Min träning, inkl tävlingar, går mycket på känsla nu för tiden. Jag har försökt köra med coach/efter program igen, och noga planera race, men det slutar i princip alltid på samma vis. Jag kraschar på något vis. Anledningen är enkel. Mina gamla tävlingshorn och min forna superdisciplin kopplas på direkt. Dvs jag slutar känna efter och lyssna på kroppen och kör på som det står i kalendern oavsett.
Om det är rätt eller fel, om man tänker rent utvecklingsmässigt, vet jag inte. Å andra sidan har jag ju som sagt var redan gjort mina PB och mitt mål nu för tiden handlar mer om att behålla det som finns, ha kul och vara hel och frisk. Det är annorlunda att vara 50++ kontra 35 år. Kanske särskilt när kroppen har fått utstå en hel del tuffa utmaningar. Men träna hårt går utmärkt bara man gör det med hyfsat sunt förnuft. Och när kroppen är med på det. Därmed inte sagt att det är så enkelt som det låter…
I dag var jag i alla fall sugen på tartan! Tror det delvis var Annas inlägg som gjorde att suget kom. Ibland behöver man bli påmind du vet.😀
Och jag var sugen på kort och “fort”. Något jag dessutom verkligen behöver.
16 x 200 m (30sek vila) + utfall/burpees/enbenshopp och gym. Jobbigt, svettigt och mjölksyrestint som attan men också jättekul! Helt klart underlättar det att Academybanan ligger så fint.
Det var inte utan att benen kändes en smula lustiga efteråt. Yael”s yoga på kvällen satt fint om jag säger så. För att inte tala om att ligga raklång i solen.
Kram från Ingmarie
Jag får ett galet sug efter att springa just 200-metersintervaller. I nästa vecka ska jag nog göra det. Jag tror för övrigt att det bästa är att lyssna på kroppen oavsett ålder. 🙂
Ja! Vad kul! Vi tartaninspirerar varandra! 🙂 Visst är det bäst att lyssna på kroppen oavsett ålder men ju äldre man blir ju viktigare blir det. Jag tror också att en deö lyssnar lite fööööör mycket på kroppen. (Läs latmasken. 😉 )