Jag vet inte varför men jag var helt osugen på att ens gå upp i dag.
Inte för att jag var trött utan mer för att jag kände mig låg och en smula uttråkad på det mesta.
Nu vet jag dock att det kan bli så här emellanåt, särskilt på vintern och särskilt när det är blajväder och allmänt skitväder, så jag har mina olika ”verktyg” för att inte fastna under det grå molnet eller trilla ner i det svarta hålet.
Att bara sätta sig ner och glo hjälper inte och dessutom skulle jag iväg och jobba lite senare. Sjukskriven pga att man är uttråkad tror jag inte är helt giltigt…
Så hur som helst så tog jag mig ut, gick en omväg till gymet och började träna. Inte ens det var särskilt skoj. Då är det illa! Men jag gjorde det jag tänkt och mådde åtminstone inte sämre.
Sen vet jag inte vad som hände men jag fick plötsligt för mig att jag skulle jogga lite på bandet. Ute var det moddslafs och det lockade inte alls. Satte på musik och började springa och hipp happ drog jag till med 10 x 2 minuters-intervaller.
Det gick egentligen inte superbra, min vänsterfot är så där lite ledsen igen, men jag mådde betydligt bättre och var hundra gånger piggare efter det där. Ibland får man liksom bara göra och inte känna efter så himla mycket. Allt är ju liksom inte lätt alltid.
Jobbet var mest rörigt men som alltid så tänker jag att det blir kväll oavsett och jag får hojja hem. Det fick jag i dag också och nu väntar två hela lediga dagar innan helgkneget. Underbart!
Kram från Ingmarie