Vissa träningspass är skitjobbiga och t o m tråkiga. Vissa plättlätta och superroliga. Vissa är varken eller. Typ mittemellan och ”lagom”. Antar att det är samma för de flesta?
Men om man lägger till en sprada så blir det alltid bra! Jag lovar!
Tur jag är smidig. 😉
Kram från Ingmarie
Träna kan vara hårt, jobbigt, tufft och verkligen utmanande, liksom en körig dag på jobbet, men för mig är det absolut tuffare att sitta still en hel dag. Det går bra i 30-40 minuter sen börjar jag helt säcka ihop. Får ont, ffa i häcken, och blir trött, seg och okoncentrerad.
Nu var tack och lov dagens studiedag väldigt intressant och rolig, men särskilt pigg blev jag inte! Däremot kan jag konstatera att vi vet väldigt mycket mer nu mot i mars/april om hur Covid-19 ska behandlas och hur den fungerar samtidigt som vi vet oerhört lite om detta virus.
Jag blev inte heller direkt piggare av att maten vi fick var usel. Inte förmiddags-mackan, den var supergod med fina grönsaker, grovbröd och tartex.
Lunchen däremot var bedrövlig. Antingen var kocken stressad/lat/hade fått en blackout eller så var hen bara extremt okunnig. Veganer äter inte bara sallad, gurka, tomat, några majskorn, två halvbruna jordgubbar, några fruktbitar, några konserverade oliver och några hårda torra penne-pasta bitar. Jo, det är sant – det är vad jag fick! År 2020! Man baxnar. Det där är typ det jag aldrig äter.
Men dukningen var häftig. Långbord (med avstånd) i våra gamla IVA-lokaler! (Hela Intensiven blev flyttad ner till operation för att få plats när viruset slog till och vi kommer behöva vara kvar där åtminstone till december.)
Det var nästan så jag skippade vattenlöpningen när vi hade slutat men jag kunde verkligen inte dra hem hela väskan med prylar utan att ha använt dem och nu, efter avslutat pass och med mat i magen, är jag glad över att jag inte skippade det. Man ångrar aldrig ett träningspass, eller hur? Och hur hungrig jag än var så var det inte jobbigare än att sitta stilla en hel dag.
Kram från Ingmarie
Det kan vara skönt att göra same same mer eller mindre varje dag men det är inte särskilt utvecklande i längden. Inte för mig i alla fall. Dessutom blir jag skitlat efter ett tag.
Det är bl a därför jag simmar i grupp. I morse var det Tomas som coachade och som alltid var det kul och lärorikt. Tror faktiskt jag lär mig något nytt varje gång jag har en simcoach vid kanten! Man blir liksom aldrig fullärd.
På gymet körde jag PT-Rafaels kettlebells-pass + lite extra andra övningar. Hur det finns de som inte svettas på gymet är för mig en gåta. Det fullkomligt stänker om mig!
Jag har även varit hos Guru-Danne. Det var evigheter sen sist men nu behövde jag verkligen hans hjälp. Han klurar alltid ut vad som behöver göras och även om detta ser rörigt ut så är det kristallklart. Och jag är lite klokare. 🤪
Coolaste grejen i dag, som också var en utmaning och en ny erfarenhet, var att simma i mörker. Wolff-wear och Powerwoman hade ordnat denna kväll i Brunnsviken och jag saknar faktiskt ord för hur det var. Magiskt, fantastiskt, roligt, häftigt och hisnande vackert räcker liksom inte.
Vi som representerade Team Snabbare.
Tror vi var 40-50 stycken som samlades.
Lampor i saferswimmern så vi syntes
Efteråt fick vi blåbärs-soppa och bullar!
Min teamy på alla sätt och vis!
Helt klart kommer jag göra om detta!
Kram från Ingmarie
Jag har turen att få köra ett swimrun-lopp till detta knasiga år så om 2 veckor ska jag och Veronica ta oss till Utö och köra ”sprinten”. Jag har kört den två gånger innan och den är verkligen fin! Dessutom älskar jag Utö. De gångerna har den dock gått i maj men pga av det där viruset så har allt blivit flyttat. Om det är bra eller dåligt lär visa sig. Vattnet borde åtminstone vara lite varmare…
Vi körde ingen swimrun-träning i dag, båda hade kutat på var sitt håll innan, men vi övade lite med lina. Veronica är en super-kvinna som är bra på precis allt, och såklart supersnabb, så vem som ska dra är liksom inte ens något att fundera på. För mig blir det bara att hänga på så gott jag kan oavsett om vi är på vattnet eller på land. Men eftersom vi har linan kan hon aldrig försvinna från mig!
Egentligen pratade och skrattade vi mer än simmade men sånt behövs ju också, eller hur?
Vattnet var svalt men helt ok.
I dag har vi även haft besök av vår fyrbenta vän igen. Nero är en sköning på alla sätt och vis och denna gången gick det betydligt bättre. Ett ben och sin egen bädd sen var han liksom installerad. I alla fall en stund.
En av de bästa grejerna med att ha vovve är ändå att det blir 100 gånger roligare att vara ute och gå i skogen.
Tyvärr verkar han inte trivas riktigt hos oss ändå. Han är ledsen och orolig så det känns både oschysst och ohållbart att ha honom här. Jättetråkigt förstås.
Kram från Ingmarie
Det var så längesedan jag körde ett ”riktigt” backpass att jag inte ens minns när det var sist. Hammarbybacken är förvisso en lång rackare men där handlar det mer om långsam uthållighet. Jag tänker mer på de där kortare backarna där det (helst) ska vara lite tryck och fart.
Men i dag tog jag tag i det och vi kan väl säga som såhär att det var varken särskilt mycket tryck eller fart men däremot jobbigt och kul!
Två olika backar blev det. Den ena tog ca 100 sekunder upp ( jogg ner) och den andra 40 sekunder ( jogg ner) och båda x 10
Totalt ca 90 minuter. Kanske inte världens bästa laddning innan jobbet men gjort är gjort och jag överlevde ändå hela kvällen.🤩
Kram från Ingmarie
Jag har en kollega som myntat ett väldigt bra ord. ”Njutar-löp”. Visst är det fint? Det ägnade jag mig åt i dag. Förvisso en seg sådan men njutning var det och sprang gjorde jag.
”Sprada” ordet har ju jag ”uppfunnit” och det gjorde jag också. Ljuvligt!
Med lite sällskap!
Om det var samma pippi när jag lite senare var vid samma sjö för att simma vet jag inte men lite sällskap hade jag även då i alla fall.
På tal om kollegor så har jag gjort något jag inte gör särskilt ofta. Man kan nog snudd på säga aldrig för det är så galet sällan om jag ska vara ärlig. Men i dag så! Jag tog på mig människokläder och var på AW med några kollegor. Jomensåatt. Superskoj såklart för jag har underbara jobbkompisar.
Miss Behaves vegan salad. Helt ok och snordyr.
Kram från Ingmarie
Några gånger per år brukar TS ha ett simtest som går ut på att man simmar 15 x 100 m i typ tröskelfart med kort vila.( 10-15 sekunder) Syftet är att se om det blir någon förbättring. Det krävs en viss laddning för det där och min var egentligen katastrofal. Två tuffa pass i går plus att jag sov kasst i natt. Dessutom skulle jag behöva köra dem själv eftersom jag jobbade när resten av gänget körde.
Jag bestämde mig ändå för att testa. De tre första var vidriga men sen rullade (eller kanske snarare flöt) det på. Det var faktiskt riktigt skoj! Kanske tog jag i för lite men jag blev i alla fall trött och förutom den första och sista (de var de snabbaste) så simmade jag ruskigt (långsamt) jämt.🤩
I dag var också dag 25 på utmaningen. Obegripligt hur fort det gått! 😱 Jag kommer faktiskt att sakna det för det har varit superskoj! Mina armhävningar är varken perfekta eller ”starka” men jag har gjort dem! Det har t o m blivit en del bonusar! 💪🏻
Kram från Ingmarie
Vissa dagar orkar man knappt kravla sig ur sängen, andra är man universums superduracell-människa. Visst är det bra märkligt? Men en sak är säker, vi är inga maskiner som man på förhand vet hur de ska fungera nästkommande dag. Inte ens nästa timme faktiskt.
I går hade jag bly både i skorna, benen och säkert lite i huvudet också. Allt var liksom segt och långsamt.
I dag däremot var det studsiga fjädrar uppifrån och ner inklusive någon slags energi-överskott. Kanske beror det på att jag gjorde allt så långsamt i går. Åtminstone träningsmässigt – jobbet är ju aldrig särskilt långsamt oavsett vad jag vill eller inte vill.
Intervallerna gick oväntat bra. 10 x 3 min. med 1 min. vila. Pigg hela vägen! T o m nedjoggen hem kändes lätt!
PT-timmen med Rafael gick lika bra. Kul var det som alltid. Och vansinnigt jobbigt.
Efteråt roade jag mig med näst sista dagen på armhävnings-utmaningen. Jag kan berätta att det där att göra armhävningar när man har benen på en bosuboll och händerna på två medicinbollar är ruskigt svårt. I alla fall för mig…
Kram från Ingmarie
/Göran Troell
Jag vet att det finns de som avskyr måndagar men jag tillhör inte en av dem. Vet inte ens om jag någonsin har gjort det. Tycker faktiskt det är lite sorgligt om det är som så att man verkligen gör det för det borde betyda att man inte gillar det ,man håller på med. Eller?
Jag har ingen dag jag tycker sämre om för varje dag är en gåva. Ju mer jag tänker på det ju mer inser jag vilket under det är att vakna varje morgon! Det är ju inte alla som gör det menar jag…
Just denna måndagen den 7:e september det konstiga året 2020 har i alla fall varit ljuvlig om du frågar mig. Den började med tidig morgonsimning med TS-gänget, den första inne för mig denna säsongen, och det gick så himla bra! Mycket teknik plus en del fart på slutet.
”Stålmannen” med 3 armtag mellan var 6e kick. En favvo-övning! Det är jag första till höger i närmsta banan.
Jag är precis lika glad som jag ser ut. Samma här!
Det finns de som tycker gym är trist men inte heller där räknas jag in. Jag tycker det är skitskoj och blir alltid full av energi och känner mig både glad och stark.
Dag 22 på armhävningsutmaningen
Den här har PT-Rafael utmanat mig att jobba med. Upphopp med 10 kg kettllebell. Jobbigt som fasen och jag blir direkt avslöjad med hur lite spänst och ”tryck” jag har i traktorbenen…
Hela dagen avslutades i Söderbysjön. Så ja du fattar va? Inte konstigt jag älskar måndagar när de kan vara så här!
Kram från Ingmarie