Author: Ingmarie

Hur man (nästan) står ut med rumpskav

Som du vet har jag svårt att förstå hur man kan sitta ner allt för länge. Mitt rumpskav kommer inom 15 minuter när jag måste sitta still som i en bil (bl.a därför jag föredrar tåg) så då gäller det att förbereda sig väl både fysiskt och psykiskt!

Eftersom plikten kallar behövde vi ta oss tillbaka till Stockholm och eftersom vi nu har en (bil-)Tiger så var ju färdmedlet givet. 😁

Innan avfärd rastade jag av mig i skogen. Både på platten utmed Nissan och i backarna till/på/från Galgberget. Vindstilla, lite fuktig dimma och dis, frisk luft och gudomligt vackra färger. Inte ens 48-timmarsträningsvärken (sen styrkepasset i söndags) kunde förstöra det!

När vi tog oss uppåt landet stannade vi riktigt många gånger både för att sträcka på benen, gå på toa, käka, lämna några dokument och (såklart) bada! Det är minsann inte alla som badat näck en oktober-dag vid Näsudden utanför Värnamo. Men jag har!🥳

Rumpskavet slapp jag inte men det var väldigt mycket lättare att stå ut med när turen blev så här!

Gillar du att färdas med bil?

Kram från Ingmarie

När det händer!

Det är inte ofta det händer men i dag sprang minsann jag och Anders ihop. I alla fall på samma plats och tillsammans en liten bit.

Vi tog vår nya utflyktskompis (dvs bilen som vi kallar för ”Tigern”) ut till Skedalaskogen och fina Ön. Anders hade inte sprungit där innan och hur mycket jag än försökt förklara hur fint det är där så hade han nog inte fattat för han var minst sagt lyrisk. Och helt ärligt, hur förklarar man en sagoskog?

Det är också där ute fina, fina Torvsjön är. Jag älskar verkligen den sjön. Så vansinnigt vacker att det gör ont i ögonen!

Och kolla vad som hände!!!! Magin tog tydligen även tag i Anders!

Vi har även fixat en massa grejer, hängt med mamma och Ulf och kollat in vårt nya ”sommarresidens”. Antagligen universums minsta residens men det blir det man tänker och vill, eller hur? I mars ska det vara inflyttningsklart så det blir väl typ lagom tills vi fått ordning på allt i Åhus. Men till nästa sommar då minsann! Då har vi två ställen att njuta av!

Vårt fönster längst upp till höger

Kram från Ingmarie

Ännu ett steg mot det nya

I går sprang jag i 08a land på morgonen. Kändes nästan löjligt lätt! Gick bara korta snuttar i några branta backar men hade nog egentligen inte ”behövt”.

Sen blev det mest bara en massa rumpnötande. Fattar fortfarande inte hur folk pallar sitta ner hela dagarna! Jag känner mig helt förstörd.
Först var det en lång tågresa till Halmstad som faktiskt slutade ”i tid”. Dessutom var både sällskapet och utsikten den bästa så det finns verkligen inget att klaga på!

Vi lämpade bara av väskorna på hotellet innan vi gick direkt till stan för ett första firande av oss. Vi träffades nämligen för allra första gången för 21 år (och 2 dagar) sedan. Ofattbart! Vad hände liksom? Testade ett Indiskt ställe som visade sig vara en riktig höjdare! Massor av vego att välja på! Och ännu mer rumpnötande men det var det värt!

Hjärtans-staden

I dag var vi uppe i ottan för att hinna med det vi skulle. Bl a har vi ”blivit med bil” efter nästan 13 bilfria år. Känns mycket märkligt! Men den kommer behövas i vårt nya Åhus-liv. Nu har vi snöat in oss på olika parkerings-appar och alla miljarder (nåja) funktioner i bilen. Något ska man ju ha att fundera på. Haha.

Eftersom vi hämtade den väldigt nära havet så… Ja du vet..

Mycket tång på stegen!

Nej, Anders badade inte denna gången heller…

Springturen blev utmed Nissan runt mysiga Furet. Alltid lika vackert oavsett årstid.

Hann även med gymet lite senare! Jag tror faktiskt att all tid jag lagt på att lyfta mer och mer har hjälpt mig oerhört mycket både när det gäller att få allmän (styrke)kraft och att löpningen trots allt känns hyfsat lätt.

Avslutade denna dag med gudagod mat hos mamma och Ulf tillsammans med två av mina bröder med respektive och barn. Så mysigt!  Indiskt i dag med och minst lika gott som i går.

I morgon fortsätter vi vårt äventyr mot allt nytt som kommer hända framöver.

Kram från Ingmarie

Passar på

Första löprundan utan gå-paus!🥳🥳🥳

Eller nu ljög jag lite för jag gick några hundra meter i början plus upp för en av de värsta backarna. (Den är tuff även när man är i form!🤪)

Det blev även en paus när jag kom till Söderbysjön för hur skulle jag kunna låta bli att sprada när det är så här??? Det vore ju verkligen kriminellt att inte passa på!😄 För vem vet när och om det blir en nästa gång?


Kram från Ingmarie 

Olika slags tavlor

Jag har varit på uppföljning hos guru-Danne igen. Stora framsteg från förra gången vilket jag ju egentligen visste. Han fixar alltid mig. Jag är helt övertygad om att utan hans hjälp hade jag inte mått så bra som jag gör nu. Sjukvården är bra i akuta skeden men när det gäller uppbyggande, förebyggande, helhetstänk och friskvård så är den i princip värdelös. Efter alla dessa år inom den vågar jag faktiskt påstå det…

Det fanns lite kvar att fixa men tror det blir helt perfekt och bra nu.😍 Troligtvis är det nog bara han och jag som förstår vad som står på tavlan och vad det betyder. Men det räcker!😃

Det kanske inte är alla som begriper vad det står på denna tavlan heller men den är klart mycket enklare att förklara.😀

Marklyft, Good morning, dead bug, utfall och hollow rock ger garanterat möra ben och core. Jag fick sällskap av bästa Kajsa och om jag får säga det själv så tycker jag vi jobbade på riktigt bra! Lastade på ytterligare några kilo över min vikt på marklyften. 💪🏻 Nu är målet 10 kilo + min vikt.😄

Helt klart hjälpte energin från de andra deltagarna och Catherines pepp!

Har du några styrkemål?

Kram från Ingmarie

Lite wild & crazy

Ibland måste man bara få vara lite wild & crazy. Har man sen en vän som Kari som också gillar det så är det dubbelt bra, skoj och äventyrligt! 🥳

Att spring-gå drygt 15 km är inget som skulle känts varken galet eller vilt för en och en halv månad sen men det var då det. Med tanke på att för bara tre veckor sedan så var det ovan nämnda Kari som höll mig sällskap när jag blivit frisläppt från sjukan och i obeskrivligt långsam fart gick ner till sjön ca 1 km där jag behövde göra en lååååång paus för att orka gå hem igen, så är långa varvet runt Flaten verkligen wild & crazy!😀

Det tog ju sin lilla tid men ingen av oss hade någon klocka att passa så det var helt stress- och pressfritt. Så härligt! Det blev ju inte direkt sämre av att solen sken och att vi hann prata om allt från pension och yrkesval till städning och klimakteriet. Lyxigt!😀

Jag kände mig pigg och piggare blev jag tydligen av mat, vila och lite mer jobb med ett projekt jag håller på med (som också är en smula wild & crazy!) för sen blev det ett Prformance strength-pass också. Tema ”press” så nu är mina armar och axlar mosade. De darrar så jag nästan inte kan skriva nu. 😱 Verkligen wild & crazy!😄

Kanske kan man säga att  kvällsbadet också var wild & crazy för när det mörkt så kan man skippa badkläderna.  🤪

Tystnaden, stillheten och den unika upplevelsen får man på köpet.❤️

Har du gjort något wild & crazy på sistone?

Kram från Ingmarie

Hjärnan & jag

När tanken på att bada/sprada dykt upp i mitt huvud är det i princip helt omöjligt att få bort den. Den kommer antagligen någonstans från mitt undermedvetna som också vet att det är praktiskt möjligt för jag får aldrig, eller åtminstone väldigt sällan, en sån idé när jag t ex jobbar eller har lagt mig för att sova. 😄 Fascinerande och spännande tycker jag! Det där hur tankar och känslor till synes helt oförklarligt dyker upp.

Min sprada-längtan började redan när jag vaknade i dag och jag visste redan när jag stack ut att jag skulle göra det fastän jag samtidigt tänkte att det var alldeles för kallt och att det skulle bli extra kämpigt att fortsätta springa efteråt. Efteråt undrar jag, som vanligt hur jag ens kunde tveka. jag har som sagt var aldrig någonsin ångrat en sprada eller ett bad. Inte ens fastän jag frusit så jag knappt fått på mig kläderna eller har fått stressa efteråt för att hinna. (det tar ju trots allt lite extra tid.)
Det gick helt ok att springa/jogga och nu går jag max 10% av hela rundan. Hurra! Men det går banne mig inte fort. Lite snabbare än styrfart med betoning på lite.

Hjärnan jobbar ungefär på samma sätt med simningen fast där har jag ju mer noga planerat för man tar sig inte besväret att ta sig ända dit om man inte ska simma.🤪 Har jag bestämt mig för att simma så kan jag inte släppa den tanken för hela kroppen skriker efter att få sträcka ut. Före tänker jag ändå jätteofta att jag simmar bara kort och lugnt men sen blir det ändå nästan alltid både hårdare och längre. Vem försöker lura vem egentligen?🙄😀

Egentligen är det nog så här min skalle fungerar ö h t. I synnerhet när det gäller träning. Jag kan absolut lägga till och ändra själva passet men det ska väldigt, väldigt, väldigt mycket till för att jag ska skippa det helt när jag bestämt och planerat något. På gott och ont. Att träna med ett läckande blodkärl var ju t.ex inte så bra, eller smart, men å andra sidan gjorde kanske all min envishet och fysiska uthållighet att jag så här fyra veckor efter kraschen är så gott som helst återhämtad igen! Gårdagens prov visade att mitt Hb nu är hela 122. Känner mig ju nästan dopad!

Kram från Ingmarie

En jättebra grej och en jättekonstig

Sådärja!

Nu lyfter jag mer än min egen vikt igen!


Det bästa är att det kändes både stabilt och lätt! Inte bara marklyften utan alla övningar jag körde den timme jag höll på. Gissa om jag är glad!?🥳


Det där var alltså den jättebra grejen i dag.
Den jättekonstiga är hur det (icke.)funkar när man ska lämna blodprov. Jag fick vänta en hel timme i dag. Ofta är det minst 30-40 minuter som gäller. Inte klokt! Systemet att behöva ta en nummerlapp är verkligen antikt! De har dessutom bara en stackare som tar prov och de har stängt dörren in till där man satt och väntade för provtagning innan och i stället ska alla sitta i ett pyttelitet väntrum vid kassan. Plötsligt spelar det visst ingen roll vilka virus eller bacillusker folk bär omkring på…😳🙄
Förhoppningsvis var det sista gången jag behövde ta prover där.

Kram från Ingmarie

 

Nybesök, framsteg & vernissage

Det tog 13 års boende här innan jag besökte Santa Fe caféet i Kärrtorp men bättre sent än aldrig antar jag.🤪 (Anders hade i alla fall varit där en gång innan.😄) Ett mysigt ställe som överraskade med riktigt god vegan-macka och cappuccino med havremjölk. Värt ett besök om man har vägarna förbi.
(Älskar förresten min nya Save The Duck-väst!)

Från i går är det nu officiellt kallsim. Underbart!

Trots att jag är en solälskare av rang så älskar jag verkligen gråväder. Du vet dis, lätt duggregn, dimma. Allt blir liksom så stilla, tyst och vackert. Däremot ogillar jag snö, is, modd och allt för hård vind. Eller fel, jag avskyr det!
Men det här alltså.
Olalllaaaaa! 

Ljuvligt!

 

Nu har jag spring-gått tre dagar på raken så i morgon får jag stilla mig. Men det går verkligen bättre och bättre! I går körde jag mest trail, då blir det automatiskt långsamt eftersom jag är en så dålig (läs urkass) traillöpare, och i dag blev det på slingorna i reservatet. 8-9 km/ gång med kortare och kortare gå-pauser. Är säker på att mina blodvärden är bättre för nu har jag inte maxpuls ens när jag springer/joggar uppför backarna! Fast allt beror såklart på farten…😄

Dagens vernissage gick över förväntan. Kom fler än jag trodde och många tavlor som fått nya hem. Jätteskoj!

En av alla som fått en ny vägg att hänga på

Och de hemgjorda cupcaken räckte precis! Mycket goda och mycket uppskattade!

Tack alla som kom! Hoppas ni tyckte det var lika trevligt som jag och Anders tyckte! Nu blir det högst troligt inga fler vernissage i 08a land men man ska ju å andra sidan aldrig säga aldrig…

Kram från Ingmarie