Måndagsvärme

Plötsligt blev det någon slags härlig tropikvärme som parkerade sig över Halmstad och jag tycker (såklart) det är jätteskönt! Livet blir ännu enklare här när jag inte ens behöver ta med extra kläder att byta om till efter gympasset. Jag cyklade helt enkelt hem i en genomsvett tröja utan att frysa det minsta lilla. Då är det varmt! För svettigt var det. Gym i allmänhet brukar ju få igång mig på nolltid och finns där dessutom en boxsäck (och/eller en kälke) så går jag ju all in direkt! 😄

Det var så kul! Svetten fullkomligt skvätte och dröp av mig och jag blev så lycklig! Ja så funkar jag…🤪

Lite packning blev det dock när jag cyklade till Brottet för att simträna. Men leksakerna är lätta och vattnet så varmt att jag fortsatte svettas! Då är det verkligen v-a-r-m-t. Den där bassängen brukar ju dessutom vara känd för att vara ovanligt kall så jag har helt enkelt trott det varit något termostatfel. (Det var ju samma i lördags) Och jag är då inte den som varken skulle gnälla över något sånt eller berätta för de ansvariga. Nu är detta tydligen bara tillfälligt för det har varit speciella aktiviteter där. Attans liksom! Men det är härligt så länge det varar! När jag kommer ner nästa gång kanske det är is-varning.🥶

Jag har även besökt min superduper-kiropraktor Hans och förhoppningsvis har han fixat ännu lite mer för mitt ledsna ben. Fast egentligen är det som jag sagt hela tiden min ledsna rygg. Det är liksom där allt börjar, Må den bli glad snart igen och dra med sig hela kroppen i ett stort brett leende!😄

Helt oplanerat har jag träffat massor av mina klubbisar också när en hel bunt hängde i och runt Nissan-ån. Så himla skoj! Och så enkelt! Några samlas, fler hakar på, några stannar länge, några en kort stund bara för att säga hej, några tränar och några bara babblar. Som typ jag. 🤪 Gofika-lunchen-kombon med bästa Karin var dock planerad och precis som i lördags blev det Cortado och precis som då var det makalöst gott! Testade deras nya vegan-macka plus koffeinfria kaffe (klockan var över 15 nämligen…) och det bästa sammanfattande ordet för det är: rekommenderas! Känns som jag aldrig kommer bli hungrig igen!

Det var Karin jag skulle kört Borås swimrun med i går och det var så kul att höra om hur bra det gått för henne och min ”stand-in” Therese. De rockade och kom fyra! Galet bra!

Längtar tills jag kan köra årets första swimrun-race. Det är inte en fråga om om utan om när.🤩

Kram från Ingmarie

Mys-söndag

Jag har rest en hel del men men det finns nog ingen vackrare plats än Sverige i allmänhet, och Halland i synnerhet, under vår och sommar. Jag tokälskar det! Färgerna, lukterna, ljuden, tystnaden, ljuset, variationen och kontrasterna. Du som läser detta vet antagligen exakt vad jag menar. ❤️

Utanför Halmstad, i Simlångsdalen där jag mestadels är uppvuxen, ligger Danska fallen. Det är ruskigt många år sedan jag var där så jag och lillebror Daniel passade på att åka inom på väg till pappa. Det var lika fint som jag minns det. Kanske t o m ännu finare.

https://blog.yoging.se/wp-content/uploads/2019/06/img_9949.mov

Pappa bor ännu längre in i skogen. Att komma dit är som att kliva rakt in en lugn oas. Så fantastiskt vackert och fridfullt. Bara träddes, fågelkvitter och göken som hörs.

På väg in till stan igen blev det stopp vid Torvsjön. För hur skulle jag kunna låta bli?

https://blog.yoging.se/wp-content/uploads/2019/06/img_0024.mov

En kille som simmat en liten runda visade med en termometer att det var 15 grader i vattnet. (Vilket jag gissade på innan jag visste.) Han förstod inte hur jag grejade att simma utan våtdräkt. Själv förstod jag inte riktigt vad han menade.🤪😍

Avslutade dagen med (ännu mer) mys och god mat hos mamma och Ulf där jag även fick träffa lillebror Hannes och lilla charmtrollet Melissa. Det är verkligen en ynnest att ha det så bra som jag har det!

Jag har varit på gymet också. Der var i morse men efter denna rofyllda dag känns som att det ”öset” var i en annan tid på en annan plats.. Tur det finns bildbevis. Om nu någon ens bryr sig.🤪

Kram från Ingmarie

Tankar energi

Det är i princip omöjligt att beskriva hur underbart det är att vara här igen. Allt blir så enkelt när det mesta finns på gång-och cykelavstånd. Och det känns så lugnt. Jag är inte så korkad att jag inte begriper att det kan vara (och är) stressigt även här, det vet jag ju att det kan vara, men tempot är långsammare än i 08a land. Helt ärligt vet jag få, om ens några, ställen i världen som har ett så uppskruvat tempo som just Stockholm. Vare sig man vill eller ej så dras man med i hetsen och det är egentligen först när jag lämnar allt som jag verkligen märker det. Folk har bråttom nästan jämt och de flesta ”har inte tid”. Varken att ta det lugnt eller att ses.

Det är ganska läskigt när man tänker efter. .😳

Att då komma hit där kompisarna och lekkamraterna finns nära är überlyxigt! Bara i dag har jag träffat en hel bunt vänner, lekkamrater, nära och kära. Sara ingår i alla kategorierna så min eftermiddag tillsammans med henne tillhör de där stunderna som klassas som ”minne för livet”.😍

Liksom maten och kaffet på Cortado.

Kanske är det lugnet, kanske luften, kanske all sömn, kanske någon planet, kanske Cellexiret, kanske skogen, Kanske all extra gurkmeja jag äter, kanske allt det där och något mer men i dag kunde jag i alla fall springa smärtfritt riktigt länge! Jag håller bara på tills det börjar nypa i rumpan/benet. Sen går jag en stund. Springer igen, går, springer osv osv. I den här miljön måste det ju förresten vara snudd på omöjligt att vara ett ledset ben.

Kram från Ingmarie

Tröttmössan är i Halmstad

Som jag toklängtat! Äntligen, äntligen är jag hemma i Halmstad igen. Men det var nära att jag inte kom i väg. Jag försov mig nämligen. Det hade väl varit en sak om jag skulle behövt åka hemifrån vid 7. Eller 8. T.o.m kl 9. Men kl 12!

Blir det så illa då vet man att man är trött.. Jättetrött!

Faktum är att jag känner mig ganska slutkörd. Ffa mentalt men även fysiskt. Gå, stå non-stop utan paus timme efter timme på hårda golv kväll efter kväll, undervätskad och med både snabba, många och svåra beslut och uppgifter. Det har varit en lång period med extremt hög arbetsbelastning och det sliter. I alla fall på mig. Jag grät av trötthet i natt när jag inte kunde sova. Ja, så illa var det. .. Förhoppningsvis räcker det med denna fri-dagen för att jag ska bli pigg igen.

I går kändes det som ett omöjligt projekt att ens packa klart bara för jag var så slut men att komma hit känns väldigt skönt och vilsamt nu när jag väl är här.

Simstadion öppnar inte förrän i morgon (gissa vem som ska dit?) så det blev pool-run i inne-bassängen. Men det var faktiskt helt ok att ha den helt för mig själv. 🤪

Kram från Ingmarie

Trångt med gott om plats

Röd dag mitt i veckan med halvmulen himmel betyder mycket sim-folk i ute-bassängen men inte särskilt många hoppande kids i lekdelen. Dvs det är trångt i simbanorna men gott om plats för pool-run i ”lekdelen”.

Att det är trångt på simbanorna gör mig inte så mycket. Åtminstone inte för det mesta. I dag var jag för ovanlighetens skull inte långsammast 😳 vilket gjorde att jag fick simma om andra hur många gånger som helst. Skitskoj ju! Samtidigt blir det ju lite orytmiskt eftersom det blir antingen ”för snabbt” när man ska om eller ”för långsamt” när man inte kommer om pga trängsel. Risken för krock ökar ju också markant. Men jag tänker att det blev ett väldans bra fartlekspass med och utan sim-leksaker.

Vattenlöpningen var desto ”luftigare”. Gott om plats och bästa sällskapet av Lisa!

När molnen helt hade tagit över var jag redan på jobbet. Inte lika galen kväll som t.ex i går men tillräckligt galen för att jag skulle tycka det var förbenat skönt när jag väl stämplat ut och passerat entrén. För att inte tala om hur skönt det känns att veta att en liten resa med flera dagars ledigt ligger framför mig.🤩

Kram från Ingmarie

Även det lilla räknas

Det går långsamt för benet att bli lyckligt men det går framåt. Försöker övertyga mig själv om att även mini-steg räknas. För det gör det ju faktiskt…

Det blev i alla fall en skogs-runda i förmiddags och som jag ser det kan jag tänka på den på två sätt.

Antingen ”skit att jag inte kunde kuta hela rundan pga skitbenet”.

Eller ”åh vad bra att jag kunde gå-jogga 80 minuter utan att det gjorde mer ont”.

Jag väljer och tänka det sista. Att vara arg på en kroppsdel hjälper garanterat inte. Jag tror verkligen på det där att dit tanken går dit går också kraften. Med andra ord, tänker jag onda tankar så blir det ont. Om det är så har jag ingen aning om men jag mår i alla fall bättre av att tänka snälla tankar. Bara att kunna vara ute i solen är ju härligt!

Men visst är det tråkigt! Säger jag något annat ljuger jag. Och bra är det inte. När jag efter en sjuhelsikes tuff jobb-kväll skulle skynda mig till bussen (läs springa) ville benet inte alls samma. Men jag hann. Inte för att jag sprang utan för att buss-chauffören var av den schyssta sorten.

Kram från Ingmarie

Lång-tisdag

Some days alltså.

Klockan 09.15 hade jag yogat, mediterat, käkat frukost, borstat tänderna, klätt mig, cyklat till tuben som tog mig till Medis, gymat ca en timme, duschat och var på väg till jobbet.

Klockan 09.50-18.30 jobbade jag non-stop-fullrulle-mångasteg- ingenvila. Förutom de 30 min jag hade rast mellan 14.30-15. Då satt jag faktiskt ner…

Hade det inte varit för att solen sken, Eriksdalsbadet ligger på vägen hem och att jag toklängtade efter både att vara ute och att få sänka ner min trötta kropp i vatten så hade jag åkt hem direkt och lagt benen i högläge. Men jag vet av många års erfarenhet att pool-run i princip aldrig är fel. Inte i dag heller.

Nu är klockan 21. Jag har kommit hem, packat upp, gjort kvällsmat och lagt benen raklånga i soffan. Trött. Och nöjd.

Kram från Ingmarie

Utedag i det grå-gröna

Fördelen med regnet och den gråa himlen är att det doftar makalöst gott i skogen och allt det gröna blir på något vis ännu grönare! I över en timme gå-joggade jag i en slags sago-värld och det funkade!!! Benet hängde med!🙏🏻

Innan femtiotolfte besöket hos kiropraktor-Micke simmade jag järnet i det (uppvärmda) blå under det grå. Vattnet är extra härligt när det är kallt på land. Det tuffaste på hela passet är faktiskt inte alla kilometer jag simmar utan att ta sig biten från och till omklädningsrummet. Det är snudd på snorfrost-varning dagar som i dag. (Måtte den ”riktiga” sommaren komma snart.) När solen inte skiner tycker jag för övrigt att min fina NM-open water cap passar extra fint.

Och nya goggles! Visst är de coola?

Mina förra ville nämligen inte vara med längre…

Kram från Ingmarie

Kort helg med säsongspremiär

En helg går ruskigt fort! I synnerhet när man jobbar en av dagarna…🤪 (I dag söndag.)

Men jag har roat mig duktigt under min fria tid. Trots att benet inte vill vara med på riktigt allt. Det är som det är och även om jag är ledsen (och lite orolig eftersom jag inte vet vad det är) så hjälper det inte att bli arg eller inaktiv. Tvärtom. Acceptera, göra det bästa av situationen och jobba vidare med det som går. Förr eller senare blir det ju bra och då vill jag inte vara helt försoffad utan så förberedd det är möjligt. Det är så jag tänker.

Styrketräning funkar finfint. Så där bra att jag tror benet är helt ok. Jag kan nämligen hoppa, putta kälke, göra utfall och djupa benböj utan några som helst problem. Plus allt annat man kan hitta på!

Samma med vattenlöpning. I går hade jag dessutom sån tur att när jag var redo att hoppa i efter gymbesöket så skingrades (regn)molnen och solen kom fram! Snacka om att ha valt aktiviteter i rätt ordning.🤩

I dag var det desto gråare. Helt tvärtemot förra årets OW-simpremiär med coach Ulf och Team Snabbare. Faktum är att hela maj är totalt tvärtom 2018.    Undra om det betyder att det kommer regna resten av sommaren…?

Det blåste i alla fall inte och humöret var på topp bland alla! Och våtdräkten kom på för första gången detta år.

Det var härligt! Och jätteskoj! Är så tacksam att jag ”hittat” detta.

Att ha våtdräkt igen kändes konstigt, instängt och stramt. Men såklart den hjälpte till att hålla värmen. Efter en timme i plurret är man dock inte direkt överhettad. I synnerhet inte när man byter om i regn. Det var faktiskt varmare i vattnet än på land.

Hoppas du haft en fin helg!

Kram från Ingmarie

 

Det sköra livet

Mitt jobb innebär, som de flesta vet, både glädje och sorg. Och faktiskt väldigt mycket som mer eller mindre ”försvinner i mängden”. Det är helt enkelt omöjligt att engagera sig till 100% i varje patient. I synnerhet inte de dagar då jag kanske träffat på, och haft hand om, fler än 30 st. Men många är de som stannar kvar i mitt minne för evigt. Jag minns fortfarande människor jag vårdat för över 20 år sedan. Det kan vara både roliga, tokiga och sorgliga möten. För de flesta blir det ju bra till slut, och livet fortsätter, men ibland tar ju även allt slut. För en del efter många levda år, för en del mitt i livet och för en del innan det ens har börjat… Vid de, tack och lov ytterst få tillfällena när livet släcks innan det ens har levts färdigt, är det extra svårt att räcka till. För vad kan man göra och säga så att det lindrar?

Det är också vid de tillfällena jag tänker extra mycket på livets skörhet och hur kort vår tid här på jorden egentligen är. Och hur viktigt det är att leva medan man faktiskt lever.

Att jag fick några härliga timmar i poolen denna förmiddag tillsammans med Ulrika känns därför särskilt fint och bra. Det är livskvalité för mig! Och det gjorde helt klart att jag fick den där extra kraften som behövdes på jobbet just denna kväll.

Kram från Ingmarie