Vila eller inte?

Jag har förstått att det finns många som tycker vilodagar från all slags träning är både bra och viktigt. Jag tillhör inte dem. I alla fall inte om man som de allra flesta har ett ganska inaktivt liv för övrigt.Mitt jobb är förvisso inte stillasittande men jag kan ju egentligen heller inte påstå att det är jättefysiskt krävande även om jag står och går många timmar varje pass. Å andra sidan är det väl kanske också just därför man ska träna. För att orka gå och stå.🤪

Jag tror helt ärligt att många vilar för mycket. Och då menar jag inte elitidrottare som lever på det. Mina “vilodagar” är i princip de dagar jag inte kutar men det betyder inte att jag inte tränar. Helt ärligt minns jag inte när jag hade en helt träningsfri dag sist. Jag tycker liksom inte att jag varken vill eller behöver det. mycket tränar jag inte. Och det betyder ju inte att jag tränar stenhårt varje gång. Vissa dagar kör jag dubbelpass och då är det minst ett lite lugnare. I dag “vilar” jag och då blev det vattenlöpning och cykel till och från jobbet.

Hur tänker du? Helvila eller inte?

Kram från Ingmarie

Halmstad Triathlon 2018

Tvärtemot de andra två Halmstad Triathlon jag har varit med och arrangerat, då det regnat och varit snorkallt på morgonen, så har årets upplaga bjudit på sol och värme precis hela dagen. När jag cyklade i väg i ottan i morse var det så där magiskt vackert och stilla som det bara kan vara en svensk sommarmorgon.

Jag och Håkan fixade det sista på löparbanan och jag vågar nog påstå att det blev en av de mest och bäst välmarkerade banor ever!

Det jag vet är att vi lyckades bra även i år och att lovorden från deltagarna var snudd på oräkneliga.Jättekul såklart!

Tvärtemot de andra åren var jag dock inte med hela dagen tills sista snitseln var nedplockad. Jag prioriterade och valde att fika och hänga med mamma, Ulf, Markus och lilla Juno i stället. Vem vet liksom när det blir nästa gång?

Och i ärlighetens namn ville jag även hinna med lite vattenlöpning efter alla cykelturer fram och tillbaka till stan och runt på banan. Tänkte att det kanske kunde göra mina icke-cykelbenen lite piggare tills i morgon.🤪 Om det hjälpte lär visa sig.😀

Kram från Ingmarie

Det finns (nästan) alltid någon liten fördel att haka upp sig på

När man (redan) saknar de där riktigt goa varma dagarna som maj bjöd på så gäller det att försöka se fördelarna med “bara” 20 plusgrader och moln.

Det finns t.ex ingen risk att man kommer svettig till jobbet efter att ha cyklat dit. Inte ens om man trampar järnet upp för Sjukhusbacken. Det är heller ingen större risk att det är knökfullt på Eriksdalsbadet. Däremot vet man med bestämdhet att bastun känns extra ljuvligt efter att ha varit i plurret en längre tid.

Det är också helt ok att vara “tvungen” att sitta still en hel utbildningsdag på jobbet när man vet att det är ganska svalt ute. Särskilt när man har denna vyn!

Klena försök till fördelstänk för en sån som mig som vill ha minst +25 grader och sol mest hela tiden men visst lyckades jag ändå ganska bra?🤪

Kram från Ingmarie

Försök till snabb-uppladdning

I går körde jag korta intervaller. 30 st 30 sekundare för att vara mer exakt. Inte max men så pass hårt att jag ändå blev väldigt trött.

Jag härjade även en stund på ett av gymen i stan, bytte ett par (löpar)skor, handlade två tunga kassar med mat på Paradiset som jag fick släpa på genom den där halvt evighetslånga SL-renoveringsfärden och jag var på ett spännande möte på ett av 08a lands bästa Kaffe-hak.

Hur och vad det blir av mötet får tiden utvisa.😀

I dag var jag uppe med tuppen, cyklade till Hellasgården och kl 08 var alla vi TS simträning Deluxe- gänget i vattnet. 90 minuter simning som liksom bara “försvann” för det var så galet skoj! Vi gjorde en massa roliga teknikövningar + ett härligt fika-sim.

Cyklade hem igen, åt frukost, städade, tvättade, rensade på balkongen och kånkade på skräp till återvinningsrummet.

Men sen har jag (nästan) bara slappat! Legat i det snustorra gräset vid Söderbysjön, lyssnat på några talks och läst.

Bara hoppas det räcker för att jag ska orka det där 3-timmar + äventyret jag tänkte göra i morgon.🤪

Kram från Ingmarie

Drillad under jord

Södersjukhuset har, som antagligen de flesta sjukhus, många våningsplan. Och “byggkroppar”. Det är inget jättesjukhus men det är ändå ett av både Stockholms och Sveriges största. Men allt syns inte! Vad många kanske inte vet är att det även finns våningar under markytan. Fyra för att vara mer exakt. Några innehåller vanliga kulvertar men där finns även olika verksamheter. Allra längst ner finns det sen rum i händelse av krig eller om det t.ex krävs sanering. Där ligger också “Bergsrummet” och det är där jag har hård-drillats tillsammans med några av mina kollegor hela dagen. Vi har repeterat och gått igenom teoretiskt såväl som praktiskt A-HLR för vuxna, S-HLR för barn samt vad och hur man gör vid drunkningsolyckor, andnings- och luftvägsstopp oavsett ålder. Tunga och svåra grejer såklart men hur tokigt det än låter så tycker jag det där är kul! Superkul t.o.m! Och oerhört lärorikt. Gemene man behöver såklart inte kunna det vi måste kunna men alla bör verkligen, verkligen kunna HLR och vad man gör vid luftvägsstopp. Läs gärna mer här. Och även om du gått en utbildning så kom ihåg att repetera den åtminstone vartannat år. För tro mig. Man glömmer! Plus att riktlinjer kan ändras.

När jag väl cyklade från jobbet var min hjärna absolut överfylld, och kroppen som en blyklump. Våning minus 4 är nämligen en smula (läs mycket) instängt och 100% fönsterfritt. Jag var så där trött så jag inte trodde jag skulle orka trampa hela vägen hem men efter lite sim och vattenlöpning fick jag ny kraft!

Ja i alla fall så pass mycket att jag orkade ta mig hem. Just nu sitter jag som en ostbåge i fåtöljen. Men jag är tacksam som attan över allt i dag och för att jag har min hoj. Inte enbart för att jag då kan slippa en hel del av det där krånglet utan även för att jag med hjälp av den kan hämta riktigt stora paket!

Exakt vad får du reda på i morgon. Eller kanske på torsdag för i morgon händer annat skoj!

Kram från Ingmarie

Hemmaläger dag 2

Medan tusentals människor roade sig inne i stadens brus med att kolla på eller själv vara med i Stockholm marathon så har jag och en bunt likasinnade roat oss i och runt Hellasgården i stället. Det var ju också dag två på mitt pyttelilla hemmaläger. Dag ett var i går om du missat.😀

Faktum är att jag troligtvis började min dag långt före de flesta mara-löparna. Klockan 08 hade jag ätit frukost, packat två trunkar, cyklat genom skogen till Hellas och fått på mig våtdräkten. Man skulle kunna tro att jag skulle vara ensam där men icke. Bara i vår Team Snabbare simträning Deluxe-grupp var vi nog 30 pers! Plus alla andra som var där. Coolt!

Och kolla in detta! Man blir ju nära på religiös på kuppen!

Coach Ulf lät oss testa en massa roliga och nyttiga övningar. Bl.a en där vi skulle simma och blunda för att testa hur rakt, eller orakt, man egentligen simmar. En del lyckades väl bättre än andra om jag säger så och faktum är att jag var åtminstone inte sämst!

Vi simmade även ut en längre bit till en klippa för att fika! Hur mysigt var inte det?

90 min senare var vi klara och, om möjligt, ännu lyckligare! Vilken morgon! Om det alltid vore så här hade jag lätt kunnat bli morgonmänniska! Jag hade dock planerat mer, annars hade det ju liksom inte varit någon trainingcamp, och som den turflicka jag är så hade jag fått med mig både Ulf och Tomas på Swimrun-träning. I verkligheten var det väl egentligen tvärtom. Dvs jag fick haka på dem för de skulle köra genrep inför Stockholm Swimrun på lördag. Snacka om att få hänga med proffs! Ulf med sitt förflutna i tyska simlandslaget och Tomas som är en grym traillöpare och 4a i ÖtillÖ-rankningen 2017. När de satte av hade jag inte en chans! Som två bergsgetter for de över stock och sten och det var som om de hade en propeller med sig i vattnet. Makalöst! Såklart även jäkligt roligt för mig att få både se och ta del av! Och de var snälla och väntade in mig när det behövdes.

Det är tydligen där i skogen många av de allra bästa hänger. Eller nej det där blev fel. Det är där de tränar järnet så de blir så där ruskigt bra. En är Daniel Hansson. Han är världsmästare i Swimrun och har även klarat sub 8 timmar på ÖtillÖ tillsammans med dels Lelle Moberg och dels Jesper Svensson Dvs sub 8 timmar på 65 km löpning i rejält tuff terräng plus 10 km sim i havet. Jag hade inte klarat den tiden ens om det vore enbart löpning på platt väg.😱

Så förstå att jag blev ruskigt starstruck när han plötsligt dök upp! Men jag hade huvud nog att passa på och fråga en massa. Och såklart gratulera! What a man!

Men man ska bara jämföra med sig själv tänker jag. Tror jag fick ihop 4 km sim i dag och x antal löpkilometer i skogen. Inte så illa ändå för en gammal asfalts-och banlöpare som för bara några år sedan inte gillade att doppa huvudet i vattnet. Eller hur? 😀

Jag har även svettats en stund på utegymet inkl lite yoga. (Och ja, det är min stackars överpackade hoj i bakgrunden. )

Mediterat i solens sken.

Och ätit en av de dyraste vego-mackorna ever! Men den hette också “Supermacka”, var väldans god och vansinnigt mättande. Dessutom tyckte jag faktiskt jag var värd den. 😍

Kram från Ingmarie

Sprucken plan

Egentligen skulle jag varit i Halmstad nu. Bott på finhotell några dagar, tränat, myst med familjen och firat min fina, fina mamma som snart fyller jämt.

Men jag är som du kanske anar kvar i 08a land. Energin till först den resan och sen en långresa bara en dag senare för att verkligen fira mamma finns liksom inte. Så jag fick välja. Något som faktiskt inte var helt enkelt men nu när jag bestämt mig känns det bra! Halmstad och alla människor där finns (förhoppningsvis) kvar även om några månader, men en resa med mamma, Ulf, några av mina bröder och Anders till New York är garanterat once in a lifetime.

Så plötsligt har jag en massa lediga dagar hemma. Som jag verkligen behöver. Sover, sover, sover och ändå krävde kroppen en powernap efter förmiddags-intervallerna. De var för övrigt både jobbiga och härliga. Jobbiga för att kroppen är seg (och för att intervaller är intervaller såklart) och härliga för att jag kunde springa på mjuka grusvägar till 90%. Vet du, det var så vårlikt att jag behövde både cabba ner brallorna (eller upp beroende på hur man ser det) och ta av vantarna!

Nu i kväll var tanken lite styrka och sen spinning med bästa Fredda. Vilket det i och för sig blev om man tar bort det där lilla ordet “lite” före styrka. 🤪Jag hamnade nämligen på ett MA circuit-pass.

Det är lite som Transformer eller crosstraining men typ sju resor värre. Eller i alla fall tre. För mig. Inte konditionsmässigt, där krävs det mer, men tekniskt. Jag och jämfotahopp upp på lådor, eller bli dragen baklänges av ett elastiskt rep, är några av de övningar jag är hopplöst kass på. Jag klarade inte ens av studsmattan efter spinningen. Det gjorde däremot Fredda. Han är typ bäst på allt den grabben!

Men allt var skoj, svettigt och endorfinbefrämjande. Det är ändå viktigast för mig just nu.

Kram från Ingmarie

Frysbox-gym

Det här med AC. Jag är väldigt skeptisk. Väldigt mycket skeptisk till och med. Särskilt på gym och i träningssalar. Varför liksom? Man är väl där för att bli varm och svettas? Och vilka muskler och leder mår bra av kyla när de ska användas? Hur folk som mest lullar omkring, småfnjuttar med vikterna, dricker ur sin vattenflaska och står stilla och kollar på tv:n över huvudtaget står ut i en sån miljö är en gigantiskt stor gåta för mig. Jag fryser till is på max 3 millisekunder om jag inte är i ständig rörelse när det är så där. En del ska ju dessutom ha bautafläktarna på! 😱 De borde flytta till typ Sverige under sin sommar. Jag kan lätt ställa upp och switcha liv!🤪

Å andra sidan vet man att man jobbat hårt och bra med sina bike-intervaller när man bastu-svettas trots max på AC:n.

Det var knepigare hålla värmen på vattenlöpningen för även om havet inte var svalare än vanligt så var vinden det. Ett lågtryck har dragit in och gjort att det plötsligt varit max 23 grader.

Men solen värmer! Och sanden.

Vet i fasiken hur jag snart ska klara av 08a lands minusgrader… Man kanske kan installera bastu i hela lägenheten?

Kram från Ingmarie

Den där formen

20 minuter!
Så länge ville axeln simma i dag minsann!

Men milde himmel vad det var jobbigt. Den där simformen jag byggt upp genom många, många timmars jobb under många, många månader är plötsligt helt borta. På några veckor!  Märkligt att det går så snabbt att hamna i botten igen när det tar sån vansinnigt tid att komma upp. Fast det är klart. Ta sig uppåt är ju jobbigare. 😜

Cyklingen går däremot bättre och bättre. På så vis att det krävs mer och mer för att jag ska bli trött. Samma gym, samma cykel, samma vy men ny svett, nya intervaller och nya endorfiner.

Och nej, jag ska inte bli varken cyklist eller triathlet men det går inte att komma i från att cykla är ett grymt bra sätt att få till ett bra kondis-pass utan att slita på ben och rygg allt för mycket. ( I alla fall när hojen står stadigt stilla på marken och vurprisken är typ 0,00000000000001%…) Hjärta och lungor bryr sig ju liksom inte om på vilket sätt jag ser till att de får jobba extra. Inte svettproduktionen heller för den delen. Just den biten verkar jag vara konstant superbra på oavsett.

Kram från Ingmarie

Måndag utan äventyr

Vissa dagar händer det verkligen inte mycket som egentligen är värt att skriva om. Vi har väl alla sådana dagar. De liksom bara rullar på i hyfsat jämn takt och det är bara bra. Mina sådana är ju dessutom ruskigt lyxiga just nu.

I dag var en sån mer “vanlig lagomdag”. Vakna, ge Amber mat, yoga och meditera, gå promenad med Amber, egen frukost, städa, lite datorjobb och sen gymet för bike-intervals och styrka. För den som är intresserad så körde jag 10 x 30-30 + 2 x 10 min + 12 x 30-30. Och nej jag har inte hällt något vatten på mig…

Axelrehab är väl kanske inte det roligaste man kan pyssla med men att känna att det går bättre och bättre är däremot skoj! Från “vägg-armhävningar” till “låd-armhävningar” är inte fy skam minsann! Men ännu vågar jag mig inte på de riktiga. Är ju rädd om både axeln och näsan…

Provade simma lite i dag också men helt klart går det någon gräns för axeln vid 15-16 minuter. Inte så den gör skitont eller hoppar fel men den protesterar. Och jag lyssnar. Tacksam för varje litet crawltag den ger mig.😍🙏🏻

Och fortsättningen på dagen? Handla, trädgårdsjobb, promenera med Amber, ge henne mat, duscha, ge mig själv mat, kolla nyheter och blogga. Typ.😍

Hur har din dag varit?

Kram från Ingmarie