Det viktigaste är inte att se snygg ut utan…

…att inte frysa! Åtminstone när det gäller Swimrun.




Men jäklar vad kul att kunna vara med på Sickla tisdags-Swimrun igen! Så sent som för två veckor sedan vågade jag ju inte ens tänka tanken både för ryggen och kylans skull.  Men inget av de där två var något som helst problem i kväll. Visst stelnar musklerna en smula  i 12- gradigt vatten men mina prylar funkar. Jag frys-fryser inte. I alla fall så länge simningarna är hyfsat korta och löpdelarna tillräckligt långa för att hålla blodet cirkulerande.😜

Det är bästa Janne som ordnar och håller i det hela från sen vår till sen höst. Eller, beroende på hur man ser det, tidig vår till tidig vinter. Precis som alla andra gånger så är det nya såväl som gamla bekanta som dyker upp men det gemensamma är att alla är härliga, goa och supertrevliga. Och att vi har kul!




Efteråt hänger man på verandan, snackar (mest om swimrun och bra prylar) samtidigt som man kämpar stenhårt för att få av sig allt så fort som möjligt innan kylan kommer i kapp.



Tja, sen cyklar man hem för persedelvård och soffmys. Typiskt bra tisdagskväll om du frågar mig.

Kram från Ingmarie


Tredubbel-lyx

Och med den rubriken menar jag egentligen inte att jag lyckats få till både ett Hot mojo och ett gympass så här på veckans första (jobb)dag även om det såklart är megalyxigt!


Nej jag tänkte på de två superfina dejter jag lyckats få till på två dagar inklusive go-grejer för magen.

Den första var egentligen i går. Då träffade jag Jan. Alias Sickla Swimrun-Janne. Vi sågs på jättemysiga Ma Baker här i Kärrtorp. Förstår inte att jag inte varit där innan. Antar det är för nära och då ser man det liksom inte… Pinsamt hur som helst…

Ma Baker är ett café med fokus på såväl ekologiskt och vegetariskt som gigantiska kanelbullar, stora kaffekannor och rejäla surdegsbröd. Jag blev så till mig att jag glömde fota.😳Men det kommer fler chanser. Nu har jag ju öppnat ögonen.😜 En del av det jag och Janne snackade om kommer du i alla fall kunna läsa om på bästa Allt om Swimrun-sidan.


Vad jag och härliga Lisa pratade om kommer dock ingen kunna läsa om. Någonsin. Det som sägs mellan vänner stannar mellan vänner. Så tänker i alla fall jag. Men jag bjuder på några (vegosmak)bilder från vår go-lunch på Hälsocafet. 😍 




Två bra dejter på två bra hak på två dagar. Visst är det tre-dubbel lyx om något? Och det är så jag tycker livet ska vara så ofta det bara går. Det är liksom för kort för något annat.💕

Kram från Ingmarie

Oskulds-premiären done

Jag har en känsla av att har man en gång fastnat för Swimrun så är man hooked forever. Och kanske bidrar den (i vårt land) korta säsongen till att man liksom längtar lite alltid och har svårt för att få nog.

Jag har längtat sen den där senaste gången jag gjorde det i Australien. Det var i januari! D v s vansinnigt många längtan-dagar. Och även om jag mer än gärna Spradar så är steget till att verkligen simma längre än 20 m ganska stor. Det får ju finnas någon rim och reson i hur nedkyld man pallar bli menar jag.

Men i dag tog längtan ändå över. 9-10 grader i vattnet och 13-14 i luften kändes  fullt överkomligt. Det tyckte min kompis Fredrik också. Men skulle vi ångra oss? Skulle det bli för kallt? Så där så tänderna hackar och blodet förvandlas till is? Eller tänk om vi inte ens skulle klara mer än 12 simtag innan vi förvandlats till stela ispinnar? Enda sättet att få veta var att helt enkelt testa. Ja så tänkte i alla fall vi.😀

Det kändes härligt pirrigt att åter igen få dra på stassen. Vet du, det är faktiskt det, att ta på och av allt, som är det tuffaste på hela passet. Heatseeker-tröjan, vadkompressions-flytgrejerna och våtdräkten är som ålaskinn man ska i och ännu jobbigare att krångla sig ur. Då sitter allt som en stor sugpropp på kroppen. Blev genomsvettig bara av påklädningen. Det är inte läge att behöva göra nummer två när man väl kommit i om jag säger så… Lägg sen till badmössa, neoprenmössa, vantar och tre kilo (nästan i alla fall) fett insmort på utsatta ställen för att få ännu mer hjälp att hålla värmen. Sånt kräver sin kvinna. Eller för all del man/hen. Och extra mycket påklädningstid.


Men det bra är att det funkar! Frös inte ens en millisekund! Tvärtom svettades jag så mycket under löpsekvenserna att simningen kändes som en befrielse! Då är jag varm





Det var precis så härligt, skoj och livs-kickande som jag hade hoppats. Fredrik är en perfekt partner som aldrig pressar eller stressar och går att lita på till 100%. Sånt är både livsviktigt och A och O i denna sporten. 90 min blev det inkl 8 simningar på mellan ca 50-200 m. Inga långsim alltså men det var också meningen. Vi ville ju vara säkra på att hålla oss “på rätt sida frys-strecket”. 😜

Ruskigt bra start på säsongen 2017 det här!


Det känns som jag hittat bra utrustning för att klara ganska mycket kyla. Faktum är att jag “frös” mer på vattenlöpningen, inomhus i 26-gradigt vatten. Lite festligt ändå, eller hur?


Kram från Ingmarie

Plötsligt händer det. På flera fronter…

Vilken makalös dag! Med både sol och något som åtminstone liknade go värme. Vilket i praktiken betyder superskönt i sol och medvind men inte riktigt lika skönt i skugga och motvind…

Tog fram ett par nya Newton från min lilla låda (jo jag har en speciell Newton-låda som aldrig får bli tom) och om det var de, solen, Mickes behandling i går, planeternas position eller bara one of those days lär jag aldrig få veta men i dag kändes löpningen riktigt bra! 



När jag träffade på två Swimrun-par önskade jag så att jag också haft den stassen på men det blev väldans fint med Spradasim också. Tror faktist det är snubblande nära tvåsiffrigt i både Söderbysjön och Källtorpssjön nu!





Sjukt härligt och alla mina celler  verkligen skrattade av glädje när jag sprang hemåt igen!


Jag var en sväng vid Flaten lite senare också men utan att hoppa i. Det funkar tydligen det med. I alla fall ibland. I stället tog jag en skön powernap på bryggan (väl påbyltad) innan det blev ett pass på Sveriges bästa (?) utegym.


Nu håller jag tummar och tår för att det inte blir busväder igen för jag har gjort mig till och (håll i dig nu) planterat fröer! Som sagt var, plötsligt händer det.😀


Kram från Ingmarie

Det är nu det händer!

Du märker det väl? Att det är nu den där gigantiska målarfärgsburken med alla möjliga sorters grön färg fullkomligt väller in över vårt land! Det är nu allt vaknar till liv igen, nu som dagarna upplevs som längre, nu som de tunnare kläderna plockas fram och nu som man kan ta sin lilla powernap ute!


Jag vet att det tyvärr finns de som upplever våren som kämpig, både fysiskt och psykiskt, och jag lider verkligen med dem alla. Särskilt de som  sjunker ner i deppighetsträsket. Jag har ju själv varit där och det är inte roligt någonstans. Min räddning från det där svarta hålet kom när jag började käka D-vitamin  för många år sedan. Nu för tiden älskar jag våren! Så där mycket så jag inte vill sova för jag vill inte missa en endaste liten sekund.
Helst vill jag vara ute hela, hela tiden men vissa grejer får man masa sig in för att göra om man vill göra dem och det vill jag ju.😊

Sånt som Hot yoga t.ex. Och besöka bästa laser-Micke.


För att inte tala om simma och vattenlöpa. Sprada i all ära men det är en helt annan grej att köra riktiga träningspass i någon sjö  ännu så länge.


Men jag har varit i stans bästa butik och kittat upp mig för att klara åtminstone en liten stund i öppet vatten. Gick dit för att köpa en liten grej men precis som alltid så kom jag ut med en hel påse prylar.😜



Nåja. Ingen risk att någon av de där sakerna blir någon dammsamlare i alla fall…

Kram från Ingmarie

It’s never to late!

Om man som jag aldrig mer kan sätta PB (personligt rekord) på de klassiska löpsträckorna, men ändå vill ha utmaningar och uppleva utveckling, så får man helt enkelt börja med nya grejer. Världen och livet är ju proppfullt av en massa skojigheter som man kan ta sig an! Swimrun är en t.ex och den där kälken en annan. Båda är skitskoj men på helt olika sätt och vis. Och båda kan bli precis hur tuffa, jobbiga och utmanande som man själv vill.

140 kilo klarade jag i dag! 10 mer än i lördags och 10 kvar till (första) målet.


Sträckan man “kör” är ca 10-15m x 2/omgång och man ska klara minst tre såna set. Ja det är alltså mina egna hittepå-regler.😜 Nästa gång ska jag fota hela banan.😀

En annan utmaning som inte är riktigt lika festlig är ex. när ett hot yoga pass inte alls är särskilt hot eller benen känns som feta stolpar när de ska jogga. Men å andra sidan. Yoga är aldrig fel och så länge de där stolparna rör sig fortare än promenadfart, och diskbråcksryggen är med på noterna, är jag ändå väldans nöjd! Dessutom stärks garanterat pannbenet av sånt där.

Vad utmanar du dig med just nu?

Kram från Ingmarie

Turdag!

I morse när klockan ringde ville jag helst sova lite till men det var en himla tur jag masade mig upp och tog tag i livet för jösses så bra den blev!

Ett helt eget utegym under en klarblå himmel. Hur fint och bra är inte det?


Var i god tid till tågresan som skulle ta mig till Västerås och hann lugnt med både lite jobb och en (gratis) kopp kaffe i SJ Loungen. Gott!


Både jobbet, och SJ, flöt på absolut guppfritt och jag var tillbaka i 08a land långt före jag beräknat. Så helt plötsligt fanns det tid för mig, i egenskap som Allt om Swimrun-skribent, att gå på Husky AW med Mandel & friends.


Ett stort showroom med massor av coola grejer för tränings- och outdoornördar, god mat och härligt mingel. Ofattbart så mycket smarta och funktionella prylar det finns! Bye bye tunga, klumpiga, fula, onaturliga, omiljövänliga och opraktiska tingestar!


Fick med mig en ruskigt fin goodiebag.


Och en jättefin Hydroflask. Perfekt att ha varm dryck i när swimrunsäsongen drar i gång för vi vet ju alla hur in i bängens mycket jag kan frysa…😱


Men inte nog med det. Mot (nästan) alla odds (väntelistan var nämligen kilometerlång) så kom jag med på Yin yogan. 70 minuter investering i mig själv.💕


Så med tanke på all denna tur i dag så kunde jag inte låta bli. Skulle bli väldigt förvånad om det inte blev vinst på någon av de här.😄


Kram från Ingmarie

Typiskt bra start på veckan

Måndagar är fint. Även om det inte är så egentligen så känns det liksom som att det blir en slags nystart varje vecka. 😀

Jag började min v.14 år 2017 med en liten joggtur. (Jo, det är det jag sysslar med nu. Särskilt så där tidigt på morgonen.)


Lunchpasset avnjöts ute (!!!) med min vän och halv-kollega Lisa. Ljuvligt! Maten hittade vi på Paradiset. Supersmarrigt!



Efter jobbet blev det ett Hot mojo-pass innan jag tog mig till Trispot-butiken. Du vet den där jag går in i för att köpa max en pryl men kommer ut med minst tre. I dag höll jag mig dock till en liten plutt-pryl. 😁

Anledningen var nämligen främst för att få höra mer om Stockholm swimruncup som drar igång i maj. Det är ju typ jättesnart! Och det är något i princip alla kan vara med på!


Det mest finurliga, tänkvärda, coola, engagerande, vackra och smarta denna måndag var nog ändå de tre plakat som står på Medborgarplatsen. Det här borde vi alla klura på mellan varven. Jag tog till mig meningen direkt.


Vad hade du skrivit?

Kram från Ingmarie

Olika slags hopp

Finns det liv finns det hopp heter det ju. Och inhopp. Ska snart förklara.?

Först rent hopp. Jag provade kuta lite i dag. 40 lugna minuter på grusvägarna utan smärta! Kanske diskbråcket äntligen börjar ge med sig. Hoppas



Enda som “känns” är en ny slags ömhet i ryggslutet. Men inget ont-ont. I morgon lär jag veta mer om det här var smart eller idiotiskt. Det var i alla fall kul så länge det varade. ? Liksom gymet. Älskar att vara där på helgerna för det är så mycket lugnare och massor av ledig plats. Ingen väntetid och ingen trängsel.


Roligast har nog ändå varit Swimrunpoddens 1-års event på Café &Co.  Massor av härliga människor att babbla med, intressanta utställare, totalt nörderi och en fantastisk goodiebag! Anneli och Jonas hade ordnat allt så fantastiskt bra och jag älskar dem (om möjligt) ännu mer. På riktigt! Vilka människor!

Peter från Trispot och Peter från Orca.

Bästa Fredrik och jag.

Löplabbet visade swimrunskor.

Mums från Greenmachine.

Grymt fina grejer från Weleda.

Intressant föreläsning av Ulf på “Lev frisk”.

Urtjusiga badkläder från Powerwoman.

Värdparet, och swimrunpoddens grundare, Jonas och Anneli.

 

Och nu kommer vi till det där med inhoppare. Swimrunproffset Nicolas lämnade sent återbud pga sjukdom och den första de kom att tänka på som ersätttare var tydligen… jag! ? Så med absolut noll förberedelse höll jag låda om allt från löpning till yoga. Skitskoj och en stor ära! Det mest otroliga är att inte  en enda somnade!


Kram från Ingmarie

Den där ryggen…

Jag hade velat skriva att diskbråcksryggen är helt frisk, att det känns bra att kuta och att jag kan sova på mage utan smärta. Men det är alltså inte riktigt så. Diskbråck tar tid att läka och disken blir aldrig som den har varit oavsett. Ibland känns det helt ok och jag tror det vänt. I går kändes det ju t.ex ganska ok men i dag var det som att springa i gyttja, uppför i hård motvind. Ja du fattar. Då hjälper det inte ens att energin är på topp, solen skiner och rundan är fin. Men helt klart underlättar det…❤️





Egentligen är det bara löpningen som liksom inte funkar när det gäller träning. Var på gymet i dag igen (gratisveckan tog slut i dag så det gäller att passa på?) och det gick superduperbra. Vattenlöpa, simma, yoga och cykla funkar också så jag borde ju verkligen inte gnälla. Ändå kan jag inte låta bli att önska att jag kunde kuta för fullt. Konstig man är… Jag borde antagligen skämmas men jag gör faktiskt inte det.? Inte så mycket i alla fall… Löpning är trots allt en stor och viktig del av mitt liv. Kiropraktorn  jobbar på med mig och även om han inte ger mig löpförbud så säger han ju inte heller direkt att jag borde springa. Det känns inte helt enkelt för åsikterna om hur man bör behandla går isär har jag märkt.

“Problemen” är egentligen flera. Det går ju an att köra annan träning här där det är enkelt men jag vet vilken tid och kraft allt flängande till den där “andra” träningen tar i 08a land. Jag känner också att jag inte är helt återhämtad efter den tuffa hösten med för mycket av det mesta plus Elviras död. Det behövs liksom inte så mycket för att jag ska tippa över på fel sida märker jag. Allt sitter i skallen på mig, det vet jag med,  men ibland orkar jag liksom inte med ens den vetskapen.

Ännu är vi dock här, i enkelhetens liv och land, och det är jag evigt tacksam över.



Kram från Ingmarie