Fördelen (kanske den enda) med kvällsjobb är att förmiddagen är ledig. Hann med både att kuta ( kändes bra!), utegyma lite (svettigt) och vattenlöpa (ljuvligt svalkande) en rejäl stund. Men gissa om jag hade velat vara kvar där ute i solen…
Nu är i alla fall helgjobbet avklarat för denna gången och i morgon är jag helt ledig! Måtte bara solen och värmen hålla sig kvar. Tycker faktiskt jag är värd det.
Kram från Ingmarie
Det är egentligen inte så himla mycket som behövs för att jag ska känna mig glad och lycklig. Troligtvis är det samma för dig. Särskilt om man vet, och påminner sig om, hur eländigt en del människor (och djur) har det. Man glömmer lätt bort det när man är mitt upp i sitt eget lilla liv. I alla fall gör jag det.
En god natts sömn t.ex. Lätt att ta för givet men alla som någon gång sovit kasst/för lite vet exakt hur hemskt det känns. Jag blir både bakis, jetlegad och allmänt korkad.
Kunna kuta två dagar på raken utan att ha ont i benet är hur underbart som helst. Att det går skitlångsamt och är jättetungt försöker jag bortse från..
Och som jag älskar att det är så soligt och varmt att svetten stänker! T.o.m från skorna!🤪 Riktigt Ingmarie- (och Anna) väder!
Gå hem från jobbet i tid och det fortfarande är ljust är väldigt mycket bättre än att gå hem efter att ha jobbat övertid och det är mörkt. (Men jo, helst hade jag ju förstås varit ledig varje dag nu..)
Äta ute i det fria är något jag uppskattar jättemycket! Man behöver inte göra det så märkvärdigt eller komplicerat. Faktum är att ju enklare ju härligare om du frågar mig!
På tal om mat gillar jag enkelt oavsett. Kvällens simpla bestod av rotfrukter, broccoli och Tempeh som jag grillat i ugnen i kokosolja och kryddor plus sallad, avokado, gurka och rivna morötter. Jättegott, billigt, snabbt, mättande, enkelt och både miljö- och djurvänligt!
Meditera och yoga inne i all ära men att göra det ute är ändå bäst!
Och det här att ha flera sjöar i närheten att kunna både vattenlöpa och simma i. Alltså det är banne mig oslagbart! Särskilt när det är så varmt att jag inte ens behöver någon våtdräkt!
Den andra fisken heter förresten Anders.🤪😍
Bäst i dag var ju ändå att jag varit helt ledigt (innan ännu en jobbhelg) så jag har sluppit både stress, press och att vara inne.
Så berätta! Vad gör dig extra glad?
Kram från Ingmarie
Det här att ha ett simprogram är verkligen en himla bra grej. Jag följer det inte alltid till 100%, av rent praktiska anledningar, men att ha ett färdigt pass är 100% toppen. I grunden är jag nämligen lite lat.🤪 Och simintervaller är ruskigt jobbigt! Men står det på pappret så är det liksom bara för mig att göra. Jag behöver ju inte ens tänka. 😄
Insim, många längder drills av olika slag (tror det var 22 x 50 m) , 6 x 100 hårt, avsim. Jättekul och bra!
Men hur bra jag än tycker coachprogram är så skulle jag ha svårt att ha det till löpningen igen. Jag tror jag haft min program-dos helt enkelt. Vattenlöpningen var mest bara för att jag ville göra lite mer när jag ändå redan var i bassängen och vädret var så perfekt!
Solen sken på bra i dag och jösses vad jag njutit av en (ledig) dags Ingmarie-väder! Men jag blev ändå regnblöt för när jag var inne i stan hos Kiropraktor-Micke (där mina tavlor finns) öppnade sig himlen totalt. Från en sekund till en annan!😳 Men hemma i Kärrtorp/Bagis skiner solen och himlen bjuder på magi!
Kram från Ingmarie
Den där Skaparlada-Rådmansö-lugnalivet-bubblan jag njutit av försvann betydligt snabbare än den kom. Upp i ottan, gym, jobb, jobb, jobb, vattenlöpning, hem, slutirutan.
Det är ganska galet när man tänker efter.
Men utan dessa tokdagar så hade antagligen inte de där sköna inneibubblan-dagarna varit riktigt lika härliga. Det är i alla fall vad jag försöker intala mig…
Hur tänker du?
Kram från Ingmarie
Avslut och farväl är som bekant inte min grej. I alla fall inte när man lämnar något roligt, fint, spännande och mysigt. Rådmansö i allmänhet, och Skaparladan i synnerhet, är alltid svåra att säga hej då till. Även fastän jag vet att jag kommer tillbaka. Det har varit en jättehärlig vecka och jag är så himla tacksam för allt jag lärt mig och upptäckt! Utan Jonna, Weronica och Peppe hade det såklart inte blivit någonting men de andra kursdeltagarna berikar också massor!
Att bara vara där är inspirerande. Galleriet är mer än väl värt ett besök.
Galen bild på Peppe.:-)
För att inte tala om Rådmansö bageri! Man får beslutsångest varje gång man är där men man kan vara helt säker på att man ändå väljer rätt. Det kan liksom inte bli fel.
Man kan även här njuta av att titta på en del av Jonnas fina tavlor!
När vi haft vår sista samling och kramkalaset var över stack jag ut på en sista (för denna gången) löptur.
Efter alla gånger jag varit på Skaparladan har jag lärt mig att jag når bäst av att få vara en stund i “mellanrummet” innan jag kastar mig in i 08a tempot och allt det intensiva det innebär. Kuta är ett bra knep. Göra en mini-picknick med världens bästa sambo ett annat. Med macka från ovan nämnda bageri och sista bitarna av de smarriga tofubitarna.
Min fantastiske man kom nämligen ut till Norrtälje för att möta upp mig ( och hjälpa mig med all packning) så vi tog en liten sväng till Gillfjärden där jag var i fredags. Det var betydligt mycket mer folk på den lilla gräsplätten i dag och betydligt guppigare vatten!
Men perfekt för lite vattenlöpning!
Nu är jag tillbaka i 08a lyan. Trött, omtumlad, lycklig, inspirerad och väl mottagen av “vår” fyrbenta lilla vän.
Kram från Ingmarie
Det är enkelt att älska livet när man har det så här. Sova, äta, träna, måla, äta, träna, måla, sova i precis den takt man själv vill.
Två simpass, yoga, ett vattenlöpningspass, många timmars målande ute i det fria, meditation och lunch vid vattenkanten är lite av det jag pysslat med denna ljuva sommardag.
http://blog.yoging.se/wp-content/uploads/2019/07/img_1942-1.mov
Kram från Ingmarie
Förhållandet till tid kan verkligen vara märkligt. Ibland vill man den ska gå fort, fort så att något kan starta eller ta slut. Ibland vill man att den bara ska stanna. Eller åtminstone gå väldigt, väldigt, väldigt långsamt. Det önskar jag den gjorde nu. Stannade. Eller åtminstone blev vandrandepinne-långsam. Så jag fick fortsätta vara här och leva detta målarliv jätte-länge till.
Det finns så mycket att upptäcka, se och göra i och runt Skaparladan trots att det troligtvis är en av de stillsammaste platserna du kan finna. Men det är väl därför det händer så mycket för i det lilla kan det ske stora saker.
Jag var inne en sväng i “stan” (dvs Norrtälje) i dag för att handla och gyma och höll på att få trängselsjuka! Helt ärligt tror jag att jag skulle kunna bli en riktig enstöring om jag inte ser upp. 🤪 Fast mest är jag nog helt enkelt en social ensamvarg.
Jag tror f.ö det här måste vara en av de tråkigaste träningsmaskinerna som finns.
Trodde det kanske ändrat sig sen jag körde sist för något år sedan men icke. 30 min. stod jag ut sen gav jag upp och hängav mig helt åt gymet. Det är skoj däremot. Nu lär det dröja ytterligare (minst) ett år innan jag testar igen.
Vattenlöpa i sjö kan jag däremot göra i princip hur länge som helst. Eller i alla fall tills jag fryser för mycket. Vilken frihet det är! Särskilt när man har en sån här skönhet helt för sig själv!
http://blog.yoging.se/wp-content/uploads/2019/07/img_1839.mov
Djupsjön alltså! Vilken (ännu så länge) väl bevarad hemlighet. 😍
Kram från Ingmarie
Vår fyrbenta lilla gäst är så söt och rolig att absolut inget hjärta kan förbli osmält.
Hon vill vara med och vara nära precis hela tiden. 😻
Det hade varit plättlätt att stanna i soffan och fortsätta mysa i all evighet med henne men det hade antagligen inte blivit så bra i längden.🤪 Dessutom har jag ju ett simprogram att följa. Made by simfröken Ville. För att det ska bli så bra som möjligt gjorde jag därför ett CSS-test i dag. Vilket står för Critical Swim Speed.
Det var inte första gången jag gjorde det och det vet i fasiken om jag blivit snabbare trots allt gnet. Men känslan är åtminstone bättre. Simma i bassäng är lite som att kuta på bana för mig. Jag har under alla löpår bara “fått till” några få bra banrace. Tror helt enkelt jag inte har skalle för det. Jag taggar liksom inte till riktigt. Eller rättare sagt, jag har svårt att fokusera. Kan nästan bli uttråkad efter ett tag. Samma i bassäng. Detta gäller bara när det är race alt ett test som CSS. Intervaller, teknik eller liknande är en helt annan sak. Märkligt va? Så helt klart sitter det i skallen.
Och jag gjorde det. 50-meterslängd efter 50- meterslängd. Uppvärmning 300m, drills 200 m, 400 m + 200 m all in ( i alla fall på slutet) och avsim.
Sen la jag ner simmet och körde poolrun. Hade fokuserat färdigt tyckte jag. Min skalle var helt enkelt för trött. Vissa dagar är det så men då är jag alltid extra glad att jag inte gett upp. Nu får coachen göra det matematiska med dessa siffror.🤪
Själv överger jag både lilla Demi och Anders och drar iväg på ett litet eget äventyr. Endast en vecka men den veckan kräver två stora resväskor.😱
Du kan ju roa dig med att gissa vart om du vill! .😀 I morgon ska jag berätta både var jag är och vad som finns i väskorna.
Kram från Ingmarie
Jag hade en svag (läs jättesvag) förhoppning om att palla två timmar swimrun tillsammans med Ulrika i dag. Och då inkl många, många, många gå-pauser. Simningen är jag inte ett skvatt orolig för. Känns som jag kan mata på tills jag skrumpnar! Vilket är lite festligt med tanke på att jag ser mig själv som en löpare som simmar lite… Fast just nu är det ju faktiskt tvärtom.🤪
Hur som helst så började jag passet redan hemifrån. Numera reagerar i princip ingen när jag, eller någon annan, kommer klädd så här. Allra minst mina grannar. 😀
Ulrika the Superwoman sprang från Södermalm och mötte upp mig. Sen tuffade vi på. I och ur vattnet 14 gånger (tror jag) och dessemellan lugn löpning med bara några få gåpauser uppför de brantaste backarna för där känner jag direkt att benet inte riktigt vill. Och benet är bossen och bestämmer varje steg. Bara för mig att snällt lyda.
Det var magiskt! Spegelblankt vatten med perfekt temperatur, massor av syre i luften, fina skogsvägar och underbart sällskap! Ulrika är en av de där som verkligen anpassar sig och inte hela tiden “måste” dra på. En del gör ju det trots att man bestämt att ta det easy. Du vet så där att de ska ligga steget före oavsett fart. Ulrika är inte sån och det är en av anledningarna till att jag trivs så himla bra i hennes sällskap. I dag var jag lite starkare i simningen så jag drog henne en del men det är bara kul och bra träning! Nästa gång kan det vara tvärtom. I swimrun kan vad som helst hända och man jobbar alltid som ett team. I löpningen bestämmer den (för dagen) långsammaste farten och i simningen drar (den för dagen) starkaste. Enkla regler.
2,5 timme (150 min) blev det! Något jag inte ens kunde drömma om i morse! Och det enda jag i princip känner i benen är att de är trötta och det kan jag både leva med och förstå. Har inte kutat så här långt sen i typ april. 😱 Hur det känns i morgon är det ingen som vet men jag kommer vara glad och tacksam oavsett.
Totalt blev det runt 16-17 km och jag är verkligen obeskrivbart lycklig!
Vi slapp ösregnet också. Inte för att det egentligen spelar någon roll. Vi är ju redan blöta och verkligen perfekt klädda.
Och det varade bara en liten stund. När det var poolrun-dax tittade solen fram igen. Åtminstone på slutet. Vet inte om jag var ovanligt klen, eller om det var fel på pool-tempmätaren så de missat sätta på varmvattenkranen, men jag tyckte det var ovanligt kallt i vattnet. Fördelen med det var att desto skönare var bastun.
Heja benet och tack för i dag!
Kram från Ingmarie
Att jag är en slow starter är ingen nyhet och oftast har jag “vunnit” på det i slutändan. Men ibland ställer det till det. I flera veckor har jag tänkt gå till sjukgymnast Oskar på Sofo (eller fysioterapeut som det numera egentligen heter) men liksom inte tagit mig för att boka tid. Enda ursäkten är lättja för det är flera som sagt jag borde träffa honom just för att han är så bra. Till mitt försvar får jag väl också säga att det varit svårt hitta en tid och att jag någonstans velat ha en “ordentlig” diagnos innan.
I dag blev det i alla fall (äntligen) dax och nu vet även jag att han är bra.Typ superduperbra!
Att förklara alla turer, symtom och smärtvarianter med mitt ben är inte helt enkelt och det tar tid om man ska få med allt. Oskar lyssnade, frågade, lyssnade och sammanfattade. Sen gick han noga igenom mitt ben med olika slags tester och för honom var svaret glasklart. Det är hamstringfästet som är skadat. På lördag ska jag göra en MR (tjat lönar sig) så då får vi se om det stämmer men jag är så gott som säker att det gör det. Bara hoppas det inte är något ytterligare mer. Orsaken lär vi aldrig få veta men det är högst troligt så som jag skrivit innan en olycklig kombination av en massa olika faktorer.
Så nu är rehab påbörjad. Jag har ju viss erfarenhet av just hamstringskador och tänker att kunde jag rehaba en avsliten och fastsydd hamstring så kan jag nog sjuttsingen även rehaba en överansträngd.😀
Hur det blir med det här äventyret får tiden utvisa men det känns högst osäkert. 😔
Såklart det inte bara blev rehab när jag ändå var på gymet. Det finns för mycket skoj helt enkelt!
Med en stor havrecappu i magen blev det även 130 minuter poolrun (bra krut i den tydligen) inkl 3 rejäla regnskurar. Är man i en bassäng samtidigt som det regnar uppifrån blir det extra blött när det stänker upp igen. Turligt nog är jag inte är gjord av socker så jag skrattade mest.
