Att vara ny på jobbet är som att gå runt som ett levande frågetecken. Milde himmel vad mycket som ska in i skallen!
Patienterna på akuten är det ingen större skillnad på oavsett om de finns i Stockholm, Lindesberg, Helsingborg eller som nu i Halmstad men precis allt annat är helt olika! Lokaler, rutiner, människor, läkemedelsblandningar, journalsystem, koder, nycklar osv osv.
Men nu har jag tagit mig igenom ännu ett pass och lite mer har väl trillat ner på rätt utrymme i min stackars hjärna.
Gårdagens premiär för Majorens Running club var inte så jobbig för skallen men däremot för benen. Jag fick pinna på bra för att hinna med ungdomarna men de var allt lite impade av att jag kunde kuta intervaller och prata samtidigt. Det är en talang jag utvecklat under många års träning och alltid lurar det någon att tro att jag inte är trött.
Både jag och Todd tyckte det var ruskigt skoj i alla fall och det är redan fullbokat till nästa så vi var tydligen inte ensamma om att tycka det!
För att verkligen suga ur resten av den energin som fanns kvar var jag med på ett Crossfit-pass också. Alltså inget avancerat men det var snorjobbigt ändå!
Tur det fanns ”fuskräknare”…
Resten av dagen innan jag for norrut var betydligt softare med besök av dessa två fyrbenta med sitt husfolk.
Benen var ändå inte jättepigga i dag så det var skönt att bara slöa runt i skogen och njuta av färgerna och blomdofterna. Visst har jag sagt att jag älskar denna tiden?
Kram från Ingmarie