Jag var hos en ortopedtekniker i dag för att kolla om nya sulor skulle kunna hjälpa mina fossingar. De har fått bra betyg så jag var allt lite hoppfull innan men samtidigt inte.
Jag har dessutom köpt de här små sötnosarna. Silikonplattor som man lägger i strumpan som mjukt skydd för framfoten. Funkar ganska bra faktiskt! Förutom att det är en smula knepigt att få på skon utan att de liksom glider bakåt…
Han jag träffade sa inte ens ”oj” när han såg mina fötter. (Det gör nämligen 99% av alla i vanliga fall.)
Efter att jag gått barfota på löpbandet och han analyserat, klämt och känt sa han t om att jag hade bra fötter (!!!) och att jag inte hade kunnat förhindra att det blev så här ens om jag legat still hela livet tills nu. Men han förstod också att jag hade ont.
Han var också ganska övertygad om att han skulle kunna hjälpa mig så nu väntar jag med spänning till nästa torsdag när sulorna ska vara klara!
Att jag kom dit lite småsvettig efter att ha kutat innan gjorde inte heller någonting. Tvärtom tyckte han att det var trevligt! Såna människor gillar man ju alltid!
Fint som attan att kuta denna morgon men ett minst sagt märkligt väder. Stark, stark sol men dimma. Gissa om jag ville bada…?
Hann inte det i dag innan jobbet men kanske i morgon och absolut i helgen!
Kram från Ingmarie