Ljus i det grå

Det grå täcket som lagt sig över denna delen av landet skingrades en stund i går.  Jag hann minsann att se både solen och månen!
Solen höll mg sällskap på löpturen före jobbet och månen höll mig sällskap från bussen på hemvägen. Båda vansinnigt vackra!

Jag har faktiskt inte så ont av detta gråa om jag ska vara ärlig trots att jag är en sommar- och solmänniska. Tycker det är ganska mysigt faktiskt! Det innebär ju ffa att det inte är någon läbbig modd eller is som ställer till det. Undra just hur statistiken för benbrott på vintern är här jämfört med ex Stockholm och Umeå. Går såklart att leta upp men vet du så får du gärna berätta!

Mina låtsaskompisar bjöd på betydligt ljusare vyer från Nya Zeeland än vad Åhus bjudit på i dag. En gång har jag varit där och jag hade gärna åkt tillbaka! Otroligt fint och vänligt land!  Nu fick jag nöja mig med att svettas framför de olika scenerna på duken vilket helt klart är bättre än inga scener alls!

Jag var en gång till på det där stället men då på gymet. Vill nämligen gärna ha träningsvärk i morgon så jag får extra valuta på en av grejerna jag ska hitta på. Jag längtar så mycket att jag inte vet om jag kommer kunna sova! Vad det är får du veta i morgon!

Förresten, jag har hittat en guldklimp till här i Åhus! När jag cyklade hem från spinningen så stannade jag vid Bondens skafferi som jag såg för första gången när jag gick förbi där i lördags. Åhus är inte stort men tydligen tillräckligt stort för att kunna “gömma undan” ställen som detta.

Det blev en hel påse med allt från purjolök och pepparkakor till gråärt och surkål med gurkmeja Mums!

För övrigt försöker jag skynda på våren (och lite låtsas att den redan är här) med snordyra tulpaner. Det är det värt! Eller vad tycker du?

Kram från Ingmarie

Ny transportväg och ny glädje

Som jag skrivit innan så saknar jag mitt SoFo-gym jättemycket (men det är också den enda “saken”) men jag saknar inte transportvägen dit och hem. Här däremot har jag en fantastisk väg till gymet och jag kan göra den både lång och kort. Eller som i dag. Längre dit och kortare hem. (Längre är inte jättelång men ca 8 km) Dit tar jag Skåneleden genom skogen och utmed havet. Hem på smågator och stigar. Kalasbra!

Fatta mig nu rätt ang gymmet förresten. Det är helt ok här men det är liksom inte samma som mitt favvogym. Sats är Sats och absolut bästa kedjan i Sverige om du frågar mig! Nu är jag ju dock som sagt var lättroad så det funkar utmärkt att bli både svettig och trött även här.

Efter dagens skrivjobb på hemmakontoret (en fåtölj i en hörna) drog jag till simhallen. Faktum är att jag har hittills inte haft ett enda dåligt pass där! Magiskt! Jag gillar att simma men nu känns som jag har hittat den där äkta simglädjen igen och jag tror jag vet varför.

Dels är det inte toktrångt, stökigt och rörigt och dels är det inte snorkallt. Ja, jag gillar att vinterbada men jag gillar inte att simma länge i kallt vatten.

Jag tackar, tar tacksamt emot och hoppas det varar.

Kram från Ingmarie

Finbesök

Att få kuta på stigarna här är som balsam för både kropp och själ. Mjukt, tyst, vackert och fridfullt. Hade det inte varit för att vi skulle få finbesök av mamma och Ulf hade det nog blivit alldeles för långt just i dag för både knopp och benen ville ha mer.

Nu var det ju så bra att finbesöket gärna hängde med på en promenad, trots regnet, i fina Äspet och vid Åhusbryggan. Det är ju trots allt bara vatten och det finns ju paraply!

Märkligt nog var det bara jag som ville bada. Vet inte riktigt varför de andra ville… Man ångrar ju aldrig ett bad!

Så mysigt att ha fått ha dem här hela dagen så det är ännu en fördel med att bo här. Avståndet mellan oss har krympt och det är otroligt mycket enklare att ses.

Kram från Ingmarie

Dagenefterlopp-aktiviteter

När man slirat runt, plaskat, kanat och stretat i motvind i 31 km så var jag förberedd på att kroppen skulle känna sig halvt överkörd i dag. Eller i alla fall att energin skulle vara lite låg.

Det stämde inte.

Eller jo, vänster ben är en smula tjurigt i dag men det är inget “nytt”. Av någon anledning är det det ibland men jag har liksom aldrig riktigt luskat ut varför eller när det sker men just längre löpturer verkar vara största triggern. Fötterna är ju som de är och gör alltid mer eller mindre ont så de räknas inte. Hade ändå inte velat kuta så valde att promenera till gymet för ett (lugnt) pass där. Nu är ju allt relativt om vad som är lugnt eller inte men särskilt lugnt kan jag inte påstå att det blev.  Jag fick feeeling och körde så svetten rann och plötsligt hade det gått över en timme. Tydligen inte bara på SoFo-gymet det kan ske.. Avslutade med lite extra yoga och sen kändes t o m vänsterbenet som vanligt igen.

Anders körde sina övningar men sen fick vi för oss att “göra C4“. Dvs åka till det stora shoppingcentrat i Kristianstad. (Nej, vi hade inte varken rökt på eller druckit någon konstig drink innan!)
Att gå där är banne mig jobbigare än att kuta långpass! Efter 30 minuter är jag helt slut. Efter en timme snudd på död. Hittade i alla fall det vi behövde (t ex en “ingen reklam-skylt”, träningsjacka på rea eftersom mina håller på att rasa i hop, hårsnoddar, en kam och lite annat livsnödvändigt. haha)

På C4 finns också kanske Sveriges trevligaste Espresso House. Rekommenderas! Jag har cravings på deras veganska rågbröd med avocado och ajvar. Funderar ibland allvarligt på om de lagt i något beroendeframkallande i dem…

För att balansera detta kommersiella ville vi vara lite kulturella och åkte till det som tydligen är Sveriges lägsta punkt.

Lägsta punkten är -2,32 meter under havsytan i höjdsystemet RH2000 (-2,41 meter enligt det tidigare RH70). Vid Lägsta punkten finns segelskärmar som berättar om områdets historia och här finns även en mätställning där man kan se hur högt vattnet hade nått om inte vallen vid Hammarslund funnits.

Området där lägsta punkten ligger var tidigare en vik av Hammarsjön, den så kallade Nosabyviken. På den gamla sjöbotten ligger idag förutom Sveriges lägsta markpunkt också bla Kristianstads Centralsjukhus och reningsverket.

På 1860-talet byggde den engelske ingenjören Millner en vall tvärs över sjöviken och pumpade bort vattnet för att få mer åkermark. Till sin hjälp att få över vattnet från viken och ut i Hammarsjön användes ångmaskiner som drev så kallade archimedesskruvar. En sådan sex meter lång skruv finns kvar vid vallen nära Ekenabben och här finns även mer information om torrläggningen av Nosabyviken.

Egentligen var torrläggningsföretaget bara en del av ett större projekt som gick ut på att valla in Helgeån med följd att både Hammarsjön och Araslövssjön skulle bli torrlagda. På grund av ekonomiska och praktiska problem avbröts arbetet och sjöarna finns idag kvar som en värdefull del i Vattenriket.

Absolut värt att besöka men förvänta dig inte allt för mycket. En kul grej hur som helst!

Så nu har vi varit där samt vid Sveriges mitt och vid Sveriges sydligaste punkt. Bara Sveriges mesta väst, öst, norr och högsta punkt kvar!

Kram från Ingmarie

Skåne Frozen Trail

Helt klart behöver de byta namn på  Skåne Frozen Trail-loppet till Skåne sluschy mud trail eller liknande för detta var bland det geggigaste och blötaste jag kutat. Kallt – ja, men inte fruset.

31 km med lera, gegga, rötter, is-snö och is-regn som stuckit som knivar i ögonen, isvattenbad (inte pölar alltså utan mindre sjöar!), hård vind och ännu mer lera-rötter-gegga-is-snö-reg-vind. Vad jag kan minnas har jag aldrig haft så mycket kläder på mig på ett lopp, eller ens någonsin när jag sprungit, men det behövdes. Jag höll mig faktiskt ganska lagom varm på kroppen. Värre med fötter och händer trots att jag hade handvärmare i vantarna.

Banan går i en cirkel och det är mestadels Skåneleden. Den var jättebra markerad och trots det galna vädret var det superfint! Mycket backar (600 hm), mossbeklädda stenar, höga vackra träd, spång, raviner, kringelikrok-trails, grindar, trappor, grusvägar, trails som var alldeles röda av barr, söta gårdar, vilda djur och tama hundar. Ska verkligen bli kul att springa där till sommaren!

Efter ca 17-18 km var den enda vätske-kontrollen där det serverades mackor, dricka, choklad, chips, bananer och kanske något mer jag missade. Blev inte många foto för jag var rädd fingrarna skulle frysa till is om jag tog av mig vantarna.

Som så ofta får man följe med några, tappar den, kommer i fatt, tappar, kommer i fatt men mest sprang jag själv. Hade verkligen velat ha Annas sällskap men hon blev krasslig och fick ställa in. Det är sånt jag brukar tänka på när det blir lite tjurigt med kalla fötter och händer. Att hur det än är så är det ett privilegium att få och kunna kuta lopp. Det fanns garanterat tusentals som hade velat byta med mig i dag. Även när jag slirade runt som mest. Märkligt nog trillade jag inte en enda gång men det var nära minst 837 gånger! Precis innan mål skulle man dessutom klättra över ett staket! Men det gick bra och jag kom i mål på ungefär den tiden jag trodde och först av damer över 50 år.

Jag är glad jag gjorde det men det vet i tusan om jag vill göra om det. I pm:et hade det stått att det skulle finnas varm dusch och mat efter men det stämde inte alls. Iskallt vatten var inget jag längtade efter att göra mig ren i och de få vego-pizzor de verkade ha beställt kom aldrig så länge vi var kvar. Det finns ju liksom en gräns för hur länge man kan vänta. Särskilt när man inte fått duscha…
Inte heller fick man någon finisher-gåva trots att det stod men jag lyckades få en liten fin skyffel eftersom jag frågade då jag såg alla andra hade fått. De var tydligen bara för de som anmält sig jättetidigt.

Så nej, de får inget högt betyg av mig. För 420 kr förväntar jag mig att det som står i inbjudan gäller. Eller har jag bara ovanligt höga krav?

Tack och lov hade Anders följt med som chaffis. (Han roade sig dock med annat medan jag plaskade omkring.) Skönt att slippa köra hem ensam i busvädret!

Nu har jag både duschat och fått mat i magen så ordningen är återställd. Tror inte heller jag behöver ta några extra rundor för att få tillräckligt med steg i dag.

Kram från Ingmarie

Lättövertalad

När det gäller äventyr är jag oftast lättövertalad och när bästa Anna frågar är det tydligen ännu lättare att få mig att säga ja. För någon vecka sedan skickade hon en länk till detta loppet som jag redan tidigare tänkt var både på tok för långt just nu plus att det skulle ställa till problem med jobbschemat. Samtidigt så ville jag ju egentligen både få ett rejält långpass och uppleva nya miljöer.

Äventyrsvirus är tydligen lika envisa som de där vinterbadsvirusen… När det planterat sig så ger dig sig inte!
Så jag lyckades på något vis ändra om mitt schema och knipa en plats. Att det inte kommer bli “frozen” som i kallt, hårt, frostigt såg vi ganska snart. Faktum är att jag var nära på att ställa in eftersom prognosen visade snudd på snöstorm. Ta mig genom 3 mil skulle nog funkat men jag ska ju ta mig både dit och hem också utan att riskera att hamna på jobbet. (Dvs sjukan/IVA.)
Nu visar det dock bara regn, regn och ännu mer regn med några få plusgrader och jag är rädd för att jag kommer förvandlas till ett stelfruset russin innan jag är i mål. OM jag kommer i mål. Det står dock ingen maxtid så bara jag hinner runt innan mörkret så kanske det går. Målet är att ta mig i mål och förhoppningsvis ha en extra trevlig dag i skogen! Att det råkar bli med nummerlapp ser jag mest som ett bonus för då får jag snitslad bana, service på vägen och dusch efter.

Jag ser i alla fall fram emot det och har laddat med att jaga modem i stora gallerian, bli intervjuad en första gång för ett program, simma ett riktigt bra pass, leta kläder/värmefilt/första förband så jag förhoppningsvis klarar mig utan frostskador i morgon, kört ett virtuellt Body Balance-pass, leta gardinstänger och badat i havet. Kan berätta att det är väldigt mörkt där utan pannlampa men också väldigt fridfullt, mysigt och härligt!

Kram från Ingmarie

 

Ventilen

Många timmars jobbrace är över för några dagar. Kan inte låta bli att tycka att det är lite skönt. “Det är mycket nu” som man säger men det är inte pga covid. Inte direkt i alla fall men tyvärr påverkar de negativa effekterna av alla injektioner som tagits. Förstår fortfarande inte att även Pfizers stoppas. Nu erkänner man också att testerna inte är helt tillförlitliga. Dvs det vi “foliehattar” sagt hela tiden och det är alltså det man baserat hela den sk pandemin på. En definition WHO lite lägligt ändrade på strax före svininfluensan. Liksom definitionen av vaccin. (De sk covidvaccinen är ju inga  vanliga vaccin utan genterapi.) Svininfluense-vaccinet stoppades ganska snabbt när biverkningarna kom fram men ändå blev skadorna stora för många människor. Hittills har över 100 000 biverkningsrapporter inkommit på mRNA injektionerna bara i Sverige vilket är tusenfalt mer än vad som är acceptabelt för vilket läkemedel som helst i normala fall. Ändå fortsätter man pusha på. Sjukt! Nu har man dock “plötsligt” ändrat sig till att det är ffa de över 65 år som ska ta…. De flesta har nu också fattat att det inte skyddar varken mot smitta eller att smittas. Inte heller mot svår sjukdom och död. Något som bl.a FHM har påstått men nu nekar till att ha sagt. Det finns dock sparat som bevis och journalisten Per Schapiro beskriver allt väldigt bra här.
Jag kan skriva spaltkilometer om detta bedrägeri och experiment som är på väg att avslöjas som kanske den största lögnen i världshistorien men jag nöjer mig här för det var inte det jag tänkte skriva om egentligen. Jag är bara så sjukt trött på denna hysteri, alla lögner, sveket, osämjan och allt elände injektionerna, restriktionerna, tvånget och munblöjorna ställer till med att jag tydligen behövde skriva av mig lite…

Utan träningen hade jag antagligen hanterat detta ännu sämre. Den är min ventil som ger energi och lugn på samma gång. I går blev det riktigt bra intervaller i solsken. 30 st 30-30 sek och eftersom jag hade spring i benen och lite bråttom hem blev det även 10 min. tröskel.

I dag var det inte riktigt lika varken soligt eller snabbt. Men det är ju också det som är tjusningen med löpning, eller hur? Inget pass är det andra likt. Lugnt och stillsamt i skogen och vid havet i regn under grå himmel blev det.

Regnet hade slutat när jag klev av bussen och månen kämpade bakom molnen. Stor och fin gatlampa när den fick en chans!

Kram från Ingmarie

 

Mina låtsaskompisar

När jag var liten hade jag massor av låtsaskompisar. Både “svenska” och “utländska”. Det var nog dock bara jag och den där utländska kompisen som förstod språket. Haha!

Grejen är att jag fortfarande har låtsaskompisar fast på en storbildsskärm. De snackar med mig (på “riktig” engelska) och peppar mig till att köra hårdare, snabbare, mer och längre. Jag går på det varje gång. Inbillar mig att instruktörerna är där, att de pratar till just mig och ser om jag maskar. Jo jag vet, jag är som sagt var både lättroad och lättlurad men i detta sammanhanget är det enbart positivt! Det gör att jag blir plaskblöt av svett och får ben som spagetti efteråt.

Kram från Ingmarie