Det fick bli annat lördags-skoj

Förra året vid denna tiden var jag med på ett riktigt lång(SUM)-pass och gissa om jag hade velat i år igen? Men ibland får man liksom vara lite både förnuftig och realistisk och inte helt låta lusten styra. 50 km Sörmlandsled är ändå 50 km Sörmlandsled och min kropp är helt enkelt för klen för sådana äventyr just nu. Eller kanske mer så här. Jag hade klarat det men ”priset” efteråt skulle bli att jag behövde extra lång återhämtning, kanske kroppen även skulle bli skadad, och det är inget jag varken har lust eller tid med just nu. Har såklart aldrig lust med det egentligen men ibland klantar man ju till det och det blir paus vare sig man vill eller ej.

Hur som helst. Det går ju faktiskt alldeles utmärkt att roa sig ändå!

Fick till ett ganska bra långpass (första ”riktiga” sen fotskadan när jag tänker efter) i sagoskogen. Det är verkligen makalöst vackert nu!

Inklusive härlig Sprada! Fick t.o.m applåder av några förbipasserande! Haha!

Den ”riktiga” simningen blev dock inomhus på det vanliga stället. Om nu någon fick för sig något annat. I might be crazy but I’m not stupid som sagt var…🤪

Nu var det så turligt att min ganska nyfunna (Swimrun)vän Ulrika kunde och ville haka på och det är som jag sagt innan. Simma tillsammans är både roligare och bättre!

Tro det eller ej men simning är enormt socialt. I de små andningspauserna hann vi avhandla allt från hur jobbigt det är med intervaller till jobbschema. Sen ska man ju inte förglömma tiden i bastun och omklädningsrummet! Då hinner man prata om väldigt mycket! Och smida planer.😁

Och på tal om vackert. Vilken kvällshimlen!

Kram från Ingmarie

Tre fredagspresenter

Att behöva åka till tandis igen redan efter två dagar är ju si så där skoj men det blev verkligen absolut nödvändigt. Dels gjorde den ledsna tanden ont och dels hade den där läkskruven lossnat igen. Men det bra är att allt fixades på mindre än 20 minuter och kostade noll riksdaler! Jag ser det som en (oväntad) fredagspresent!

Och fler blev det!

Löpintervallerna kändes helt ok! De är fortfarande korta och få men de är trots allt intervaller för de går snabbare än min vanliga slöfart och jag vilar mellan fartökningarna. Så enkel är ju faktiskt definitionen av just intervaller. 🤪

PT-passet med Rafael var som alltid en (svettig) höjdare! Jag må vara klen men ingen kan då beskylla mig varken för att fuska eller maska i alla fall. Eller påstå att coachen inte är påhittig.🤪

Men nu blir det vila! I alla fall tills i morgon! No matter vad coachen säger. 😁 En ledig lördag kan ju liksom inte tillbringas varken osvettig eller i planläge, eller hur?😄

Kram från Ingmarie

När det är så här…

… fint gillar t.o.m jag morgon-transportlöpning till jobbet.

Turligt nog hade jag hyfsat god marginal för det var så härligt att jag var ”tvungen” att ta en extra sväng. Då är det härligt på riktigt!

Kram från Ingmarie

En skruv lös

Precis när jag trodde att jag var inne på slutspurten av alla operationer och annat omysigt hos tandis så kommer nya upptäckter och nya (ovanliga) situationer. Och inget beror på att jag missköter mig utan det är helt enkelt ”otur” med taskiga gener och dåligt omhändertagande hos tandis som barn.

Det ena var att man i samband med CT-röntgen inför implantat-operationen såg att en tidigare rotfylld tand inte mådde bra. Så den behövde fixas. Det andra var att helt plötsligt lossnade en skruv från implantatet och höll på att åka med tandborstvattnet till dit man inte vill leta.😱 Snacka om att ha en skruv lös! Haha!

Tack och lov hade jag ändå tid i dag för tandavtryck och koll så den kunde hyfsat lätt skruvas tillbaks igen. Det var heller inget ”farligt” för skruven ska bara vara där under själva läkningen innan den riktiga tanden kommer. Förhoppningsvis redan om tre veckor bara för att det läkt så fint! Jag må ha kassa tänder men jag har tydligen vansinnigt bra läkkött.😍 Rotfyllningsproceduren fortsätter redan om 2 veckor. Kan ju inte precis säga att jag längtar… Men det är väldigt skönt att det är över för denna gången! 2,5 timmar hos 2 olika tandläkare (den ledsna tanden behövde nämligen en superspecialist) tar på krafterna. Särskilt de inre.

Den yttre energin har trots allt orkat med allt jag önskat. Den kan ju annars också lätt dräneras när man får mer mental stress än man egentligen mäktar med.

Simpasset gick t ex mycket bättre än väntat! På programmet stod det tröskelpass och då blev det såklart tröskelpass! Och ja, det är precis lika jobbigt som ett löp-tröskelpass.

På gymet fick jag sällskap av bästa Fredda. Jättekul! Han hakade på det mesta av mina övningar så har han tur blir det lite go träningsvärk både här och där i morgon.😄

På väg till omklädningsrummet ”råkade” jag svänga fel , hitta ett par box-handskar och en ledig säck. Tja, the rest is history som det heter.

Kram från Ingmarie

Stillhets-chill

Något jag har lärt mig mer och mer de senaste åren är att verkligen ta det lugnt när jag får chansen. Ja du vet, chilla helt enkelt. Finna stillhet och koppla av både i kropp och knopp. Jag tror att mycket är tack vare att jag mediterar varje dag och har lärt mig att både andas lugnt och att vara i stunden. Att inte rusa med i varken känslostormar eller kullerbytte-tankar utan mer sansa sig och se det för vad det är. Känslor och tankar som kommer och går i ett evigt flöde och som ofta faktiskt behöver ifrågasättas. I alla fall de som är negativa, stressande eller allt för mycket i då/fram-tiden.  Kanske spelar min ökade ålder också in, jag har ju på något vis lärt mig med åren att det mesta löser sig så småningom. Att de där värsta scenariona i princip aldrig händer och när de händer är man ändå aldrig förberedd. Men å andra sidan finns det de som inte kan chilla hur gamla de än blir så jag vet inte vad som är ägget eller hönan. Jag tror ändå helt enkelt man måste öva hjärnan på att koppla av. Helst varje dag för precis som all annan träning är det en färskvara. Om det nu inte är så att man är född med lugnt sinne. Själv tillhör jag alltså inte den kategorin. Och jag säger inte att det är enkelt eller att jag alltid klarar av det. Tvärtom. Men det går som sagt var väldigt mycket enklare än för bara några år sedan. Och det i sin tur gör ju att jag mår så otroligt mycket bättre.

Det behöver inte vara några långa stunder man ger sig själv och ju mer man övar på att chilla ju snabbare går det att tagga ner. I alla fall har det blivit så för mig. Dagens efterlöpförejobb-chill blev så här enkel. Bara några minuter men det räckte.

Hur gör du för att återhämtnings-chilla och finna stillhet?

Kram från Ingmarie

Glad-ledsen måndag

Fördel skiftarbete är att man kan ha ledig måndag! Love it!

Nästan ledig i alla fall. Vickade nämligen på ett Indoor Running-pass men helt ärligt är det ju mest bara svettig lek. Som jag dessutom får (lite) betalt för att göra!

Dessutom var jag ju ändå där för att gyma. Snacka om att nyttja tiden och allt kul på SoFo! Samma sak på Eriksdalsbadet. Att jag hade kul alltså. Det enda jag nyttjade där var ju som vanligt i princip omklädningsrum, dusch, bastu och en simbana. Men jag nyttjar å andra sidan det hela väldigt väl! Hade fått ett teknikpass i läxa som emellanåt var skitsvårt. Jag och fenor alltså. Ingen bra kombo.Begriper mig helt enkelt inte på dem riktigt. Antagligen för att jag är en usel kicker… Men jag kämpar på, gör så gott jag kan och det får vara bra nog. Åtminstone när coachen inte står bredvid och kan korrigera direkt.

Allt det där var alltså det roliga i dag.

Det tråkiga i dag, och då pratar vi jättetråkiga och supersorgliga, är att lilla Demi har åkt hem till sig igen.😢 Trots att hon bara bott hos oss i lite över en vecka så har hon satt djupa små tassavtryck i våra hjärtan och det är så fruktansvärt tomt utan henne.

Men har vi tur så kommer hon snart tillbaka och hälsar på oss igen!

Kram från Ingmarie

En sån helg

Det är ju egentligen lite läskigt att man vill tiden ska gå lite extra fort ibland, ungefär som om man liksom vill komma närmre sin sista livsdag, men jag säger ändå äntligen söndagskväll för det betyder att jobbhelgen är slut för denna gången. Just i dag har det varit superlugnt men i går var det som om kaoset nådde nya nivåer. Och så där är det ju med mitt jobb. Upp och ner utan minsta lilla förvarning, särskilt på helgerna, och det är väl det som är både fram och baksidan antar jag. För samtidigt som jag gillar att det händer grejer mest hela tiden så finns det såklart en gräns till när det händer för mycket. Ibland vill man ju faktiskt kunna både andas lugnt, fika, gå på toa och småprata med kollegorna under ett arbetspass…

Och såklart jag har varit ledig också! Har bl.a hunnit med två fina löpturer i skogen. Alltså vilka färger naturen bjuder på! Man blir ju nästan religiös på kuppen!

Hur har din helg varit?

Kram från Ingmarie

På´t igen

Träningsvärken har inte ens börjat lägga sig innan jag var på gymet igen men det struntar jag i. Ska jag få ihop tränings-jobb-livs-pusslet så får jag hålla mig till planen så länge det går. Med flexibilitet såklart. Alltid! Men träningsvärk har ingen dött av och jag tror inte på att vila bort den. Då blir man bara ännu stelare. Och den var/är inte värre än att när musklerna bara blivit lite uppvärmda så funkade de hur bra som helst! Självklart tokkörde jag inte. Man ska ju inte vara självtaskig, eller hur?

Även att simma med! Och jag gillar verkligen min (första) rosa badmössa!

Kram från Ingmarie

När, och hur, man vet att man inte slöat

Det här med PT alltså. Det är verkligen ett bra sätt att gå utanför sin comfort-zone. För att inte tala om vilket bra sätt det är för att skaffa sig träningsvärk. Ö-v-e-r-a-l-l-t. Eller nej, nu ljög jag. Fingrar och tår har ju faktiskt klarat sig! 🤪

Och det är alltså denne mannen som ser till att jag inte maskar…

Rafael hittar på övningar jag inte ens drömt om att göra, eller ens klara av, och även om det är en övning jag gjort förut 18 miljoner gånger så ser han ändå till att den blir så jobbig att jag precis klarar av den.

Och kolla! T. o.m ansiktet jobbar!

Det märkligaste är kanske ändå att trots att jag nästan dör träningsvärksdöden dagarna efter så älskar jag det här och tycker det är skitskoj! Undra just vilken bokstavskombination den åkomman kan ha…?😬🙄

Löpturen i dag var inte snabb men jag kan ju alltid skylla på gårdagens benövningar och att armarna nästan inte orkade röra på sig. Ljuvlig och vacker var den hur som helst!

Kram från Ingmarie