Ytterligare två helger + några vardagar med jobb sen har jag semester i 13 dagar och jag måste nog säga att jag längtar en hel del. Jobbpassen försvinner i en rasande fart, ffa för att det är så vansinnigt mycket att göra, men man är också helt rökt efteråt.
Jag brukar dock alltid tänka att jag får åtminstone gå hem. Värre för patienterna..
Jag kunde och fick dessutom vara ute i skogen och springa innan. Inget märkvärdigt men skönt svettigt och energigivande!
Kram från Ingmarie
Kroppen alltså. Kommer jag någonsin att begripa mig på den?
Efter två, för mig, tuffa dagar med långpass, dubbla tuffa styrkepass och ett simpass så tänkte jag ta det riktigt lugnt på löpturen i dag. Dessutom har jag haft en konstig känsla i min vänsterfot från i tisdags då jag t o m hastigt fick stanna en stund för att det gjorde riktigt ont. Så där som om den liksom låst sig. Tack och lov gick det över men sen har jag känt det av och till hela tiden.
Sprang i väg och kände av foten de första 4-5 stegen sen var det helt borta. Benen var trötta och jag flåsade ovanligt mycket i första uppförsbacken. Tänkte att det här kan bli ett ytterst segt lugnt pass..
Men så hände något och fråga mig inte vad.
Efter ganska exakt 15 minuter så tyckte hjärnan att lite tröskelträning nog vore skoj! Bara 15-20 minuter för att väcka kroppen. JA sa benen och sen bar det av. 15 minuter blev 20 blev 25 blev 30 och det kändes bra precis hela tiden!
Jag var inte egentligen inte riktigt trött förrän jag kom hem och då är det ju helt ok! Helt ofattbart!
Sen var tanken att simma lite i havet men även om vågorna inte var jättecrazy så kände jag att det var lite to much for me just i dag och utan sällskap. Fint var det i alla fall och att sprada funkade såklart finfint!
Det blev poolrun i stället och det var inte så illa det heller för jag hade minsann hela bassängen för mig själv! Nu kan jag ju i och för sig bara använda en bana men ändå. Känslan av att vara helt ensam är jättehärlig!
Kram från Ingmarie
Det finns tydligen de som tycker det är tråkigt, jobbigt och krångligt att träna. Själv har jag svårt att förstå det och i stället problem med att hinna med, och för all del orka, allt skoj som det finns att göra.
Det bra med att hålla på med många olika saker är att det alltid finns något man kan och vill göra, Enda kruxet är väl att välja…
Märkligt nog var kroppen inte så mosig i dag som jag trodde efter gårdagen men för att skona fötterna valde jag simning och Crosstraining i dag. Båda kändes toppenbra och båda gjorde mig härligt trött men på olika vis.
Gillar du att träna och i så fall vad?
Kram från Ingmarie
För nästan exakt två år sedan gjorde vi samma grej och sprang mellan Landskrona och Helsingborg. Efter i dag är jag minst lika kär i sträckan som då och jag hoppas och önskar detta kan bli vår lilla tradition.
Den är makalöst vacker och innehåller typ allt. Även industriområden men dels kan de ju faktiskt vara riktigt coola och dels spelar det ingen roll när man har bästa Anna som sällskap. Det finns oändligt många samtalsämnen att beta av och dessutom är hon snäll nog att anpassa farten till min något långsammare än hennes vanliga. (Jag tröstar mig med att hon fortfarande är ungdom även om hon i alla fall kommit upp i vuxen ålder.)
Vi ses i Landskrona och i motsats till förra gången är det sol. Vi kryssar oss fram mot havet och Skåneleden men inte alls samma väg som förra gången tydligen för bilderna blir inte alls desamma. Inte hela tiden sedan heller och jag vet inte riktigt hur det gick till! En del foto från förra årets äventyr minns jag inte alls att jag såg i dag. Har de tagit bort statyerna och bänkarna eller var jag bara helt lost i skallen? Men vem bryr sig? Det var ju lika magiskt och backarna var lika branta för nej Skåne är inte platt.
Många fotostopp och 25 km senare var vi framme vid ”min” brygga, som f ö är precis vid Helsingborg Marathons mål, för en välförtjänt och efterlängtad sprada. Mina fötter var inte jätteglada i dag så det kändes extra skönt för dem att få komma ner i det svalkande havet. T o m Anders badade när han mötte upp oss! Fredrik hade cyklat från Malmö och tyckte säkert det var lika härligt som oss. Hur kan man inte gilla det liksom…?
Sånt här kräver såklart mat och valet var enkelt. Bruket Kaffebar har kanske inte den längsta menyn men både den och kaffet är garanterat gott och man blir precis lagom mätt.
Är osäker på om det var den, solen, det fantastiska sällskapet eller siestan jag tog vid havet efteråt som gjorde det men jag drog till gymet framåt kvällen. Tänkte att lite core och stretch skulle sitta fint.
Så blev det inte…
Det blev ett rejält benpass inkl resten av kroppen plus stretch.
Kan bli en mycket intressant morgondag…
Kram från Ingmarie
Phju!
Jag var inte mycket att hänga varken i julgranen eller ens i garderob i går kväll när jag slutade jobba. Fyra tuffa dagar med högt tryck och många timmar tär på mig ffa mentalt.
Dessutom hade jag kört lite intervaller i går innan jag trampade iväg mot sjukan. Inget avancerat och inget som dränerade mig men ändock. Benen fick jobba lite extra. Å andra sidan får jag energi av träning så jag tror faktiskt att det är enbart av godo att få upp pulsen och svettas lite. Har aldrig begripit hur de som sover nästan fram tills de ska jobba pallar!
Jag var även en sväng ner till havet men jösses vad det var vilt! Jag fick hålla mig stenhårt i stegen för att inte dras med ut och vågorna gjorde att jag blev garanterat både duschad och sköljd.
I dag sov jag längre än klockan… Plus att det blev en siesta i solen på em. Tror jag behövde det…
Simpasset bidrog säkert också. Jag kan verkligen bli jätte-sömnig efter det. 2000 m som kändes riktigt bra blev det i alla fall.
Havet var lugnare och precis lagom busigt i dag. Tror det är minst 20 grader i vattnet nu!
Jag hoppas jag är pigg(are) och på hugget tills i morgon för då blir det äventyr igen!
Kram från Ingmarie
Döden är en konstig grej trots att den är lika naturlig som att födas. I princip oavsett när den kommer så slår den till med en käftsmäll och man blir åter påmind om hur skört livet är och hur kort det kan vara. Livet är inte rättvist och döden är det ännu mindre.
När den slår till behöver jag träningen och naturen extra mycket och jag är också extra tacksam över allt jag har och allt jag kan göra.
Kram från Ingmarie
Jag blev 58,5 år i dag. En del kanske inte tycker det är något att ens tänka på. Inte jag heller egentligen men av någon anledning gjorde jag det i dag och tyckte det var värt att firas. Det är ju långt ifrån alla som får uppleva just 58,5 år…
Firandet blev utan både tårta och sång men det blev en fin löptur innan jobbet i alla fall. Om det var åldern eller något annat vet jag inte men benen var både sega och tung men hjärtat och sinnet var lätt så man kanske kan säga att det jämnade ut sig.
Jobba är kanske inte roligaste kalaset men tiden gick fort och jag fick både äta i lugn och ro och gå hem i tid.
Kram från Ingmarie
Om man kutat/gymat precis före jobbet så kan det hända att man har lite rosigare kinder och har varma händer. I övrigt är det inget som avslöjare en. Åtminstone inte mig.
Simning däremot! Helt omöjligt att dölja för mig. Iskalla händer och goggle-ögon i timtals.
Men det är det värt! Det dröjer inte många minuter på jibbet innan händerna är varma igen och vem bryr sig om goggle-ögon? Inte jag i alla fall för jag ser dem ju inte ens.
Kram från Ingmarie
För 20-30 år sedan, t.o.m 10 år sedan, så hade jag inga större problem med att springa ett längre pass dagen efter intervaller. För 30 år sedan kunde jag dessutom springa 3 (!) intervallpass/v och ett långpass på upp mot 3 timmar. Plus styrka, vattenlöpning och rörlighet.
Nu för tiden kan jag inte ens drömma om det även fastän farten är betydligt långsammare.
Men så är det. Åldern gör oss varken snabbare eller starkare och utmaningen är väl helt enkelt att minska den nedåtgående spiralen så mycket som möjligt. Dvs (fortsätta) träna både kondition, styrka, balans och rörlighet.
Jag har varit löpare i över 40 år och är oerhört tacksam för att jag så att säga ”fått ut” något” av all min träning. Det finns ju faktiskt de som tränat och kämpat betydligt mer men ändå inte fått uppleva att vinna ett endaste lopp. Det jag fått uppleva tack vare löpningen är det få förunnat och jag vet att den kommer att ge mig ännu mer!
Men tillbaks till början. Eftersom det är betydligt tuffare och innebär mycket större skaderisk att springa längre pass dagen efter intervaller så undviker jag det men ibland ”måste” jag pga jobbet. Det schemat jag har nu har jag inte lagt själv för då hade jag absolut inte lagt fyra långa arbetspass efter varandra. Det är nämligen det jag har framför mig nu, minst 35 timmar på 4 dagar, och det var därför jag ville springa lite längre i dag trots gårdagen..
21 km är inte jätte-långt men det var fullt tillräckligt för mig i dag. Tog mig bort till Filborna och Bruces skog och det enda jag väl möjligtvis saknade där var lite backar. Området är väldigt vackert och jag såg allt från djungelskog, blomsterhav och öppna fält till modell-flygplan, islandshäst-banor och betande kossor.
När jag kom hem tog jag hojjen till havet för benen, och ffa fötterna, hade blivit riktigt sura om jag tvingat dem att springa uppför backen hem igen. Guppiga små vågor och dunderskönt vatten!
För att riktigt suga ut det sista ur benen var jag med på ett Crosstraining-pass nu i kväll och jag fick t o m Anders med mig! Det var ju liksom inte i går… Få se hur lång tid det tar tills det blir nästa gång. Jätteroligt och jättesvettigt var det i alla fall om du frågar mig!
Så även om jag är långsammare och äldre, 58 och ett halvt år minus 2 dagar om jag ska vara exakt, så tänker jag fortsätta träna och utmana mig ända tills det är dax för trä-fracken. Eller snarare urnan.
Hur tänker du om att bli äldre? Ta det lugnt eller köra på?
Kram från Ingmarie
