Hemmaläger dag 3

Jag har förstått att det finns de som helst undviker både sol och värme. Ja t o m de som undviker att bli fysiskt trötta och svettiga.

Well, jag tillhör inte dem!

När solen gassade som bäst i dag sprang jag (omvägen) bort till Hammarbybacken. Den är absolut skuggbefriad och ger garanterat både svett och trötthetskänsla. Som jag älskar den! 6 x 2 kilometers-rundan jag brukar köra innebär 12 ggr upp och 12 ggr ner. Något platt parti existerar inte så det blir totalt ganska många höjdmeter. I praktiken borde det betyda ca 1000 eftersom toppen är typ 93 m ö h. Måste vara ett av de bästa sätten att få starka ben tänker jag. Inkl sol och svett!

140 min senare var jag hemma igen. Lite dammigare, mycket tröttare och väldigt mycket svettigare.

Bästa sättet att svalka sig på måste ju vara att simma. Eller för all del Sprada och bada. Det ena behöver ju inte utesluta det andra menar jag. 😄 Jag gör ofta båda! Simmade förresten utan våtdräkt i dag och frös inte ens! När hände det senast i denna del av världen?

Min lilla mini hemma-trainingcamp är över för denna gången, i morgon är det jobb igen så då får jag tagga ner lite, men om jag får säga det själv har jag lyckats riktigt bra som camp-ledare!

Kram från Ingmarie

Hemma-läger

Tre dagars ledighet och samtidigt detta:

För mig innebär det tre dagars trainingcamp i perfekt Ingmarie-väder på hemmaplan. No need to travel här inte! Tycker faktiskt lite synd om de som köpt (dyr) utlandsresa till värmen när den finns på hemmaplan. Men vem kunde väl ens i sin vildaste fantasi ha anat att det skulle bli sånt här extremfint väder? Inte jag i alla fall. Minns de senaste frys-somrarna allt för väl.😱

Men training-camp var det!

Dag ett har jag yogat och mediterat precis som vanligt plus:

Löpning 80 min i riktigt hyfsad fart.

Cykeltur till Eriksdalsbadet för simträning och direkt efter vattenlöpning med allra bästa Lisa. Jag var alldeles (vatten)skrynklig efter det där men solhäng fixar till det mesta!

Innan jag hojade hem blev det minsann ett simpass till! Och det var inte ens trångt trots finvädret!

Nu laddar jag om för training-camp dag två! Och passar på att önska alla Stockholm marathon-löpare stort lycka till!! Det kommer bli episkt men jag väljer att avstå som jag förklarade här. Fast helt ärligt så är det nästan så jag ändå vill just pga av detta perfekta väder. När händer liksom det nästa gång?

Kram från Ingmarie

Maxad heldag

Utbildningsdagar är (oftast) väldigt bra, intressanta och nödvändiga. Dagens om Palliativ vård var inget undantag för det är ett stort och ganska “tungt” ämne som innefattar enormt många olika delar. Vad innebär det? Vad och hur gör vi inom vården? Vad säger lagen? Hur bemöter man en människa i sorg och/eller kris? Vad innebär en kris? Hur tar vi hand om varandra och oss själva under och efter svåra situationer? O.s.v. Ja du fattar va? Inga lättsmälta grejer men otroligt viktiga!

Men det här med att jobba sen kväll, upp tidigt igen och framför allt att sitta still hela dagen är inte min grej. Hur orkar kontorsfolk? Hela min kropp liksom bara slaggar igen.😱

Lite bättre blev det när jag fått köra lite vattenlöpning efter att vi slutat för dagen. Trodde det skulle vara mer packat med folk än det var faktiskt. I vattnet alltså. På gräset och i lekdelen av bassängen var det sardinburks-tätt. 😱

Första timmen på målarkursen var min hjärna mest geggamoja men det lossnade allt eftersom så jag i alla fall kunde ta beslut om vilka färger jag skulle använda. Fast det kanske är bra att vara lite flummig i skallen när man ska skapa? Så dendär  logiska delen inte hela tiden ska lägga sig i.

Det var sista dagen för denna terminen och jag har mer eller mindre bestämt mig för att köra vidare till hösten. Helt enkelt för att det är så skoj och något jag gör enbart för min egen skull. Plus att jag tror jag behöver det helt enkelt. Liksom yogan och meditationen, Som en kontrast till alla pulshöjande, svettiga och stressande aktiviteter det mesta i mitt liv trots allt består av. Och det är helt ok just för att jag har de där andra lugna. Annars hade jag gått upp i små atomer till slut.

Men nu får vara nog för i dag med allt. Cyklade hemifrån strax efter kl 07 och kom hem strax efter kl 22. Med max 4 timmars sömn i bagaget. Få se om jag orkar borsta tänderna..

Kram från Ingmarie

Favoriter i repris

Jobbkväll. Då passar jag som alltid på att vara ute så mycket som möjligt. För att liksom orka vara inne.

Märkligt nog var benen pigga i dag igen. Ingen ordning alls på dem. Eller så är det fullmånen som påverkar. Vad vet jag? Är faktiskt mest glad över att de vill kuta över huvudtaget.

Körde lite styrka på Hellasgårdens utegym också. Men jag behöver nog jobba upp mig lite för jag antar att det är meningen att man ska kunna få ner lats-stången med just latsen. Inte kroppsvikten. Vilket förresten inte heller funkade…🤪

Och såklart jag Spradade!

Tja roligare än så här blev det inte i dag. Eller nej. Det där blev fel för det är snarare just så här rolig min vardag är!

Kram från Ingmarie

OW-kick off

Det kan svänga snabbt minsann. Både i livet som stort och i det lilla för lika pigga som mina ben var i går lika sega var de i dag. Men det är så där det kan bli och vara. Två timmar i sagoskogen bjöd de mig på i alla fall!

Det blev dock ingen vila efter för direkt när jag kommit hem tog jag hojjen och trampade iväg till Hellasgården för att vara med på Team Snabbares OW-kick off. Olander Swim var också där för att låta oss testa våtdräkter och andra prylar. Simning/Swimrun är inte riktigt lika prylnördig som t.ex cykling men det är banne mig inte långt ifrån!🤪

Coacherna Ulf och Tomas

Provade en av deras värstingdräkter. Och jodå, jag kom ihåg att ta av trätofflorna innan jag hoppade i.

Coach Ulf tillsammans med Coach Tomas höll i själva passet och vi var nog ett 40-tal som traskade ner till sjön medan ännu fler badgäster tittade på. Kanske undrade de vad vi skulle göra. Fast mest tror jag de hade velat vara med för vi hade superskoj!

Det är alltid knepigt med teknikövningar och med typ 80 armar och ben som ska göra samma saker på en begränsad plats blir det inte direkt enklare. Men då blir det extra bra trängsel-träning tänker jag! Vi avslutade med att simma en lite längre runda och det där att vara en hel grupp som simmar ihop är en så sjukt cool känsla! Min simning var si så där i dag men det kvittar för kul och härligt var det oavsett.

Efteråt babblade vi vidare och bjöds på fika. Så himla mysigt att få hänga med Richard, Inger, Anders, Elina, Ulf, Walter, Tomas, en annan Ulf och en massa andra trevligt folk! För att inte tala om hur skönt det är att slippa frysa! För visst har jag väl sagt att jag älskar solen?🤪😍☀

Man kan använda Saferswimmern på mer än ett sätt förresten.

Denna bönan alltså. Vad jag gillar henne!

På lördag börjar den mer “riktiga” Deluxe simträningen och jag längtar redan!

Kram från Ingmarie

Det enkla livet

Två hysteriskt tuffa kvällsjobb-pass avklarade men i morgon är jag ledig trallalaaa!

Och hur det än är så är allt så väldigt mycket enklare när det är sommar på riktigt som nu. Särskilt tuffa jobbpass för när jag går hem på kvällen är det fortfarande både ljust och ljummet!🙏🏻

Dessutom har jag ju som sagt var Eriksdalsbadet på vägen till jobbet så igår gjorde jag en lång paus där för att både vattenlöpa och öva på Coachens övningar. Några meter då och då fick jag verkligen till det men rackarns vilken knepig sport det där ändå är. Men skam den som ger sig!

I dag är det lördag och det betyder att jag inte behövde vara på jobbet ombytt och klar förrän kl 14 så jag hann med en himla massa förutom de gamla vanliga (men viktiga) rutinerna med yoga, meditation och lugn frukost.

Kroppen ville intervaller så intervaller blev det. 6 x 5 min närmare bestämt och det gick så himla bra att jag önskade det hade varit racedag! Men man kan inte få allt här i världen, i alla fall inte på samma gång, så jag kryddade det hela med styrka på ett av utegymen i stället. Kände mig stark som en grizzlybjörn!💪🏻 Och som alltid så tycker jag man ska belöna sig själv när man gjort något bra. Och även om man inte tycker och tror det så gör vi alla något bra varje dag så m.a.o ska man också belöna sig varje dag. Det behöver inte vara några stora och märkvärdiga saker. Bara att ta sig upp ur sängen kan ju faktiskt vara en bedrift för en del. Man ska helt enkelt vara självsnäll! Att ha tid och möjlighet för att äta lunchlådan ute och bada i fina Söderbysjön tycker jag är en alldeles fantastiskt fin belöning!

Hur belönar du dig själv?

Kram från Ingmarie

Ledig dag

Ledig dag och Ingmarie-väder. Kan ju inte bli mycket bättre! Enda gången jag väl egentligen hållit mig stilla, och varit inne, någon längre stund var på målarkursen. 😍

Resten av den vakna tiden har jag (förstås) spenderat ute. I rörelse. Två-minutersintervaller på grusvägen runt Nytorps gärde så gruset sprätte i förmiddags.

Det var såklart jobbigt, intervaller är ju liksom det, men det var ändå helt ok. Jag är mest tacksam över att jag kan och får springa mig trött för hur det än är så är det en extrem lyxtillvaro. Särskilt nu när hela världen lyser!

Direkt efter de där grusintervallerna joggade jag bort till IP och körde 10 x 100 m + hopp & skutt- övningar. Sen var jag nöjd. Hade bara exakt så mycket ork kvar så jag tog mig hem också.

Men sen hade jag ju den där målarpausen, inkl. ett stort lass (vego)mat, och vips var kroppen pigg igen! Och tur var väl det för jag hakade på Inger och Richard på ett av 08a lands alla Swimrun-träningspass. Just detta är det Wolff Wear som fixar i Brunnsviken. För 100 ynka kronor får man både ett galet bra träningspass med coachning och bra tips plus mat. Trevligt sällskap ingår alltid verkar det som.

Tänk om jag inte fått för mig att jag ville kunna crawla då för fyra år sen eller när det nu var. Då hade jag missat allt detta! Hemska tanke.😱 Men jag är övertygad om att livet vill mig väl och ingen är gladare än jag att jag var just här idag!

Kram från Ingmarie

Soldagar

Antagligen är det helt onormalt med sånt här högsommarväder som det är nu men jag tokälskar det!

Enda felet är väl att man har det där arbetet som ska skötas.. Fatta mig rätt nu. Jag gillar mitt jobb på SÖS jättemycket. Men helst vill jag ju vara ute och lapa sol. Hade jag vetat att det skulle bli en sån här maj hade jag såklart lagt in fler lediga dagar. Men nu är det som det är och förhoppningsvis fortsätter det så här till september. Med lite regn på nätterna.🤪

Och jag är verkligen, verkligen tacksam att jag har det så här bra att jag hinner, och kan, både kuta, utegyma och Sprada innan det är dax att stämpla in.

Sen måste jag ju visa dessa två (tycker jag) superhärliga bilder från i lördags. (Tagna av Pierre Mangez.) Minne för livet!

Kram från Ingmarie

Dagen efter race

En fördel med att inte köra långa race är att man inte behöver ta det särskilt lugnt och vila varken före eller efter. Och tur är ju det för när det är fortsatt Ingmarie-väder så vill jag ju kunna få njuta extra mycket av det. T.ex genom att springa ett 2-timmars pass varav 9 km konstant upp eller ner för Hammarbybacken under solens sköna sken. Samma 2,2 km runda som jag brukar. Den är såklart jobbig men också galet fin och faktiskt väldigt rolig!

Det är där nere jag vänder på “baksidan”.

Och hit upp jag kutar 2 gånger/varv.

Det är där borta någonstans jag börjar och slutar förresten.

Anders, som skumt nog inte är lika förtjust i den där backen, valde att kuta runt fina Flatensjön medan jag låg och slappade för fullt. Jodå, jag är typ världsbäst på det när jag valt det själv.

Däremot simmade jag i den. Guppiga små vågor och så härligt!

Kram från Ingmarie

Utö swimrun sprint 2018

Det spelar ingen roll hur “van” jag är vid att tävla, det är ändå alltid mer eller mindre lite pirrigt innan. Faktum är att jag tror det ska vara  så. Annars tror jag det är svårt att liksom behålla fokus och skärpa till sig en smula. Jag är nämligen i ärlighetens namn lite likadan även inför lite mer “seriösa” träningspass. Avslappnad men spänd på samma gång på något underligt vis. Egentligen är det ju absolut inget att vara nervös för men det är ju onekligen mycket trevligare och roligare om hela kroppen är med på det man ska hitta på och det är väl just det man är pirrig för. Hur är den i dag – kroppen? Är det studs i benen eller är det blystövlarna på?

Att tävla i par blir därför ännu lite pirrigare för det är ju liksom en sak att sinka sig själv men att sinka en annan för att man har en kass dag är ju inte särskilt skoj någonstans. Och ännu pirrigare blir man (såklart) när man inte ens träffat den man ska köra med IRL förrän samma morgon. Men det är ju så där det blir när man spontananmäler sig med en okänd några dagar innan.

Så hur skulle det bli att köra Utö swimrun sprint med denna Anna som jag inte visste något mer om än att hon är tillsammans med en av mina idoler. Därav vårt lagnamn: Team Gysings-fans!  (Och för dig som inte vet vem Kenneth Gysing är så kan du börja med att läsa hans blog på RW-sidan.. Eller någon av hans vansinnigt skojiga böcker.)

Hur som helst. Anna, tillsammans med Monique och Alexandra som också skulle köra, plockade upp mig utanför porten i morse (snacka om lyx) och jag kände direkt att det skulle bli noll problem att köra med Anna i dag. Du vet när den där magkänslan bara säger ja – det här är en genuint fin människa och man bara tokgillar personen direkt. Så där rann det värsta pirret bort direkt. Phju liksom.

Vi kom lätt och smidigt med båten till Utö och som alltid älskar jag att stiga av på ön. Och alldeles extra mycket en sån här dag när solen sken och havet var så där stilla och havsblått som bara hav kan.

Monique, Anna, Alexandra och jag making plans. Och försöker ladda upp oss.

Utö swimrun är som alla lopp i denna Swimrun-serie extremt välorganiserat och välplanerat. Supersmidigt att hämta ut startkitet inkl. visa att vi hade allt som krävs för att få starta. (Våtdräkt, kompass, första förband och visselpipa.) Hann precis besöka bageriet för fika innan det var dax för race-briefing. Alltid lika kul att höra Michael Lemmel och Mats Skott berätta historien bakom allt. Hur de en sen kväll på Utö värdshus startade det hela med en vadslagning för över 10 år sedan.

Sen var det bara dax att börja byta om och värma upp. Nackdelen med swimrun är att det där att ta på och av sig tar sin lilla tid. Å andra sidan blir det minimalt med tvätt.

Bevara naturen är en stor grej inom swimrun. Absolut inget skräp får lämnas och absolut inget får förstöras. Då blir man diskad direkt! Nytt för i år var därför också att vi hade egna muggar med oss. Superbra!

Tiden går fort när man har skoj och kanske framförallt när man är fokuserad på något roligt så plötsligt var det dax att gå in i startfållan. Totalt var vi 99 lag från 16 nationer som skulle iväg samtidigt uppför första backen.

 

Foto: ÖtillÖ

Jag gjorde förresten en sån där vild chansning och testade en helt ny Ark swimrundräkt från min favvobutik Trispot. Och nya paddlar eftersom mina andra “försvunnit”. (Läs “jag glömdedempåenbrygga”….)

Första löpet är alltid lite knepigt för det är lätt hänt att man öser på och sen är man halvdöd och flämtar som en lungsjuk när det är dax för första simmet. Som också är knepigt för även om vi doppat oss i vattnet innan (och konstaterat att det var ruskigt kallt) så är det en smärre chock varje gång att börja simma. Det är ju inte bara kallt det är även rörigt och typ 10 000 (nåja) armar, paddlar ben och skor som vill fram åt samma håll samtidigt. Men vi startade så där klokt som man gör när man är i sin klokaste ålder och har lärt av alla sina misstag. Nästan… Linan vi så noga mätt ut visade sig vara på tok för kort så jag hade Annas skor i ansiktet hela tiden. D.v.s omöjligt att simma. Jag kopplade  därför loss mig och hoppades att jag inte skulle vara allt för långt efter henne så hon skulle behöva vara i vattnet längre än nödvändigt. (Man får nämligen vara max 10 m. från varandra.) Men vet du, vi simmade i princip i exakt samma fart! Om det var mina nya paddlar eller om jag hade en ovanligt bra simdag låter jag vara osagt men linan fick förbli oanvänd resten av racet. Förutom en liten snutt då jag drog Anna på löpningen.

Fot: ÖtillÖ

Totalt är banan bara 12 km men man ska inte låta sig luras och tro det är en walk in the park. 7 simsträckor betyder 7 nedstigningar och 7 uppstigningar och sånt tar tid. Särskilt när det är hala klippor och stenar eller annat bröte som man kan trassla in sig i och drutta på ändan av. Plus att när man blir nedkyld så är det förbenat svårt att springa snabbt direkt. I alla fall för en klenis som mig. Men vi kämpade på och jag njöt verkligen hela tiden utom i början av den längsta löpsträckan då mina fötter och ben helt plötsligt förvandlats till någon slags isklumpar (de tinade dock ganska snabbt) och den näst sista simningen för den var lite väl bitig. Banan är otroligt vacker. Upp och ner, stigar, trail, grusvägar, söta hus, klippor och broar i perfekt kombo. Och Anna. O lalalaaaa! Vilken Quinna! Stark, tuff, positiv, rolig, lättsam, ödmjuk och bara så underbar! 12:a totalt på en helt ok tid på vårt första race är banne mig MVG direkt! Så vi håller redan på att smida nya planer.

Av de 99 lag som startade kom 100% i mål. Starkt! Och kanske ett bevis både på att banan är ofattbart fin (man vill liksom inte bryta för då missar man ju det härliga) och att man klarar mer än man tror.

Duschen efter var gudomlig! Och bastun. För att inte tala om min Dryrobe. Som jag diggar den! Det var många som önskade de hade en egen kan jag berätta för även om solen värmde så är man ruggigt sval efter en sån här grej. 9-11 grader i vattnet är trots allt bara 9-11 grader. Och Ark-dräkten? Jag älskar den! Som ett andra skinn! Hade dock en Heatseeker under plus ett neoprenpannband för annars hade jag absolut dött frysdöden.

Alltså vilken dag det blev! Har du tänkt på att spontangrejer blir sällan fel? Mer sånt! Go with the flow, var öppen för vad universum erbjuder dig och var flexibel är mina ledord nu för tiden. Och jäklar vad vi fyra i bilen har skrattat! Det är helt klart magmusklerna som jobbat mest av alla mina muskler denna dag.

Tack, tack, tack alla som jag på något vis träffat i dag! Det här kommer jag leva på länge, länge.

Kram från Ingmarie