Alla dessa temperaturväxlingar

Springa och utegymma blir man varm av nästan oavsett temperatur. Simma också egentligen. Hade inga större problem med att hoppa i Källtorpssjön men det är det där med att gå upp ur vattnet igen som liksom är det “besvärliga” och särskilt kalla. Speciellt när man hunnit bli ganska nedkyld. Nog är det något tokigt när det är varmare i sjön än på land i juli?



Trodde aldrig jag skulle tina upp igen. Krävdes många heta koppar kaffe och en liten powernap under flera lager filtar.  Men lagom till Swimrunpoddens Swimrun i Skrubba kom den där solen. Och även om det blev lite, lite svalt (för mig) på de sista simningarna så blev jag som alltid så där underbart härligt varm långt in i både själen och hjärtat av att springa, simma och hänga med dessa härliga människor. Nya såväl som gamla vänner. Swimrun är nämligen inte bara galet bra träning. Det är också oerhört socialt, inspirerande, äventyrligt och såklart skoj! 

Jag tror helt ärligt att om fler höll på med Swimrun, och yoga, så skulle världen bli både snällare, godare och roligare.💕
Kram från Ingmarie

Det är i alla fall inte långtråkigt

Det är inte helt märkligt om man blir lite snurrig i bollen och ter sig en smula förvirrat i tider som dessa.

När jag stack ut för ett swimrunpass stekte solen från en klarblå himmel. Det var så där varmt att jag på allvar funderade på att köra utan våtdräkt. Ja du fattar. Då är det varmt! Men jag hann inte mer än komma till Hellasgården, där Fredrik väntade, innan himlen blev gråare än bly. Redan vid vår första simning kom några regndroppar. Vid den andra och tredje regnade det rejält och sen öppnade sig himlen! Det var verkligen som om någon hällde hinkar med vatten på oss. Stigarna vi sprang på förvandlades till rinnande bäckar och klipphällarna till små vattenfall. Helt crazy! Åskade gjorde det med. Och haglade! När vi simmade smattrade vattnet så högt att man inte såg något och det kändes som om en jättefågel satt och pickade på min badnösse-skalle. Men det var bara de där snöbolls-stora regndropparna. Eller haglet. 

Men vad kunde vi göra annat än att skratta åt det hela? Vi klafsade vidare och njöt faktiskt! Vi var ju liksom blöta ändå och Swimrun är alltid ett äventyr. Att simma i regn är så galet häftigt! Önskar vi hade kunnat fota det hela men det här är det enda vi fick ihop.



Fredrik är en klippa och jag älskar att hänga med honom! Hoppas innerligt att vi kan få till något race tillsammans även i år.😀

Regnet avtog så småningom och bara några timmar senare var det som att det aldrig kommit.


Så det blev en massa varv i poolen med bältet. Hur skönt som helst!


I morgon ska det tydligen bli samma variation men i annan ordning. Spännande! Eller inte…

Kram från Ingmarie

Silver och guld

Jag är en guldtjej. Och då menar jag inte (enbart) i form av att jag vill ha en guldmedalj även om det förstås också är väldans trevligt. Nej det är mer att jag älskar själva färgen och energin den ger. Silver gör mig kall och trött så jag undviker det så mycket jag kan. Men det finns några få små undantag. Som mina silverfärgade Newton distance.💕 


3 x 10 min. intervaller i morse och det var som om jag flög!🏃🏻‍♀️😀🙏🏻 Att klockan visade att det absolut inte var så skiter jag i. Det är känslan som räknas i min värld. Och svetten. Även när den svider i ögonen.

Och den där goa känslan satt i även nu på kvällen. Trots lång arbetsdag. Men när vädret är perfekt samtidigt som det är Sickla Swimrun så kan man ju inte stanna hemma! 


 Brukar “bara” köra fyra varv men kroppen ville mer så det blev fem. Med en extra krok.

Men då hade jag de rosa pjuxen. Som var nya för ganska exakt två månader sedan och redan är helt sönderslitna. 😳 Det blir dyrt det här… Men de är inslla fall väldigt rena.😄

Snabbt slitna eller ej och kostsamt eller ej. Jag är ändå allra mest tacksam över att jag kan slita löparskor. Det är en av de fetaste guldmedaljer man kan vinna tycker jag!

Kram från Ingmarie

Skrattar bäst som skrattar sist 😄

Jag är väl en smula hemsk nu men ibland är det väl ändå allt lite skönt med skadeglädje? Som när himlen plötsligt öppnar sig och regnet vräker ner. Folk försöker gömma sig under både tak och jackor men blir plaskblöta på nolltid. Löpare springer vidare i blytunga blöta kläder liksom cyklisterna som dessutom verkar frysa. Då kan jag flina i smyg åt alla de som flinar i smyg åt mig när jag springer omkring i mina neoprenkläder och tänka: pilutta er som inte är swimrunners! För jag var ju redan blöt men slapp ju frysa.😀 När det vräkte ner som mest funderade jag på att kuta med simglasögonen på. Men jag lät bli..😜



Det var skithäftigt att simma när regnet smattrade mot vattenytan. Så där så det liksom studsar! Har aldrig gjort det innan. (Dugg- och fjuttregn räknas inte.) Mest var det ändå uppehåll och jag fick ihop 2,5 timme ren och skär swimrunlycka.






Anders var förresten en av de som cyklade och blev både kallblöt och skitig. Men han brukar inte skratta åt min utstyrsel. Åtminstone inte så jag ser det.😜

Nu skiner solen igen, mina tappra planterade pyttesmå fröer har blivit stora och jag laddar för att jobba i morgon. Bland annat.😍



Kram från Ingmarie

Livskvalité upphöjt till max

Jag är lättroad och lätt att behaga. Det behövs inte särskilt mycket för att jag ska tycka att livet är supertoppen. Basen är, som för de flesta, sömn och mat i magen. Sen räcker det fint med värmande sol och att jag får umgås med både mig själv och härliga människor. Helst i aktiv form men ligga och slöa i solen som jag och goa Heléne gjorde vid fina Söderpiren i dag funkar alldeles utmärkt det med. 


Älskar det där stället så don’t miss it om (när) du kommer till Halmstad!


Söderpiren ligger ju väldigt nära Brottet (också ett besökstips) så där hängde jag lite med mig själv. Eller ja alltså jag var inte direkt ensam men jag körde vattenlöpningen solo. Ja du fattar säkert hur jag menar.😀

Min vanliga morgonyoga är däremot helt solo. För mig är den där stunden väldigt betydelsefull och viktig. Det är då jag liksom bestämmer hur jag vill att dagen ska bli. Och hur jag vill känna mig när det är kväll igen. Det verkar funka för faktum är att det blir oftast som min intention är. 


I dag visste jag i och för sig att dagen skulle sluta på topp. Swimrun blir ju i princip sällan fel och tillsammans med ett stort gäng härliga medmänniskor i magisk natur så blir det garanterat bättre än bäst! Ja du ser ju… 





Jag insåg också att jag har bebispaddlar i jämförelse med vissa andra. Inte konstigt jag ligger efter och har klenast axlar.😳


Men jag är snabbare i vattnet så det är bara att gneta vidare.😀

Kram från Ingmarie

Bocksten Swimrun 2017 (med xtrabonus)

Nej, det var ingen superbra idé att ladda med Triathlon-arrangemang. Trots att jag somnade toktidigt i går av ren utmattning så var jag helt utslagen när klockan ringde strax efter 06 i morse. Det är tidigt alla veckans dagar för mig och särskilt en söndag! Men vill man vara med och leka får man också följa reglerna. Starten för Bocksten Swimrun var kl 10 så det var liksom bara att gilla läget. 

Karin kom och hämtade mig (lyxigt) och vi for norrut till Öströö fårfarm utanför Åkulla i norra Halland. Det är vansinnigt vackert där uppe med sina berg och dalar, vattendrag, gulliga byar och snudd på oändliga bokskogar.



Någonstans där kvicknade jag till så pass mycket att jag i alla fall kunde fundera på att ta i lite men i stället blev jag skitnervös. Att kuta lopp ensam går ju an trots seg kropp. Då är det ju bara jag som blir lidande. Kuta i par med seg kropp är däremot något helt annat. Kallt var det med. Riktigt skönt få klä sig i neopren. Klenisen jag  garderade mig med både heatseekern och neoprenpannband. Men jag frös heller inte en sekund sen!😄

Vårt tjusiga omklädningsrum. Det är oftast så här det är. Duschar efteråt gör man hemma. Om man inte vill i någon sjö en gång till.😜



Min överdrivna nervositet var (som nästan alltid) onödig. Dels för att Karin är en klippa att köra med och dels för att det kändes faktiskt helt ok. Simningen gick superduperbra! Löpningen var hyfsad. Åtminstone så länge det var  fast mark under fötterna. Det där med gyttja, rötter, stora stenar man måste klättra över, galna uppförsbackar och sumpmark kommer nog aldrig bli min grej. Men när det var grusvägar, nedför, eller mjuka fina stigar utan jox under boklöven, då var det nära på att jag började sjunga en lyckotrudelutt!

Totalt var det ca 16 km löpning (8 sträckor) och 3 km sim (6 sträckor). En sjö var utsatt för en ganska hård vind så det blev guppigt värre. Var himla glad jag lärt mig tvåtakts-andning om jag säger så… Två sjöar hade riktigt grisiga i och ur-stigningar där man var allt annat än ren när man kom upp. En av dem var den sista… Och det var ju det där med den ickebefintliga duschen.😜


Men det fanns en slang att spola av sig med och eftersom alla andra hade gått igenom samma dy så spelade det inte så stor roll när det serverades mat efteråt. Dessutom satt vi ute. Så himla mysigt!

Supergod vegolunch! Ännu en fördel med Swimrun för det ingår i princip alltid mat efteråt.😊


Våra två klubbisar Micke och Magnus var urstarka och kom 3a bland herrarna! Jag och Karin kom 7a av damerna vilket inte var fy skam för vi var största klassen!


Öströö fårfarm är förresten verkligen värt ett besök. Supermysigt och det finns förstås många (lyckliga) får där.




Några som verkligen är lyckliga är grisarna hemma hos Karin och hennes familj. Jag blev helt kär i dem!


Karin bjöd både på kaffe i solen och en massa godsaker från sitt fina grönsaksland. Lyllos mig!



Fatta att jag är lycklig i magen efter en sån här dag!❤️

Kram från Ingmarie

Bråda dagar

Det här att arrangera race är ett never-ending jobb känns det som. Det är en ruskig tur jag inte är ensam om att fixa allt inför Halmstad Triathlon för då hade jag varit rökt långt före nyår. Mycket går ju heller inte att fixa förrän nu på slutet så vi jobbar som tokar allihop. Jag och Micke har hand om själva löpbanan med allt vad det innebär. T.ex fixa över 35 funktionärer och hitta förcyklister som sen måste lära sig banan ordentligt. Kan ju bli lite sura miner annars. Min (supersnabba) extrapappa Ulf är en av de säkra korten. Gäller bara att hans egna tävlingshorn inte växer ut. 😜


Banan ska förstås markeras med pilar, staket, avspärrningar och miljarder (nåja) meter snitslar. De fläktar åtminstone väldigt fint i blåsten…


Nu ber vi en stilla bön att ingen buse tycker det är festligt och ball att plocka ner allt en fredagskväll så vi får börja om igen. kul är det liksom inte.

Betydligt roligare att köra Swimrun med bästa Karin. Det guppade på bra i Torvsjön, och var betydligt svalare än förra gången, men det känns ändå bra inför söndagens Bocksten. 


Karin ska också volontära på tävlingen i morgon så det återstår att se hur pigga vi är på söndag. Men kul blir det garanterat! För det har jag redan bestämt.

Kram från Ingmarie

Midsommardagen 2017

När jag var yngre upplevde jag ofta livet som komplicerat, tungt, deprimerande och t.o.m meningslöst. Jag kunde helt enkelt inte alltid förstå meningen med att vi föds bara för att dö. Vad är det för mening med det liksom? 

Ibland dyker de där tankarna upp igen men nu för tiden handlar det om minutrar. Då kunde det vara i veckor och månader. Nu har jag istället insett hur väldigt enkelt, fantastiskt, roligt och meningsfullt livet är! Om man bara gör saker man tycker är roligt, äter mat man mår bra av, umgås med människor man gillar och sover ordentligt så blir livet bra! Och är det bra blir man glad och är man glad gör man enklare bra val så man blir ännu gladare. Enkelt, eller hur?😍Och jodå, jag vet att det händer tråkiga saker också men mycket handlar om hur jag väljer att se på det. Händer det dåliga saker mest hela tiden kanske man helt enkelt bör fundera på vad man håller på med…

Jag har gjort ruskigt bra val i dag i alla fall. Som att haka på Annelie och Jonas när de skulle köra Swimrun. Underbara människor som jag vill hänga med mest hela tiden.


De började och slutade i Skrubba, jag började och slutade hos mig i Bagis,men mitt i körde vi tillsammans. Tre timmar fick jag ihop i fina skogar och i fyra av mina favvosjöar. Och inte en enda gång hade jag tråkigt så inte konstigt jag var så obeskrivligt glad när jag kom hem igen!


Egentligen hade jag både kunnat och velat köra längre men man ska sluta på topp tänker jag. Dessutom hade jag och Anders en dejt inplanerad med bästa Karin och Gunnar på superduper-Hermans. Fatta vilken dubbel-lycka! Umgås med härliga människor och käka vansinnigt god vegomat samtidigt!💕







Enda kruxet med det där haket är att man (läs jag) äter tills magen står åt åtta hörn. Nära på jag inte kunde knäppa vattenlöpningsbältet efteråt… Men det gick och det var lika ljuvligt som i går. 😍

Kram från Ingmarie

Två Sommaravslutning

Jag har ju inte några kids som har skolavslutning, har inte gått någon kurs som har terminsavslutning eller ens någon jobb-sommaravslutning. Dvs inga anledningar till att behöva fixa till håret, klä sig fint, fira och bete sig som folk.

Det gör mig absolut ingenting för jag har andra avslutningar. Där jag får ha träningskläder, svettas hämningslöst,  bli hur rufsig som helst i håret och vara bara jag. 

Den första i dag var med mitt härliga onsdagsgäng. Bjöd dem på en saftig trailslinga + korta intervaller och jösses vad de kämpade väl! Som alltid får jag tillägga. Älskar att coacha dem!


Den andra avslutningen i dag var Swimrunpoddens onsdags-Swimrun. Eller avslut och avslut förresten. Det blir ett litet uppehåll inför midsommar och några semesterveckor. Säsongen är som sagt var kort så det gäller ösa på och nyttja tiden till fullo tänker vi som älskar denna underbara sport!


Lika härligt gäng och skoj som alltid! Men det är svårt för oss att vara still…


Fick med mig bästa Fredda också. Vi två kommer dock aldrig ha någon avslutning. Vi kommer gneta på tillsammans med jämn oregelbundenhet  tills vi ligger under jord.


Kram från Ingmarie

Söndags-race

För exakt ett år sedan körde jag 50-turen Swimrun för första gången och då var det ett av mina fem första Swimrun-race öht tror jag. 

I dag var det dax igen. Och precis som förra året så var det Skogsluffarna som ordnade med start och mål vid deras mysiga klubbstuga som ligger bara några kilometer från vår lya.



Det här är ju ingen gigantisk tävling, tror det var ett 60-tal startande, men det betyder ju inte att det inte är seriöst. En del är grymt bra men som ofta så var det även en hel del helt nya. Underbart tycker jag! 

Man kan välja på ett eller två varv. Jag valde två. Såklart.😄 Vilket i praktiken betyder ca 23 km varav ca 3,5 km sim på 14 simsträckor. Jag älskar den här banan! Det är ju dessutom “mina” hoods och “mina” sjöar. Särskilt Flaten är ju mitt absoluta favvo-ställe i 08a land.  Så jag hade verkligen sett fram emot detta men efter en natt med urusel sömn (ingen aning om varför😳) så kände jag mig mest som en omotiverad zombie när klockan ringde stiga upp. Och det höll i sig trots yoga och stor brakfrukost. 

Men man har, som jag ser det, alltid minst två val. Antingen kunde jag älta sömnbristen, och låta den styra dagen, eller skita i den och inbilla mig att jag var utsövd. Typ fake it ’til you make it. Jag valde det sista helt enkelt för att det första är så galet mycket tråkigare. Och vet du, det funkade! Satte t o m lite PB och det var inte för att jag kutade bättre än förra året. Tvärtom, Diskbråcksryggen har ju liksom inte precis gjort benen raskare…Men jag simmar bättre, jag är bättre på i- och ur-stigningarna, jag var extra noga med vätska och energi plus att jag bara behövde en kort våtdräkt för det har varit Ingmarie-väder hela dagen!

Hela loppet kändes kalasbra och jag hade inte ens en millisekunds svacka varken fysiskt eller psykiskt. Hurra!
Som den orienterings-arrangör Skogsluffarna är så är det stämpelkontroll vid varje i- och urstigning i vattnet. Superbra! Och kul kunna jämföra varven. Mina var ruskigt jämna. Skilde bara någon minut.


De flesta körde ett varv men det fanns gott om paj, våfflor och annat smask kvar även till mig. Och för all del även alla de andra som ville roa sig lite längre. (Tog mig lite över 3 timmar att bli klar och på den tiden hinner jag bli duktigt hungrig.)


Många hängde kvar helt enkelt bara för det var så härligt där i solen med all mat och alla härliga människor. I Love this!


Anders kom med och gjorde en paus från sin cykeltur. 💕


Här någonstans borde jag ju vara snortrött och jag hade planerat en skön siesta i solen vid Flaten. Brukar nämligen somna plättlätt efter swimrun. Men icke. När Anders hojat klart var jag lika vaken. Och pigg.


Så jag drog på mig baddräkten och simmade lite till. För att jag var sugen! 

Tänk om någon sagt till mig för 2-3 år sedan att jag skulle bli en simnörd. Då hade jag gapflabbat. Länge! Men man ska verkligen aldrig säga aldrig.😍

Insåg förresten att jag lätt hade kunnat köra hela loppet utan våtdräkt för nu är vattnet gudaskönt!! 

Kram från Ingmarie