Ny måndagsrutin

Även om jag gillar att testa nytt, prova andra vägar och jobba oregelbundet så tror jag samtidigt att det här med rutiner är underskattat. Kanske särskilt om man lever så oregelbundet som jag gör. Borsta tänderna, yoga, meditera, träna, äta och sova är i och för sig grejer jag gör varje dag men de är ju ganska flexibla både när det gäller tidpunkt, längd och innehåll. Så under några veckor framåt kommer jag ha en exakt spikad måndagsrutin.

Klockan 12 är det simträning med Coach Anna i Vasalundshallen. Dvs i helt fel ände av stan. Men det ör det värt för dels är det ett härligt gäng som simmar ihop och dels är Anna så grymt bra! Och rolig! Vi skrattar nästan mer än vi simmar.

Jag hade sett en teknikdrill på Insta där det stod att 90% av alla människor inte klarade av den. Och den såg verkligen svår ut! Sidoläge, ena armen upp och andra ner på en simplatta. Fenor fick man ha. Och snorkel. Det sista skippade jag för naturligtvis skulle jag testa! Övningen handlar framförallt om balans och corestyrka. Viktiga grejer i simning!

Och tydligen är jag bra på det där för jag klarade det direkt! Inkl andning och byta från sida till sida. Skönt och kul att vara bra på åtminstone något i simvärlden. 🤪

Klockan 17 är det sen Outfdoor Running Sats Marievik. (Som f.ö är nyrenoverat och superfint!) Passet är “bara” 45 minuter och eftersom jag coachar blir det ju ännu mindre. Så jag kutade dit och hem och fick på så vis ihop många extra minuter. Plus att jag slapp trängas på tuben.

Visst verkar detta vara en bra veckostarts-rutin?😍

Kram från Ingmarie

Skaparladans målningsretreat andra dagen

Andra dagen är alltid en tyst dag. Dvs vi pratar inte utan är helt tysta från morgon till kväll. Dagen börjar med att vi går en väldigt långsam vandringsmeditation i skogen och den avslutas med en gemensam stund för reflektion.

Ingen gång är den andra lik men det händer garanterat alltid något nytt på insidan. Själv upplevde jag det som alltid otroligt skönt att slippa prata men jag kom också ännu en gång på hur otroligt stressande klockan är för mig och hur bra jag mår av att slippa den och att släppa kontrollen. Min hjärna är nämligen specialist på att minut-planera men istället för att tycka det är bra kan jag bli extremt stressad av det. Antagligen för att jag då lever för mycket i framtiden i stället för i nuet. Så det där är något jag jämt jobbar med. När jag väl släpper den där kontrollen är det en sån enorm befrielse! Samtidigt är det ju också en smula läskigt. Att inte ha koll menar jag. Meditation har hjälpt mig jättemycket med detta, och på flera andra vis, och att kunna göra det flera gånger om dagen, även ute, är verkligen hur härligt som helst!

Det intressanta är att när jag målar har jag ingen koll alls. Jag bara kör på och ser vad som händer. Oftast börjar det med att jag väljer två färger, klickar ut dem på duken och sen bara börjar jag.

Sen kan det sluta med precis vad som helst!

och lika intressant är det hur mycket som man hinner med utan (klock)koll! Mellan allt målande blev det ett bra intervall-pass inkl sprada i en Östersjövik. Uppfriskande!

Det var extra gott och skönt att få bli serverad vego-lunch efteråt och äta den ute i solen. Så lyxigt och gott!

Men det var svårt att inte prata med denna lilla sötnos. Är det tyst dag så är det ju. Men jag är säker på att hem fattade. De är så kloka de små liven.❤️

Innan jag gick loss på dagens sista målning blev det även ett kvälls-coldswim. Svårt att låta bli när det är så vackert och så nära.

Tippar på att det var 6-8 grader i vattnet (hade glömt temp-mätaren hemma men litar på lokalbornas mätningar) så efter 16 minuters sim blev det som det brukar. Inte lätt varken att ta på sig kläder eller dricka te när hela kroppen skakar och tänderna skallrar.🤪 Ändå vet jag att jag kommer göra om det. Många gånger!

Och jag har även varit på Weronicas mysiga gård och galleri. Vilken oas! Och så inspirerande! Hundbus ingick också.😍

Ännu en dag att minnas och lägga i tacksamhets-banken.❤️🙏🏻

Kram från Ingmarie

Skaparladans målningsretreat dag 1

På ett vis vill jag inte berätta om Skaparladan för om fler kommer på hur fantastiskt det är här kanske varenda kurs blir fullbokad innan jag ens hunnit reagera. Dvs det blir ingen plats över till mig.😱

Men jag berättar ändå. Såklart. Både för att jag vill fler ska få chansen att uppleva magin här och för att utan deltagare blir det ju inga fler kurser. Det är ju så det mesta funkar i vår värld. Jag kommer därför skriva lite varje dag om hur det är och fungerar här. Alla kan nämligen vara med på dessa kurser oavsett bakgrund och erfarenhet. Alla! I alla fall om man har minsta lilla nyfikenhet och upptäckarlust i sig. Själv skulle jag bara “testa en gång” när jag var här första gången för ett och ett halvt år sedan. Tror detta är min sjätte kurs. Och fler är redan bokade. Så kan det nämligen bli när man släpper prestationskraven och istället låter hjärta och magkänsla styra. 😍

Lärarna Peppe, Jonna och Weronica är de bästa lärarna och de finaste människorna man kan tänka sig. ❤️

Rådmansö ligger bara några mil från Norrtälje och Knösgården där Skaparladan finns är gjort för skaparglädje och inspiration.

Och frukosten som serveras i det lilla fina köket första dagen med bröd från det berömda bageriet är precis lika god som alltid. Och mysig!

Jag väljer medvetet en ny ateljé-plats varje gång jag är här (man har alltid sin egen plats som ingen har tillträde till om man inte bjuder in till besök) och det är alltid lika härligt att ställa upp alla prylar och få tejpa upp den första duken.

Att ha tre dagar framför sig för att bara måla, träna, meditera, yoga, äta och sova är ruskigt lyxigt!

Förra gången jag var här var det snorkallt. Denna gången är det ljummet! Började dagen med en slöjogg i finskogen inkl sprada. Alltså jag dog nästan lycklighetsdöden!!

Och jag avslutade dagen i simhallen med en av vårt lands absolut finaste utsikt.

Allt är superfräscht och det finns även bl a en riktigt fin Relax-avdelning. Men smakar det så kostar det. 100 riksdaler för att vara exakt. Då gäller det att utnyttja varenda minut till max. Oavsett så är det helt klart värt pengarna.

Hoppas jag sover snabbt för jag längtar redan till i morgon! Å andra sidan är det synd att jag behöver sova för ateljén är öppen dygnet runt när det är kurs och jag kan alltså måla precis när jag vill. 🙏🏻

Kram från Ingmarie

Rast(ad)

När jag vet att jag kommer behöva sitta still i flera timmar pga resa så gäller det att planera in en ordentlig rastning före.

Morgonyogade, kutade 80 minuter, cyklade till Eriksdalsbadet , simmade en timme, cyklade hem och traskade sen till tuben tillsammans med all packning. Och ja, allt behövs.🤪

Jag har nämligen långrast från jobbet och ska vara med på ännu ett målningsretreat i Skaparladan. Att åka kommunalt dit tar sin lilla tid men det är värt vartenda rumpskav och väsksläpande! Billigt, (hyfsat) enkelt och miljövänligt. Sitter man på övre plan i bussen får man dessutom fin utsikt.

Och såklart är själva målet värt allt! Så fort jag passerat bageriet och öppnat dörren till “min” lilla stuga så är varenda litet bekymmer och varenda stress-cell helt borta. Som om det liksom rinner av någonstans på vägen. Magiskt på något vis.

Som alltid här har jag inga krav, inga förväntningar, inga måsten och inga ska. Jag bara är och flyter med i det som händer och som livet bjuder på.❤️

Kram från Ingmarie

Tröttmössa med stark-känsla

Från första natten sen jag kom hem i tisdags har jag sovit non-stop på nätterna. Något som aldrig någonsin hänt förr när jag rest på detta hållet. Dvs österut. Jetlagen brukar vara brutal. Typ hungrig kl 03 och redo för sängen kl 15. Västerut är alltid väldigt mycket enklare. Dessutom har det ju varit en fet fullmåne som i vanliga fall brukar ställa till med rejäl sömn-oreda hos mig. Så jag har helt enkelt trott att jag skulle klara mig undan det hela denna gången. (Med viss hjälp av Melatonin. ) Men så enkelt var det (såklart) inte… Både i natt och i går natt har jag sovit uselt. Tror helt enkelt att de sena kvällspassen ställde till det. När klockan ringde i snorottan i dag trodde jag det var en mardröm för sov jag förstås. Tungt. Men startar simträningen kl 7.30 så gör den och går tuben kl 6.49 så gör den. Så vill jag vara med är det bara att härda ut den där första sömnkoma-känslan. Väl där var det lika kul och bra som alltid med TS-gänget och jag ångrar aldrig att jag masat mig upp.

Var hemma vid 10-tiden igen. Käkade frukost, städade och fixade men sen slog både John Blund och gummiklubban till med 18-dubblig kraft. Jädrans vad jag somnade snabbt och hårt på soffan. Men tursamt nog hade jag visst ändå ställt klockan så den ringde efter en timme. Tror du jag var piggare? Icke! Att jag ö h t kom upp är ett mirakel och ett ännu större är att jag bytte om, tog mig ut och betade av fem varv på min Hammarbybackerunda! Det blir 10 km med 5 km brant upp och 5 km liks brant ner. Plus löpning dit och hem vilket gav två timmars löptid bara då där! Blåsten fick jag på köpet.

 

Det jag förlorat i snabbhet under mina månader på höghöjd har jag med råge fått tillbaka i form av uthållighet och styrka. Trots både kraftig (mot) vind och stigning behöver jag nästan inte andas! Fantastiskt härlig känsla! Tyvärr är den ju som sagt var snabbt övergående men det är häftigt då länge den varar!

Lyckades även hinna med att både handla och laga mat/göra matlådor innan jag hamnade i soffan igen. Få se hur länge jag håller mig vaken men när jag väl somnar önskar jag få sova tills morgonsolen skiner igen.

Kram från Ingmarie

Påskdag

Hade planerat somna blixtsnabbt i går kväll/natt och riktigt sova ut efter tokjobberiet men det blev (såklart) precis tvärtom. Somnade sent och vaknade tidigt efter alldeles för få sovtimmar. Men hur trött jag än var ville kroppen inte sova. Konstigt det där, eller hur? När jag skulle ut och springa kändes det som om jag var i någon slags koma-bubbla och fötterna var som fastgjutna i marken. Faktum är att redan efter 10 meter tänkte jag lägga ner hela springprojektet. Men vis av erfarenhet att det kan vända så bestämde jag mig för att åtminstone prova de där 20 minuterna jag har som “test-tid” innan jag ev lägger ner. (Har hänt max 3 ggr under 30 år.)

Det är bra att vara tjurskallig för såklart det vände. Och jösses vad det är vackert nu! Jag älskar denna tiden när naturen börjar leva ut igen! Min favvorunda runt Flaten är som bäst från nu.😍🙏🏻

Jag var fortfarande sovtrött efteråt men så fort jag var hemma igen cyklade jag och Anders direkt till Hellasgården för min längtan behövde stillas. Och som sig bör, eftersom jag började med ice/cold swim i New Mexico, så fick förstås finmössan vara med.

Så härligt! Och garanterat uppiggande!!!

10 minuter simmade jag runt. Hade kunnat längre, har ju klarat 20 i några grader varmare, men jag ville inte pressa mig själv just i dag. Det kommer snart en ny chans för en längre tid.

Jag blev aldrig så där fryshuttrig-frossig som efter Cochiti lake-simmen men jag behövde många lager kläder, mycket varmt te och god (vego)mat från Storstugan.

Eriksdals-bassängen var väldigt mycket varmare. Men jag hade med mig en del av New Mexico även där.

Hoppas du också haft en fin påskdag!

Kram från Ingmarie

Resan hem (inklusive både panik och en urspårning)

Det började bra. Fick skjuts av min vän Angela. Inklusive mys med Guiseppi.😍

Sen började det… Först med tre timmars försening redan i Albuquerque pga snöstorm i Chicago.😱

På rolighetsskalan var det typ minus 956764324. Jag hade ju kunnat vara ute i stället för att sitta och glo inifrån på detta…

Men vi kom alltså iväg och som alltid kändes det som att hjärtat skulle rivas ur bröstkorgen när vi flög över Sandia mountain.

Sen blev det bara grått…

Och väl på marken i Chicago blev vi fast pga snön och kö till gaten.

Först sa de att det skulle ta 5 minuter. Det gick 5-10-15-20-25 minuter utan ett pip från personalen. Efter 30 min fick vi info om att av-isningen på planet framför var klart och vi skulle få komma in om “några minuter”. Det gick ytterligare 10-20-30 minuter. Inget hände. Ingen info. Jag satt inklämd vid ett fönster och kände hur det blev svårare och svårare att andas. För att göra en lång story kort fick Nilsson en släng av panikattack och fick till slut ha medical assistace.😱 Har aldrig hänt förut och jag hoppas det aldrig händer igen! Det var hemskt! Så mycket för att jag yogar och mediterar…🤪 Å andra sidan kanske det hänt mycket tidigare och blivit mycket värre om jag inte gjort det. När jag väl kom ut blev det bra och jag behövde inte till sjukan. (Eftersom det var i USA behövde jag dessutom skriva under papper på det…) Vips blev jag ännu en erfarenhet rikare…

Mycket senare, via ännu en timmes väntande ute i snökaoset på the hotel shuttle-bus, kom jag till hotellet. Somnade sent och när jag vaknade sken solen!

Jag valde inte hotellet pga att det var lyxigt. Det var helt ok med gigantiskt rum men en typisk amerikansk sockerfrukost. Korvarna ville jag inte ens fota…

Vis av erfarenhet hade jag med mig egen mat. Begriper. Inte hur någon kan vilja äta sån där skrot.😱

Anledningen till att jag valde att övernatta just där var, förutom att flygtiden ändrats redan innan jag åkte, att det ligger precis vid en stor park med trails. I vanliga fall är det säkert jättefint men efter söndagens snöstorm var det mest blött och gyttjigt. Inte precis den löpturen jag tänkt mig men bättre än inget!

Men inget varar som du vet för evigt. Inte en strulig och hemsk resa heller. Har aldrig checkat in och kommit genom security så fort som i går. Hade massor av tid till att slöa i SAS-loungen, käka och snacka med en trevlig norrman.

Gott om plats på flyget, såg en väldigt bra film, några tv-serier, försökte sova (gick inte alls) och käkade. Igen och igen. En gång i tiden tyckte jag långflyg var jättekul. Det gör jag inte nu för tiden…

Väl på Arlanda flöt det på så snabbt att jag nästan inte hängde med. Jag älskar hur effektivt och bra allt trots allt funkar i Sverige.

Förutom möjligtvis badanläggningar. Jag förstår mig verkligen inte på hur en del beter sig. Gapar, lever rövare och beter sig hotfullt, Och var är föräldrarna är till kidsen som missköter sig?. Fast det är väl det som är problemet. Föräldrarna beter sig lika illa… Sen har vi ju de där vuxna männen som “kollar fotboll” samtidigt som de sprider skräck och tar av samhällets resurser. Helt oacceptabelt! Liksom höjdarna i flera banker som mer eller mindre snor kundernas pengar, skamliga politiker som ljuger, köttindustrin som undanhåller den vidriga sanningen om hur djuren behandlas och läkemedelsindustrin som låter $$$ styra. Listan kan göras hur lång som helst. Så kanske det inte är så konstigt att det är som det är på badanläggningar? Men grejen är att det skulle aldrig tillåtas i t ex USA eller Australien. Aldrig. Så summa summarum är att att allt är inte bra även om mycket är det och jag spårade helt ur. Jetlag kan verkligen göra skallen ännu rörigare.🤪

Jag lyckades i alla fall både simma och vattenlöpa utan att bli påhoppad eller få krupp på knäppskallarna.

Men gissa om jag längtar till utebassängen öppnar!

Det känns ännu så länge helt ok att vara hemma.,Solen skiner, luften är ljummen och allt det underbara ljusa, fina ligger framför oss.❤️

Kram från Ingmarie

Himmelsdag

Intervaller kan verkligen vara allt mellan himmel och helvete. Ja egentligen kan väl det mesta det när jag tänker efter. Det är kanske det som är meningen och tjusningen för inget kan ju som bekant existera utan en motsats.

I dag var det himmel rakt igenom. Kände mig galet stark! 8 x 5 minuter + hopp&skutt och styrka på gymet.

Simningen hade samma himmel. Jag kommer (antagligen) aldrig bli lika snabb som min simkompis John men det bra med bassäng är ju att man aldrig är längre bakom än 25 yards/meter.

Det slår mig allt som oftast att jag en gång i tiden trodde simning var bland det mest osociala man kunde göra. Så fel jag hade! Det är supersocialt! Jag har träffat så otroligt många härliga människor genom simning i bassäng/sjö och hav. För att inte tala om hur kul det är och vilka äventyr det gett mig. Och det lär bli fler av allt för ännu har jag inte tänkt lägga av.

I morgon kommer det bli en annan typ av himmelsdag som troligtvis inte alls kommer ge samma eufori och glädje. Men som sagt var. Allt måste ha en motsats för att finnas.

Kram från Ingmarie

Sånt jag (kanske) borde begripa

Jag tror jag slog någon slags långsamhetsrekord på dagens löppass. Även nerför. Gårdagens tog visst bättre än jag trodde. Nu efteråt vet jag dessutom att man varnade för “dålig luftkvalité”. No wonder liksom! Jag borde antagligen ha fattat det. Så intervaller kanske inte var så jättesmart. Man andas ju liksom en del då. Men gjort är gjort och jag tror mina lungor klarar av att hantera en hel del damm. Särskilt när det är så sällan som det är.

Simningen däremot! Den du! Det enda jobbiga var egentligen att komma i. Trots att jag vet att det vänder bara jag börjar. Precis samma känsla som att stå inne och titta ut när man ska kuta och man mest vill ligga i soffan under en filt du vet. Väl ute begriper man inte hur man tänkte där bakom rutan. 🙄

Jag borde åtminstone ha lärt mig att vattnet i solskensbassängen alltid är perfekt tempererat. Och att en trög start inte behöver betyda ett trögt pass. Det blev en timmes swimmers high! Med en hagelskur mitt i! En sån som mest gjorde mig full i skratt för det var så tokigt. Och något jag på riktigt fortfarande inte begriper var det kom från.

Kram från Ingmarie

Stark gelé

Det svänger snabbt. Åt alla håll. Lika plättlätt som simningen var i söndags lika vedervärdigt tung var det i dag på Master-simningen. Jösses liksom.😱 Armar och rygg var mest som en oformlig gelé och det fanns absolut inget som kan kallas go i kroppen. Men jag genomförde det!💪🏻 Lägstanivån har helt klart blivit högre!

Och det finns troligtvis en förklaring. Nej förresten. Två.

Den första är Yaels athletic yoga i morse. 70 minuter svettfest! Begriper inte hur hon kan komma på så många utmanande och roliga pass!😍

Den andra är dagens gympass. Benen fick vila men kroppen består ju av mer än dem.🤪 Jag vet att det finns de som tycker styrketräning är trist men som jag sagt en halv miljard gånger innan så tillhör jag inte dem. Dessutom är det i princip livsviktigt i vårt “moderna” (läs stillasittande/förslöande) samhälle. Särskilt när man blir äldre. Vilket = över 30 bast. Jo du läste rätt. Det är nämligen ungefär då muskelförlusten (sarcopenin) börjar . Just saying…

Så om du inte redan kör styrka 2-3 ggr/v är det dax att börja! Om du tycker det är tråkigt så testa någon av alla styrkeklasser som finns eller ta hjälp av en kompis eller en PT. För det är kul! Känslan av en stark kropp är härlig! Även om man får gelékropp emellanåt.

Kram från Ingmarie