Livet

I besvärliga tider

19 mars, 2020 by Ingmarie

Precis som t.ex bästa Anna hade jag inte tänkt skriva så mycket om corona men det går ju liksom inte att undgå hur den förändrar allt och alla. Aldrig har jag sett så mycket folk ute i Nackareservatet och på utegymet en vanlig vardag mitt på dagen som i dag. Visst var det fint väder men det spelar ingen roll i vanliga fall. På något vis är det ju faktiskt positivt att. folk är ute och rör på sig! Jag har också läst att på många håll har luftföroreningarna minskat dramatiskt tack vare den minskade flygtrafiken. Det är ju superbra!

Men jag vet och förstår också att många är rädda, ledsna, arga, frustrerade och t.o.m panikslagna. Det är faktiskt helt naturligt för detta är något i princip ingen av oss varit med om förr. Vi kan inte heller påverka detta hur och vad vi än gör och hur mycket vi än vill. Vi måste acceptera och gilla läget. Det betyder dock inte att vi gillar det…

Och vet du, även detta kommer ta slut. Jag lovar! Förhoppningsvis kommer det då även bli bra saker av det hela. Så mitt tips är att försöka på allt bra som faktiskt också finns runt omkring oss. Hur mörkt det än är så finns det en strimma ljus någonstans även om den kan kännas svag. Håll fast vid den!
Det kan vara att du har vänner, en familj, mat i kylen, gjort något bra på jobbet eller hemma. Själv har jag köpt blommor i massor för att liva upp.

Elviras lilla hörna. 🙂

Det kan vara en hjälpande hand eller ett leende från en okänd, att vi har el, känslan av att kunna sova i en säng eller kunna höra fåglarna. Kanske du är så lyckligt lottad som mig som har naturen inpå knuten där det går att springa tills man bara inte orkar längre, (gratis) utegym och både träd och mossbeklädda stora stenar att vila mot och känna den sköna solen mot huden.

Det är jättelätt att gripas av panik när det blir sånt här medialt pådrag som det blivit. Jag dras också med men jag tänker att det hjälper inte ett skvatt. Särskilt inte för vårt immunförsvar. Vi ska vara försiktiga och tänka extra på att inte riskera sprida smitta men kom ihåg att corona är inte livsfarligt för de allra flesta. Så låt oss hjälpas åt att andas lugnt, stilla våra sinnen, ta hand om oss själva och om varandra.

Kram från Ingmarie

Lurad

15 mars, 2020 by Ingmarie

Är det så här för dig med att när man tror/tänker att något ska vara enkelt och lätt så blir det ofta jättejobbigt! Men också vice versa. När man tror något ska blir svårt och skitjobbigt så går det superlätt!

Jag trodde t ex att dagens lugna en-timmes löpning skulle vara plättlätt. HA! Jag fick slita som en galning! Och det berodde varken på motvinden eller uppförsbackarna. Det var nämligen lika segt i medvinden och nerför…🙄

När jag läste simpasset i dag då tänkte jag att ”det där kommer jag avklara fortare än på en timme”. Haha! Så tokfel! Det tog 70 minuter.! 😱 Och jag slöade verkligen inte. Anders körde sitt eget pass och var klar före mig…

Kram från Ingmarie

Enkel dag med stora beslut

12 mars, 2020 by Ingmarie

Löpning på de fina vägarna ovanför Maties. Märkligt nog kändes benen helt ok trots gårdagen.

Simning i bassängen. Som jag f ö blev ganska trött av.🤪

Resten av dagen har jag legat i gräset, läst och lyssnat på poddar. Hur skönt som helst!

Men det är ju inte så här lugnt överallt. Corona-hysterin/skräcken verkar vara skyhög i Sverige, Europa och USA. Min plan var att åka till Albuquerque den 25/3 men det blir inget med det nu när Trump beslutat att inga flyg från Europa får komma dit. På jobbet är det kaos och trots att jag är tjänstledig till 1/6 har jag gått med på att börja jobba i april efter att ha fått en bra deal rent arbetstids-mässigt. Men som den obotliga optimist jag är så tänker jag att det är precis som det ska vara och att det blir det bästa till slut. I stället för flygbiljett har jag bokat kurser och lite annat. Och Albuquerque finns kvar!

Kram från Ingmarie

Franschhoek, Good Food, en baksida och svettfest

11 mars, 2020 by Ingmarie

I dag har vi åkt vad som måste vara en av världens vackraste vägar. Från Stellenbosch till Franschhoek via Franschhoek pass till Villersdorp där vi vände och körde nästan samma väg tillbaka. Vackra vingårdar, makalösa vyer, magiska berg, äppel- och citronodlingar och slingriga vägar. Rekommenderas!

Franschhoek i sig själv är också ett “måste-besök” om man är i detta område. Enormt fint och liksom gulligt. Dessutom hittade vi ett fantastiskt bra matställe! Good Food & Co. Makalöst gott och excellent service! Det var inte ens dyrt!

Vego-burgare och mixed sallad med extra allt.

De två flådiga vingårdarna vi var inom hade noll vego. Så kasst va?😱Men de var väldigt vackra.

Det finns dock en baksida, som jag ser det, i allt detta fina. På vingårdarnas fält såväl som utmed vägarna är det tätt med arbetande människor. På vingårdarna är det nog ganska ok jobb men utmed vägarna ser man hur de hackar, krattar, lyfter sten och plockar skräp. Kläderna är skitiga och halvtrasiga. Det syns att de sliter hårt. Deras bostäder är någonstans i hyfsad närhet tätt ihoppackade och i bästa fall utan att de helt ser ut att helt rasa ihop. Och det är alltså inte de vita det handlar om utan 100% svarta. Av landets ca 50 miljoner invånare tillhör de svarta 80% av befolkningen men det är de vita som äger och styr det mesta. Jag blir så illa berörd av att se detta. Det känns liksom lite som att det enda som saknas är kedjorna och någon som vaktar med en piska. Jag har inte velat ta något foto på detta. Du får föreställa dig… Sydafrika må vara mindre segregerat mot vad det har varit men det är långt kvar innan det ens är i närheten av något som kan kallas jämställdhet.

Och jodå. Jag har tränat också. Så in i bängen faktiskt! ”Fuskade” med mitt träningsprogram och körde intervaller i stället. 24 x 1 min. på det fina gräsfältet vid gymet. Jag kunde verkligen inte motstå och vem vet när känslan och chansen dyker upp nästa gång?

Plus drills, styrka och spänt enl programmet.(Med lite extra tillägg 🙄) Rena svettfesten!

Sen in i gymet för att bli ännu tröttare. Det blir spännande i morgon bitti om jag säger så…😱

Bra gjort att fota precis när jag blundar, eller hur? 🙂

Avslutade med ett kort vattenlöpningspass för att liksom tagga ner kroppen. Tror stenhårt på att det är en bra återhämtnings-metod.

Kram från Ingmarie

Quinna – våga ta i!

9 mars, 2020 by Ingmarie

Vare sig man gillar det eller inte så är det mer än väl bevisat mer än en gång att styrketräning, balans och rörlighet är ett måste i vårt ”moderna” samhälle. Särskilt när du börjar bli äldre än 30 år och (troligtvis) särskilt om du är kvinna. I synnerhet när det gäller styrkan. Rörlighet och balans måste alla öva på. Vi har nämligen inga ”gratis-grejer” som testosteron och stora muskler. De få typiskt manliga hormonerna vi har försvinner dessutom med åren i en rasande takt. De sjunker hos män också men inte alls på samma vis. Därmed inte sagt att män inte ska styrketräna för det ska de. Faktum är att de flesta hormoner minskar med åren. En bra bok att läsa om detta är t ex ROAR av Stacy T. Sims. Intressant och lättläst!’

Jag gillar hennes slogan ”Women are not small men”. Det säger liksom det mesta. ”Problemet” är att i princip all forskning när det gäller ex träning, näring, intermittent fasta, blodvärde, fysiologi mm är baserat på just män. Ofta inte ens medelålders utan unga män. Det lilla som finns när det gäller kvinnor visar dock huvudsakligen att vi oftast inte alls stämmer in där. Vi är inte små män. Vi är kvinnor! Och vi är annorlunda. Själv märkte jag för ca 2 år sedan att kroppen inte längre var riktigt som den har varit. Det som funkat innan när det gällde t.ex mat och träning funkade inte längre. Kroppen “svarade” liksom inte längre så som den har gjort.

Hur som helst. Det bra är att vi kan påverka t ex muskelförfallet. Styrketräning 3 ggr/vecka då man verkligen lyfter tungt och utmanar sig sätter nämligen fart på hormon-produktionen. En annan metod är högintensiv träning/intervaller. Tur för mig att jag både gillar och kan göra båda. En intensiv och svettig timme på gymet och en och halv timme lite lugnare sim och vattenlöpning i bassängen blev det i dag.

Ja jag är koncentrerad som fasiken. 🙂

Nu är det ju inte så enkelt att detta är ”den enda sanningen och metoden” för att åldras bra såklart. Allt spelar roll. Kost och näring, sömn, psykosociala livet och tarmhälsa (japp – tarmhälsa) är andra exempel som påverkar förstås. Jag har lagt till lite grejer i min kost för att se om jag märker någon skillnad. Hittills känns det i alla fall bra!

I livet för övrigt har förändringen redan börjat. Jobbstressen är ohållbar för mig om jag inte vill åldras i förtid och/eller bli sjuk. Riktigt hur resultatet blir vet jag inte i dagsläget. Känner jag mig själv rätt så kommer jag dessutom fortsätta förändra och förändras för det är så jag vill ha mitt liv. Min fasa är nämligen att fastna i någon slags bekvämlighets-zon där jag slutar utvecklas och blir för lat för att ta mig ur. 😱

Hur tänker du om träning och åldrandet?

Kram från Ingmarie

Morgonsim och utflykt

6 mars, 2020 by Ingmarie

En nackdel med Maties är att simtiderna är begränsade. Banorna är ofta bokade av framförallt elitsimmare så det är bara att gilla läget och anpassa sig.🤪

I morse var jag därför i tidigt och klar med hela passet, dusch och på väg hem redan klockan 9.

Bra gjort av mig tycker jag med tanke på att jag inte är super-morgonpigg men jag måste erkänna att jag gillar morgonsim. Även när det är intervaller faktiskt! Tänk som det kan bli

Och ännu bättre är det när det är så varmt att jag slipper frysa och bara behöver ha på mig en klänning och flip flops efteråt! Livet blir så mycket enklare när man slipper en massa lager med kläder!

Efter vi jobbat klart åkte vi till Gordons Bay. Det var nästan så vi ångrade oss när vi satt fast i flera av de där evighetsköerna som det vimlar av här (en kombo vägarbete, trafikljus och ruskigt mycket bilar) men när vi väl var framme visste vi att det var värt det. Så makalöst vackert och ljuvligt!

Vi tog även avstickare upp till Sir Lowrys pass för att kolla utsikten. Omöjligt att fånga allt på bild. Det var minst sagt en hisnade vy!

Som sällskap hade vi en hel bunt babianer. Det var både roligt och sorgligt att se. De verkade må bra men samtidigt så kändes det så fel att de höll till precis vid en jättestor väg och att de verkade så tama. Men jäklar vad söta ungarna var!

På hemvägen åkte vi genom ännu en kåkstad. Det går aldrig att vänja sig. Tack och lov får jag väl tillägga. Det som däremot har slagit oss flera gånger är att det är så mycket folk ute. Alltid. Ingen som sitter inne och glor på tv/datorn/telefonen utan man hänger, leker, snackar , lagar mat och gör saker tillsammans. Något jag tror många tappat bort i vårt high-tec samhälle. Jag är inget undantag… Vi har dock ingen tv där vi bor nu och det är jätteskönt!

Kram från Ingmarie

Välfylld

4 mars, 2020 by Ingmarie

Ibland funderar jag på, så här i efterhand, om jag ens hade orkat gå upp om jag vetat hur mycket jag skulle göra och hinna med under dagen. Men jo, det hade jag nog för det allra mesta jag gör, även hemma i vardagen, är sånt jag gillar och tycker är kul! Livet är för kort och värdefullt för något annat. (Till det icke-roliga är sånt där som tandläkarbesök, städa och för mycket SL-åkande.)

Men jag tar det från början.

Vi har lite nya rutiner här nu. Upp tidigt och efter morgonyoga och frukost jobbar vi. Japp. Jobbar. Anders med sitt “vanliga” jobb och jag med ett projekt som jag hoppas ska bli det jag vill. Ännu är det i sin linda men jag återkommer (förhoppningsvis) med mer om det senare. Målar en stund gör jag också. Men det handlar bara om några timmar, särskilt för mig, innan jag måste ut och rasta mig på något vis. Just i dag kutade jag bort till Maties (d.v.s där gymet och bassängen är) för att köra intervaller på en av de gigantiska gräsbanorna som ligger precis jämte. En sak jag har börjar lägga till nu i och med mitt nya program, är löpskolning. Genom åren har jag gjort det tusentals gånger men sen emellanåt blir jag lat och “glömmer bort” att göra det…🙄 Samtidigt vet jag ju att det är superviktigt! Särskilt för en Master som mig. Spänst, koordination och styrka får man slita hårdare och hårdare för att behålla ju högre siffra åldern visar. Å andra sidan ger ålder också erfarenhet och uthållighet så på så vis är det ändå åtminstone lite rättvist.😄

Intervallerna gick superbra men jag ska erkänna att jag inte följde dem till punkt och pricka… Farten och ansträngningen var på tok för hög mot vad det stod på pappret men jag fick feeeling och det där gräsfältet alltså! En dröm att kuta på!

När jag var klar dröp jag av svett. Nästan så där så jag började frysa du vet! 😅

Avslutade hela detta party med 90 minuter gym-sim- och vattenlöpning. Sen var jag faktiskt färdigrastad. 🤪 Och jättehungrig! Bästa Pekkas tips om att käka på Botaniska var ett perfekt botemedel mot svältkänslan. Vi tog en varsin supergod (vego-)currygryta plus extra sallad och bara njöt! Ett så otroligt lugnt, vackert och fridfullt ställe.😍

Bara 500 meter därifrån ligger Runners Edge. Jag hade läst om den innan och när vi först gick in tänkte jag att “oj vad liten den är” men den visade sig ha precis det man behöver! Benni Stander, the owner, är en sån där genuin löpare (han hade hållit på i mer än 50 år av sina 60 hittills levda) som vet vad han snackar om men som dessutom är enormt ödmjuk. Fick en massa bra tips och gick ut med ett par skor, strumpor och ett vätskemidje-bälte.

Ska tillägga att vägen dit är kantad av jättegulliga affärer, caféer, restauranger och byggnader av alla möjliga och omöjliga slag. Bland annat var vi inom Art on Church street/Vincent Da Silva där vi såg Dylan Lewis´magnifika skulpturer. Wow alltså! 🤩

Sen gjorde vi något vi inte alls hade planerat. Simproffset och vännen Åsa i Falun, som dessutom är sommelier, hade tipsat oss om att åka till Lanzerac Wine Estate så vi for dit. S-å-v-a-c-k-e-r-t! Och lyxigt. För skojs skull kollade vi vad det skulle kosta att bo i det “enklaste” rummet under lågsäsong och vi kan väl säga som så att inte ens då var det inom vår budget…😱😱😱

Men nu kan man tack och lov ändå få njuta av allt det vackra och vi testade t.o.m på en vinprovning. Ingen av oss hade gjort det innan så det var en ny och kul erfarenhet. Vi fick prova 5 olika sorter som vi valt från en lista och för varje vin fick man berättat hur det var gjort, smaker, lukter och en massa annat som jag helt ärligt inte riktig begrep… Man kan svälja det man smakar eller så spottar man ut det och allt “överblivet” häller man sen i en särskild behållare. Väldigt fiffigt!

Två flaskor köpte vi med oss. Ett rött och ett vitt trots att vi aldrig dricker vitt. Så kan det gå. Vi blev helt enkelt lite överförtjusta i just ett av dem.

De hade inte bara vin. Det fanns mat och kakor också! Så med oss hem åkte en fin vegan chocolate cake. Numera jämnt fördelad i våra magar. 🥳

Tja det var väl typ allt och jag tror det räcker så. Åtminstone för i dag. 🙏🏻

Kram från Ingmarie

Plettenberg – Swellendam

26 februari, 2020 by Ingmarie

Det blev ett sista träningspass i ”Pletten” innan vi for vidare. Bra blev det också! Sprang runt en park som mätte ganska exakt 500 meter. 12 gånger med 1 min vila mellan varje och för att skoja till det hela en smula bytte jag varv efter var 3:e. Så lättroad är jag. 🥳 Ena varvet var ner-upp-ner. Andra därmed upp-ner-upp. Sprang jämt som attan även om det blev jobbigare och jobbigare förstås. Det är ju liksom det som är meningen med intervaller. Att ta sig utanför the comfortzone.

Innan jag kutade hem var jag inom gymet också. Jag var garanterat den som svettades mest…

Nu har vi lämnat allt det fina i Pletten och mellanlandat i Swellendam. En liten pärla med vackra berg runt omkring och vi bor superfint på A Hilltop Country Retreat.

Det finns t.o.m en liten pool här som jag körde lite vattenlöpning i.

Och ett hälsocafe som vi köpte supergod (vego)mat på. (Redan uppäten…Hann inte ens fota…)

Och en liten kompis!

Vägen hit har vi åkt innan och den är bitvis magiskt vacker och bitvis lika magiskt tråkig. Som överallt dyker kåkstäder upp och fattigdomen visar sig i sin fulla kraft. Bördiga jordar, täta skogar och flådiga lyxhus blandat med utarmade åkrar, steniga fält och ruckel. Sydafrika är verkligen ett kontrasternas land…

Vi fick i alla fall en fantastisk vy på vårt lilla fika-stopp vid Wilderness. F.ö ett ställe jag varmt rekommenderar ett besök till!

Kram från Ingmarie

Utmaningar

25 februari, 2020 by Ingmarie

Jag har skrivit många gånger förut om hur viktigt jag tror det är att ha mål och utmaningar i livet. Utan dem vi blir vi bekväma, lata, oinspirerade och rädda. Och framförallt slutar vi utvecklas. Jag vill t o m påstå att jag tror svårigheter och en del elände är både nödvändigt och viktigt.

Vilka mål man har är såklart högst individuellt och de behöver inte vara varken stora eller grandiosa. Däremot tror jag de måste vara ens egna. Inte någon annans.

Jag har en himla massa olika med olika prioritet. Det går ju liksom inte att göra allt samtidigt och på en gång.🤪

En grej jag fortsätter med är simningen. Jag har några grejer framöver jag vill klara så då gäller det att jag gnetar på. De två första är redan i maj. (Mer om det senare.) i morse fick jag ihop 3500 m utan att bli särskilt trött.

Sånt blir jag glad och lite småstolt över faktiskt ! Simning är ju som sagt var inte lika ”naturligt och lätt” för mig som t.ex löpning. Även om den såklart kan vara förbenat jobbig den med.😱

En annan grej jag jobbar med att bli bättre på är att få bort min rädsla för havets vågor. Sen den där förrädiska tog mig i Australien för två år sedan, då min axel slogs ur led,, har jag en ännu större respekt för kraften de där vågorna och havet har. Och rädsla. Respekten vill jag inte ta bort men rädslan för den hindrar mig. Och det går framåt!
Jag vågar mer och mer vara i dem. 🤩

På tal om havet så kom denna ” blurp”, inklusive vandrande sniglar, upp på stranden i dag. Har aldrig sett något liknande! Fascinerande!

I dag var det vår sista hela dag i ”Pletten” och det kommer bli en utmaning bara att lämna detta fina ställe. Jag längtar redan tillbaka…

Men jag är såklart obeskrivligt tacksam både över att ha fått uppleva det och att Anders är piggare. Och ännu är äventyret inte slut! 🥳

Kram från Ingmarie