Gym

PB!

Jag sov över nio timmar i natt så jag var nog lite trött efter helgens ”äventyr”. Men sömn är som bekant guld så i dag har jag varit desto piggare.

Pb på höftlyft har bl.a avklarats! 100 kilo. 22 gånger. (Med vila mellan förstås.) Det trodde jag aldrig när PT-Rafael ”introducerade” mig första gången till den där mackapären. Då tyckte jag 60 var omänskligt jobbigt. Nu är det uppvärmningsvikt. Haha. Som det kan bli va? Nu är målet att klara 10 på raken utan vila.

En liten löptur blev det också. Med oslitna skor. Jösses vilken skillnad! Som att ha studsbollar på fötterna!

Jag träffade också en kär vän som jag inte träffat på länge. Så roligt! Hon var dock inte så sugen på att bada. Denna gången ska jag väl tillägga. Det är bara en tidsfråga innan hon hakar på.

Pga schemabyte så har jag plötsligt en massa lediga dagar framför mig. Om inget oförutsett händer vill säga. Det kan ju svänga snabbt i min bransch som du vet…

Kram från Ingmarie

 

Dubbelnöje

Springa till gymet och direkt träna där är verkligen ett dubbelnöje. Jag menar, två roliga saker efter varandra!

Som alltid försvann en timme på nolltid där inne. Det är på något vis lika märkligt varje gång!

Isbad är förvisso bara en grej men det är ett ganska långt nöje om man ser på det tidsmässigt. Inte själva badandet, just nu är jag ”bara” i 5- 6 minuter per gång, utan det är hela själva proceduren med att koka te, klä på sig allt, ta sig till sjön, ta av sig allt, vara i vattnet, ta på sig allt igen, dricka te och sen ta sig hem igen och ta av sig allt. Det tar sin lilla tid och jag älskar verkligen varje sekund!

Det är fortfarande is på hela Söderbysjön utom i en liten hörna där isvakarna var innan. Så himla perfekt!

Dubbla termometrar och de verkade vara synkade

Tänk ändå att dessa förhållandevis enkla saker kan göra en så glad! Och tacksam. Det behövs verkligen inte mycket. I alla fall inte för mig. I dag är jag också glad över flera givande samtal med vänner, över solen som visade sig en kort stund, över att snön som yrde några minuter försvann lika fort som den kom och såklart över att jag är frisk. Jag är också glad över att jag sålt ännu en tavla. Inte för att det är ett ändamål med mitt målande utan mer för att den gjort någon glad. (Har även uppdaterat min sida lite.)

Vad gör dig glad?

Kram från Ingmarie

Den snabba timmen

PT-måndag och många nya utmaningar! Så galet skoj! En timme med Rafael är bland de snabbaste timmar jag vet. De liksom bara försvinner. Bl.a gjorde jag marklyft med bara vikter på ena sidan. Inte så enkelt som det kan verka! Om du nu tror det alltså…

Och nytt Pb i den där höftlyft-mackapären!

Jag tror jag kommer ha träningsvärk i morgon. Vad tror du?

Kram från Ingmarie

Posted in:

När det är skönt att ha valt inne

Värsta snösmåspiksregn-ovädret har dragit in över 08a land i dag, och säkert många andra ställen också, och jag var minsann tacksam både över att jag skulle jobba och gyma inne. (Jag hade förresten inte kunnat kuta ute hur gärna jag än hade velat för benet/ryggen strejkar…)

Gyma gick dock hur bra som helst. T o m denna rumpbaksidalår-mackapär. Fast jag märkte att jag inte kört den på några veckor…

I morgon röstar jag för både snöfritt och smärtfri rygg.

Kram från Ingmarie

Passar på

Ett (soligt) sprada-pass, ett gympass och ett (mega-svettigt) Indoor-runningpass. ( Det sista var oplanerat men det behövdes akut hjälp och jag är ju inte den som tackar nej till såna jobb.🤪) Fortsätter veckan så här blir den grym!


Fast det vet jag redan nu att den inte gör så det gäller att passa på när man kan! Eller hur?

Kram från Ingmarie 

Två pauser

Det är mycket möjligt att det går men jag klarar inte av att måla non-stop 8-10 timmar/dag. Att skapa tar kraft för mig och då behöver jag ta pauser och göra andra saker. Ibland bara gå ifrån en liten stund (typ ta något att dricka eller gå på toa) men ibland behöver jag längre. Träna är perfekt. I dag åkte jag hela vägen till PT-Rafael ute i skogen. Så himla roligt att få träffa hans familj av två och fyrbenta. Rafael är en av de största djurvänner jag vet (ja, han är vegan så det är inte bara snack) och har oräkneliga ”matbord” ute i naturen till de vilda djuren. Några är även på tomten.

Jag blev inte bara bjuden på fantastiskt god mat (vego-chili-con-carne) utan även ett rejält gemensamt pass i hans hemma-gym. För den som inte vet kan jag berätta att man behöver inte många kvadrat för att bli skit-trött. Katten Strumpan höll oss sällskap. Eller om det  var vi som höll henne sällskap. Man vet ju liksom aldrig med kisse-katter.

Andra pausen var nere i närmsta havs-viken. Ännu en makalöst vacker kväll. Jag börjar bli ruskigt bortskämd!

Snöat har det också gjort. Såklart. Riktigt rejält emellanåt Vem trodde väl att våren redan skulle vara här? Vi går i alla fall åt rätt håll (dvs mot varmare tider) så jag tror inte den kommer bli långvarig. Eller så riklig att det behöver snöplogas.

Kram från Ingmarie

 

 

Inspirerad

Det är mycket möjligt att jag är lätt-inspirerad men när jag snackade träning med Roger och Christer på festen i går blev jag så peppad och inspirerad att jag nu bestämt mig för att jag ska försöka få upp farten i den här 55+ kroppen.

Bästa sättet är förstås att springa fort och även om jag kör intervaller 1-2 gånger/vecka så är det aldrig på bana. Man ”måste” såklart inte göra det för att få fart på kroppen men efter många års erfarenhet så vet jag att det funkar på mig. Så det blev det i dag. På Norrtälje Ip:s fina bana. Den har jag kutat SM på för en himla massa år sedan. Det var på den tiden när man tyckte 40 på milen var lite kasst… Haha! Det var tider det! Hade jag vetat då vad jag vet nu så hade jag nog tänkt annorlunda och inte varit så förbenat kaxig och odödlig. Eller kanske det är det man ska? För att liksom inte oroa sig. Faktum är att jag i alla fall brukar påminna mig om det när jag känner mig lite deppig över de sakta men säkert sämre tiderna. Att en dag kommer jag tycka jag sprang fort då på 2020-talet. Och en dag kommer jag säkert önska jag kunde springa över huvudtaget oavsett fart…

Det var inget märkvärdigt pass. 12 x 200m. med 50 sek. vila men jösses vad det var jobbigt! Det var mycket pip i lungorna och mjölksyrestinna ben om jag säger så… För att inte tala om drägel! När det kommer då vet man att man har gett det man har.

Avslutade med nedjogg och 200 utfall, 20 grodhopp och 80 enbenshopp/ben. (Uppdelat på 4 ggr.) Grymt kul! Och även om jag är i usel form så är jag bra tränad. Min återhämtning är snabb så direkt efter körde jag en dryg timme på gymet också. Inget mespass där heller.

Att kunna sitta ute och äta en enkel men god liten lunch efteråt blev min ena belöning.

Den andra var denna.

Isen vid Lågarö har äntligen släppt och jag hoppas det dröjer tills det blir någon ny.

Kram från Ingmarie

 

Slutkörd men energifylld

Lustigt hur man kan vara helt slut samtidigt som energin sprudlar. Eller kanske det egentligen handlar om att jag redan längtar till i morgon men just nu orkar jag inte ens tänka tanken på att göra något mer än att skriva klart detta och sen masa mig i säng.

Kanske förklaringen till min megatrötthet finns i dagen. Den har varit fantastisk på alla sätt och vis!

Tidigt i morse sprang jag intervaller. 24 x 60-30. På grusväg utan ens en millimeter snö eller is. Solen, och för all del min ansträngning ,gjorde att jag blev så varm att jag fick ta av mig översta tröjan!

På eftermiddagen rev jag av en timme på gymet i stan.

Det finns ingen ”höftlyft-maskin” så uag fick köra denna i stället. Inte samma sak men bättre än inget.

Jag har fått en extremt mystisk ”skada” som jag inte ens vet när den uppstod. Någon gång i går kväll när jag inte gjorde något särskilt alls. Megaskumt! Hela vänster sida av min bröstkorg plus axel gör jätteont. Verkligen jätteont! Särskilt vid vridningar. Och djupandning. Tack och lov blir det i alla fall inte sämre vid träning. Tvärtom. Kan jag ha sträckt mig när jag vridit på målar-plattorna? Fast det borde jag väl märkt?

Mitt på dagen hade vi dagens andra meditation ute i skogen. Peppe ( och Inga) guidade. Underbart! 🙏🏻

Den första var i morse och den tredje var vid kvällens brasa under fullmånen.😍 Snacka om magi!

Sen har jag förstås målat.😁 Många timmar.

Har jag sagt att jag älskar att vara här?

Kram från Ingmarie

Energi-full

Efter över 9 timmars sömn, plus det faktum att jag är ledig och på ett av mina favvo-ställen, så kanske det inte är så konstigt att överskottsenergin har flödat extra mycket denna dag.

Rådmansö verkar förresten ha den här effekten på mig. Jag taggar liksom ner samtidigt som jag taggar upp.

Började med intervaller där jag verkligen sprang så hårt jag bara orkade. 6 x 5 min. med 1 min. vila.

Jag blev väldigt trött och hade omöjligtvis klarat en till i samma tempo. Men jag orkade jogga hela vägen hem i alla fall.

Bytte om och fick lite mat i magen innan jag drog in till ”stan”, dvs Norrtälje, för ett pass på Friskis. Det är ett riktigt bra gym och precis som Sats har de stenkoll på restriktionerna. T ex så måste alla som ska till gymet ta en klädnypa och är de slut så får man helt enkelt vänta tills det kommer en. Smart!

Blev ett riktigt bra pass som jag tror (och hoppas) kommer kännas i morgon. Tror faktiskt inte en enda kroppsdel fick vila!

En vän som bor här ute tipsade om ett vinterbad-ställe jag aldrig testat innan. Faktum är att jag inte testat det på sommaren heller. På sliriga kringelikrokvägar körde jag ut till Infjärden och hittade det direkt!

Hur mysigt som helst!

Fem minuter senare var jag nöjd. Hit ska jag absolut igen!

Imorgon kväll börjar första kursen på Skaparladan och det ska bli så otroligt roligt!

Kram från Ingmarie

 

Lurad av kroppen

Jag har sagt det många gånger förr men jag säger det igen. Man kan inte lita på kroppen. (Och jag kommer antagligen få det bekräftat många fler gånger.)

I morse kände jag mig vansinnigt seg och liksom låg. Hade mest lust att stanna kvar i sängen och sova tills det blev vår. Inbillade mig ett tag t o m att jag nog var sjuk. Att det nog vore bäst om jag bara chillade hela dagen med en bok i soffan.

Samtidigt så visste jag ju att jag inte var sjuk-sjuk. Om man nu inte räknar vinterdepp som en sjukdom vill säga… Jag tycker helt enkelt att vintern är förskräckligt seg, mörk, besvärlig och liksom tråkig. Då är det lätt hänt att man börjar tycka synd om sig själv och tänker att det spelar ingen roll vad man gör. Det är ju ändå tråkigt och modden ligger allt jämt kvar. Jag har ju mina knep, och jag försöker tänka att det snart blir ljust igen, men vissa dagar är det helt enkelt bara kämpigare att hålla ångan uppe.

Det var extremt motigt att ta sig ut och benen kändes som bly. Ändå fick jag för mig att jag skulle springa intervaller. (!) Dessutom på den där tråkiga rakan som just nu är ännu tråkigare för det mesta är smutsgrått.😱

Stegringsloppen innan var mest ett skämt. Ingen stuns alls i kroppen. (Där och då funderade jag på om jag ändå inte var lite sjuk…)
Men så bestämde jag mig för att ändå testa. Och jäklar! Plötsligt bara levde kroppen upp och jag drämde till med 24 x 60-30 i ganska bra fart.🥳

Sen var jag bara snabbt hemma för att svira om och åkte till gymet. Där levde jag rövare i över en timme och satte nytt Pb i den där höftlyften.💪🏻

Så jag är nog inte jättesjuk…🤪🤪🤪

Innan middagen traskade jag även ner till sjön för att fira att jag inte var sjuk 😄med ett dopp. Det blåste för mycket för att ljusen skulle brinna hela tiden men det var såklart jättefint och underbart ändå!😍

Brukar din kropp lura dig?

Kram från Ingmarie