Gräsintervaller och OW

Det är inte ofta det händer men här ligger jag och gör absolut ingenting. Förutom att skriva detta.😜

Precis avslutat vattnandet av trädgården. Det där tar sin lilla tid och behöver göras i princip varje dag även om mycket är automatiskt. Men jag tycker det är lite mysigt och rogivande. Dessutom luktar det ju så gott!

Den där kiropraktor-David som jag var hos i måndags visste verkligen vad han gjorde. Det var längesedan min rygg känts så här bra! Kombinerat med värmen är det som om jag aldrig haft några problem ever. Tjohooo! Bara hoppas det håller i sig. Kändes så bra i morse att jag fick feeling och joggade bort till gräsbanan inne i city där jag körde intervaller och hopp&skuttövningar tills jag nästan dog trötthetsdöden. Det kändes riktigt, riktigt bra! Har jag förresten sagt att jag älskar solen?

Banan är superfin och består egentligen av två banor. En 400 m och en 500 m. Plus kricketbana. Enormt stor sport här btw. Näst efter Australiensk fotboll. Båda lika obegripliga för mig men kul kolla på! Anders gillar det ändå mer än vad jag gör. Han kan nörda in sig rejält på detaljer. Typ Garminklockan. I couldn’t care less. Jag tar bara tiden jag kutar. Sträcka, puls,fart, zoner, stegfrekvens och allt vad det nu är struntar jag fullständigt i. Jag vet ju när jag är trött och när känslan är rätt. Vad mer behövs liksom?

Eftersom vår favvobeach Koombana är stängd till lördag pga av en gigantisk restaurering så drog vi till lilla söta Jetty baths för att ligga och läsa i solen och simma i havet. Ser du mig där ute?

Fantastiskt härligt men även om luften är varm och vattentemperaturen helt ok så är jag för klen för längre simningar utan våtdräkt. Hade faktiskt med den men var för lat för att ta på, och av, den. Sånt straffar sig.😜

I morgon blir det en helt annan typ av löpning och simning. Hoppas jag överlever!😱

Kram från Ingmarie

Lugnet efter stormen

Stormen har börjat bedarra och värmen har återkommit. Ett tag var temperaturen faktiskt nere på 13 (!!!) grader vilket typ aldrig händer i december. Nu är det över 20 grader kl 19 och de närmsta dagarna blir det mellan 25-30. D.v.s ett perfekt Ingmarie-väder!

Men jag har min lilla kamin. Grace följer mig som en skugga och ligger tätt, tätt jämte mig i sängen. Jag är helt kär! Hon är en bedårande liten varelse. Söt, tillgiven, snäll och vansinnigt rolig! Hon är en “rescue-cat” som fått ett nytt liv och verkligen har hamnat i den jordiska himlen när hon kom till denna familjen.💕

Undra förresten om kissekatter någonsin får ont i ryggen? Så som jag får. Den där flygresan ställde till med oreda och jag har känt mig sned som en vindpinad fura. Och det stämde. Var på samma klinik som förra året men valde en ny kiropraktor som visade sig vara en av de bästa jag någonsin varit hos. Och de är ju en del… Så nu hoppas jag det funkar bättre att kuta.

Hann i alla fall med ett bra simpass före besöket. Förvisso inomhus (finns ingen utebassäng här) men 2600 m är 2600 m oavsett!

Efter kiropraktorbesöket har jag hållit mig lugn. Brukar bli bäst då. Traskat i stan, kollat tingeltangel och fixat med lite “inomhusgrejer” som behövde göras.

Gäller ju att passa på för vem vill vara inne när det ska bli så här? 😍

Kram från Ingmarie

28 grader i december

Jag ser bilder och läser om snö, halka och isande vindar i Sverige och känner mig ännu mer tacksam över att jag valt att vara där jag är just nu. Mår väldigt mycket bättre av solen och värmen än mörker och kyla. Jag grejar det sistnämnda men det är liksom som om något dör i mig under vinterhalvåret. På riktigt! Och så vill jag inte ha det. Bor väl helt enkelt i fel land mellan november och april.😜 Så det är mycket därför jag “flyr” varje år och är här. I sol och +28 grader. Jetlagen gjorde att jag vaknade strax efter kl 04 😳 så det blev tidig yoga och frukost. Tack och lov vaknade Anders också tidigt så jag slapp vara vaken ensam. Blir så trist att babbla med sig själv. 🙄 Det konstiga är att vi borde ju vara snortrötta men istället har vi båda en släng av överskottsenergi. Särskilt jag….Sömn kanske är överskattat?

Skojar!

Jag vet att detta är tillfälligt, övergående och liksom ingår i jetlag-paketet så det är bara att hänga med.

Anders är nästan kry men ryggskottet besvärar honom så han tar det lite easy och väljer promenader framför att kuta. Det gör dock inte jag. Hittade nya fina stigar i Kings Park. Tack och lov för Google maps och vattenhål annars hade jag nog irrat runt där fortfarande med väldigt torr strupe.

Vi har testat gymet också. Eller ett av dem. Anytime fitness har massor av gym att välja på. Därför vi valde dem.

Perth är som sagt var en fantastisk stad. Många grönområden, vackert, trevligt, omväxlande, mycket att se och göra och väldigt välorganiserat. Bl.a har man ett buss-system som kallas CAT som gratis tar en genom hela centrala staden. Hur smart som helst och ett vansinnigt bra sätt att få bort en stor del av trafiken på.

Själva shoppingkärnan kallas CBD och är ett myller av gågator och torg. Plus jul-blingbling och julgranar i alla möjliga varianter förstås.

På hemvägen från gymet åt vi på samma hak som i går. Varför liksom ändra på ett vinnande koncept? Lika gott och mättande i dag!

Samma med bassängen. Lika härlig och bra i dag! För ca 40 spänn kan man härja runt hur mycket och hur länge som helst där. Inkl dusch! Någon har fattat att friskvård inte ska kosta dyra skjortan.

I morgon drar vi söderut för vårt första lilla “uppdrag” här. 😄

Kram från Ingmarie

Perthlife

Det bästa ord jag kan komma på hur det är och känns just nu är underbart! Perth är en fantastisk stad! Och hela landet förstås.

Frukost ute, springa barbent, yoga lite i solen, bada i havet, läsa, promenera, få sand mellan tårna och simma i en av Perths finfina utomhuspooler.

Och käka mat så god på Raw + more café att jag inte kunde säga något annat än mmmmmm och åååhhhhh! Då är det gott! Vego såklart.❤️

Vi har t.o.m skaffat gymkort.

Jet lag har sina fördelar för man hinner mycket när man vaknar tidigt. 😜

Kram från Ingmarie

Mancold blev ryggskott

Så kom vintern. Vitt och fint!

Och med den även halka och modd.

Kan inte påstå att jag kommer sakna det. Tycker ju vit sand är mycket finare. Och skönare. Och om inget (mer) oförutsett händer är vi båda på väg i morgon till både det plus sol och värme. Anders med förkylning (som nu bara är en mycket svag mancold), ett rejält ryggskott (ska det jäklas så kan det ju lika väl göras ordentligt) och en halvfull väska. Och jag som (fortfarande) är helt frisk med en fullproppad väska som precis gått att stänga. Det där med väskorna är ett ständigt mysterium. Anders är alltid halvfull medan min alltid är överfull. Men jag skyller på alla löpardojjor. Och goggles, baddräkter, våtdräkt, fenor och jag vet inte allt. Vem sa att simning inte är en prylsport…😳 Men rackarns vad jag är redo!

Det enda som egentligen oroar mig just nu är själva resan. Det där med att sitta inklämd är ju inte precis min grej. Inte flygplansmat heller. Tänk om man liksom kunde lagra lite skön träning i kroppen och plocka fram när den behövs. I så fall skulle jag kanske kunna känna av både hot vinyasa-yogan och simningen från i dag.

Samma med maten. Det har faktiskt hänt att jag haft egen mat med men veganmaten brukar faktiskt vara ok. Åtminstone bättre än de andra alternativen. I en drömvärld hade jag haft en egen kock med. Typ hen som gjorde dagens mat. Min numera fd chef Mona bjöd på lunch på Matpoteket. Jag är ingen jätte-fan av rawfood, i alla fall inte vintertid, men då och då funkar fint. Och den i dag var galet god och vansinnigt mättande. För att inte tala om vacker!

Men det ska nog funka denna gången också. Man blir tillknycklad och mår skit ett tag men eftersom minnet är kort, särskilt mitt och särskilt när det gäller jobbiga saker, så kommer jag att ha glömt att jag ens funderade på detta senast torsdag. Om vi inte fastnar i Moskva på den där “tekniska mellanlandningen” vill säga…

Kram från Ingmarie

Halv sjukstuga med viss panik. Och spänning

Det är lite kris i lyan. Ena halvan, och det är alltså inte jag, har däckat i en rejäl mancold. Kanske t.o.m ännu värre så ja du fattar. Det är illa!

I vanliga fall hade det väl inte spelat så stor roll men eftersom vi ska hit på tisdag morgon så brinner det liksom i knutarna. 24 timmars plus-plus-plus resa är ju liksom kämpigt även om man är frisk. Så må friskhetsgudarna vara snälla och göra Anders frisk fortare än kvickt. Och låta mig förbli frisk…

Jag gör i alla fall mitt bästa för att hålla alla läskiga virusar och bacillusker på avstånd. Pillar i mig lite xtra av både det ena och det andra och tänker att de inte kan få fäste på mig. Jag är nämligen inställd på P4 och de på P1.😜 Ännu verkar det funka…😃

Helgen har nämligen innehållit en massa (svettiga) skojigheter.

Först löpintervaller där jag för ovanlighetens skull verkligen gav allt. Brukar ju annars akta mig för att bli för trött. Vill man orka mer än bara en rolighet så får man helt enkelt hushålla med krafterna. Med vissa undantag då. Neverwaste a pair of good legs du vet.

Trodde jag. Men bara lite senare rockade jag loss på gymet och kände mig lika stark som den där Adolf. Så antingen hade jag inbillat mig tröttheten eller så var återhämtningen på topp just i går. Vem vet? Mycket man inte begriper här i livet och kroppen är verkligen ett av de största mysterierna.

Liksom jag trodde jag skulle ha åtminstone lite träningsvärk i dag. Men icke. Funkade lätt och fint med ett 2-timmars löppass i finskogen. Friskt, soligt och lite, lite snö både på marken och i luften.

Och eftersom detta var sista chansen för en Sprada på dessa breddgrader i år så… Ja du fattar! Det var bara jag och några änder som ville vara i (skumt🙄) för kolla så vackert!

Den “riktiga” simningen fick jag dock förlägga inomhus annars lär det i stället bli frostskade-käppar i resehjulet. Och just i dag hade jag sån himla flax att jag både hade supersällskap av Inger och hennes kusin Richard och egen 50 meters-bana. Dessutom funkade alla övningarna riktigt bra.

Fina, snälla Inger gav mig en egengjord makalöst vacker adventsljusstake i julklapp. Blev så himla glad! Snacka om andra advents-Lyx dag!

Spänningen, eller vad man nu ska kalla det hela, kvarstår. Kommer vi iväg samtidigt? Och kommer jag få igen väskan?

Kram från Ingmarie

Vaddå tråkigt?

Jag undrar hur många gånger jag fått frågorna:

Vad tänker du på när du springer? Är det inte tråkigt?

Egentligen begriper jag inte ens vad det är hen undrar över. Vaddå tråkigt? Varenda löppass är ju olika. Distans, backigt, platt, skog, hus, asfalt, korta intervaller, långa intervaller, långpass, snabbpass, lätt, svettigt, kallt, segt, tungt, vindstilla, blåsigt, med sällskap, utan sällskap, nya platser, gamla platser. Variationen är oändlig.

Samtidigt kan jag förstå frågorna för jag minns ännu att jag funderade på samma sak när det gällde simning. Hur kan det vara “kul” att simma fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och tillbaka och bara se kakel? Eller rakt ner i en mörk sjö/havsbotten? Lite kunde jag förstå känslan av att simma i klart turkost vatten men det var väl typ det enda. Och med betoning på lite.

Nu vet jag att simning är minst lika varierande och olika som löpning. Minus backarna. Inget pass är likt det andra vare sig man är i en bassäng eller i öppet vatten. Det är distans, skog, hus, korta intervaller, långa intervaller, långpass, snabbpass, lätt, segt, tungt, blåsigt, vindstilla, kallt, varmt, med sällskap, utan sällskap, nya platser, gamla platser som gäller även där. Plus galet mycket teknikövningar. Jag tror faktiskt de är oräkneliga.

I dag blev det t.ex en serie som min swimrunpartner in crime Peter tyckte jag skulle köra:

400+2×200+4×100+8×50 m. Kortare och kortare vila men högre och högre fart.

Med in-och avsim inkl lite teknikövningar så blev det 2000m rakt in på simkontot. Hur bra som helst!

Plus vattenlöpning och lite senare även hot vinyasa. Kände nämligen att jag behövde svettas bort lite klor från porerna efter de där bassäng-timmarna. 😜Och såklart alla de andra yogafördelarna.💕

Så även om löpning och simning förvisso är mycket så är ingen av dem tråkigt. Tycker och tror man det så har man banne mig aldrig haft tråkigt på riktigt!

Kram från Ingmarie

Tisdag och slutet som närmar sig början

Just denna första tisdag i december 2017 har betytt:

• Löpning tillsammans med solens uppgång. Kallt, friskt och vackert! Och gott om plats i skogen.

• Många timmars tågresa till en stad och tillbaka igen. Allt i jobbets tjänst. Men snart är just denna jobb-era slut och det känns helt rätt! En ny väldigt spännande väntar men först en lång långresa. Less than a week away. Som jag längtar!

Tisdagssim med Coach Ulf och gänget. Lika skoj varje gång och helt klart en av de (få) saker jag kommer sakna under min “bortavistelse”. Men de finns ju tack och lov kvar.😍 Och simma ska jag oavsett. Massor!

Supermånen är kvar och skiner lika starkt som gatlamporna. Inte ett dugg konstigt att den påverkar mig så förbenat. Kanske den har en stråle med i alla mina beslut. Vad vet jag, vad vet jag?

Kram från Ingmarie

Det här med välgörenhets-event

Det här med välgörenhets-spring är verkligen ett toppensätt att förena nöje med verklig nytta. Jag lägger mycket hellre pengar till sånt här än till en massa (oftast) onödiga julklappar. Faktum är att jag inte köper några julklappar ö.h.t. Och man behöver ju faktiskt inte ens svettas för att ge.😄

I dag ordnade t.ex Katarina Spring till BUS då man sprang mellan Malmö och Lund för att samla in pengar till avd 62 och 63 där cancersjuka barn vårdas. Av förklarliga skäl hade jag lite svårt att vara med men bidra med en slant funkar såklart ändå!

Här i 08a land ordnade Pernilla tillsammans med bl.a sin sambo Första advent tre-timmars där man kunde skänka en slant till Musikhjälpen med temat “Barn är inte till salu”. Även här går det såklart bra att bidra även om man inte är fysiskt närvarande.

Vi som var med roade oss furstligt! Varje varv var ca 1900 m och jag tappade räkningen redan efter någon timme. Hade ju fullt upp med att babbla.😜

Och vätskebordet (läs gottebordet) måste ha varit ett av de mest välfyllda ever!

Men jag klarade mina 3 timmar finfint på 4-5 muggar vatten och två sådana här. Ruskigt bra grejer! Så bra att jag egentligen inte vill “avslöja” dem…🙃

Det kan ju verka “tråkigt” att springa runt, runt, runt i 3 timmar men faktum är att tiden gick rasande fort! Bra sällskap kan göra det mesta roligt du vet och det var gott om det i dag. Fredrik dök upp på slutet och höll mig sällskap. Hur det än är så blir det ju ganska utspritt efter ett tag. Och han är tapper som orkar höra mitt babbel trots att det var mindre än ett dygn sedan vi sågs senast.

Enda som egentligen var “jobbigt” var regnet som kom efter ca 2 timmar. Tror minsann det var extra kallt och blött. Så där så benen inte kändes till slut du vet. Men de fortsatte ändå att trumma på hur fint som helst.(Tack!❤️)

Och efter regn kommer… regnbåge! Kolla så coolt!

Foto: Pernilla Otto

Exakt tre timmar efter start blåste Pernilla i hornet igen för återsamling och det roliga var slut. Turligt nog för mig kunde jag även springa både dit och hem så det blev lite bonus.

Känns alltid härligt efter långpass och extra härligt när man känner att man gjort något ” vettigt” av det. Jag är ganska enkelspårig annars i mitt givande. Förutom olika månadsgivande så ger jag ganska ofta extra till WHO, World animal protection, Djurens rätt, Läkare för framtiden och Läkare utan gränser. Inga stora summor men många bäckar små tänker jag. Hur gör du?

Funkar förresten finfint att även simma med springflätor. Om nu någon undrar. Och som extra tips så är sen söndagseftermiddag perfekt för simhäng på Eriksdalsbadet för det finns nästan alltid gott om plats.

Och om du missat så är supermånen som fetast i dag. Tror minsann jag fortfarande är lite mångalen. 😜

Kram från Ingmarie

Hitta känslan

Man får säga vad man vill om min simning i allmänhet och utveckling i synnerhet men ett är då säkert. Jag kämpar väl!

Blev en hel bunt progressiva 50-metersintervaller i dag. Utan redskap, med paddlar och till slut även med paddlar + dolme mellan fötterna. Paddlarna gör att jag blir något snabbare men de är också jobbigare. Den sistnämnda varianten, den med dolme mellan fötterna, är ett bra sätt att hitta coren och ligga stabilt utan att svajja runt. En del avskyr den men jag älskar den. Ligger som en projektil i vattnet och känner mig skitsnabb. I verkligheten är det konstigt nog ingen större skillnad rent tidsmässigt… Men kul är det! Och känslan är viktig. Det är den man har med sig både därifrån och till nästa pass tänker jag.

Känslan att få tillbringa en timme i hot salen är lika skön fast på ett annat vis förstås. Men jag får erkänna att jag har en smula svårare att behålla den där goa värmekänslan längre än till utanför gymdörren hur mycket jag än tar på mig just nu. Skumt…🙄

Nu har jag i alla fall kopplat på ledighelg-känsla. Det är plättlätt!

Kram från Ingmarie