Bassäng-häng

Vissa saker får man kämpa lite extra med för att klara av. I alla fall får jag det.

Som det här med att softa efter lopp. Jag sprang förvisso varken särskilt hårt eller fort i lördags men 3 mil Lidingölopp går ändå inte helt obemärkt förbi. I synnerhet om man inte är särskilt träningsförberedd på det. Så därför tänkte jag ta en vecka med lite lugnare träning och samtidigt passa på att göra lite såna där grejer som liksom inte riktigt hinns med annars. Typ rensa i röran… Och vara lite mer tids-flexibel och social.

För att hjälpa återhämtningen har jag kört, och kommer att köra, extra mycket yoga  i olika former. Fina grejer! Jag kan riktigt känna hur varenda liten cell gör små kullerbyttor  av glädje. Samma sak i  bassängen. Man kan köra precis hur lugnt och hur hårt som helst i vatten utan att slita hårt på kroppen. Nu är det ju dessutom så himla bra att en del av mina vänner tänker likadant och som vill göra det tillsammans med mig. ❤️  Jenny som jag inte träffat sen före sommaren, vilket känns som 18 evigheter sedan, har från att ha bara en pytteliten kula på magen fått en rejäl bulle. Så otroligt fin! Vilken grej det där är ! Nu dröjer det inte länge förrän vi får säga hej IRL till underverket. Men bullen är knepig att kuta på land med. Den väger ju liksom en del. ? Men i bassängen funkar det finfint! Den är verkligen ett perfekt träningsställe oavsett kulmage eller ej.


Samma bassäng är även bra att köra vattenlöpnings-intervaller i om man vill ha minsta chans att hänga på racergrabbarna Fredda och Roger. Vi kom på att vi nog inte kört så här tillsammans på över ett år! Förskräckligt! Och scary för hur snabbt går ett år egentligen? längesedan känns det ju liksom inte som. Men fr.o.m nu kommer det bli ändring på det. Nu ska det minsann köras poolrun så vågorna skvalpar!


Vi har ju förvisso träffats emellanåt men det fanns miljarder grejer vi inte hann  (läs orkade) prata om i bassängen så vi fortsatte med mat i munnen.? På det här stället vet man även att man garanterat får både god mat och blir proppmätt.


Jag tror faktiskt jag ska klara av några softdagar till.?

Kram från Ingmarie.

Sunkmåndag

Alla dagar flyter minsann inte framåt eller är ens det minsta lattjolajbans. En del dagar är helt enkelt mest bara sunk och skittråkiga.

Jobba inne när det är typ sommar ute känns ju lagom skoj. Eller att det ännu en gång har varit inbrott i cykelförrådet. Inte heller att smälla i benet i ett av gymmets vassaste kanter så det blir en allmän sörja av blod och hudslamsor. Och när headsetet på min Indoor Running klass vägrade både funka och sitta på plats, utan for runt precis hur som helst på min skalle, hade jag väldigt lätt för att hålla mig för skratt. Prova kuta i fullt ös på ett löpband med en hand vid örat för att hålla eländet på plats så förstår du. Och samtidigt prata, hålla koll på tiden och skapa kontakt med deltagarna. Min simultanförmåga klarar allt utom just det där att hålla headsetet på plats.

Men men. Det är såna här dagar jag får jobba extra med att leva som jag lär. D.v.s se ljusglimtarna Ingmarie och sluta gnäll. För såklart har det funnits bra grejer också och nu när jag fått gnälla av mig så känns det genast betydligt bättre. ?

Vattenlöpningsintervallerna gick som tjohejsan även om även de var inomhus. Där är dock gigantiska fönster så mellan varven sprang jag i solen. Benen är pigga och jag röjde runt på gymet som om det inte fanns någon morgondag. Såret på benet var egentligen bara en skråma när jag väl fick torkat rent och hojen stod kvar trots inbrottet! Ja du hör ju! Mer + än -!?

Och när jag väl varit ute har jag verkligen njutit extra mycket av solens strålar.


I morgon är en ny dag och jag ska satsa järnet på att göra den roligare än i dag. Borde inte vara så svårt.?

Kram från Ingmarie.

The race of the races

Så sent som i våras så tänkte jag att det där racet ÖtillÖ var något jag aldrig skulle ens fundera på att göra. Totalt 75 km varav 10 simning. Från Sandhamn till Utö. Det är galet långt! Och tufft. Det var där hela den här swimrungrejen startade och anses i dag som ett inofficiellt VM. För att ens komma med måste man kvala.

Men du vet hur det är. Man ändras och förändras. Dagens sanning är inte alltid morgondagens sanning och vice versa. I dag har loppet gått och jag som aldrig brukar vara förtjust i att kolla när andra sportar har tokglott på livesändningen varje möjlig sekund.

När jag inte glott har jag ändå varit där med tanken. När jag simmade och vattenlöpte tänkte jag på hur många timmar alla där ute på loppet nött i bassängen och att alla där en gång varit nybörjare de med.


När jag höll mitt Indoor Running pass påminde jag både mig själv och deltagarna om att det finns de som har det mycket tuffare och är mycket tröttare just då. Vet förstås inte om det hjälpte. De kanske bara tyckte det var en tramsig jämförelse. Men de verkade ialla fall nöjda och jag hade lika kul som alltid.


Vid varje målgång jag sett har känslorna svämmar över och jag har lipat en skvätt. Ja sån är jag. Men fatta vilken grej det är!  Två och två kämpar man timme in och timme ut genom hav och land. Snacka om teamwork och snacka om att vara ett med naturen.

De första i mål, Lelle Moberg och Daniel Hansson, satte ett nytt fantastiskt banrekord. Sub 8 timmar! (7.59.04) Damernas vinnare, Kristin Larsson och Annika Ericson, förbättrade rekordet med 50 (!) minuter. 9.32.03 timmar lyder det. Mixklassen vanns av Eva Nyström och Adriel Young på 8.49.58. Tror även det var nytt banrekord. Men oavsett så är varje lag som klarade cut off-tiderna och kom i mål superkämpar! Swimrun ÄR tufft på ett annat vis än att “bara” kuta eller simma men som en av kommentatorerna sa: “har man en gång börjat är man fast”.

Någonstans djupt där inne inser jag att jag också vill vara med. Och ska. Innan jag fyller 55. Det kommer krävas jäkligt mycket jobb, svett och högst troligt även tårar. Plus att jag måste hitta någon som är tokig nog att vilja köra med mig. Vi pratar ju många timmar tillsammans här då man dessutom kommer bli sjukt trött. Och det vet vi ju alla att trötthet har en viss tendens att plocka fram mindre smickrande sidor av oss själva.? Men så tänker jag att om andra kan så måste väl jag också kunna?

Mål och drömmar är viktiga men man får ta ett steg i taget. Jag har massor av saker jag behöver förbättra och jag har en plan! Funkar inte den får jag helt enkelt tänka om och hitta en plan B, C, D eller vad som nu krävs. För jag tror att om man verkligen vill något innerst inne så har man också kraften att förverkliga det. Vill man inte på riktigt, tja då blir det heller inget. Eller vad tror du?

Kram från Ingmarie.

Innestart

Oavsett vad jag vill och tycker om att sommaren snart är slut så har höstaktiviteterna kört igång med full kraft nu.

Eriksdalsbadets utebassäng är igenbommad för i år så vill man simma längder och vattenlöpa i pool får man snällt gå in. Fördelen, om man kan gå på “rätt” tid, är att det finns väldigt mycket mer space där inne. 🙂

IMG_6438sim
SoFo, liksom på alla Sats för den delen, så är höstschemat i gång och för mig betyder det bl.a Indoor Intervals ett par gånger/vecka.
Även om ute såklart är bäst så får jag nog lov att säga att ska man nu köra löpning på band inomhus så är “vår” Cardiosal verkligen ett av de bästa alternativen. Den är ruskigt cool!
IMG_6442indoor1
Bjöd kvällens deltagare på en härlig stege och det var som om jag aldrig varit därifrån trots att det i verkligheten är massor av månader. Vissa grejer sitter tydligen väl inpräntat i hjärnkontoret. Men jag hade helt glömt bort hur groteskt mycket man svettas av det där. Tur mitt band är lite avsides från alla andras för det var stänkvarning à la megastor. :-O

IMG_6441indoor2
Och när jag nu ändå var där var det ju lika bra att röja lite på gymet också. Och svettas lite till. 🙂

IMG_6445gym
Ska jag vara helt ärlig så känns allt det här skitskoj trots att det är inomhus! Precis som det ska vara tycker jag. Annars är man fel ute.
Love what you do and do what you love.
Det är min (simpla) livsfilosofi.

Kram från Ingmarie.

Barnasinnebevaring

När man som barnlös vill göra aktiviteter som s.a.s är mer barninriktade, utan att bli helt uttittad, får man låna andras ungar. Och finns det inga ungar att låna, ja då får man helt enkelt göra grejen själv. Eller med någon annan vuxen likasinnad.

Gå på bio för att kolla animerat är väl kanske inte den mest udda grejen som vuxen men jag och Anders var absolut de enda utan kids när vi skulle kolla Husdjurens hemliga liv i dag.


Men en sak är säker. Vi hade minst lika roligt som dem!? Makalöst kul och välgjord! En klockren biofilm! Bör ses i 3D.


Från och med nu kommer vi dock alltid undra vad Elvira gör när vi inte är hemma…? Hon kanske körde värsta rejvpartyt när jag var iväg och körde poolrun-intervaller? Sen låtsas hon att hon bara lekt knycklaihopmattan-leken. För nog ser hon lite klurig ut när jag frågade? ?


Men viktigast är att vi har (barnsligt) roligt oavsett ålder och antal ben, eller hur?

Kram från Ingmarie.

Svettis goes slöis

Det händer faktiskt att jag tycker det är riktigt skönt att kolla på när andra sportar och slippa själv. Som under kvällens Sommarcup. Klubben ordnar ju sprint-triathlon (400m sim + 20 km cykel + 5 km löp) varje onsdag under sommaren då vem som helst kan vara med. En del kör det som värsta racet medan andra tar det lite mer easy.

Just i dag var jag funktionär tillsammans med bl. a Sara. Det kan låta banalt att ta och skriva upp tider på in- och utväxlingarna men det var minsann både svettigt och pulshöjande mellan varven kan jag berätta! Och galet skoj!


Ännu svettigare (och den största anledningen till att jag tyckte det var skönt att inte behöva sporta mer) var det på Sannarps tartan i förmiddags. Samma Sara som ovan, hennes coach Lars Rosencrantz och coachens son Axel bjöd med mig till deras träning. Nu körde jag inte deras intervallpass för då vet i sjuttsingen om jag ens hade orkat skriva detta inlägg. ?Sara tränar för Ironman i Kalmar om en månad (3 km sim, 18 mil cykel och 42,2 km löp) och är inne på sin sista maxvecka och den är inte nådig. Alltså, jag trodde jag tränade hyfsat bra men i jämförelse så är jag en fjant-amatör! Om ens det. Det knasiga är att hur tuff den där träningen än verkar vara så kan jag någonstans djupt där inne känna att det vore kul att testa någon gång. Men jag antar att jag först måste lära mig att gilla cyklingen…? Vilket nog egentligen inte vore så svårt om jag hade en ordentlig hoj för när det gäller denna typen av utmaningar är jag inte så svårövertalad har jag märkt…?

Även om man inte kör exakt samma pass så hjälper det oerhört mycket att veta att någon mer sliter häcken av sig någonstans på samma tartan. Och jag slet nog bra för benen är fortfarande en smula skakiga. 

3x400m + 4x300m + 6×200 m + 12x100m + hopp&skutt + corestyrka + upp- och nedjogg. 

“Roligt” är väl kanske fel ord för vi skrattade inte precis, men vi njöt på vårt egna lilla smågalna vis medan lungorna pep, benen stumnade och svetten sved i ögonen och rann utmed kroppen.


För att inte bli helt stelbent i morgon har jag även yogat lite extra och kört ett lugnt poolrunpass tillsammans med Maria. Absolut svettfritt!

Kram från Ingmarie

Njutardagar

Jag tvivlade länge men det kom igen!
Ingmarie-vädret.
Även om det bara blir några få dagar till så är jag jätteglad över de som blivit och blir. Så enkelt är det att göra hela mig lycklig. 🙂

IMG_5469soljag
Brottet var det fullt med folk redan tidigt på förmiddagen men det bra med att köra poolrun är att man inte behöver så mycket plats. Och det bra med varmt väder är att jag kan vara i längre utan att förvandlas till en isglass för även om det är en härlig bassäng så är den bra mycket kallare än de flesta. Don´t ask why för jag vet inte varför. Så länge jag kan minnas så har det varit så. Kanske helt enkelt för att man inte ska ligga i för länge? 😉

Östra stranden var det också massor av folk men där är å andra sidan gott om plats både på stranden och i gräset.

Sand eller gräs. Bara att välja. Här är vårt lilla strandhäng just i dag. :-)

Sand eller gräs. Bara att välja. Här är vårt lilla strandhäng just i dag. 🙂


Förr i tiden var just Östra stranden en “b-strand” men nu för tiden är det poppis som attan där. Och jag förstår varför. Det är som en egen liten värld med söta strandstugor, fin strand, handikappbad, bollplaner, massor av olika fik/matställen, minigolf och bra strandservice.

IMG_5484kaffe
Dessutom har man ju ett helt hav att simma i!
Jag och Micke brydde oss inte ens om våtdräkterna och då är det varmt för vi är lika stora fryslortar båda två.
Tror banne mig detta var ett av mina bästa simpass i år! Vi guppade fram så fint på vågorna med “boyen” i släptåg. Inte utan att jag kände mig som en av de små fiskarna som simmade med oss.

IMG_5479iom1
IMG_5481iom2
IMG_5478iom3
I morgon blir det en annan beach med lite andra aktiviteter men med samma ljuvliga Ingmarie-väder om man ska tro på väderprognoserna. 🙂

Kram från Ingmarie.

Kompression och kjolar

När det gäller vissa grejer är jag väldigt “före min tid” men när det gäller andra så är jag hopplöst efter.
Att välja vegoliv för 35 år sedan var ungefär som att idiotförklara sig själv. Kunde typ lika väl ha gått omkring med en dumstrut på huvudet. Nu för tiden är det tack o lov fler som fattat grejen.
Att hålla på med swimrun är inte heller precis så “normalt” men vänta bara! Och kom ihåg vem som var bland de första att skriva om det och som sa det var skitskoj! 😉

Det här med kompressionskläder har ju funnits ett bra tag och börjar nästan bli gammal skåpmat. testar I. Nilsson det äntligen. Men bättre sent än aldrig kanske…
Kommer du ihåg att jag gick lös ordentligt på den där outleten trots att jag inte skulle?
Nu har jag testat och testat och testat och kommit fram till samma sak. Det är bra skit det där!
Kanske är det inbillning, men i så fall inbillar jag mig extremt bra, för varje gång jag haft brallorna på mig efter ett hårt träningspass så märker jag att benen är väldigt mycket fräschare dagen efter kontra om jag inte skulle haft dem. Samma med tröjorna fast då gäller det förstås inte benen. Att kläderna är snygga och sköna gör ju inte det hela sämre. Typiskt bra impulsköp! Och jag älskar ju mina tjusiga och megasköna sleeves! Grymma när man kör swimrun.

IMG_51392xu
Däremot har jag inte testat att kuta med brallorna ännu. Det är liksom inte läge för det varken i poolen eller på land. Även om vädret är si så där om du frågar mig så är det inte långbralleväder.
I poolen räcker det med baddräkt och bälte. Nästan så jag inte ens behövde det i dag för jag var helt solo i bassängen! Och när man kör poolrun-intervaller blir man varm!
På land vill jag ha någon av mina kjolar. De kan man ha oavsett väder och vind. Är det vinter och kallt så har man dem bara över långbrallorna helt enkelt. 🙂 Men det behövdes inte i dag. 🙂

IMG_5181lop2
IMG_5188
Använder du kompressionskläder och i så fall när/hur?

Kram från Ingmarie.

Återhämtningsdag

Jag må vara crazy men jag är inte dum i hela huvudet. 😉 Så även jag begriper faktiskt att även om man är på Trainingcamp Halmstad så behöver man lugna återhämtningsdagar.

Vad som är lugnt är förstås relativt men för mig betyder det att jag bara gör lågintensiv, icke-belastande träning baserat på lust och ork. Vad det blir vet jag aldrig riktigt men generellt sett så gör jag alltid någonting.

Just i dag blev det ett ganska kort gympass + vattenlöpning på förmiddagen. Inte särskilt spännande någonstans. Men skönt.

På eftermiddagen invigde jag både Brottets simbassäng och min nya (tycker jag) tjusiga klubb-baddräkt.

IMG_5135baddr
Jag har slarvat lite med att köra teknikpass, vilket verkligen är absolut nödvändigt när det gäller simning, nu när det är swimrun-högsäsong. Det är ju helt ärligt väldigt mycket roligare att simma open water. Därför blev det ett renodlat drill-pass och det gick nästan snuskigt bra.
Kan det ha varit baddräkten? 🙂

IMG_5133sim1
IMG_5129sim2
Sen var det ju svårt att låta bli att cykla inom favvostället. Märkligt nog hade jag liksom tajmat så bra att jag kom i exakt rätt tid för kl 17 passet. 😉

IMG_5137hy
När jag kom tillbaks till lyan efter yogan möttes jag av detta:

IMG_5138nissan
Jag fick ta till alla mina krafter för att inte rusa och hämta våtdräkten och hoppa i. Och jag klarade det.
Det där var helt klart dagens tuffaste utmaning…

Kram från Ingmarie.

Vattenlägen

Att kunna välja udda tider när man ska besöka bassängen är verkligen lyx.
Under nästan hela timmen jag körde poolrun hade jag hela bassängen för mig själv. Ända tills jag gick upp och skulle ta foto på härligheten. Då pluppade det plötsligt i tre till och eftersom jag är ganska säker på att de inte ville vara med på bild så det blev bara ett sånt här fjantigt kort. 🙂

IMG_5067poolrun
I Torvsjön är det dock aldrig risk för trängsel. Eller ens att man fotar någon som inte vill vara med för det finns oändligt med olika fotovinklar och vyer utan en enda (synlig) levande varelse. Men det var faktiskt några till, förutom jag, Micke och Salli, som simmade. De var dock fyrbenta och kallas hundar. 🙂
Vi tvåbenta fick ett kalasbra swimrunpass. Det var Mickes första men absolut inte sista. Det behövs faktiskt inte ens ett andra försök för han är redan fast. Vi hann inte ens bli klara innan han började prata om att investera i en särskild swimrundräkt, dolme och planera in nästa gång. Så kan det gå!

IMG_5068swimr1
Salli är ett proffs! När vi andra dödliga precis hunnit doppa skorna i vattnet har hon redan simmat klart. Livet är inte alltid rättvist men har man tur som jag/vi och får träna med de bästa så lär man sig snabbt en vansinnigt massa nyttigheter!
Som hur man snabbast tar av och på simfenorna och smartast bär dem med sig. Och att man blir ruskigt snabb med dem!

IMG_5069fenor
På några sträckor använde jag och Salli även repet och jädrans vad jag fick veva på för att hinna med! Tokbra för mina slöa armar.
Att vi har vansinnigt kul behöver jag väl kanske inte berätta igen…? 🙂

IMG_5073ios2
IMG_5072ios
Kram från Ingmarie.