Play-day

9 timmars sömn, ledig lördag och vår i luften. Inte konstigt man får tok-feeling i hela kroppen! Det är fortfarande is på stigarna som haft skidspår, och även på (Sprada)sjöarna, men många grusvägar är nu helt isbefriade och 100% springvänliga. Så det blev intervaller på förmiddagen. 26 x 60-30. Enkelt och bra! Plus den sedvanliga upp- och nedjoggen samt hopp&skutt-övningar. Sen ville benen liksom inte mer…

Min kropp må vara långsammare, trögare, osmidigare och ospänstigare i jämförelse mot hur den var i sin ungdoms glans men den funkar trots allt fin-fint och den är en rackare på att återhämta sig snabbt. Bara några timmar senare var jag nämligen på gymet för först ett Hot mojo-pass (som inte var så hot för värmen funkade inte…) och sen en dryg timmes lektid på ett nästan tomt gym! Det som är lite extra festligt med detta är att jag en dag kommer minnas även denna tiden som då när jag var “ung och spänstig”. Jag tror vi människor ibland faktiskt har lite svårt att uppskatta nuet, det vi har och det vi kan utan gärna tänker på och jämför med hur mycket vi har kunnat och haft. Såklart man ska vara tacksam för det också men det är trots allt nu vi lever, eller hur? Då gäller det ännu mer att gilla nuet tänker jag. Eller hur tänker du?

Nu hoppas jag bara kroppen fortsätter med sin snabbåterhämtning så morgondagen blir som planerat.🙏🏻

Kram från Ingmarie

Skift-nackdelar

I gårdagens inlägg skrev jag lite om en del av alla fördelarna med skiftarbete. Men det finns en hel del nackdelar också. Förutom att man måste jobba helger och kvällar när de flesta andra trots allt är lediga vill säga.

En är att dygnsrytmen blir en (stor) smula sabbad. Och jetlag hjälper inte precis till om jag säger så…

I morse vaknade jag därför en timme för sent men jag hann ändå till jobbet i tid. 06.50 stämplade jag minsann in! D.v.s 10 min före när jag måste vara där! Den uppstigningen, påklädningen, gångturen till tuben (hojen är paj) + tubresa + buss och sen omklädning till landstingsdressen gick i absolut världsrekordsfart! Frukost var dock bara att glömma.

En annan nackdel är att det där med rast och toabesök kan bli lite hur som helst eller inte alls om man har otur. Min lunchrast, inkl. första toabesök, skedde kl 12.50.!! 😳😱 Och då ska man komma ihåg den där missade frukosten… Det konstiga är att jag inte var särskilt hungrig förrän jag började äta. Då förvandlades jag till en crazy glufs-glufs! Blev säkert någon slags världsrekord i snabbaste lunchintaget vid det matbordet. 🤪 Det där med korttids-fasta är nog inte riktigt min grej.

Avsaknaden av toabesök är däremot inte så besvärligt som det verkar eftersom det är lika klent med intag…

Och vi kan väl säga som så här. Hot yoga-passet, som jag tack och lov hann till, satt som en (svett)smäck för min sega kropp. För att inte tala om promenaden hem från tuben 12 timmar senare, bland vårpölarna, och samtidigt veta att en ledig helg väntar. 😍🙏🏻

Kram från Ingmarie

Och en typiskt bra söndag!

Kanske var det alla plusgraderna som plötsligt kom som skapade förändringen hos mig. Eller alla vattenpölar och geggan på grusvägarna och den lilla, lilla remsa av mjukt underlag utmed cykelbanorna som fanns då och då. Det var i alla fall inte sommartiden och den missade (sov)timmen eller partierna av ismodd som gjorde det.😱 Ska aldrig mer lita på någon som säger att en runda är “lättsprungen”. Borde ha lärt mig att jag inte har riktigt samma preferenser som många andra när det gäller just det ordet.🤪

Vad det än var och är så har den ialla fall varit med mig hela, hela dagen.

Livslusten och livsglädjen!

Det går inte att förklara hur fantastiskt det är att få känna den igen! Jag är ganska säker på att det beror på att allt det hårda och kalla där ute håller på att tina upp och smälta bort. Då gör min kropp och själ liksom samma sak. 🙏🏻Om bara det där iseländet kan försvinna också så att jag kan Sprada igen så blir det ännu bättre! Nu är det omöjligt om man inte råkar ha med sig både ishacka, borrmaskin och en isbrytare…🙄

Löpformen verkar jag dock ha glömt där borta Down Under någonstans …🙄 Orken finns där men den där spänsten och kicken i kroppen är helt borta. Men jag övar tålamod för såklart den kommer tillbaka! Frågan är inte om utan när. Så har det åtminstone varit hittills i mitt liv. Inget varar för evigt. Inte varken bra eller dålig form heller.

En annan grej jag är säker på hjälpt mig få tillbaka livslusten är en särskild meditation jag återupptagit. Hade glömt den men så plötsligt kom jag ihåg den när jag som mest behövde den. Coolt!

Och yin yogan. Vilken fantastisk gåva det är till oss människoknytt!🙏🏻❤

Tur har jag också denna söndag. När jag kom till Eriksdalsbadet vid 18, en tid som normalt sett brukar vara lugn, var det knökfullt precis överallt. Varenda bana var bokad av föreningar utom en ynka i 50- resp. 25-meters banorna, plus några rundsimsbanor. Tänkte faktiskt för första gången ever skita i det när en man från en av de bokade banorna vinkar dit mig och säger att jag får köra jämte honom. Alltså det kallar jag god karma! Tack!

Hur har din helg varit?

Kram från Ingmarie

Typiskt bra lördag!

Jag vågar inte ropa hej ännu men jag tror faktiskt att det har vänt nu. Att ljuset, glädjen, hoppet och livslusten är tillbaka hos mig igen. Det har i alla fall varit flera bra dagar på raken nu! Och även om jag inte är “säker” ännu, och benen s.a.s är vingliga, så är jag obeskrivbart tacksam för ännu en lustfylld dag. Att kunna skratta på riktigt och verkligen vilja leva är ett stort privilegium och inte alls en självklarhet. T.o.m städningen kändes ok! Då är det en bra dag för det tillhör inte mina favvo-sysselsättningar oavsett. Eller jo, efteråt.🤪

Kroppen och känslan sa backe i dag. Snö-och iseländet är helt borta där nu. Det är som att när den tinar bort så tinar även jag upp både fysiskt och emotionellt. Jag må vara född i rätt land men jag bor då i helt fel november till april…

Det är bara så himla underbart med mjukt grus under fötterna!

Och jag slog backen. 18-0 till mig!

Det tar lite tid det där passet så jag hann bara svira om och fylla på magen lite innan jag for till stan för ännu ett Hot mojo-pass. Har jag sagt att jag älskar värme?😍 Tack och lov för den hur den än gestaltar sig. När jag ändå var där passade jag även på att nyttja gymet.. Ombyggt och fint! Mitt i allt dök Fredda upp och plötsligt befann vi oss i värsta kälkracet! Galet skoj! Och jobbigt förstås. Men det är ju liksom själva poängen med det hela.

Har jag tur blir jag påmind om denna glädjedag i form av lite go träningsvärk i morgon.💪🏻

Kram från Ingmarie

En bra fredag!

Packa springryggan med simgrejer är lättare sagt än gjort om man vill ha med sig alla leksaker. Då gäller det att prioritera rätt. Stor handduk är ju t.ex ruskigt överreklamerat.🤪

Bästa simsällskapet denna fredag också! Vi är verkligen vansinnigt bra på att fredagsfys-mysa.😍

Allra bäst blir fredagsfys-myset när jag kan avrunda dagen med Hot Mojo.

Särskilt när det är Tonny som instruerar.🙏🏻 Inte enbart för att han är så himla bra utan även för att det ofta blir lite extrahäng i den goa värmen.❤️

Jag tokgillar verkligen den releasen som är nu! Synd bara att den tar slut om en vecka. 😳 Men kanske nästa blir minst lika bra. 😄

Kram från Ingmarie

Stunder av lycka

Min fantastiska mamma delade i går en flera år gammal artikel men som (tyvärr) alltid kommer att vara aktuell. Inte bara för mig utan för alla oss som någon gång verkligen, verkligen tröttnat på livet. Den är tung som blyfylld gråsten, och jag grät mig igenom den, men den gav mig både en påminnelse och förnyat hopp. Detta kommer att passera. Och jag kommer känna livsglädje igen. Jag vet ju det egentligen. Men det där rackarns hålet gör ju inte enbart att man blir trött på livet. Man blir osmart. Det logiska tänkandet verkar ha gått och lagt sig någonstans väldigt långt bort.🙄 På något vis blir det också extra dumt och liksom ännu mer skämmigt just för att jag ju normalt sett har alla “redskap” som jag dessutom gärna vill alla ska använda. Jag mediterar, yogar, tränar, sover och gör alla andra “rätt”. Men jag är som sagt var bara en simpel människa med allt vad det innebär. Samtidigt är jag ganska säker på att allt hade varit ännu mycket värre utan alla mina “knep”.

Hur som helst så jobbar jag nu stenhårt på att hitta glädjestunder varje dag. För nu vill jag hitta min livsglädje igen. På riktigt. Den finns ju där! Någonstans…

Jag fick några meter då och då på mjuk grusväg när jag sprang i dag och kände mig glad! Det spritte liksom lite i kroppen och stegen gjorde inte ont just den lilla stunden.

Men Sprada lär få vänta… Isen är fortfarande toktjock!

En lunch på ett av mina favvohak här i 08a land med dessa tre finingar gjorde mig ännu gladare. Länge! Och ruskigt mätt.🤪

Det var kanske delvis därför simningen gick så bra. Fast jag tror det mest beror på att jag fick sällskap av två fantastiska glädjespridare.

Att jag är tacksam över dagen och över att ha dessa människor i mitt liv behöver jag nog inte skriva… 🙏🏻💕

Kram från Ingmarie

Klenisen blir coachad

Enda gången jag känner att “åh vad skönt att komma ut” just nu, du vet så där på riktigt skönt med en känsla ända från själen, är som i dag efter ett Hot yoga pass plus en halvtimme i bastun. Det är minsann inte lätt att vara en klenis…

Det är hur som helst en himla tur att de båda finns och att det finns gott om dem. Annars hade jag väl aldrig tinat. Åtminstone inte innan juni. I bästa fall. Man kan ju inte vara riktigt säker ens då.😳

Varm och glad ända in i själen blir jag i alla fall alltid av att träna med Team Snabbare och Coach Ulf. Så mycket att jag tog en extra lektion i dag. Fast det var inte enbart för att bli glad. Jag behöver verkligen coachningen för även om jag “kan” simma nu så finns det massor att utveckla. Simning är skitsvårt om du frågar mig, det finns liksom alltid mer att lära sig och finslipa på, och jag får verkligen jobba stenhårt för minsta lilla framsteg. Men med Ulfs superba hjälp vet jag att det kommer hända grejer. Hjärnan fattar exakt hur det ska vara och se ut . Nu ska bara resten av kroppen också begripa.🤪 Öva, öva, öva!

Kram från Ingmarie

Söndagslycka!😍

Eller snarare vilkendagsomhelst-lycka!

I skrivande stund sitter jag på altanen för att fira och belöna mig med en sån här!

Och med tanke på att jag dricker öl, eller alkohol ö.h.t, max ena handens fingrar plus ena fotens tår i antal/år så förstår du att det varit en sån dag.

En superduperfilliduper-dag!

Nej jag har inte vunnit något lopp eller pengar så jag kan stanna här forever. Jag har inte fått något gratis (förutom läskande gott vatten och ruskigt gott kaffe hos Erikssons) eller ens blivit erbjuden sponsring av öronpetare. Men man kan vara förbenat glad, lycklig och tacksam ändå!

Det började tidigt. Strax efter 8 hämtade jag upp Mattias för en löptur. Vi gjorde det enkelt för oss och sprang utmed havet, runt piren i stan och sen tillbaka. Jag fullkomligt älskar dessa vyer!

Det var så härligt att jag fortsatte en extrarunda med Maidens backar. Kände mig stark och pigg hela vägen och den coola himlen bara förstärkte allt ännu mer.

Lite över två timmar med pigg kropp hela tiden blev det till slut vilket jag är supernöjd med!

Hängde en stund hos Erikssons, fixade i “min” trädgård, myste med Amber, åt lunch och hann med en liten powernap. Jag trodde jag var The Queen of powernaps men Amber slår mig utan tvekan med godstågs-längder alla veckans dagar.

Sen blev det gymet. När jag är där kör jag. Tre-fyra övningar för olika kroppsdelar per runda utan vila. Efter tre set/övning hittar jag på tre-fyra nya och sen tre-fyra nya o.s.v o.s.v. På 40 min. hinner man mycket när man inte håller på och vilar en massa. Och kolla här! We’re down on the floor!💪🏻

De där molnen på förmiddagen blev det inget av. Himlen blev åter klarblå och havet var så där vackert att man får ögonont.

Det visade sig dessutom att “någon” visst lagt våtdräkten i bilen. Wonder who…🙄🤪 Och en våtdräkt gör ju att man inte behöver sluta simma för att man fryser så… Tja… Du fattar va? Det var bara nödvändigt att få testa om axeln ville. Och kunde.

Den både ville och kunde! Fram och tillbaka till Dolphin Discovery center (ca 1000m) men sen “vågade” jag faktiskt inte mer. Behöver ju liksom inte spänna bågen för hårt och man ska sluta när det fortfarande känns bra tänker jag. För det gjorde det! Så där så jag nästan var lite förvånad själv!

Hela helgen har det varit ett stort party-event med mat, öl och häftig musik på Koombana beach så min lilla yogastund blev till cool och medryckande pop-music.

Trodde egentligen inte det var möjligt men jag kommer somna extra lycklig och tacksam i kväll. 😍🙏🏻

Kram från Ingmarie

Bara vara-tid

Vi lever i en på många sätt och viss fantastisk tidsera. Vi håller oss friska och levande längre, det finns högteknologiska saker som löser problem vi tidigare både kämpade mot och dog av. Vi kan färdas över jorden och ut i rymden. På några sekunder kan vi ta reda på nya saker, få vägbeskrivningar och kommunicera med människor oavsett var de befinner sig. Vi kan handla, gå i kyrkan, boka evenemang, se magiska platser och höra ny musik utan att ens lämna hemmet. Det finns ljus och ljud dygnet runt och vissa ställen sover inte över huvudtaget.

På sätt och vis är det ju även en smula galet för vi vet ju också att vi människoknytt inte riktigt har hängt med i den här hisnande snabba utvecklingen. Vi behöver fortfarande sova, röra på oss, umgås, få tid för återhämtning, ha tråkigt, uppleva mörker och tystnad.

Därför tror jag på det här med att bara vara och att vara med bara sig själv i stillhet är livsviktigt. Att träna kan absolut vara en bra stund med sig själv men den bedrivs i rörelse. Framåt, bakåt, åt sidan, upp eller ner. Vi behöver även vara i orörelse. När tankar får landa och kroppen vila. När vi inte är på väg utan stannar kvar. När vi är i stunden på ett och samma ställe. Det ena behöver och ska förstås inte utesluta det andra. Som alltid handlar det ju om den där bekanta balansen. Yin och yang.

Det är t.ex därför jag tar mig tid till yoga och meditation varje morgon men i princip spelar det såklart ingen roll när eller vad man gör. Bara det blir något på något vis. För tid finns. Jag tar mig tid. Om jag hade haft problem med att hitta 10 minuter för stillhet och egentid på ett helt dygn hade jag tagit mig en allvarlig funderare på hur i all sin dar jag prioriterar min tid. Och mitt liv.

För nej, det är inte egoistiskt att ta tid till sig själv som jag ser det. Det handlar snarare om att vara självsnäll och på så vis även (förhoppningsvis) bli en friskare och gladare (med)människa.

Det är också därför jag t.ex valt att inte vara ständigt uppkopplad. Vi måste inte vara nåbara 24-7 eller kolla uppdateringar var 5e minut. Här har jag dessutom bara wi-fi när jag är “hemma” men aldrig annars. Och det är jätteskönt!

Hur gör och tänker du med bara vara-tid?

Kram från Ingmarie

Ensam kan visst vara stark

Att träna med andra är oftast det bästa sättet för att ge det där lilla extra och ta i lite mer än man hade gjort med bara sitt eget sällskap.

Oftast.

Det kan ju också bli så illa att man spänner sig och får punka bara för att energin går åt till att vara orolig över alla möjliga och omöjliga saker istället för att hålla kroppen pigg.

Jag har i princip aldrig några problem med att träna tillsammans med andra om lusten är där och känslan är den rätta. För helt ärligt är det ju inte lattjolajbans om man själv är i usel form och alla andra är Bolt-snabba. Ibland har jag ingen lust oavsett form och då finner jag heller ingen mening med det. För mig är målet med träning framförallt känslan och blir det en uppåtgående utvecklingskurva på köpet så är det förstås ett extra plus. Alla (tränings)år har dock lärt mig att den där kurvan ständigt går upp och ner. Faktum är att allas kurvor gör det vare sig det gäller träning eller livet som sådant. Och tur är väl det. Vem vill liksom leva ett linjal-liv? 😱

Hur som helst. Jag hade egentligen velat köra intervaller med ett Bunbury-gäng här i dag men de kör igång redan kl 06! Finns inte på världskartan att min kropp ens vill jogga då och absolut inte köra tuffa intervaller. Så jag körde ensam och ska jag vara lite skrytsam så är jag faktiskt ruskigt bra på att bli toktrött på egen hand.

En stor bunt 1-minutare och 30-sekundare fram och tillbaka på den fina “röda vägen”.

Återhämtning är en extremt viktig grej, oavsett om man är Bolt-snabb eller håller Skalman-fart, och jag tillbringade min här med mat, lite yoga, vattenlöpning och läsning. Absolut oslagbart!

Kram från Ingmarie