Gym

Två pauser

Det är mycket möjligt att det går men jag klarar inte av att måla non-stop 8-10 timmar/dag. Att skapa tar kraft för mig och då behöver jag ta pauser och göra andra saker. Ibland bara gå ifrån en liten stund (typ ta något att dricka eller gå på toa) men ibland behöver jag längre. Träna är perfekt. I dag åkte jag hela vägen till PT-Rafael ute i skogen. Så himla roligt att få träffa hans familj av två och fyrbenta. Rafael är en av de största djurvänner jag vet (ja, han är vegan så det är inte bara snack) och har oräkneliga ”matbord” ute i naturen till de vilda djuren. Några är även på tomten.

Jag blev inte bara bjuden på fantastiskt god mat (vego-chili-con-carne) utan även ett rejält gemensamt pass i hans hemma-gym. För den som inte vet kan jag berätta att man behöver inte många kvadrat för att bli skit-trött. Katten Strumpan höll oss sällskap. Eller om det  var vi som höll henne sällskap. Man vet ju liksom aldrig med kisse-katter.

Andra pausen var nere i närmsta havs-viken. Ännu en makalöst vacker kväll. Jag börjar bli ruskigt bortskämd!

Snöat har det också gjort. Såklart. Riktigt rejält emellanåt Vem trodde väl att våren redan skulle vara här? Vi går i alla fall åt rätt håll (dvs mot varmare tider) så jag tror inte den kommer bli långvarig. Eller så riklig att det behöver snöplogas.

Kram från Ingmarie

 

 

Inspirerad

Det är mycket möjligt att jag är lätt-inspirerad men när jag snackade träning med Roger och Christer på festen i går blev jag så peppad och inspirerad att jag nu bestämt mig för att jag ska försöka få upp farten i den här 55+ kroppen.

Bästa sättet är förstås att springa fort och även om jag kör intervaller 1-2 gånger/vecka så är det aldrig på bana. Man ”måste” såklart inte göra det för att få fart på kroppen men efter många års erfarenhet så vet jag att det funkar på mig. Så det blev det i dag. På Norrtälje Ip:s fina bana. Den har jag kutat SM på för en himla massa år sedan. Det var på den tiden när man tyckte 40 på milen var lite kasst… Haha! Det var tider det! Hade jag vetat då vad jag vet nu så hade jag nog tänkt annorlunda och inte varit så förbenat kaxig och odödlig. Eller kanske det är det man ska? För att liksom inte oroa sig. Faktum är att jag i alla fall brukar påminna mig om det när jag känner mig lite deppig över de sakta men säkert sämre tiderna. Att en dag kommer jag tycka jag sprang fort då på 2020-talet. Och en dag kommer jag säkert önska jag kunde springa över huvudtaget oavsett fart…

Det var inget märkvärdigt pass. 12 x 200m. med 50 sek. vila men jösses vad det var jobbigt! Det var mycket pip i lungorna och mjölksyrestinna ben om jag säger så… För att inte tala om drägel! När det kommer då vet man att man har gett det man har.

Avslutade med nedjogg och 200 utfall, 20 grodhopp och 80 enbenshopp/ben. (Uppdelat på 4 ggr.) Grymt kul! Och även om jag är i usel form så är jag bra tränad. Min återhämtning är snabb så direkt efter körde jag en dryg timme på gymet också. Inget mespass där heller.

Att kunna sitta ute och äta en enkel men god liten lunch efteråt blev min ena belöning.

Den andra var denna.

Isen vid Lågarö har äntligen släppt och jag hoppas det dröjer tills det blir någon ny.

Kram från Ingmarie

 

Slutkörd men energifylld

Lustigt hur man kan vara helt slut samtidigt som energin sprudlar. Eller kanske det egentligen handlar om att jag redan längtar till i morgon men just nu orkar jag inte ens tänka tanken på att göra något mer än att skriva klart detta och sen masa mig i säng.

Kanske förklaringen till min megatrötthet finns i dagen. Den har varit fantastisk på alla sätt och vis!

Tidigt i morse sprang jag intervaller. 24 x 60-30. På grusväg utan ens en millimeter snö eller is. Solen, och för all del min ansträngning ,gjorde att jag blev så varm att jag fick ta av mig översta tröjan!

På eftermiddagen rev jag av en timme på gymet i stan.

Det finns ingen ”höftlyft-maskin” så uag fick köra denna i stället. Inte samma sak men bättre än inget.

Jag har fått en extremt mystisk ”skada” som jag inte ens vet när den uppstod. Någon gång i går kväll när jag inte gjorde något särskilt alls. Megaskumt! Hela vänster sida av min bröstkorg plus axel gör jätteont. Verkligen jätteont! Särskilt vid vridningar. Och djupandning. Tack och lov blir det i alla fall inte sämre vid träning. Tvärtom. Kan jag ha sträckt mig när jag vridit på målar-plattorna? Fast det borde jag väl märkt?

Mitt på dagen hade vi dagens andra meditation ute i skogen. Peppe ( och Inga) guidade. Underbart! 🙏🏻

Den första var i morse och den tredje var vid kvällens brasa under fullmånen.😍 Snacka om magi!

Sen har jag förstås målat.😁 Många timmar.

Har jag sagt att jag älskar att vara här?

Kram från Ingmarie

Energi-full

Efter över 9 timmars sömn, plus det faktum att jag är ledig och på ett av mina favvo-ställen, så kanske det inte är så konstigt att överskottsenergin har flödat extra mycket denna dag.

Rådmansö verkar förresten ha den här effekten på mig. Jag taggar liksom ner samtidigt som jag taggar upp.

Började med intervaller där jag verkligen sprang så hårt jag bara orkade. 6 x 5 min. med 1 min. vila.

Jag blev väldigt trött och hade omöjligtvis klarat en till i samma tempo. Men jag orkade jogga hela vägen hem i alla fall.

Bytte om och fick lite mat i magen innan jag drog in till ”stan”, dvs Norrtälje, för ett pass på Friskis. Det är ett riktigt bra gym och precis som Sats har de stenkoll på restriktionerna. T ex så måste alla som ska till gymet ta en klädnypa och är de slut så får man helt enkelt vänta tills det kommer en. Smart!

Blev ett riktigt bra pass som jag tror (och hoppas) kommer kännas i morgon. Tror faktiskt inte en enda kroppsdel fick vila!

En vän som bor här ute tipsade om ett vinterbad-ställe jag aldrig testat innan. Faktum är att jag inte testat det på sommaren heller. På sliriga kringelikrokvägar körde jag ut till Infjärden och hittade det direkt!

Hur mysigt som helst!

Fem minuter senare var jag nöjd. Hit ska jag absolut igen!

Imorgon kväll börjar första kursen på Skaparladan och det ska bli så otroligt roligt!

Kram från Ingmarie

 

Lurad av kroppen

Jag har sagt det många gånger förr men jag säger det igen. Man kan inte lita på kroppen. (Och jag kommer antagligen få det bekräftat många fler gånger.)

I morse kände jag mig vansinnigt seg och liksom låg. Hade mest lust att stanna kvar i sängen och sova tills det blev vår. Inbillade mig ett tag t o m att jag nog var sjuk. Att det nog vore bäst om jag bara chillade hela dagen med en bok i soffan.

Samtidigt så visste jag ju att jag inte var sjuk-sjuk. Om man nu inte räknar vinterdepp som en sjukdom vill säga… Jag tycker helt enkelt att vintern är förskräckligt seg, mörk, besvärlig och liksom tråkig. Då är det lätt hänt att man börjar tycka synd om sig själv och tänker att det spelar ingen roll vad man gör. Det är ju ändå tråkigt och modden ligger allt jämt kvar. Jag har ju mina knep, och jag försöker tänka att det snart blir ljust igen, men vissa dagar är det helt enkelt bara kämpigare att hålla ångan uppe.

Det var extremt motigt att ta sig ut och benen kändes som bly. Ändå fick jag för mig att jag skulle springa intervaller. (!) Dessutom på den där tråkiga rakan som just nu är ännu tråkigare för det mesta är smutsgrått.😱

Stegringsloppen innan var mest ett skämt. Ingen stuns alls i kroppen. (Där och då funderade jag på om jag ändå inte var lite sjuk…)
Men så bestämde jag mig för att ändå testa. Och jäklar! Plötsligt bara levde kroppen upp och jag drämde till med 24 x 60-30 i ganska bra fart.🥳

Sen var jag bara snabbt hemma för att svira om och åkte till gymet. Där levde jag rövare i över en timme och satte nytt Pb i den där höftlyften.💪🏻

Så jag är nog inte jättesjuk…🤪🤪🤪

Innan middagen traskade jag även ner till sjön för att fira att jag inte var sjuk 😄med ett dopp. Det blåste för mycket för att ljusen skulle brinna hela tiden men det var såklart jättefint och underbart ändå!😍

Brukar din kropp lura dig?

Kram från Ingmarie

Lite av varje

Jag fick ledigt i dag! Fördelen, och antagligen den enda, med mycket övertid.

Och vilken dag! I solen kändes det nästan som vår! Jo då, jag vet att det bara kändes så, men det går åtminstone åt rätt håll nu! Inte ens corona kan ändra på årstiderna. Stannade kvar ute en stund efter löpturen och bara njöt!

Det märks verkligen att det är ljusare för när jag kom ner till sjön var klockan över 17. Ändå blev det aldrig så mörkt att jag behövde använda pannlampan. En fantastisk kväll. Tyst och lugnt. Bara jag, månen och knäppandet från isen.

Tror det där gjorde extra gott just i dag för jag slet ganska duktigt på gymet. Mitt mål att klara 10 x 100 kg höftlyft är bra nära nu!

Plus en massa annat förstås. En timme går fort när man har roligt!

Kram från Ingmarie

 

Fredagsmys (igen)

Jag har tydligen lyckats lägga ett så bra schema att jag nu har flera dagars ledighet på rad! Hurra liksom! Sånt ska förstås firas och jag har börjat direkt!
En timmes löpning + en timme styrka. (Det är väl dessutom det som kallas balans?)

En hel del modd så bitvis blev det lite extra slitigt. Särskilt när jag även hade ryggan. Men fin runda genom skogen och Sickla till Södermalm.

Gymet är alltid skoj och absolut moddfritt! Nu är jag snart uppe i 100 kg på höftlyftet! Det ska gå!

Hann bara hem innan jag fick en fråga om jag ville hänga med och bada. Du vet nog redan svaret…

Bara en tunn ishinna på vakarna så det behövdes inte mycket jobb innan man kunde glida ner.

Så härligt! Sex minuter satt jag i och anledningen till att jag gick upp var mest för att det var kö…

Snudd på ofattbart att det är här jag simmar på sommaren!

Vi konstaterade alla att det är en himla tur vi har detta! Hur skulle vi annars orka och hålla deppigheten på avstånd? För det är bara att konstatera, kall/isbad har en otroligt positiv effekt på måendet både psykiskt och fysiskt. Här är en kort och enkel text om vad som händer i kroppen.

Sen att fingrarna kan få lite konstiga färger får man stå ut med. De blir snart normala igen!

Kram från Ingmarie

Makalösa dagar

Jag har nästan tappat räkningen på hur många soldagar vi haft nu. Kanske är det som kompensation på alla de dagar vi inte hade det i slutet av förra året.
Härligt är det i alla fall! Och nu när det är så kallt gillar t o m jag snön. Den lyser verkligen upp även sent på kvällen när jag lämnar jobbet. (Samtidigt försöker jag förtränga hur det kommer bli när allt ska bort…😱)

Jag njuter verkligen av ljuset! Vilken skillnad det gör på både energin och humöret. I alla fall för mig! Fick sällskap av Fredrik och Malin på löpturen i går. Härligt! På köpet fick jag lära mig en ny väg!

I dag sprang jag till gymet och enda biten som är skrot är sista delen på Södermalm. Is, is , is gömd under lager av lös modd. Att det får vara så är obegripligt. Borde inte det vara olagligt?😳

Men skogen är fin!

Att träna med PT innebär ständigt nya utmaningar, det är ju liksom lite det som är grejen, och nu är fokus explosivitet och tung styrka. Det där med explosivitet är inte min starkaste sida om jag säger så… Stackars Rafael har nog aldrig sett en långsammare dam (försöka) spänsthoppa. 🤪Å andra sidan finns det en oändlig utvecklingspotential! 😁

Och ja, jag tycker det superskoj!
Liksom jag tycker det är superhärligt att kallbada/simma. Egentligen är det nog hela proceduren. Koka te, bylta på sig, promenera ner till sjön, hacka hål i isen som i dag, sitta där i vaken (4-5-6 minuter beroende på vad känslan är) och sen ta på sig och dricka det där teet i tystnaden och lugnet. Enda som hände var att en skidåkare gled förbi. För övrigt var det bara jag där. Så fridfullt, vackert och stillsamt.❤️

Jag är verkligen lycklig när jag gör det! Så där så det bubblar i bröstet. Under de där stunderna har jag verkligen noll bekymmer i världen och kan inte ens stava till varken stress, oro eller planering. Måste vara en av de bästa återhämtningsmetoder ever!😍🙏🏻

 

Urspårat inlägg om motivation

Jag har förstått att många har (ovanligt) svårt med motivationen just nu. Inte bara när det gäller träning utan även rent allmänt.

Personligen tror jag alla dessa restriktioner, begränsningar och nedstängningar, medias skrämseltaktik och ovissheten påverkar oss mer än vi tror. Frågar man mig tycker jag det är vansinnigt och ett fruktansvärt experiment på mänskligheten. Särskilt när det nu flera gånger har visat sig inte hjälpa med lockdown. Ett virus är ett virus och det gör som det vill. Jag lyssnade på en bra video om ”den globala självskadeepedemin”. Mycket intressant och tänkvärd! Frågan är om det ens är en pandemi…

Jag läser och lyssnar förresten på mycket nu och förfäras över det hårda klimatet ”där ute”. Minsta lilla att man är skeptisk till vaccinet så är man en foliehatt, vaccin-motståndare, osolidarisk och ska inte varken få resa eller få sjukvård. Under senaste året har jag och mina kollegor hyllats och kallats hjältar men nu är vi som inte vill ta vaccinet inte värda ett rutten lingon. En del tycker t o m att vi inte ska få jobba.
Hur kunde det bli så?
Många verkar helt ha missat att man kan både smitta och smittas trots vaccinet, att det kan ge svåra allergiska reaktioner (jag har flera kollegor som blivit så sjuka att det inte får ta spruta nr 2), att vi inte vet hur länge ett ev skydd varar (man tror ca 6 månader) och att vi inte har en aning om långtidseffekterna. Dessutom har viruset redan muterat en massa gånger och även om man tror vaccinet är verksamt mot en del av dem så vet man inte.
Det här är dessutom en helt ny metod som aldrig använts som läkemedel förut. Inrapporterade biverkningar har redan blivit tusentals och flera har dött kort tid efter att de fått det.

Jag kan diskutera det här i en halv evighet men nu var det inte det jag skulle skriva om egentligen utan om motivation!

Ha ha! Snacka om att spåra ur…

Motivation är inget som bara kommer, i alla fall inte hos mig, utan den måste skapas. En av alla saker jag gör för att hålla motivationen uppe är att träna med PT-Rafael. Jag blir alltid glad, pigg, peppad och motiverad efter ett pass med honom. Träningsvärken får jag på köpet.

Hur skapar du motivation?

Kram från Ingmarie

Vissa dagar…

Vojne-vojne vilken dag. Nog för att vi jobbar hårt men vissa dagar är liksom värre och galnare än andra. Tur jag sov bra i natt. Och tur jag fick gå hem även om det var en bra stund efter det egentliga arbets-slutet…

Och tur jag var på gymet i förmiddags och fick mycket energi!

Jag tänker att styrka och rörlighet hänger ihop så förutom min dagliga lilla morgon-yoga och en del ”rena” yoga-pass så ser jag alltid till att få med lite av den varan i slutet på varje gym-pass. Nu är och betyder ju yoga väldigt mycket mer än bara smidighet och rörlighet, men det kan vara en bra metod för att inte stelna till. Varken i kropp eller knopp faktiskt.

Hur övar du rörlighet?

Kram från Ingmarie