Springdag

Ledig i dag igen! Om man bortser från klassen på Sats vill säga. Men den är ju över på ett tjillenix. Där kan vi snacka om pang på rödbetan så i dag valde jag att även springa dit för att kunna vara med ordentligt på själva svettkslaset. I vanliga fall hinner jag ju liksom precis komma igång när allt är över. Så är nämligen livet som trögstartad.🤪

Nästan hela vägen i alla fall. Sista biten är bara bilar, stnabbåkande cyklister, trängsel och en vansinnig massa rödljus så då valde jag tuben i stället. SÅ gott om tid hade jag liksom inte trots ledigheten för det är ju annat som också ska hinnas med du vet. Sova, yoga, meditera, äta, slöa, handla, göra matlådor, fika och springa (egna) intervaller t.ex. Det sistnämnda var skitjobbigt men jag tycker det gick riktigt bra! Inte varken långt, fort eller många men den där braiga känslan du vet var där igen. Trallallallallalaaaa!

Kram från Ingmarie

Typiskt superduper bra

Alla dagar med någon slags träning, dvs 99,7% av alla mina dagar, är bra dagar tycker jag. En del av dessa dagar är dessutom riktigt bra, en del är superbra och några är så där superduperbra att jag liksom vill tjoa av lycka. I dag har varit en typisk av den sistnämnda varianten. Löpningen i morse gick bättre än väntat (särskilt med tanke på gårdagen) och timmen med PT-Rafael är alltid en (svettig) höjdare. Jag är så där trött i armar och händer just nu att jag nära på inte kan skriva detta lilla inlägg.🤪 Hur superduper bra är inte det? Kul är det förstås också. Alltid!

Hur är dina superduperbraiga dagar?

Kram från Ingmarie

Utmattad

Nog för att jag absolut inte vill ha ett jobb där jag måste sitta på rumpan mestadels men det känns ju lite väl tufft att nästan inte få sitta överhuvudtaget arbetspass efter arbetspass. Det här är första gången sen frukost jag satt längre än 45 sekunder. På bussen från jobbet kl 21.41 tre hållplatser till tuben.

Nej, jag har inte haft någon rast så jag kunde vila och det är ju tyvärr  inte första gången det blir så här… Inte konstigt benen känns som bly och kroppen allmänt protesterar… Jag skrev ju lite om hur jag funderade om detta även här och här och jag kan väl konstatera att ingen direkt förbättring har skett… Det hade varit extremt enkelt beslut att bara sluta men “problemet” är att jag ju egentligen verkligen, verkligen gillar både själva jobbet och kollegorna jätte-mycket. Det är belastningen det är fel på och jag är inte ensam om att uppleva samma. När ska politikerna förstå?

Men jag fick åtminstone min abstinens stillad och en liten endorfin-dusch innan jobbkaoset tog över. Man får (tydligen) vara glad för det lilla.🤪

Kram från Ingmarie

Abstinens

I dag är det fyra dagar sen jag simmade och jag toklängtar! Tänk som det kan bli va? Anledningen till att jag inte simmat är för att SM har pågått på Eriksdalsbadet sen i onsdags eftermiddag och även om det är delvis öppet för oss andra mer dödliga så vet jag av erfarenhet att det brukar vara galet trångt. Typ sardinburk. Åka till andra sidan stan för att simma är jag för lat för. Eller rättare sagt jag prioriterar min lediga tid till att göra annat än att åka onödigt långt med SL. Det finns ju andra grejer jag kan göra och springa i skogen är faktiskt perfekt innan en jobbkväll. I morgon förmiddag ska i alla fall abstinensen stillas för nu har proffsen åkt hem. Lekväskan står redan packad och väntar. Frågan är om jag får in den i skåpet på jobbet efteråt…

…Och lördagsmys

Jag vet inte vad du tycker men jag tycker november har varit riktigt härlig so far! Ljummet, halkfritt, snöfritt, mestadels vindstilla och t.o.m en och annan soldag som i dag! Som gjord för att Sprada!

Men visst, det blir mörkt ruskigt tidigt.😱 Helt ärligt är jag redo för pyjamas redan vid kl 17. Så det är tur det finns upplysta gym med massor av roliga leksaker så jag håller mig vaken.

Nu har dock pyjamasen åkt på trots att klockan är jättetidigt och det är så skönt! Njuter lika mycket varje gång det sker. Oavsett dag. Kvällssudd har jag ju liksom tillräckligt av ändå för det är baksidan av den där framsidan.

Kram från Ingmarie

 

Fredagsfeeling

Fördelen med skiftarbete är att jag oftast har chans till att vara ute i dagsljus. För mig är det guld värt oavsett årstid och väder. Att det sen var som att springa i gyttja med blytyngder på släptåg struntar jag i. Det var en perfekt start på denna fredagen oavsett!

Men det bästa är trots allt att jag haft två riktigt ok dagar på jobbet. Full rulle men tid för både rast, fika och kisspauser. Observera pluralformen på det sistnämnda. 🤪 Ibland hade vi t o m mer än en ledig plats! Nästan så jag är i någon slags chocktillstånd.😱

I morgon är jag ledig hela dagen så hurra, hurra, hurra för fredagsfeeling!

Kram från Ingmarie

Inne är bra (ibland)

Jag vet en som har träningsvärk i dag. Hon heter Ingmarie. Ja jag alltså. 🤪 Och vi snackar träningsvärk överallt. T.o.m i händerna. Men jag klagar inte för det betyder att jag tränade hela kroppen  i går, att småprylar är tuffare än jag trott, att jag inte maskade och att även den svaga länken gjorde ett bra jobb.💪🏻 Lägligt nog har jag även lyckats ha en ledig dag i dag så jag har sluppit ranta omkring på hårda betonggolv. Bara en sån grej!

Svettfesten på Sats var förvisso jobb men det känns ändå mest som lek. Vem vill liksom inte kuta barbent och barärmat i ljuset med en bunt glada likasinnade till peppig musik och skvätta svett så det står härliga till?

Det var tydligen en hel del just i dag för det var ganska många som inte fick plats.😳

Tror även de allra flesta simmar inomhus nu. Jag fryser tillräckligt ändå utan att behöva spä på med ännu mer kyla. (Sprada är som sagt var en helt annan grej!) När jag väl simmar är det ingen fara men före och framförallt efter! Tur det finns bastu. Passet gick i alla fall bra och ännu verkar den där simpoletten befinna sig där den ska.

Men hur det än är så är utomhus bäst, åtminstone så länge det är halkfritt, så självklart har jag kutat “på riktigt” ute också! Måtte det vara barmark länge, länge! I alla fall så pass länge att jag hunnit fly till halkfria breddgrader.

Kram från Ingmarie

Going forward

Jag tror på riktigt att kroppen har vänt tillbaka till rätt läge igen efter tvärniten. Må det aldrig hända igen och må jag ha kraft att stoppa i tid nästa gång oavsett anledning. För ja, det kommer säkerligen bli minst en “nästa gång” om jag inte bestämmer mig för att flytta ut i skogen, leva på egenodlat, sluta utsätta mig för utmaningar och i princip lever eremitliv. Sannolikheten till ett sånt liv är obefintligt. Fast man ska som bekant aldrig säga aldrig… Jag tror förresten inte ens det hjälper för livet består av någon slags påfrestningar och stress. Vi är bara olika bra på att hantera dem. Jag har t.ex inga som helst problem att prata inför folk, ta kontakt med okända eller fråga 18 gånger när det är något jag inte fattar. Saker som andra nästan hellre dör än att behöva utsätta sig för. Däremot är jag usel på att hantera långa perioder av dålig sömn, hög arbetsbelastning utan ordentliga pauser, av att känna mig otillräcklig och rädslan för att göra fel på jobbet.

Samtidigt som jag vet detta så är det skitsvårt att veta när “för mycket” verkligen är “för mycket”. Jag är en rackare på att kunna bita ihop och stå ut och det har hittills både hjälpt och stjälpt mig. Knepigt det där… Men jag antar att det är något alla mer eller mindre kämpar med och jag tänker att jag trots allt lärt mig en hel del hittills i livet om allt det som är just stress för mig.

Hur som helst. I dag vågade jag mig på lite korta löpintervaller igen och det var så kul! Guru-Danne tycker det är helt ok att jag tränar på så länge det bara är kort och inte gör mig  “fatigue”. Dvs tömd och utmattad. Ungefär samma sak säger PT-Rafael men han ser ändå till att jag blir trött när vi kör. Precis som han peppar mig, utmanar mig, uppmuntrar mig, ser till att jag backar när det behövs och ffa så gör han skitskojiga pass och får mig att lita på att jag visst kan! Även när jag tror det är omöjligt.

Alla, och jag menar verkligen a-l-l-a, borde ha en PT emellanåt. Det är mycket väl investerade pengar! (Om man har tur som jag och hittar den bästa vill säga. )

Kör du med PT/coach?

Kram från Ingmarie

 

Njuter av den lilla stundens måndagslyx

Varje måndag då jag kan vara med på Team Snabbare och Coach Ulfs morgonträning blir en bra dag oavsett hur den blir efteråt. I dag trillade dessutom några små simpolletter ner och sånt gör mig alltid glad. Nu gäller det bara att de stannar kvar och inte trillar ur igen.🤪

Det är en  sagolik tur jag är så lättroad för helt ärligt har resten av dagen mest varit galen. Om ingen förändring sker på jobbet kommer jag välja att byta för som det är nu är det ohållbart för mig. Inte bara mig förresten. Flera har redan slutat pga den hårda belastningen. Detta tynger mitt hjärta för jag trivs ju egentligen jättebra med allt och alla. Men det finns en gräns för hur mycket press och stress man kan och bör utsätta sig för. I alla fall anser jag det. Ännu har jag inte helt gett upp men jag hoppas det ska ske någon slags mirakel och det väldigt snart!

Kram från Ingmarie