Mer av allt

Den som inte gillar sol, stränder, yoga, träning och Swimrun är antagligen ganska trött på mina inlägg. Alternativt har slutat läsa. Men så här är ju mitt liv just nu och jag gillar varje sekund!

Och jag jobbar på med att introducera Swimrun i denna lilla hörna av världen. Tycker det går ganska bra faktiskt! Hittar på nya rundor hela tiden och simmar i den ena badviken efter den andra. I dag var jag suuuupernära delfiner hela två gånger!






Det känns som om Aussie-folket är lite som många svenskar är. Lite “blyga” och man börjar liksom inte babbla hur som helst med vem som helst. Man kollar och undrar men frågar inte så ofta även om man hade velat veta.  Jag kan förstås ha fel för det är ju bara min upplevelse här just nu. (Däremot är de grymt trevliga när man väl börjar prata med dem!) Folk verkar hur som helst tycka att det jag gör är lite skoj och jag vet ju att det är det.?




Anders har inte heller riktigt fattat grejen men jag tror det är för att då får ju jag rätt.?Han är i alla fall flitig med delarna var för sig.?


Jag är väl flitigast med gymmandet men han hänger med för det mesta och alla pass räknas ju.


Men helt ärligt så är det ju inte särskilt svårt att sporta halva dagen när man den andra halvan bara går mysiga hundpromenader, vattnar i trädgården, solar och läser. 






Kram från Ingmarie

Det perfekta vädret ?

Om jag fick bestämma skulle det alltid vara sånt här väder. +30 grader och ljummen vind. Det är t.ex ett perfekt swimrunväder! Inte en chans att ens jag fryser.






Svett, sand och havssalt duschar man lätt av. Behöver inte ens vara inne. Utedusch funkar utmärkt!


+30 är även perfekt för yoga, sola, läsa, bada och vattenlöpa.









Det funkar för att gymma med såklart!



Inte heller blir det särskilt mycket tvätt och man sparar eoner av tid på att slippa ta av och på sig en massa kläder. Hur bra som helst ju!

Så vädergudarna! Let’s do this! +30 grader till folket! (Regna kan det göra på nätterna…)

Kram från Ingmarie

På rätt ställe

Alla som följt mig ett tag vet att jag är helt såld på Swimrun. Typ tokgalen i det. Men säsongen är minikort när man bor i Sverige och längtan blir därför vansinnigt både lång och smärtsam. Så tänk att bo i ett land som detta. När det är säsong i princip året runt och man slipper frysa rumpan av sig 80% av gångerna man kör. Dagar som i dag behöver man inte ens ha våtdräkt. Räcker fint med vad som helst som inte åker av när man simmar. Jag kör med min tridräkt. Nästan som att vara naken. ?Det finns dock bara ett ynka race i denna del av världen men vem vet, kanske jag sprider lite nyfikenhet när jag ränner runt och far upp och ner i vattnet här. Nu har jag inte bara introducerat sporten i Busselton utan även här i Bunbury. Och det var faktiskt flera nyfikna som frågade vad jag pysslade med. Två damer applåderade t.o.m när jag kom förbi dem för 5:e eller 6:e gången. ?




Bäst var ändå han som frågade om jag var a professional swimmer? När jag skrattande svarade oh no så blev hans svar: well, you sure look like one.  ?


Anders körde båda grenarna också men var för sig och lite mer relaxed.?


Jag har hittat ett nytt gym med. Gratis, superfint och trevligt folk. Fick ihop ett bra pass och jag känner mig skitstolt som gnetar på med mina specifika anti-diskbråcksövningar. Men det är inte så svårt när man märker att det hjälper. Plus att det är kul att bli starkare förstås.


Extra fint att sen kunna ta ett kvällsdopp bland vågorna.?

Life is good!?

Kram från Ingmarie

Happy New Year!

2016 har verkligen haft sina ups and downs. Mest ups tack och lov.❤️

Hur som helst har den sista av årets dagar varit en toppendag på alla sätt och vis. 

Swimrun, yoga, vattenlöpning för mig. Löpning för Anders. Bad, strandhäng och picknick i solnedgången för oss båda.?







​​















So bring it on. I’m so ready for 2017!?

Kram från Ingmarie

Fejktröst

Egentligen skulle vår lilla familj varit i Njurunda utanför Sundsvall och hälsat på nu. Längtar verkligen dit för nu är det nära på ett år sen jag träffade Anders föräldrar sist. Dessutom är det tokfint där de bor. Men nu är det som det är. Även om Elvira-kissekatten också älskar att vara där så är hon inte tillräckligt pigg för ett sådant äventyr helt enkelt.

img_0004
Det är oroliga och ledsamma dagar här nu. Hela tiden försöker vi leta tecken på att det går åt rätt håll med vårt lilla troll. Ibland känns det som att jo, nu är ögat helt bra och hon är piggelin igen. För att lite senare se att nej, så var det inte…

Att gråta utan att blöta ner ett fete-förband precis under ögat är banne mig inte enkelt. Inte att gå i regn heller för den delen men då finns i alla fall paraply. Har åtminstone fått ta bort tryckförbandet så nu lyser det inte som en vit lampa i nunan på mig.

img_0001

Och jag kan ju gå! Obehindrat t.o.m. Har traskat och traskat och traskat denna dag. Hur trist jag än tycker det är så blir ingenting sämre av det. Fast min plånbok blev väldigt mycket tunnare. Jag  har nämligen investerat i en ny sådan här..

img_0007

Jag har varit på G väldigt länge för den gamla är knappt brukbar längre. Men tiden har inte riktigt funnits förrän nu. Inget ont som… bla bla bla. Och det är ju onekligen lite skoj med en ny (ganska onödig) pryl.

Och när spenderbyxorna ändå var på passade jag på att anmäla mig och bäst Fredda till  det här. D.v.s samma som vi körde tidigare i år men nu blir det den “riktiga”.  Totalt 39,8 km. varav 4,515 km simning. (Om man springer och simmar rakt vill säga.)

img_0006

Vet i fasen om jag riktigt begriper vad jag gett mig in på, det var ju tufft och kallt nog med sprinten, men jag tänker att det är långt till maj. Så långt att jag ska hinna både träna flitigt och begripa… Att utmana sig med lagom läskiga grejer är på något konstigt vis ändå lite härligt.

Inget av det här gör mig väl egentligen gladare men den första förenklar livet och den andra får mig både att se framåt och bli en smula pirrigt glad i magen. I nöden är nästan alla knep tillåtna tänker jag. Även om det gör plånboken mager.

Kram från Ingmarie

Hur man kan spendera pengar & tid en helt vanlig fredag

De flesta av oss jobbar troligtvis för att “göra rätt för oss”, för att tjäna pengar så vi kan betala våra räkningar och göra de aktiviteter vi vill på fritiden. Om man som jag dessutom älskar sina jobb (ja jag har flera) så är det ju win-win hela varvet.?

När “måste-räkningarna” är betalda, och arbetstimmarna gjorda, kan man ju välja precis hur man vill spendera det som ev. blir över i form av tid & pengar. En del lägger det på krogbesök, frisören och flådiga kläder. Andra på flashig bil, stor kåk och hypermodern heminredning. Jag väljer att lägga mina små slantar och ledig tid på det jag älskar allra mest att göra. Ja du vet ju. Träning.?

Eftersom jag verkligen, verkligen, verkligen vill bli bättre på att simma så har jag ju sen i våras anlitat Coach Nicolas. Något som visat sig vara bland det bästa jag gjort! Nicolas är guld värd! Lugn, pedagogisk, kunnig och bara så bäst! 2016 är förvisso långt ifrån slut men nu är det fokus på (swimrun-)säsong 2017. En timme teknik kan låta som en baggis men jag lovar att de där övningarna är sjukt mycket svårare än vad de ser ut att vara. Men också sjukt roliga!

Om inget oförutsett händer kommer jag ganska snart få chansen att riktigt gotta mig i nya utmaningar, lärdomar och äventyr på detta camp med coachen. Typiskt bra sätt att spendera pengar och tid på.

Ett annat är att besöka denna shopen.


Aldrig hade jag väl kunnat tro att den skulle bli min absoluta favvobutik!  Men det var inte alls svårt. Finns allt en idrottare kan behöva, supertrevlig och proffsig personal och riktigt bra priser. Särskilt nu när det är superrea!



Hur det där gick är ju inte så svårt att gissa…?

Welcome to the family Zone 3 Evolution.

På tal om coachen så kommer vi snart även att ha ett riktigt skoj projekt tillsammans so stay tuned!

Kram från Ingmarie.

Swimrunsöndag med guldkant

Livet snurrar på i en raslig fart för de flesta av oss. Det ska pusslas, trixas och fixas för att få ihop jobb, hemmaliv, vila och träning. Om man sen dessutom vill göra saker tillsammans med andra så krävs det verkligen att man tänker till. Träna tillsammans är ett perfekt sätt att få den delen tillgodosedd samtidigt som man är social. Jag har märkligt nog mest träningskompisar så på så vis är det väldans enkelt. “Problemet” är att alla oftast inte vill/kan göra samma sak samtidigt. En del vill inte ens göra allt. Jag är inget undantag där heller även om jag älskar att träna. Kanske för att jag ännu inte har någon längtan efter, eller ens fattat grejen med, t.ex klättring, hinderbana och kampsport. Men framförallt tror jag det är för att jag helt enkelt inte har tid med hur mycket som helst. För hur det än är så vill man ju känna någon slags utveckling med det man gör så kör man ständigt nya aktiviteter kommer det inte hända så mycket med just den delen. Dock kommer Cv:t för “har provat på” bli extremlångt. 😉

Jag har inte träffat Karin på 18 evigheter, kanske t.o.m fler, p.g.a just det där livspusslet. Våra liv är liksom helt osynkade. När hon kan så kan inte jag och vice versa. Men i dag fick vi äntligen till det. I alla fall en stund och en stund är bättre än noll stunder, eller hur? 🙂 Vi har en stor gemensam (tränings)nämnare, löpningen, men sen tar det tvärslut på just den biten. Det går dock att klura ihop ett halvgemensamt pass ändå. Jag och Lars ville köra swimrun medan Karin och Ingemar av någon anledning inte alls var sugna på det. Så istället för att alla körde var och en på sitt håll möttes vi upp och kutade 4-5 km. tillsammans innan vi delade på oss och fortsatte våra olika sportlekar.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag tror Karin och Ingemar fick en härlig tur på slingorna. Svårt att inte gilla dem även om de bitvis är en smula kuperat. Jag och Lars körde två varv på en redan markerad swimrunbana. Ja så bra är det vid Hellas! Två hyfsat långa simsträckor mellan mestadels ganska tuff trail. Lars är en grym simmare men trots att jag fortfarande är långt efter honom så märkte vi båda att jag inte var lika långt efter som när vi körde ihop innan sommaren. Om han nu inte slöade allt för mycket för att vara snäll mot mig vill säga…

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag är ju inte så rask på trail heller så det tog sin lilla tid. Karin och Ingemar hade fått vänta på oss vid mötespunkten men de såg glada ut ändå. 🙂

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Men jag är seg, och envis, så när de andra fortsatte hemåt fortsatte jag med mer swimrun. Totalt tre timmar blev det igen och det är jag både glad och tacksam över för helt enkelt var det inte. Gårdagen satt helt klart kvar i kroppen. Vore väl kanske rent konstigt annars. 🙂

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Men sen är det ju så himla bra om du minns att jag går en mini-yogakurs. Två nya fantastiskt sköna timmar med bästa Jenny. Nu är jag som ny igen!
img_6641

Kram från Ingmarie.

The race of the races

Så sent som i våras så tänkte jag att det där racet ÖtillÖ var något jag aldrig skulle ens fundera på att göra. Totalt 75 km varav 10 simning. Från Sandhamn till Utö. Det är galet långt! Och tufft. Det var där hela den här swimrungrejen startade och anses i dag som ett inofficiellt VM. För att ens komma med måste man kvala.

Men du vet hur det är. Man ändras och förändras. Dagens sanning är inte alltid morgondagens sanning och vice versa. I dag har loppet gått och jag som aldrig brukar vara förtjust i att kolla när andra sportar har tokglott på livesändningen varje möjlig sekund.

När jag inte glott har jag ändå varit där med tanken. När jag simmade och vattenlöpte tänkte jag på hur många timmar alla där ute på loppet nött i bassängen och att alla där en gång varit nybörjare de med.


När jag höll mitt Indoor Running pass påminde jag både mig själv och deltagarna om att det finns de som har det mycket tuffare och är mycket tröttare just då. Vet förstås inte om det hjälpte. De kanske bara tyckte det var en tramsig jämförelse. Men de verkade ialla fall nöjda och jag hade lika kul som alltid.


Vid varje målgång jag sett har känslorna svämmar över och jag har lipat en skvätt. Ja sån är jag. Men fatta vilken grej det är!  Två och två kämpar man timme in och timme ut genom hav och land. Snacka om teamwork och snacka om att vara ett med naturen.

De första i mål, Lelle Moberg och Daniel Hansson, satte ett nytt fantastiskt banrekord. Sub 8 timmar! (7.59.04) Damernas vinnare, Kristin Larsson och Annika Ericson, förbättrade rekordet med 50 (!) minuter. 9.32.03 timmar lyder det. Mixklassen vanns av Eva Nyström och Adriel Young på 8.49.58. Tror även det var nytt banrekord. Men oavsett så är varje lag som klarade cut off-tiderna och kom i mål superkämpar! Swimrun ÄR tufft på ett annat vis än att “bara” kuta eller simma men som en av kommentatorerna sa: “har man en gång börjat är man fast”.

Någonstans djupt där inne inser jag att jag också vill vara med. Och ska. Innan jag fyller 55. Det kommer krävas jäkligt mycket jobb, svett och högst troligt även tårar. Plus att jag måste hitta någon som är tokig nog att vilja köra med mig. Vi pratar ju många timmar tillsammans här då man dessutom kommer bli sjukt trött. Och det vet vi ju alla att trötthet har en viss tendens att plocka fram mindre smickrande sidor av oss själva.? Men så tänker jag att om andra kan så måste väl jag också kunna?

Mål och drömmar är viktiga men man får ta ett steg i taget. Jag har massor av saker jag behöver förbättra och jag har en plan! Funkar inte den får jag helt enkelt tänka om och hitta en plan B, C, D eller vad som nu krävs. För jag tror att om man verkligen vill något innerst inne så har man också kraften att förverkliga det. Vill man inte på riktigt, tja då blir det heller inget. Eller vad tror du?

Kram från Ingmarie.

Västerås swimrun

Klockan ringde strax efter 06 denna morgon. Snortidigt om du frågar mig. Särskilt en lördag.?

Men det gäller att passa på när det bjuds på swimrunrace för säsongen är kort som en vindpust. Fick erbjudande om att hoppa in som stand-in på Västerås swimrun för några veckor sedan, eller kanske rättare sagt jag tjatade mig till det, och Fredrik kunde tack och lov tänka sig att dras med mig några timmar. I verkligheten blev det nästan en hel dag för vi skulle ju dit och hem med.?  Vi två samt Karin åkte med Jan-Erik  och med så många pratglada i samma bil tyckte t.o.m jag att det var helt ok att sitta still hela vägen. Annars är ju det också en av mina dåliga grenar…


Loppet gick ute på Björnö. Ett ställe jag tills i dag inte ens visste fanns. Ärligt talat har jag inte varit i Västerås särskilt mycket heller. Kan faktist inte minnas när/om jag någonsin satt ner mina fötter där.  Men nu vet jag att Björnö kan bjuda på både backar, stigar, lera, näckrosor i överflöd, vackra vyer, fårhagar, platta rakor och gyttja upp till armhålorna.

Fredrik och jag hade som enda mål att ha kul och kämpa på så gott vi kunde. Så som jag alltid tänker med swimrun. Det är upplevelsen jag är ute efter! Känslan av att inget stoppar mig samtidigt som jag är ett med naturen. Som lag delar man på allt och det gör verkligen att allt blir dubbelt så bra på något vis. Utom när det är tungt för då delar man bördan och den blir bara hälften. Visst är det fint?

Vi hann precis lagom hämta startkitet och svira om innan den obligatoriska genomgången och sedvanliga fixasistaminutengrejerna.. D.v.s. knyta skorna, kolla utrustning, kissa, jogga, kissa igen, jogga, kissa igen, ställa sig i starfållan och babbla.

 

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag har ju lärt mig att inte lyssna på vad andra anser vara lagom mycket kläder så jag litade på min känsla. 15-16 grader i luften, ev. regn och 14-18 grader i vattnet betydde värmetröja för mig och inte ens våtdräkt för andra. Hur de andras val blev vet jag inte men mitt var perfekt! Blev varken för varm eller för kall.



Som så ofta var det tokrusning i början men även om 16 km löp +drygt 2 km sim kallas sprint så tar det sin lilla tid och det gäller att köra smart för att inte krokna allt för långt från mål.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Swimrun går absolut inte att jämföra med samma sträcka löpning varken i tid eller ansträngning. Totalt nio sim där det bitvis var rejält guppigt, bitvis sjukt mycket näckrosor av olika varianter att ta sig igenom ( o de är olika för en del vägrar verkligen att ge efter hur man än vevar med armen), bitvis grumligt lervatten som luktade allt utom hallon och någon kort liten snutt med  mer “simvänligt” vatten.

Plus att det var övervägande knepiga i- och uppstigningar. Fredrik fick se, och höra, en av mina ej så charmiga sidor när jag svor högt över den vansinniga idén att ha en uppstigning på en brygga från djupt vatten. Fördelen med mig är dock att jag glömmer fort så 10 steg senare var jag go och glad igen. ?

OLYMPUS DIGITAL CAMERA


Löpningen däremot var till 90% helt i min stil med springbara vägar och stigar. Fredrik som haft det lite kämpigt med ett knä och därmed tappat löpträning tuffade på bra och när jag märkte att han började bli lite seg babblade jag så mycket att jag tror han glömde att han var trött och mest önskade att jag skulle hålla tyst. Stackars människa… Men han fick vila både öron och kropp under simningen för där är han i en helt annan liga än min.


Jämn och fin fart ända in i mål och så där lycklig och tokglad som man alltid blir av detta!❤️ Tydligen blev vi nia i mixed! Riktigt bra tycker jag!


Actionfotona är tagna av Swimears.com och här är två bönor jag fick med på bild. Annika och Åsa som har samma coach som mig var snabbare än ljuset. Ruskigt tuffa brudar!


Efteråt var det mingel, fika och slapp i gräset med ” mina boys”. Hög mysfaktor på den och det där regnet SMHI “lovat” såg vi inte skymten av. Gillar sådana felprognoser.


Sammantaget ett jättebra arrangemang, härlig stämning, perfekt service  och fin bana (om man bortser från en del av simningen) som ger 4+ av 5 swimrun⭐️ av mig.

Tusen tack för i dag Fredrik, Jan-Erik, Karin och alla andra som jag träffade! Ni vet vilka ni är. Underbart och härligt som alltid! ?

Kram från Ingmarie.

Det är på verandan det händer

För det är här Sickla swimruns tisdagsgäng träffas. På verandan vid Hammarbybackens fot.


Vi börjar alltid med en massa chitchattande. Om hur träningen går, race som körts och race som ska köras, om vilka prylar som är bäst och annat livsviktigt.?

Strax efter 18 är de flesta ombytta och redo men är man inte det, ja då väntar vi andra. Ingen lämnas i sticket! This is a swimrun-family.
Sen kör vi! En del fort som fasen. Andra lite lugnare. Varvet är alltid detsamma och man brukar hinna med 3-6 varv på den där dryga timmen vi far runt. I och med att vi är så många så finns det alltid någon att hänga på. Eller jaga/bli jagad av om man är på det humöret. Men ingen lämnas någonsin ensam sist! Det ser bästa Janne, han som håller i allt, till. För som sagt var. This is a swimrunfamily och vi hjälps åt.?

Så småningom droppar vi tillbaks in på den där verandan igen. Vi chitcattar ännu lite mer, mumsar på något gott och analyserar dagens pass. Kontakter knyts och nya träningar planeras. Social samvaro när den är som bäst.


En del cyklar/springer både dit och hem i våtdräkten. Andra, typ fryslortar som mig, byter även om på den där verandan. Alla varianter funkar.


När klockan  närmar sig 20 vinkar vi bye bye till varandra och var och en drar till sitt. Ännu lite lyckligare! ❤️ Och sen börjar längtan till nästa verandaträff.

Kram från Ingmarie.