Vintersimmaren

Min abstinens efter att få gå ner i sjön har varit brutal. Det lilla sprada-doppet i gårvar som att försöka släcka en brand med en näsduk. Fyra dagar är helt enkelt för lång tid utan ice/cold-swim för mig!

Men i dag fick jag äntligen möjlighet. Efter löpturen bytte jag om och cyklade ner till “min” sjö men redan när jag kom dit så trodde jag att jag skulle behöva cykla vidare. Det har nämligen flyttat dit en svan-mamma med två barn och hon är väldigt, väldigt beskyddande och ofta på dåligt humör har jag märkt… Jag hade dock lite ont om tid så jag klädde av mig men då kom hon ännu närmre och liksom blockerade där jag brukar gå i.

Jag flyttade hojjen till andra sidan. Vid detta laget hade jag bara baddräkt, mössa och tofflor på och med ynka tre grader i luften var det ju inte precis så jag svettades. Nog sjuttsingen kom hon efter men då lät jag hojjen stå kvar och så gick jag dit jag var från början och gick ner i vattnet. Hela tiden med full koll på vad svan-mamman hittade på. Jag begriper ju att hon vill vakta sina barn men hon borde ju också begripa att jag bara vill simma en liten stund.

Det gick bra. Hon höll sig i andra kanten med sina ungar och jag höll mig på min kant. Förhoppningsvis vänjer hon sig snart vid mig precis som alla de andra fåglarna verkar ha gjort. Tre grader i vattnet, dvs samma som i luften, och sex minuters sim blev det. Precis vad jag behövde!

Anledningen till att jag är i mer än en minut/grad som jag ju haft som mål innan är att jag antagit utmaningen Vintersimmaren. En gång i veckan mellan den 30/11 till 7/12 (nästa år) ska jag (försöka) simma 200 m ute. Det enda man får ha på sig är baddräkt och mössa. Före och efteråt får man dock ha på sig precis hur mycket man vill.

Kroppen är ganska ok även om jag är i ett tag men händer och fötter dör liksom redan efter någon minut. När jag skulle in på Hot yoga releasen 1,.5 timme senare (och med x antal koppar te i kroppen + att jag varit inne och bytt om) var mina fingrar fortfarande lite blå-vita. Men det är det värt! Förr eller senare tinar de ju upp igen och är redo för nya äventyr!

 

Kram från Ingmarie