Author: Ingmarie
Vågar vägra frysa
Jag är den första att erkänna att jag inte precis jublar när det vankas intervaller och det är max 7 plusgrader och både blåser och regnar från alla håll och kanter. Lägg till att det är gråare än en extragrå blyertspenna och det är snubblande nära att träningsplaneringen förvandlas till ingenting alls.
Men om det är något jag lärt mig genom åren så är det att det alltid är värst att stå inne och titta ut. Och att man inte ska fundera så himla mycket.
Väl ute och igång blir det ju bättre och jag har hittills aldrig ångrat mig. Så egentligen är det ju bara trams det där att man tvekar. Frös var verkligen det absolut minsta jag gjorde.
Men jag kan ju inte hålla på att kuta runt hela tiden för att hålla värmen varje gång jag ska ut i ruskväder. Är så himla glad att jag investerade i den där Dryroben. Finns inte en chans i världen varken att frysa eller bli blöt i den.
Faktum är att den var nästan för varm efter de där nära 2 timmarna i SoFos Hot sal. Trots att jag unnade mig både extralång eftersvettning och kalldusch. Någon, och det var inte jag, hade nämligen pillat på aggregaten så luftfuktigheten var på max.
Då behövs det inte många knop för att det ska börja rinna ( läs forsa) svett från mig.
Vem vet, kanske det här kan bli hösten, och vintern, som går till min livshistorias första hyfsat frysfria!😀
Kram från Ingmarie
Racertisdag!
Igen! Tycker ju nyss den var….🤔
Har åkt tokmycket kommunalt i dag, man kommer väldans långt på ett och samma SL-kort, och eftersom det där också oftast innebär mycket rumpnötande så var det skönt att jag kunde rasta benen och andas friskt syre i morse.
Och det var minst lika härligt att få vara inomhus på kvällen och nöta bassänglängder med Ulf och Team snabbare-gänget.
Egentligen helt obegripligt hur något så enformigt kan vara så vansinnigt roligt. Men egentligen är det ju allt utom just enformigt. Precis som löpning, och troligtvis vilken idrott som helst, så finns det hur mycket som helst att öva och träna på. Kanske särskilt i simning där både teknik, styrka, fart och uthållighet är viktiga komponenter.
Och precis som förra tisdagen så längtar jag redan till nästa. På det viset är det ju en himla tur att tiden går så rasande fort.
Kram från Ingmarie
Det är inte hur man har det…
… utan hur man tar det.
Ja det sägs ju så.
Jag var hos tandläkaren för drygt 1,5 v sedan på en sån där årlig kontroll. Inga fel alls och jag var jublande lycklig. Såklart. För även om jag har jordens bästa tandis så ogillar jag verkligen att gå dit…
Men så i slutet på förra veckan kände jag någon slags galet smärtsam ilning i en kindtand och den har kommit flera gånger under helgen när jag haft något kallt eller varmt i munnen. Ytterst oskönt och även om tanden f.ö inte gjorde ont så tänkte jag att det var bäst att kolla upp det så fort som möjligt. Vilket med facit i hand visade sig vara helt rätt.
Om jag nu fattat det hela hyfsat rätt så har jag någon väldigt ovanlig åkomma där roten på något udda och märkligt vis förgör sig själv. Man vet inte varför det blir så, det är som sagt var väldigt ovanligt, men det krävs en omfattande rotfyllning med extra allt av en specialist för att fixa till det hela. Gör man inte det kan det bli riktigt, riktigt illa.😱
Du kan ju bara ana vad det kommer kosta…
Det är superbra att hjälp finns men det är sura pengar. Begriper verkligen inte varför det inte är samma högkostnadsskydd som inom ”vanliga” sjukvården?
Särskilt när man egentligen inte ens har något val…
Först blev jag jättedeppig. Och lite rädd. Det finns nämligen ingen garanti att det ens blir bra efter alla besök och tusenlappar.
Men sen sansade jag mig. I alla fall tillfälligt. Jag får ju utgå från att det blir bra och ffa påminde jag mig om att det inte är något dödligt. Egentligen klen tröst men alternativet är trots allt ännu sämre. Oroa sig i onödan är slöseri. Har förresten tillräckligt med gråa hår redan.😜
Det ”bra”, förutom att jag inte kommer dö av eländet, är att detta inte är mitt ”fel”. Jag hade verkligen inte kunnat förebygga hur mycket jag än borstat och dragit tandtråd. (Vilket jag förstås redan gör.)
Det är heller ingen fara att träna. Jag får köra precis hur mycket och hårt jag vill för det handlar absolut inte om någon infektion. (Där höll jag nära på att pussa tandläkaren.)
Fick på köpet en lång uppfriskande (läs blöt och kall) cykeltur dit och hem. Kom nämligen på att det skulle ta minst lika lång tid med SL. 😳
Och det var ju fint med dagsljus för rackarns vad det mörknar fort redan nu! Lite mysigt på sätt och vis det också. Försöker inbilla mig det i alla fall.
Kram från Ingmarie
En typiskt bra söndag
Då kutar jag några timmar i skogen med bästa Fredrik. Babblar om allt och inget, testar nya små (leriga) stigar, njuter av naturen och planerar vad vi ska hitta på för skoj nästa gång.
På hemvägen Spradar jag. Och blir ännu lite lyckligare! Och tacksammare. Vilket privilegium att ha det så här som jag har det!
Sen myser jag hemma en stund med mat, planering av yogapass och soffhäng innan jag tar tuben till Eriksdalsbadet för ännu mer bassängnötande.
Tja sen är det kväll och dax att åka hem för kvällsmys och laddning inför en ny vecka.
Hoppas din söndag också varit härlig!
Kram från Ingmarie
Det här med att bli (fysiskt) trött
Det här med intervaller är ganska märkligt. Jag tycker på riktigt att det är kul! Under förutsättning att kroppen vill förstås.
En del påstår att det gör ont men jag vet inte jag…
Helt ärligt tror jag många förväxlar smärta med obehag.
Ont är sånt jag t.ex känner när jag slår tån i en kant, vurpar med hojjen och landar i asfalten eller har akut diskbråck.
Att köra intervaller, eller bli fysiskt trött på annat vis, gör i princip aldrig ont om man är frisk och hel men det kan vara sjukt obehagligt.
När tröttheten, mjölksyran och andnöden är som värst är det lätt att tänka och tro att det är farligt och att man snudd på ska dö. Särskilt vid simintervaller. Då tror jag ibland att jag ska både spränga lungorna och drunkna.
Men det kommer inte hända för det är bara en illusion. Kroppen är som bekant ruskigt smart och såklart den inte vill bränna all sin energi utan vill spara på den till sämre tider. Ungefär som den gärna vill lagra fettreserver. En gång i tiden gjorde de där försvarsmekanismerna säkerligen att vi överlevde. Men få av oss på denna delen av jorden behöver tack och lov vara oroliga för att varken ta ut oss till totalkollaps för att överleva eller svälta ihjäl.
Intervaller behöver heller inte betyda att man maxar och nära på stupar. Det handlar snarare om att man tar i så pass mycket att man hamnar utanför sin egen comfortzon. Det fina är att ju mer man utsätter sig ju ”enklare” blir det att hantera den där känslan. Jag välkomnar den snarare än fasar den. Säger liksom hej, hej dig känner jag igen. Nu kör vi!
Har märkt att det funkar superbra även i t.ex yogan och ”vanliga livet” också.
Jag är övertygad om att vi behöver denna typ av träning. Vårt ”moderna” liv är fantastiskt men det har också gjort oss bekväma och lata, i skallen, och allt för många följer “minsta motståndets lag”. Våra kroppar behöver ju dock fortfarande ta i. Ordentligt! Åtminstone en gång/vecka.
I dag kände jag mig åter sugen på intervaller men nöjde mig med en rejäl bunt 1-minutare. (20 för att vara exakt. Med 30 sek vila.)
Jag ljuger om jag säger att det var ”lätt” men det var absolut ok. Och oavsett hur det egentligen går så avslutar jag alltid sista intervallen med någon slags YES! För att jag genomfört och kämpat väl.
Sen är det ju faktiskt som så att vilan blir så otroligt mycket härligare när man tagit ut sig innan, eller hur?
Sen kan det ju hända att man inte är så himla sugen på att ta i. Men ibland får man helt enkelt ta till det där gamla knepet fake it till you make it.
Har det inte vänt efter 20 min. kan det vara läge att omplanera men faktum är att på den tiden brukar tankarna och kroppen ha fattat och är med på det hela.
Kände mig lite småseg när jag drog till gymet nu i kväll men jag har lärt mig att bara jag kommer dit så vänder det i 9 av 10 fall. Blir sjukt inspirerad där och det blir nästan alltid mer än jag tänkt mig. Av allt. Även trötthet.
Vet i sjuttsingen om detta var en smart uppladdning inför morgondagen men det lär visa sig.😀 Viktigast är ju nuet, eller hur?
Kram från Ingmarie
Äntligen lite gammal go-rutin
Det var på tok för längesedan jag hade en sån där riktig mysfysfredag. Inte för att jag inte velat utan enbart för att jag varit bortrest eller jobbat ”fel” tider.
Men nu så! Nu ska det förhoppningsvis bli lite ordning på den biten ett bra tag framöver.
Jobba halvdag (”rätt” tid) och sen direkt till Eriksdalsbadet. Fredagar vid den tidpunkten jag är där är guld. Massor av plats för vattenlöpning och i princip egen simbana hela tiden.
Simmade, simmade, simmade och övade, övade och övade på det jag lärde mig i tisdags.
Det var ingen walk in the park om jag säger så men roligare än bästa nöjesparken!
Vet inte om maten egentligen hunnit smälta, som som det egentligen ”ska” innan yoga, men jag har sällan problem med det. I alla fall om jag inte glufsat i mig allt för mycket. Lite får man ju allt lov att behärska sig.😜
Och som extra piff på denna dag så fick jag ett fint litet paket på posten från Trispot.
Hurra!
Kram från Ingmarie
Några simpla höstfunderingar
Min plan och tanke var att chilla lite efter SUM och jag tycker faktiskt jag är ganska duktig. Nu körde jag ju i och för sig inte varken särskilt ”hårt”, fokuserat eller strukturerat innan heller men nu är det verkligen bara feeling och jalla jalla som gäller.
Tror det är superviktigt att åtminstone lite försöka följa både sin kropp och årstidernas rytm. Vi är inte gjorda för att gasa året runt. Kolla naturen. Och djuren som är fria. Oavsett på jorden så går ju allt i cykler och olika slags pulseringar.
Utom vi ”moderna” människoknytt som har fixat artificiellt ljus och kan vara i kontakt med allt och alla hela, hela tiden. Helt galet när man tänker efter, eller hur? Lägg till skräpmat, stillasittande liv, brist på frisk luft och taskig sömn. Och sen undrar många varför de är så trötta! Eller sjuka. Eller både och. 😳
Så vill inte jag ha det…
Det är därför jag valt att leva som jag gör. Inte för att det är någon garanti för någonting men man behöver ju liksom inte medvetet jobba sig till elände.
Men hur som helst. När det är sådana dagar som nu, med härlig höstsol, sprakande färger och nästan vindstilla så är det som om kroppen liksom spritter till lite extra. Kanske det där sista rycket innan vinterdvalan helt greppar taget om en.😜
Kutade en av mina favvorundor. Den runt fina Flatensjön. Och tja du fattar nog. Sprada-genen fullkomligt skrek i mig och jag är ju som bekant inte så svårflirtad när det gäller den biten.
Den där Sprada-genen finns förresten garanterat kvar hos alla, det är ju så vi gjorde i vår tids begynnelse, men den har (tyvärr) tryckts ner så hårt att de flesta aldrig hittar den.
Eller ens tillåter den komma fram. Tror jag hört de flesta “ursäkterna”. För kallt, för krångligt, för läskigt, för tokigt, för blött… Och det utan att ens ha testat!
Som att säga att man inte gillar bullar fastän man aldrig ätit en. Märkligt fenomen…
Lagom till mörkrets intåg tog jag mig till SoFo:s Hot sal. Och svettades, svettades, svettades i nästan 2 timmar.
Gött!
Är övertygad om att om fler svettades rejält så skulle många må mycket bättre både i kropp och själ. Eller vad tror du?
Kram från Ingmarie
Tisdagsrace
Tror tisdagarna ett tag framöver får döpas om till fullrulledagarna. Fattar nästan inte hur mycket som hinns med, och hur fort allting kan gå, under en ynka dag. Fatta mig rätt för det är verkligen kul grejer men i längden skulle enbart sådana här dagar bli mig övermäktiga.
Upp, yoga, frukost, jobba och (lunch)kuta.
I något slags skumt dagsljus. Eller snarare brist på ljus. T.o.m elljusspåret och dess tavla var tänt. Men härligt var det!
Jobba mer, mer, mer och sen ett besök hos bästa, bästa Guru-Danne. Jag vet att jag sagt det typ 38671 gånger men alla borde verkligen ha en egen. Problemet är att det nog bara finns en av hans kaliber. Så lyllos mig som hittat honom!
Sen snabbt hem (dvs så snabbt som SL tog mig), byta väska, buss till Högdalens simhall för att precis hinna till simträningen med Ulf och Team snabbare.
Det är emellanåt så sjukt jobbigt att jag nära på dör trötthetsdöden men jag är ju inte dummare än att jag begriper att det är precis detta jag behöver för att bli snabbare.
Mest av allt är det ju faktiskt skitskoj! Ulf är grymt bra och jag har redan lärt mig massor av nya grejer. Han har en ängels tålamod och är nästan löjligt pedagogisk. Att det sen inte blir exakt som han säger beror enbart på mig.😜
Längtar redan till nästa simpass och särskilt nästa tisdag.
< strong>Kram från Ingmarie