitta både ute i den fina trädgården, i små mer privata växthus och inomhus och de har öppet året runt!

Jag har fattat att det finns de som tycker att under semestern ska/behöver man inte träna så mycket vilket för mig är helt obegripligt. Det är väl då man har som mest tid både för det och för att återhämta sig?
Nu gör jag nog egentligen varken mer eller mindre mot när jag jobbar men den stora skillnaden är att jag slipper att passa tider, slipper stressäta och jag kan ta en powernap precis när jag vill vilket för mig är höjden av lyx.

I dag blev det först fartlek i Olympiaparken. 30 x 30-30 sek för att väcka liv i benen.

Plus ett riktigt bra simpass. Fick världens feeling trots, eller kanske tack vare, att det var knökfullt i bassängen. Tydligen ganska vanligt när semestrarna är slut och folk ska försöka döva sitt dåliga samvete. Men det brukar gå över enl en säker källa. Ungefär som på gymet med andra ord. Själv är jag för lat för att sluta träna för absolut inget är ju jobbigare än att försöka komma igång igen.

Kram från Ingmarie

Dagsutflykt

Man behöver inte åka långt för att uppleva det som att man är på en resa någon helt annanstans. Närutflykter är många gånger verkligen underskattat!

Vi for till Gantofta som ligger knappt 15 km söder om Helsingborg och Rååns dalgång. Det är en del av ett större område och man kan bygga ihop lite olika löp/vandrings-sträckor och även fortsätta på Skåneleden.

Där finns en runda som tar en förbi bl.a Raus kyrka ,  Görarps mölla, ängar, hagar, dalar, berg, spång, små vattenfall och naturligtvis Råån som finns vid ens sida hela tiden. Det är helt galet vackert och omöjligt att helt beskriva med ord och bilder.

Den ”längsta” rundan är ca 7 km men jag förlängde en bit på Skåneleden innan jag sprang tillbaka till Anders som hade traskat istället.

Så om du är i närheten missa inte att ta dig dit och upplev detta vackra!

Några stenkast bort ligger Rydebäcks brygga som på många sätt påminner om Åhus brygga. Vattnet var härligt men vågorna sög rejält så jag höll fast mig vid stegen för var inte alls sugen på att fara iväg.

Sen var vi tokhungriga och jag hoppades verkligen att Miss Sally skulle vara värt omvägen så jag inte skulle svälta ihjäl. Eller i alla fall bli ännu mer desperat.  Nu vet jag att det var det! Vilket jättemysigt och trevligt ställe!

Både Tomatsoppan och Tomatpajen was to die for! Vi brukar ofta välja olika rätter och dela på dem för att på så vis få extra mycket av allt! Smart va?

Precis jämte ligger Tomatens hus med butik & bageri. Ja de säljer mycket tomater men även andra grönsaker, blommor, kryddor, olika slags mattillbehör och massor av varianter på bullar och bröd. Vi köpte bl.a deras bovetebröd och mamma mia så gott! Vi har redan ätit upp halva limpan…

Vi köpte också en massa olika växter så nu har vår fina balkong som vi älskar att hänga på, särskilt jag, fått ännu ett lyft.

Faktum ärt att vi redan gjort om jättemycket sen vi flyttade in i maj. Bl.a har Anders helt nytt skrivbord och stol till sitt arbetsrum och jag har fått en arbetsbänk (läs hans begagnade skrivbord) till min ”ateljé”. Skoj!

För att riktigt suga musten ur benen så drog jag även iväg till onsdagens crosstraining-pass. Det var j-ä-t-t-e-j-o-b-b-i-g-t och j-ä-t-t-e-r-o-l-i-g-t!

Kram från Ingmarie

 

 

Skåneleden och Flickorna

Nu vet jag både hur lång, kuperad och makalöst vacker Skåneleden mellan Utvälinge och Ransvik är och det är tack vare Catrine som tog mig med på detta löparäventyr.

Lugnt och fint tog vi oss fram på grusvägar, stigar, spång, ängar, ett kalkbrott ute i typ ingenstans, en cool hängbro och hagar där man fick passa vad man satte fötterna. I alla fall om man ville undvika att lyan skulle lukta ko/får-bajs för obestämt lång tid framöver.

Precis innan Arild fick vi zick-zacka mellan får och kossor. De brydde sig inte ett skvatt om oss men jag hade allt lite skrämselhicka när dessa låg precis vid grinden vi skulle ut genom men de var lika lugna som de var söta. Vet i sjuttsingen om de ens märkte att vi passerade.

Efter Arild söta lilla hamn och gulliga hus börjar b-a-c-k-a-r-n-a. De är branta både upp- och nedför så benen fick verkligen jobba men utsikten topparna gav var värt allt. Catrine är en sjukt duktig ultralöpare med tokstarka ben så jag fick kämpa på för att hänga med henne. Men hon är också en perfekt guide och utan både prestige och krav på fart. Hon liksom jag har bara längtan efter att få röra oss ute i naturen.

Vi var även förbi Kullamannens grav. Eller åtminstone legenden om den.

Sista biten ner till Ransvik var det mest nedförsbacke. Jag har aldrig varit där och det var minst sagt en positiv upplevelse! Supermysigt ställe där vi badade och fick sällskap av våra snälla män som hade med sig både mat och torra kläder.

30 km blev det och många höjdmeter. Så himla tacksam både över äventyret och sällskapet!

Min och Anders dag var dock inte slut där. Via en (gratis)dusch på campingen i Mölle så åkte vi till Flickorna Lundgren på Skäret  för att ffa fira Anders födelsedag som var för en vecka sedan men även för att få uppleva deras ”Lyktafton”. Har aldrig varit här heller och jösses så fint, mysigt och gulligt ställe!

Maten var absolut god och helt ok men jag tror det är för fikat och miljön man ska åka omvägen hit.

Jag kommer somna med ett leende på läpparna i kväll.

Kram från Ingmarie

Ven med extra allt

Så länge jag har vetat om att Ven finns har jag velat åka dit och när jag dessutom fick se att det finns en etapp av Skåneleden där så har längtan blivit ännu större. Lägg till att varenda kotte som varit där är lyriska över ön, reklamen och varenda bild man ser är som tagen ur en sagobok. Såklart jag hade skyhöga förväntningar när vi tog båten över från Landskrona.
Skulle de infrias eller skulle jag bli besviken?

Välkommen till Ven! Mitt ute i det blåa Öresund reser sig ön brant ur havet och bildar en grönskande platå med en vidunderlig utsikt mot de skånska och danska kusterna. En ö som är enkel att uppleva och lika enkel att förälska sig i.

Det går att åka från Helsingborg under en kort period på sommaren men vi missade sista dagen med fyra dagar. Med facit i hand så blev det väldigt bra men det visste vi inte då.

30 minuter tar färden och väl där var det plättlätt att hitta vart vi skulle.

Jag skulle springa hela Skåneleden och Anders skulle gå en del av den med ett första mål att kolla in Tycho Brahe-muséet som ligger nästan mitt på ön.
Skåneleden går på mestadels fina grusvägar och stigar men jag är förvånad över hur mycket asfalt det ändå var. Det går upp och ner, slingrar sig utmed havet, in i skogen, över ängar, förbi prunkande trädgårdar och genom små fiskebyar. Att säga att det var helt galet vackert räcker liksom inte. Det var magiskt fint och så oerhört fridfullt!  Det blev många fotostopp men även pauser för att mumsa på björnbär. Det fanns obegränsat av dem på hela ön!

Vid campingen kunde jag inte hålla mig längre.Havet kallade och jag lyssnade för hur skulle jag ha kunnat motstå detta?

Jag visste ju heller inte då att jag skulle komma dit en gång till när jag och Anders traskade dit efter fikapausen mitt på ön.  Det finns en hel del matställen men dels var där klent med vego-utbud och dels var det hutlöst dyrt. Vi köpte istället mega-goda brödbullar på bageriet och kaffe plus kaka på Tycho Brahe caféet eftersom Anders redan var där. Helt perfekt!

13 km löpning blev det för mig innan vi traskade vidare tillsammans. Märkligt nog såg jag inte en enda till som sprang. Däremot oräkneliga som cyklade. Kanske var det för att jag var så unik som så många verkade komma ihåg mig på båten hem för det blev väldigt många som sa de sett mig springa förbi på lätta ben. (Något jag tolkar som att de behöver synundersökas för några lätta ben hade jag då inte! haha)

Vi tog oss ner till campingen igen men i stället för att bada där en gång till så gick vi vidare till hamnen för ett dopp. Ljuvligt!

Vi hade verkligen en perfekt dag på ön och på hemvägen förvandlades ljuset så allt på något vis blev inbäddat i ett dis och om möjligt ännu vackrare. Så ja, Ven levde verkligen, verkligen upp till mina förväntningar. jag skulle dock inte vilja bo där men det är en annan sak.

Så var det det där med Landskrona. Om vi inte hade åkt därifrån så hade vi nämligen missat den fina Citadellen som vi spontanbesökte och som mer än väl är värt ett besök!

Från början av 1700-talet användes fästningen som fängelse och 1827 blev det fängelse för livstidsdömda. Under 1900-talet fungerade Citadellet som tvångsarbetsanstalt för kvinnor. Citadellet är Nordens bäst bevarade slott från 1500-talet och är Sveriges enda bevarade jordfallsfästning.

Citadellområdet är idag en härlig, grön plats som inbjuder till umgänge. Här finns en stor lekplats, café, konstnärer och butik med antikviteter.

Nu är både hjärtat, själen och huvudet fullt av fantastiska och härliga intryck som skapat fina, fina minnen.

Alltså jag älskar semester och jag älskar Skåne!

Kram från Ingmarie

Njutarstunder

27-28 grader, ljumna vindar, sol, kristallklart vatten, många bad och två tuffa träningspass. Det är ju nästan som om jag vore på träningsläger på sydligare breddgrader!


Eftersom det här Ingmarie-vädret verkar vara högst tillfälligt så ser jag (förstås) till att maxnjuta. Det är förresten en av mina talanger. Jag kan på nästan ingen tid alls ta mig till härochnu-njutarmood och glömma i princip allt annat. Det behöver inte vara några märkliga grejer. Ett gott kaffe, 5 sekunder av varma solstrålar, cykelturen hem från jobbet i medvind, kraften i en intervall eller riktigt kallt vatten när törsten är stor. Livet är fullt av njutarstunder om man bara ser till att uppleva dem!

Det kan vara utmanande mitt i en kämpig intervall men jag kan på något vis verkligen både gilla och uppskatta den där trötthetskänslan som förr eller senare kommer. I dag blev det senare och då är det ännu bättre! Jag satte t o m någon slags Pb som 58 +are på 1 km enl Garmin. Vem blir inte lycklig då? För den som undrar gjorde jag 8 x 5 min med 1 min vila.

Crosstraining-passet var en killer och jag trodde ett tag att både armar, ben och core skulle lägga av men allt höll ihop till slutet. När jag är så där riktigt trött så försöker jag tänka en repetition och en övning i taget samtidigt som jag föreställer mig hur muskelcellerna drar ihop sig och jobbar. Det brukar faktiskt funka till 98%.

Enklaste njutarstunden kanske ändå var att sitta på balkongen, äta middag och dricka öl ur platsmuggar för ja det funkar finfint även om det kanske inte är lika tjusigt som glittriga glas. Dessutom kommer jag just därför att minnas denna  sköna stunden ännu lite bättre.

Hur man sightseear ett finbesök

Bästa Lisa kom och hälsade på ända från o8a-land (via lite annat) och eftersom jag ville visa henne så mycket som möjligt av stan och dess fina omgivningar (helst vill jag att hon flyttar hit med hela familjen och blir min kollega) och hon liksom jag gillar att springa så var ju valet på vad vi skulle hitta på väldigt enkelt. Löp-sightseeing måste vara den bästa sightseeingen ever!

Man hinner se och uppleva massor tillsammans, prata utan andra avbrott än något litet foto-stopp och får träning på köpet. Vi ses inte ofta men varje gång är det som det var i går och det är så himla skoj att ha följt henne från att ha varit tonåring till att bli både läkare och två-barnsmamma! Med tanke på att det skiljer sig bra många år mellan oss är jag extra tacksam både att hon vill hänga med just mig och att jag pallar hänga med henne.

Är det semester så är det så jag och Anders har lyxat med ännu ett besök på Brukets kaffebar. Jag kan avslöja att de där hummusmackorna var ruskigt goda! Kaffet också!

Som vanligt ändras väderprognosen snabbare och oftare än min hjärna hinner med och det gäller verkligen att ha en plan b,c,d,e…k.
Jag begriper verkligen inte att de så bombsäkert vet hur vädret ska vara om 30-40 -60 år men inte ett dygn framåt…?
Om de nu har rätt så ska det bli tråkväder om några dagar så trots rejäla vågor så bestämde jag mig för att simma i havet. Kan bara konstatera att precis som man aldrig ångrar ett bad eller ett träningspass så ångrar man inte ett öppet vatten sim heller. Inte ens fastän man som jag tycker de där vågorna är jätteläskiga. Men det är ju också som så att det är när man utmanar sina rädslor och nojjor som man växer, eller hur?

Kram från Ingmarie

 

S-e-m-e-s-t-e-r

Från i går kväll har jag 13 dagar ledighet framför mig. Hur najs är inte det? Jag ska minsann maxnjuta varenda dag!

Innan det där sista jobbpasset i går testade jag för första gången Carbon-skor. De flesta har både hört talas om dem och har en åsikt om dem. Är de fusk? Funkar de ö h t? Är de värda pengarna?
Jag har inga svar på det, trots att jag nu provat, men jag kan säga att de känns annorlunda. Ungefär som att studsa fram på moln! Inte för att jag vet hur det är men jag inbillar mig att det känns ungefär så. Kanske att några av intervallerna gick lite snabbare än innan också men det var marginellt.

Oavsett om de gör en snabbare och oavsett om man tycker de är fusk så springer de inte av sig själva. Jag blev i alla fall trött.

Första semesterdagen startade jag med ett riktigt bra simpass. Något har hänt där för det känns nästan alltid både roligt och lätt nu. Jag tackar och tar emot och njuter så länge det varar.

Gympasset på kvällen gick också bra! Mycket folk och massor av energi. Sånt gillar jag!

Men jag har (såklart) inte bara tränat. Ledig på en strålande dag är som gjort för en cykeltur till vackra Sofiero Slott för att fika på det mysiga caféet och bara strosa runt bland allt det fina. Tänk att ha haft detta som ”sommarställe”! Tack Gustav VI Adolf för denna gåva till Helsingborg. Det finns tydligen givmilda kungligheter…

I morgon blir det en helt annan slags sight-seeing!

Kram från Ingmarie