Är man i Sundsvall och springer upp till, på och ner från Södra berget “måste” man såklart göra samma sak med Norra berget.
Det är inte lika långt och brant till toppen men det kräver helt klart en del benstyrka och puls för att ta sig upp.
Väl uppe finns det en hel del slingor och grusvägar att välja på. De flesta jättefina!
Eftersom jag hade en tid att passa (tåget) så kunde jag inte helt sväva iväg och testa stigar som såg fina ut så på slutet tänkte jag att 1,5 km slingan var en lagom extra-tur innan jag skulle ner igen. Det var bara det att jag inte visste att den skulle förvandlas till värsta trail-banan ungefär halvvägs.
Men det gick bra. Jag höll mig på benen och hann i tid.
SJ däremot hade svårt att hålla tiden. Vi blev fast först två gånger ute i ingenstans sen en halv evighet (eller i alla fall några timmar) i Söderhamn pga elfel. I stället för raka vägen till Gävle fick vi ta omvägen via Kilafors inkl. ännu fler stopp pga tågmöte och brist på spår. Håhåjaja. Totalt blev det tre timmar försenat men SJ ersätter bara upp till 50% oavsett hur lång tid det blir. Dåligt! Tur vi inte hade någon annan tid än tvätt-tiden, som ju är ombokningsbar, att passa… (Nej vi hann inte till den…)
Nu är vi i alla fall hemma och det är bra mycket bättre än att sitta fast på ett tåg!
Kram från Ingmarie