När jag var liten hade jag massor av låtsaskompisar. Både “svenska” och “utländska”. Det var nog dock bara jag och den där utländska kompisen som förstod språket. Haha!
Grejen är att jag fortfarande har låtsaskompisar fast på en storbildsskärm. De snackar med mig (på “riktig” engelska) och peppar mig till att köra hårdare, snabbare, mer och längre. Jag går på det varje gång. Inbillar mig att instruktörerna är där, att de pratar till just mig och ser om jag maskar. Jo jag vet, jag är som sagt var både lättroad och lättlurad men i detta sammanhanget är det enbart positivt! Det gör att jag blir plaskblöt av svett och får ben som spagetti efteråt.
Kram från Ingmarie