Author: Ingmarie

Också värt att fira

Jag blev 58,5 år i dag. En del kanske inte tycker det är något att ens tänka på. Inte jag heller egentligen men av någon anledning gjorde jag det i dag och tyckte det var värt att firas. Det är ju långt ifrån alla som får uppleva just 58,5 år…

Firandet blev utan både tårta och sång men det blev en fin löptur innan jobbet i alla fall. Om det var åldern eller något annat vet jag inte men benen var både sega och tung men hjärtat och sinnet var lätt så man kanske kan säga att det jämnade ut sig.

Jobba är kanske inte roligaste kalaset men tiden gick fort och jag fick både äta i lugn och ro och gå hem i tid.

Kram från Ingmarie

Sånt som avslöjar

Om man kutat/gymat precis före jobbet så kan det hända att man har lite rosigare kinder och har varma händer. I övrigt är det inget som avslöjare en. Åtminstone inte mig.

Simning däremot! Helt omöjligt att dölja för mig. Iskalla händer och goggle-ögon i timtals.

Men det är det värt! Det dröjer inte många minuter på jibbet innan händerna är varma igen och vem bryr sig om goggle-ögon? Inte jag i alla fall för jag ser dem ju inte ens.

Kram från Ingmarie

 

Andra tider

För 20-30 år sedan, t.o.m 10 år sedan, så hade jag inga större problem med att springa ett längre pass dagen efter intervaller. För 30 år sedan kunde jag dessutom springa 3 (!) intervallpass/v och ett långpass på upp mot 3 timmar. Plus styrka, vattenlöpning och rörlighet.
Nu för tiden kan jag inte ens drömma om det även fastän farten är betydligt långsammare.

Men så är det. Åldern gör oss varken snabbare eller starkare och utmaningen är väl helt enkelt att minska den nedåtgående spiralen så mycket som möjligt. Dvs (fortsätta) träna både kondition, styrka, balans och rörlighet.

Jag har varit löpare i över 40 år och är oerhört tacksam för att jag så att säga ”fått ut” något” av all min träning. Det finns ju faktiskt de som tränat och kämpat betydligt mer men ändå inte fått uppleva att vinna ett endaste lopp. Det jag fått uppleva tack vare löpningen är det få förunnat och jag vet att den kommer att ge mig ännu mer!

Men tillbaks till början. Eftersom det är betydligt tuffare och innebär mycket större skaderisk att springa längre pass dagen efter intervaller så undviker jag det men ibland ”måste” jag pga jobbet. Det schemat jag har nu har jag inte lagt själv för då hade jag absolut inte lagt fyra långa arbetspass efter varandra. Det är nämligen det jag har framför mig nu, minst 35 timmar på 4 dagar, och det var därför jag ville springa lite längre i dag trots gårdagen..

21 km är inte jätte-långt men det var fullt tillräckligt för mig i dag. Tog mig bort till Filborna och Bruces skog och det enda jag väl möjligtvis saknade där var lite backar. Området är väldigt vackert och jag såg allt från djungelskog, blomsterhav och öppna fält till modell-flygplan, islandshäst-banor och betande kossor.

När jag kom hem tog jag hojjen till havet för benen, och ffa fötterna, hade blivit riktigt sura om jag tvingat dem att springa uppför backen hem igen. Guppiga små vågor och dunderskönt vatten!

För att riktigt suga ut det sista ur benen var jag med på ett Crosstraining-pass nu i kväll och jag fick t o m Anders med mig! Det var ju liksom inte i går… Få se hur lång tid det tar tills det blir nästa gång. Jätteroligt och jättesvettigt var det i alla fall om du frågar mig!

Så även om jag är långsammare och äldre, 58 och ett halvt år minus 2 dagar om jag ska vara exakt, så tänker jag fortsätta träna och utmana mig ända tills det är dax för trä-fracken. Eller snarare urnan.

Hur tänker du om att bli äldre? Ta det lugnt eller köra på?

Kram från Ingmarie

Var tydligen trött

Jag måste ha varit stentrött i morse. Hela natten förresten. Minns inte ens att jag la mig och hörde inte att klockan ringde i morse utan vaknade en timme senare. Det extra intressanta var att det var inte förrän efter morgonyogan jag fattade det.

Nu hade jag ingen tid att passa så det spelade ingen roll men känslan var allt lite skum och allt blev (förstås) senare än det brukar.
Hade inga större förhoppningar om intervall-passet men 6 x 5 min hade jag bestämt att jag skulle harva mig igenom. Det blev 8 stycken. Fråga mig inte varken varför eller hur för jag har inget svar.

Benen blev tvärtrötta men efter mat och en stund i min ”ateljé” så hojjade jag till badet för lite poolrun. Så himla skönt och jag är säker på att det är en jättebra återhämtningsmetod för trötta ben!

För att ”utnyttja” att vi har så nära till det allra mesta, och för att gynna det som är extra bra, så cyklade vi ner till stan och restaurang Chay som utan tvekan är ett av våra absoluta favvo-hak här. Alltid gott, alltid trevligt, alltid vegan och man blir alltid mätt. Mycket bättre än så kan det väl inte bli?

Kram från Ingmarie

Äntligen måndag

I går sprang jag intervaller i solen och för att riktigt suga i mig varenda stråle jag kunde få letade jag upp en runda som var skuggfri. Ja sån är jag. En solens dotter som aldrig kan få nog av den. Undra om det finns en bokstavs-kombination även för en sån ”åkomma”..?

Cyklade sen ner till havet för att njuta ännu lite till innan jobbet.

Jobbet ja. Det finns de (ffa politiker )som påstår att det inte finns någon vårdkris. Jag kan sätta både mina ben, mina armar och mitt huvud på att dessa människor inte hade pallat ens ett halvt arbetspass hos oss. Fatta mig rätt. Jag gillar verkligen mitt jobb och mina kollegor på akuten där det hela tiden är full rulle, och känner att jag hittat rätt, men det finns förstås gränser för hur mycket jag/vi pallar och klarar av. Att mer eller mindre varje arbetspass tvingas jobba över, stressäta och inte räcka till är oerhört påfrestande. Jag är hyfsat bra på att inte stressa upp mig. Hur det än är så har jag bara två ben, två armar och ett huvud och kan inte varken gå, göra eller tänka snabbare än vad jag redan gör utan att riskera misstag. Jag kan även hantera och acceptera att jag aldrig blir klar, aldrig kan göra allt och aldrig kan allt men jag kan inte acceptera att det är patienterna som är de som blir lidande bara för att det ska sparas och för att vi är för få i förhållande till belastningen. Helsingborgs akuten är dessutom den med flest besökare i förhållande till folkmängd och personal i hela Sverige så vi inbillar oss inte. Jag var ruskigt trött när jag äntligen fick gå hem i går kväll långt efter att jag skulle ha slutat och jag hade aldrig pallat säga ja till de smått desperata sms från ledningen om att det behövdes extra personal på natten. Igen!

Helst hade jag velat ha sol i dag närjag var ledig men det sket sig om jag säger så. Rejält!

Det var blöta cykelturer till och från simhall och gym men det var inte kallt och jag är ju inte gjord av socker så det kunde absolut ha varit värre. det kan det väl förresten i princip alltid? Träningarna gick superbra så jag är jätteglad!
Uppvärmning, 6 x 200m + avbad och drills på simningen.

På gymet blev det marklyft, latsdrag, hopp, axelpress, core och jag vet inte allt. Min fantasi kan verkligen gå bananas på gymet! Avslutade med lite yoga-moves och fattade inte att jag varit där i över en timme. Då har man roligt!

Kram från Ingmarie

 

Gäller att se fördelarna

Om man nu ändå ska jobba när solen skiner som bäst så är det en stor fördel att jobba en helg-kväll eftersom vi nu under sommaren inte börjar förrän kl 14. ”Kostnaden” är att vi inte får någon rast och att det blir ett pass extra för de totala timmarna måste ju trots allt jobbas.

Hur som helst så var jag fri som fågeln till kl 13.30 när jag cyklade till jobbet. Då hinner man ganska mycket.

Som t ex att sprada. Det är faktiskt en perfekt grej att göra innan man ska in i röran. Fantastiskt fin natur, frisk luft och ljuvligt vatten. När jag sprang nere på strandpromenaden kändes det som jag var i Santa Monica i Californien! Så himla häftigt! Visst har jag sagt att jag älskar att vi flyttat hit?

Det finns faktiskt fler fördelar med dessa fina soliga och varma dagar. Jag kan cykla i T-shirt både till och från jobbet och jag slipper frysa när jag är där.

Kram från Ingmarie

Lättcharmad

Solsken och ljumna vindar. Ändå valde jag att simma inomhus innan jobbet. Men med facit i hand var det värt det. Dels gick passet makalöst bra och dels fick jag en så fin kommentar efteråt. ”Du simmar så fint” sa kvinnan som simmat i banan bredvid. Till saken hör att hon var en ”riktig” simmare, en sån som tävlingssimmat och gör voltvändningar, så självklart blev jag väldigt glad! Faktum är att det är andra gången jag hör det här på Filborna och tredje gången sen vi flyttade hit. (En gång var efter ett havssim.)
Jag börjar ju nästan tro på det! haha

Jobbet var hektiskt som alltid men det flöt på bra och jag fick fina cykelturer så lite har jag fått njuta solen. Men det svider lite att behöva vara inne (läs jobb) i princip hela denna soliga helg som väntar…

Kram från Ingmarie

Syskonspring

Äntligen kunde jag och lillebror Daniel synka våra livspussel för en heldags-dejt i Halmstad. Jag från Helsingborg och han från Göteborg. Helt perfekt att då börja med en två-timmars löptur via Galgberget runt hela Sperlingsholm och Furet. Galet vackert och det är alltid lite extra roligt att passera pappas gamla skola och barndomshem där även jag lekte som barn. Minns fortfarande hur jag och farmor plockade ägg i hönshuset, farfar körde oss i skrindan tillsammans med en massa betor, och hur jag badade i en järnbalja.

Gamla Sperlingsholms-skolan som numera är bostäder

 

Farmor och farfars statar-hus som de bodde i

Det bästa var att ha Daniel för sig själv och massor av tid till att snacka om allt från Trump och elbilar till träning och resor. Jag är glad jag fortfarande hänger med denne superman som både springer maror, driver x antal företag, är stark som en björn och har ett hjärta av guld.

Innan vi for till pappa, och jag senare även till Sats-jobbet, så åt vi en supergod lunch tillsammans med mamma och Ulf på mysiga Rotundan.

Nu är jag hemma igen och ännu en ny jobbhelg väntar. Det retsamma, och trista, är att det är också de enda tre dagarna på till synes evigheter som solen ska visa sig.

Kram från Ingmarie

Kära återträffar och två tips

Det är helt galet när jag tänker efter men jag minns inte ens när jag körde swimrun sist. Det är galet med tanke på hur sjukt mycket jag kört innan. Egentligen vet jag inte varför. Tror det liksom helt ”dog” i samband med att vi flyttade till Åhus för det blev både svårt och krångligt att göra det där och fastän jag hade Halmstad även då så var jag av någon anledning inte sugen. Även här är det lite ”krångligt” för om man vill simma i sjö så måste man ha bil.

Hade det inte varit för att jag vann en startplats till Halmstad Swimrun så hade det antagligen dröjt ännu längre innan jag fått för mig att köra igen.
Nu var jag liksom ”tvungen” att prova för att se hur det var och om jag ens tyckte det fortfarande var så roligt att jag vill göra det med nummerlapp.
Benen var ju inte precis de piggaste sen i går men de kunde ha varit betydligt tröttare och fram till första simmet kändes det helt ok! När man sen kommer upp ur vattnet efter att ha simmat har jag i princip alltid blyben. För det mesta släpper det efter bara några hundra meter men ibland, särskilt om det är kallt, försvinner den där känslan aldrig. Tack och lov var det inte så i dag för då kanske jag packat ner swimrunprylarna långt ner i någon låda.

Torvsjön var betydligt varmare än Braredssjön som jag simmade i regnet i går och det kändes jättehärligt!
Jag fortsatte runt sjön och hittade på lite nya simsträckor. Själva springrundan är makalöst vacker och trots att jag snurrat runt där miljarder (nåja) gånger tröttnar jag aldrig på den! Inte sjön heller! Här hade varit perfekt med ett swimrunlopp men jag antar det är bra mycket enklare och mer publikvänligt inne i stan så som Halmstad swimrun är.

Nästan 90 minuter inklusive sju sim blev det innan jag tyckte det fick räcka. Dagen var ju liksom inte slut där..

Och ja, det var precis lika skoj som jag minns det!

Onsdagar betyder att Marina har pass på Sats och det var verkligen evigheter sen sist! Typ i februari innan Usa-resan. Dvs förskräckligt längesedan!
Började med 30 lugna minuter ”Flexibility” följt av 45 megasvettiga minuter. Den som inte blir trött och svettig på Transformer-passen har helt klart inte tagit i. (Läs mesat/fuskat..)
Superskoj som alltid och träningsvärken är garanterad. Morgondagens äventyr kan bli extra intressant..

På tal om Sats så har de ett väldigt bra erbjudande just nu så passa på! Det är mitt första tips. På köpet kan du få träna med mig både i Halmstad och i Helsingborg!

Mitt andra tips är att från mitten av augusti kommer du kunna kolla på (och köpa om du vill) en del av mina tavlor på Galleri 70 i Halmstad. Där finns massor av fina grejer att kolla på så oavsett rekommenderar jag verkligen ett besök där!

Kram från Ingmarie