Vem har sagt att det (alltid) ska vara enkelt?

I grund och botten är nog de flesta av oss människoknytt både lata och bekväma av oss. Det är väl kanske inget fel i det men i längden blir det nog inte varken så bra eller utvecklande. Jag tror vi behöver ha det ”besvärligt och tungt” emellanåt för att utvecklas och för att uppskatta när det är enkelt och lätt. Eller vad tror du?

Låt mig ta några banala exempel från min simpla vardag.

Dagens intervaller var allt utom enkla. Inte för att kroppen var seg utan för att underlaget var som det var. Is, modd, barmark och rullgrus med inslag av några korta stråk barmark. Men det är ju som det är och jag ville springa ute så det var bara att gilla läget, anpassa sig och göra det bästa av situationen. Jag sprang där det var minst dåligt trots att det betydde det mest tråkiga området.

Ta sig till gymet innebär cykla i den där sörjan till stationen och sen in till stan. Dvs det tar sin lilla tid fram och tillbaka för det är ju liksom inte som så att tuben står och väntar på just mig. Har man inte kollat tidtabellen kan det bli 10-15 minuters väntan och har man riktig otur så kan det vara förseningar pga både ishalka och solblänk. Men det är värt allt för väl på gymet är det ju alltid skoj!

Isbadandet är också lite mekkigt. Bara ta på och av sig alla kläder tar sin lilla tid. Liksom att ta sig till sjön för även om den bara är någon kilometer bort så ska jag ju ta mig dit. Särskilt trögt är det hem när det är enbart uppför…. Nu när det blivit kallare får man dessutom hacka hål i isen varje gång. Men alltså, det är så värt det! Faktum är att allt det där ”runtomkring” är en del av hela grejen. Koka te, packa, ta på sig, ta sig till vakarna, hacka is, ta av sig, bada, ta på sig, huttra, dricka te och sen hem igen. Några minuter i vattnet kräver 40-60 minuter ”runtomkring-tid”.

Träffa vänner är verkligen inget besvärligt men det kan vara besvärligt att synka liven så man kan träffas. Jag och Kari har inte setts sen vi minns inte ens men i går fick vi äntligen, äntligen till det igen! Trots över 70 minuters löpning så hann vi inte ens prata igenom en fjärdedel av allt som hänt men vi hann smida lite nya planer och jag att gosa med sötaste lilla Sälka igen.

Hur gör du? ”Utsätter” du dig för ”krångel” eller flyter du runt och undviker besvärligheter?

Kram från Ingmarie

En till

Jag har jobbat jag vet inte hur många hela och halva helger sen december och det bara fortsätter. Ser ingen ände på det. 😱 Men om inget oförutsett händer kommer det bli annorlunda från april. Fortsättning följer!

Nu är det som det är och man (läs jag) får hålla i och göra det bästa av situationen. Det finns ju som bekant fördelar med helgjobb också. (Det är dock inte ob-tillägget…)

Samma sak med kvällsjobb. Särskilt denna tid på året för då innebär det att jag får dagsljus! Efter en timmes slir på is och snö i konstant motvind med en 4-kilos rygga var det dessutom en extra fin belöning med en sprada innan jobbet.🤩🥳

Kram från Ingmarie

 

 

 

Ändrade planer igen

Det är ju en himla tur man är flexibel i skallen och kan tänka om! Annars skulle det nog bli svårt både på jobbet och resten av livet. På jobbet blir det aldrig som det är tänkt och det är både tjusningen och fasan antar jag.

Träningen är enklare att styra men inte alltid.

Min plan var att köra intervaller på hyfsat platt underlag i dag men vädergudarna hade tydligen planerat annat för i morse var det fullt med snö igen. Inklusive hala isfläckar gömda under det där täcket. M a o inte ens läge att fundera på något med fart. I stället sprang jag till ”min säkra backe” några kilometer bort. Den är ”säker” på så vis att den i princip alltid är hyfsat springbar. Första gången ner var lite läskig för jag visste ju inte riktigt hur halt det var men det gick fint. 16 gånger upp och ner (300 m one way och alltså 600 m/”runda”) blev det och tillsammans med upp- och nedjoggen fick jag ihop 90 min. bra träning trots allt!

Lite på platten blev det ändå när jag hade mitt vanliga IR-pass.

Lägg till ett pass på gymet och jag tror det räcker bra för i dag även om det inte blev helt som planerat.

Kram från Ingmarie

Favorit-AW

Efter ännu en tok-lång dag på jobbet så är detta min AW-belöning.

Före-jobbet boosten var som i går men med en något lättare rygga och utan månsken.

Hur är din favorit-AW?

Kram från Ingmarie

Månspring

Om man vill springa under månen behöver man inte bara göra det på kvällen/natten. Man kan springa i starkt månsken även på morgonen!

Och såklart blandat med lite gatuljus. Det är ju ändå i 08a land jag springer. Riktigt mysigt och faktiskt värt att gå upp i snorottan för! Men jag är tacksam jag inte behöver göra det mer än några gånger/vecka för det är inget jag kommer vänja mig vid eller välja att göra regelbundet. Men det är ett bra sätt att förgylla en lång arbetsdag på!

Kram från Ingmarie

Platslös men inte planlös

De där (galna och overksamma) restriktionerna gör att även antalet platser på gruppträningspassen åter igen har minskat och det i sin tur gör att det är ännu svårare än vanligt att få en spot på ex The Trip. Jag var 3a på väntelistan men chansade på att någon skulle ha glömt/inte orkade så jag åkte hela vägen in till Stureplan bara för att inte få någon plats.
Ridå ner men jag hade en plan B förstås.

Det finns ju spinningcyklar även ute på gymet och det funkar utmärkt att bli trött och svettig även där. Faktum är att jag tror jag kör minst lika hårt när jag cyklar själv. Åtminstone blev det ett både längre och svettigare pass. Skillnaden är att det är bra mycket roligare att cykla framför stor-skärmen men det har sin charm att kolla när folk tränar också. Annars hade jag ju missat han som sprang så fort på bandet att jag nästan blev rädd han skulle flyga av, hon som mest verkade bry sig om frissan, han som mest pillade med telefonen, den fokuserade PT-killen och hans adept och han som bar omkring på en stor plastpåse. (Vet i tusan vad som fanns i den…)

Morgonens simpass med TS hade jag dock plats till för annars hade jag inte kommit in på badet oavsett. (Det är bara öppet för allmänheten kl 11-14 och resten är för föreningar.)

Det var evigheter sen sist och även om det tar emot att gå upp i snorottan en ledig dag så är det så värt det! Måndagar betyder teknik och just i dag var det fokus streamline och att ”hålla ihop” kroppen. Som alltid så finns det stor utvecklingspotential…

Hur drabbas du av restriktionerna?

Kram från Ingmarie

Två tuffingar

Att träna hårt är (förstås) jobbigt och jag klan nästan ha lite ”ångest” innan. Alltså inte riktig ångest i dess absoluta definition utan mer så där ”hurjobbigtkommerdetattbli-ångest”. För jag vet ju att intervaller är jobbigt. Det är ju liksom själva grejen och meningen med dem. Samtidigt gillar jag det och vill verkligen inte vara utan dessa pass! Skulle jag bara springa same same tempo (och distans) varje gång hade jag dött tråk-döden för längesedan.

I dag blev det 20 st 2-minutare med 1 min stå/jogg-vila. De sista 3-4 var en smula slitiga men alla kändes ändå bra! Kunde köra på några av grusvägarna i skogen så det var ett extra plus!

Känslan att springa in på gårdsplanen efter ett sånt här pass är banne mig snudd på oslagbar!

Gympass är också hårda men på ett helt annat sätt och jag kan ha lite samma känsla inför dem samtidigt som jag inte alls har samma planering som inför ett intervall-pass. Jag bara kör och hittar på efter hand. (Undantaget är om jag kör med PT/någon annan.) Det ”festliga” är att det blir i princip alltid mer och längre än jag tänkt bara för att jag så ofta blir inspirerad, får feeling och vill mer. 70 minuter intensivt och hårt sen var jag nöjd! Hela kroppen fick jobba och bl.a blev det den ”berömda ”höftlyfts-maskinen”. Målet är att klara 100 kilo igen. Nu är jag uppe i 80.

Gillar du att träna hårt?

Kram från Ingmarie

Mixat

Att kuta de vanliga skogsrundorna nu är minst sagt både varierande och ett äventyr. Ibland, faktiskt för det mesta, är det barmark och perfekt fäste. I solen (och medvinden) inbillade jag mig t o m att det nog var lite vår! 😍

Sen emellanåt så förvandlades allt plötsligt till en skridskobana och ibland ännu värre ”bara” isfläckar här och fördom var förrädiska att se när solen låg på.  Är fortfarande förvånad över att jag inte stöp i backen ens en halv gång. 😱

Och nej, dubbskor kan och vill inte mina fötter ha. I alla fall har jag hittills inte hittat några de klarar av. Så jag får slira vidare och helt enkelt hoppas våren är ovanligt tidig i år.

Kram från Ingmarie

Fredagsboostad!

Ledig fredag betyder att jag kan vara med på Ulf´s Fredagsboost!

Just nu betyder det även att vi hade hela 50-metersbassängen för oss själva! Det finns helt klart vissa fördelar med dessa tokiga restriktioner. (Egentligen handlar det väl snarare om att jag försöker hitta det positiva i detta galna…)

Passet gick helt ok och ffa var det väldigt skoj! Simma i grupp är roligare än att harva på själv.

Efter en go-fika begav jag mig till gymet och var i ärlighetens namn ganska både frusen och opepp men jag vet av erfarenhet att det där bara är trams och inbillning. Väl där så vänder det och i  dag var inget undantag. När jag tittade på klockan för första hade jag hållit på i nästan 90 minuter non-stop. Inte ens en pratstund med någon annan hade jag haft. Då är man fokuserad och har väldans roligt!

När jag tagit mig hem igen i den isande snålblåsten så hade jag ingen tanke på att göra så mycket mer fysiskt men så såg jag min blå ”bad-termos” och snabbare än jag hann tänka tanken klart hade jag bytt om, kokat te och satt mig på hojen ner till sjön. Ibland är det bra att inte tänka så mycket utan bara göra för annars hade jag garanterat inte velat ut i kylan igen och då hade jag missat detta.

Ja, det är kallt men det är ju också det som är grejen med isbad. Att gå i vattnet, uppleva det som sker och känns, ta på sig alla kläder efter och dricka det där teet är både rogivande och energigivande. Tro mig, jag har gjort det så många gånger nu att jag vågar påstå att jag vet att det är sant.

Kram från Ingmarie