När det äntligen sker
Det är onekligen lite läskigt att trots att man bor i samma stad så kan det gå flera evigheter innan man får möjlighet att ses trots oräkneliga tappra försök. Anledningen är helt enkelt (oftast) att man har helt olika livspussel och att man bor i varsin ände av stan.
Men skam den som ger sig för förr eller senare får man till det. 😀
Jag och Inger har försökt sen i höstas (ja det är hemskt!) men i dag blev det äntligen! På köpet fick jag träffa sötaste Elias för första gången.😍
Vi hade vansinnigt mycket att prata om och även fast vi inte hann med allt så är vi åtminstone lite mer i fas. Nästa gång vi ses kanske isen hunnit smälta men ännu är den kvar!
Efter gårdagens svettfest nöjde jag mig med ett simpass i dag. Kändes bra och var lite så där ”lagom” jobbigt. Det är möjligt att ”mellanmjölkspass” är meningslösa men de är ganska härliga!
Bästa var ändå att det var gott om plats. Och bastun efteråt såklart!
Kram från Ingmarie