Cykel

Hjärnmagi

Jag tycker det är både fascinerande och festligt hur lätt det ändå är att ställa om hjärnan. För tänk hur man från att ha tänkt och tyckt att något är skittrist, eller t.o.m otänkbart, ändra sig och tycka samma sak är superskoj och kanske även en självklarhet!

För bara några månader kunde jag inte ens tänka tanken att behöva cykla. Framförallt inte inomhus i ett mörkt rum svettandes på en spinningcykel. Men se hur det blivit. När diskbråcket tog kommandot så blev allt vad cykling heter plötsligt min bästa vän. Jag blev ännu en gång påmind om hur skört allting är och hur viktigt det är att ha (minst) ett alternativ och en plan B.  Oavsett vad det gäller faktiskt. Så nu kollar jag racercyklar och jublade högt för att jag fick plats på D.H:s grymma 2- timmarspass tillsammans med bästa Fredda.



Samma Fredda som direkt efter bjöd mig på lunch på Reload superfood. (Han trodde jag fyllt jämt och jag lät honom tro så en stund.?) Megagott! Carola hakade också på och det slutade med att lunchen blev lika långt som spinningpasset. Snacka om balans!


Men tillbaka till ämnet. Skallen. Jag minns med, mest för att det inte alls är särskilt längesedan, att simning var först otänkbart och sen skittrist bara för det var så galet svårt. Jag säger inte att det alltid är så enkelt nu heller men jag älskar det verkligen och badkläderna är nästan alltid med i väskan. Blev ett riktigt härligt pass på vägen hem. Inklusive skön bastu. 


Så visst är det konstigt att man inte lär sig det där att aldrig säga aldrig. Faktum är att jag inte längre skulle bli förvånad om jag anmäler mig till ett triathlon. Eller börjar knyppla.

Sen finns det förstås grejer som man inte säger någonting om utan bara gör för att nyfikenheten är så stor. Som man kommer på redan efter första gången att man vill göra om. Helst redan nästa dag. Mitt första riktiga gongbad gjorde jag ju sent i höstas och jag har verkligen längtat till nummer två som blev i dag.

Vilken grej det där är! Obeskrivbart. Rekommenderar det verkligen! Extra bonus är det att ha allt på cykelavstånd och att det är Pee som är ”gongaren”.?


Kram från Ingmarie

Ett år till!

Jag älskar att fylla år! Att ha en alldeles egen specialdag att fira mitt liv på. Visst är det både häftigt och fantastiskt?

Det kändes superlyxigt att få vakna på hotell och bara kunna släntra ner till gymmet och cykla mig svettig igen.?


Och sen hotellfrukost på det! Vansinnigt lyxigt!




Och kolla hur fin utsikt jag hade på jobbet! Fina, fina Falun och Runn.


Och efter jobbet lyxade jag med en skön tågresa. Har jag sagt att jag älskar åka tåg??


Hann precis lagom till ett (som vanligt) underbart yin yoga-pass med bästa Jenny. Hon hade t.o.m köpt blommor till mig! Vilken lärare och vilken vän! Jag blev ju alldeles tårögd.? Och såklart jätteglad!


Hela dagen har jag blivit grattad på olika vis och hemma väntade världens bästa sambo och jättefina paket! 


Vilken dag! Min dag!?

Tack alla som tagit sig tid att tänka på mig och gratulerat på ett eller annat vis.❤️

Kram från Ingmarie

Jetlagfördel

Det har sina fördelar med att vara jetlagad åt ”rätt” håll. För mig betyder det att jag rest bakåt i tiden. Plötsligt är jag galet morgonpigg (troligtvis för jag somnar nästan innan barnprogrammen är slut) och har (nästan) inga som helst problem att vara på gymet 05.30.


Kl. 07 hade jag kört 70 min. på crosstrainern, duschat och börjat lassa in frukost! Kan inte ens minnas när det hände sist.?

Det märkligaste är ändå att kl 17 var jag fortfarande pigg trots en absolut fullspäckad jobbdag.


Sånt ska man förstås utnyttja för vem vet när det händer igen? Dessutom kommer jag tvingas till ännu några veckors uppehåll inom kort. Återkommer om varför… Så det blev en svettig timme på hojen med.?


Jag tror minsann jag vill vara jetlagad på det här viset för alltid! 

Kram från Ingmarie

Från sommarland till vinterland

Det är nästan lite festligt det här. Framförallt är det hisnande! För tänk här sitter jag helt plötsligt i Falun med minusgrader och snö. Jag som för mindre än två dygn sedan befann mig down under tusentals mil bort i över 25-gradig värme. Vad hände liksom??



Som sagt var inte konstigt om hjärnan blir förvirrad. Inte blev det väl bättre av att gymet var invaderat av ett gäng ryssar! Tur kroppen verkar veta vad den ska göra…


Kram från Ingmarie

Hej och hej då

Livet är fullt av hej och hej då. Båda kan vara bra och mindre bra. En del är sorgliga, slitsamma, ångestfulla och  tråkiga medan andra är roliga, lustfyllda, spännande och efterlängtade.

I dag har det varit allt av båda. Hjärtat är sorgset samtidigt som det är glädjefyllt. Låt mig förklara. I dag sa vi hej då till Bunbury. För denna gången i alla fall. Lika mycket som vi kommer sakna lilla Dorothy kommer vi sakna fina Amber. Dessa djur. Som alltid, alltid berör mig så djupt in i hjärtat och stjäl en plats i det för alltid.



Jag kommer sakna alla härliga människor jag träffat, cykla under en varm sol, ljudet från syrsorna och fåglarna, yoga ute i trädgården och kaffet från Erikssons kaffemaskin. SÅ gott!


Jag kommer sakna närheten till Koombana beach och  sim/vattenlöpnings-passen där.


Jag kommer sakna att kunna sitta ute och äta varenda måltid och jag kommer t.om sakna att sitta svettas på hojen i garaget. Jag såg därför till att göra det lite extra ordentligt i dag.?



Men allt har ett slut och jag är så himla glad och tacksam för dessa underbara veckor. Och allt är inte elände för vi har sagt hej till ett annat litet paradis. Mandurah. Det är inte utan att vi blivit blixtförälskade båda två. Hittills är allt the top of the top. Hade egentligen räckt med lägenheten vi hittat och utsikten från den.


Men här finns det mesta av det bästa. Som t.ex ett sprillans nytt Sportcenter! Med allt man kan tänka sig vilja ha och behöva. Jag är helt säker på att jag aldrig simmat i en så ny bassäng och hur fjantigt det än kan verka så var det så himla härligt! Varenda linje syntes till fullo och det fanns inte en endaste liten fläck på det vita kaklet. Magic!



Det här är förstås inte allt. There will be more!

Kram från Ingmarie

Värmelyx

Tänk att vara unge här. Vilken ynnest och lyx att ha simskola i havet under den värmande solen. Själv minns jag mest mina simskolesomrar på Flammabadet i Knäred som ett konstant huttrande men jag kan förstås minnas helt fel.?


Kanske därför det känns extra lyxigt att kunna simma flera kilometer i havet, i bikini dessutom, utan att helt frysa till is. Det är inte direkt bassängvarmt i havet men eftersom det är så varmt på land hinner inte ens jag börja skallra tänder.



Jag minns också när jag för många år sedan, vi bodde i Falun då, cyklade en jämrans massa mil. Om jag inte minns helt tokigt så var det för att fötterna krånglade en gång och baksida lår en annan. Två race blev det med. Det första i isande vindar, snöfall och minusgrader. Minns att jag virade plastpåsar runt cykelskorna i hopp om att hålla dem något sånär torra och åtminstone ljumna.( Funkade si så där. Fick mest en massa konstiga blickar…) Det andra var i mer svensk sommartemperatur. D.v.s inte särskilt svettigt.

Så no wonder det är megalyxigt att kunna cykla utan att ens fundera på om jag kommer frysa.Inte ens fastän snälla Mattias drog med mig i ottan innan solen värmt upp allt.


55 km före frukost tycker jag är ganska bra för en newbie för även om jag cyklat en hel del så är det många år sedan och jag har aldrig cyklat riktig racerhoj. Förutom i förrgår men en gång är som bekant ingen gång.

Mattias bjöd på ännu en härlig runda men bildbevisen är få så du får föreställa dig lummiga alléer, hästgårdar, hav, doft av gräs och solvarm asfalt. Är så otroligt tacksam att han orkade valla runt mig.



Som extra bonus denna fina dag har jag varit på ett av mina bästa yogapass ever. Kom in i ett fantastiskt flow och svetten rann ohämmat trots att det inte ens var en hot-class. Har jag sagt att jag älskar värme??


Kram från Ingmarie

Kanske det blir tre

Om jag bott här, eller i ett annat land med samma klimat, så hade jag garanterat varit en ”riktig” triathlet. En sån som satsar helhjärtat och verkligen lever triathlon. För livet är enklare när man slipper frysa. Särskilt sportlivet!

Nu har jag ju förvisso sagt miljarder gånger att triathlon inte är min grej med alla dess prylar. För att inte tala om de där (livsfarliga) cyklarna som väger mindre än ett pappersark och vars däck är smala som en blyertspenna. En sten, en punka, en bilist eller en grop och tiden på jorden kan vara över för denna gången.

Men livet är fullt av överraskningar och eftersom ett av mina motton är  face your fears Ingmarie så tog jag chansen när Mattias erbjöd sig att bjuda på en cykelrunda. Varken jag eller Anders hade cyklat på riktiga racercyklar innan plus att det är vänstertrafik, cyklarna inte var anpassade till oss och växelsystemet var helt otestat. Helt ärligt höll jag på att banga ur innan vi ens lämnat gårdsplanen men så tänkte jag att om jag vurpar så kanske jag får stanna i landet lite längre.?

Nu efteråt är jag obeskrivbart glad, tacksam, nöjd och stolt att jag inte fegade ur för vilken upplevelse och vilken runda! Vi trampade fram bland vingårdar, gigantiska hus, hästhagar, fårhagar, kohagar, lummiga träd, raksträckor och slingrande vägar. 




Någonstans under dessa timmar på sadeln, med ett brett leende på läpparna och svettdropparna rinnandes utmed kroppen, så kom den där tanken. Helt som från ingenstans. Tänk om jag skulle testa triathlon. Ingen sprint där det ska gå i racerfart från start utan kanske en halv Ironman. 70.3. I ett garanterat varmt race.

Jag var så exalterad efteråt att jag  fortsatte av bara farten med vattenlöpning och simning. Inte som ett riktigt Tri men bra nära!






Dock krävs det ju en del om det ska bli något. Framförallt pengar för ingenting inom Triathlon är billigt. Det är tokfyrt och det finns alltid någon mer ”livsnödvändig” pryl. Så mycket har jag fattat av mina Tri-kompisars snack… Men vem vet, det kanske finns någon som vill sponsra en dam i sina bästa år?? 

Kram från Ingmarie

Gott och blandat fredag

Jag är nog en av de mest lättroade jag vet. Ett nytt gym och jag är glad hela dagen.


Även om detta inte är särskilt fancy så är det trevligt och det funkade hur bra som helst för att svetta ner sig på och bli trött i kroppen av.




Förresten om du undrar över tejpbiten i nunan så är det för att jag vill skydda huden efter operationen. ?Borde kanske ha en på andra sidan också så det blir likt… 

Kul tycker jag med att det är att simma fastän man inte ser mycket mer än antingen kakel, sand eller ingenting alls. Det är känslan som är själva grejen. Flytet, lättheten, kraften och upplevelsen av att vara ett med ett stort kraftfullt naturelement. Simma OW är en av de bästa grejer jag lärt mig i livet. På riktigt! Och även om man inte kan snacka så mycket under tiden så är det extra skoj med sällskap. Mattias (det var hans familjs hus vi passade innan) lät mig hänga med på hans träning inför Busselton jettyswim. Åh vad jag hade velat vara med! Kanske nästa år! Det blev ett jättebra pass. Vi körde med våtdräkt dels för att öva på det och dels för att hur skönt det än är i vattnet så blir det lite för kallt efter 20 min. Och börjar jag frysa blir det ju liksom inte lika kul längre.




Avslutade denna träningsdag med ett skönt Vinyasapass. Verkligen lyxigt att bara placera sig på mattan, göra som läraren instruerar och inte tänka på något annat än att andas.???


Kram från Ingmarie

Den där ryggen…

Jag hade velat skriva att diskbråcksryggen är helt frisk, att det känns bra att kuta och att jag kan sova på mage utan smärta. Men det är alltså inte riktigt så. Diskbråck tar tid att läka och disken blir aldrig som den har varit oavsett. Ibland känns det helt ok och jag tror det vänt. I går kändes det ju t.ex ganska ok men i dag var det som att springa i gyttja, uppför i hård motvind. Ja du fattar. Då hjälper det inte ens att energin är på topp, solen skiner och rundan är fin. Men helt klart underlättar det…❤️





Egentligen är det bara löpningen som liksom inte funkar när det gäller träning. Var på gymet i dag igen (gratisveckan tog slut i dag så det gäller att passa på?) och det gick superduperbra. Vattenlöpa, simma, yoga och cykla funkar också så jag borde ju verkligen inte gnälla. Ändå kan jag inte låta bli att önska att jag kunde kuta för fullt. Konstig man är… Jag borde antagligen skämmas men jag gör faktiskt inte det.? Inte så mycket i alla fall… Löpning är trots allt en stor och viktig del av mitt liv. Kiropraktorn  jobbar på med mig och även om han inte ger mig löpförbud så säger han ju inte heller direkt att jag borde springa. Det känns inte helt enkelt för åsikterna om hur man bör behandla går isär har jag märkt.

”Problemen” är egentligen flera. Det går ju an att köra annan träning här där det är enkelt men jag vet vilken tid och kraft allt flängande till den där ”andra” träningen tar i 08a land. Jag känner också att jag inte är helt återhämtad efter den tuffa hösten med för mycket av det mesta plus Elviras död. Det behövs liksom inte så mycket för att jag ska tippa över på fel sida märker jag. Allt sitter i skallen på mig, det vet jag med,  men ibland orkar jag liksom inte med ens den vetskapen.

Ännu är vi dock här, i enkelhetens liv och land, och det är jag evigt tacksam över.



Kram från Ingmarie

Från ett till ett annat

Vi har flyttat. Inte så långt, vi är fortfarande i Bunbury, men adressen är en ny. 

Vi har fixat och donat mest hela dagen för att flytta från här.


Till här.

Jag kan tack och lov fortfarande hälsa på lilla Dorothy. Kommer sakna henne alldeles förskräckligt mycket. Lilla vännen… Vem ska vi nu hänga med i soffan, sussa med i sängen,  trängas med på stolen, förundras över och dö sötdöden av mest hela tiden?






Och vem ska nu kolla på mig så jag gör mina diskbråcks-övningar ordentligt och vem ska jag nu yoga med?



Fast kanske vi råkade få med henne i någon väska…? 


Vi är i alla fall inte djurlösa där vi är nu. I stället har vi sällskap av fina lilla Amber.❤️10 år och full av bus.




Intensiv dag men jag hann ändå med både cykelintervaller, havssim och en  solsiesta.



Dagarna kanske helt enkelt är längre här? Eller så är det bara så enkelt att jag får väldigt mycket mer energi av sol och värme än mörker och kyla.?

Kram från Ingmarie