Vissa dagar får man kämpa lite mer än andra oavsett vad det gäller. Det är lätt att tro att “alla andra” vaknar pigga och glada varje dag, längtar efter att träna, äter nyttigt och älskar sitt jobb.
Så är det förstås inte. Det är väl bara media som av någon oförklarlig anledning vill få oss att tro det.
Varenda människa har dagar då det mesta känns blaj och det inte varken är kul att träna eller jobba. Eller ens gå upp ur sängen. Det gäller väl dock att inte ha fler sådana dagar än bra dagar för då är det verkligen en röd lampa som blinkar och man bör göra något åt det omedelbums.
Jag vaknar för det mesta glad (däremot inte alltid jättepigg- haha) och tycker det är roligt både att träna, jobba och ffa leva. Men därmed inte sagt att det alltid känns enkelt och lätt. Man kan få slita hårt även om man tycker det är roligt och absolut inte vill vara utan det. Att måla en tavla kan som sagt var innehålla hela spektrat av känslor. Hopplöshet, eufori, ilska, lycka, frustration, flow och tröghet. Dvs samma som när man t.ex tränar och jobbar. Men erfarenheten gör att man vet att det förr eller senare vänder, eller hur? Dagens intervaller innehöll typ alla de där känslorna. Plus lite isfläckar, trötthet, stumma ben och med- sido- och motvind. Det var inte den bästa känslan men inte heller den sämsta. Jag gjorde dem, jag gjorde så gott jag kunde och det är good enough tycker jag.
12+10+8+6+4+2 minuter med 2 till 1 minuts vila. (De första hade längre vila än de sista.) Inget pass jag bara snyter ur näsan precis utan jag får slita på ganska rejält. Men bra är det och nöjd blir jag!
Gympasset var lite samma faktiskt men som alltid så försvinner en timme i rasande fart när jag väl kommer i gång.
Kram från Ingmarie