Så mycket vi inte vet

Det är nog både bra och dåligt att man inte vet, eller ens kan ana, hur livet ska bli. I dag för exakt 30 år sedan förändrades mitt liv på det mest tragiska och drastiska sätt. Aldrig hade jag kunnat ana att sorg kunde göra så ofattbart ont. Eller att den aldrig går över. Den bara ändrar form.

10 år senare träffade jag mannen med stort M som jag ännu efter snart 20 år avgudar, beundrar och älskar mer än någon annan. Vem trodde väl det?

Inte kunde jag heller ana att jag skulle hitta detta lilla paradis när vi 2017 spontanhyrde en stuga där jag får skapa, vara precis hur jag vill och göra precis vad jag vill.

Vilken grej livet är alltså! Och jag tror fortfarande inte det bästa har hänt ännu. Vad tror du?

Kram från Ingmarie

Stanna tiden

Du vet den där känslan när man mår och har det så där bra att man bara vill stanna tiden. När man måste nypa sig i armen för att fatta att man inte drömmer. Så har jag det nu. Faktum är att 100% av alla gånger jag varit här på Rådmansö, och i Skaparladan, så har jag känt det så. Det är ju inte utan att jag funderar på om det hade varit möjligt att ha det så alltid… Hade jag upplevt samma lycka om jag bott här och haft närheten till allt som finns alltid eller hade ”magin” försvunnit” då?
Vem vet? Just nu spelar det ingen roll för just nu är jag ju mitt upp i det!
Den första kursen tog förvisso slut i dag men om bara två dagar börjar en ny likadan. ”Målardagar med extra stor ateljéplats”.

Denna helgen har jag målat och skapat både inomhus och utomhus. Vi fick tips på en grej jag aldrig testat förut och det var så himla roligt!

Jag har målat litet och stort med varierande resultat men för mig spelar det ingen roll. Det är själva görandet och skapandet som är själva grejen.

Det har verkligen varit fantastiska dagar både för att springa och sprada/bada. Jag har t o m ätit lunch ute!


I går blev det löpning på en av mina fina rundor här på morgonen och lite sim i Infjärden på eftermiddagen.

I dag blev det en annan löprunda och sprada i fina, fina Djupsjön.

Efter vi hade slutat i dag åkte jag in till Norrtälje och gymade.

När jag var nästan hemma igen kunde jag inte låta bli att åka till vattnet. Och vilket tur att jag inte avstod det för jösses alltså!

När är du så där lycklig att du vill stanna tiden?

Kram från Ingmarie

 

Lång(mån)dag

Vissa dagar känns längre andra fastän de såklart inte är längre. Tror jag för vem vet? Det kanske finns någon som styr all världens klockor så de vissa dagar går långsammare. Eller snabbare. För visst undrar man lite ibland?

Min dag har varit lång för den började tidigt och är inte slut ännu.
Måndagar är ju simträning med TS och fastän vi inte hade någon coach i dag så hade vi program. Vi var inte så många där, två för att vara exakt, men är man disciplinerad så är man och kommer även om läraren inte är där. (Jo, jag är det. På gott och ont antar jag.) Just den timmen gick rasande fort! Märkligt…

Jobbet har väl också egentligen gått ganska fort men det blev lite extra många timmar att gå och stå. Jag satt dock när jag åt. Och en liten stund på tuben hem. Då är mina ben trötta!

Och vad tror du? Är hösten här nu? Det känns lite så i luften.

Tur jag har en massa skoj att se fram emot denna höst och att jag ska till solen snart igen!

 

Kram från Ingmarie

Måndagslycka

En del människor avskyr av någon anledning måndagar och det är ju väldigt sorgligt. Det är sorgligt oavsett vilken dag man avskyr förstås för det innebär ju att man avskyr delar av sitt liv.

Själv har jag inga sådana dagar, men självklart kan dagar vara olika roliga och bra men det har ju liksom inte med själva namnet på dagen att göra. Eller hur?
Min måndag har varit ljuvlig trots att jag steg upp i snorottan. Nej, jag är ingen fan av att gå upp så tidigt men ibland ”måste” man om man ska få vara med om roliga saker.

Simpasset med TS gick jättebra och var så där roligt att timmen bara försvann. Fattar inte riktigt vad som hände.

I dag var det coach Tomas som höll i passet och här är några av oss som var med

Senare på dagen, efter en del skrivjobb, sprang jag till Sats i Sjöstaden och tröttade ut musklerna lite (mer).

Typiskt kul och bra (mån)dag alltså. Så som det ska vara om du frågar mig. Hur har din måndag varit?

Kram från Ingmarie

Boostad

Från början var vi två, sen tre och nu fyra. Fyra quinnor med olika bakgrund, olika åldrar och olika liv men ändå med många gemensamma nämnare. Exempelvis rätten till våra kroppar och våra liv. Något som borde vara en självklarhet men som tyvärr inte är det. I kväll har vi träffats för att kunna diskutera, fråga, skratta och fundera tillsammans över livets både stora och små ämnen. Inga ämnen är tabu, inga frågor är dumma och man kan säga precis vad som helst utan att riskera kallas korkad, foliehatt, militant feminist, fanatiker eller konspirationsteoretiker.

Dessutom firade vi Petra (till höger) lite extra för hon fyllde år!

Chutney är ett säkert kort om man vill bli mätt. Testade att ta två olika rätter och det var hellyckat. Så gott!

Bara vego (såklart)

I morse träffade jag en annan härlig kvinna., min vän Lisa, för en timmes vattenlöpning. Underbart! Alldeles för längesedan sist men så där är ju livet. Allt går i perioder och det viktigaste är väl att se till att hålla kontakten tänker jag.

En man har jag hängt med också. (Förutom Anders vill säga. )

PT-Rafael!

Den bästa av de bästa och utan honom hade (tränings)livet varit mycket, mycket både tristare och svagare.

Avrundade med att hålla mitt vanliga Indoor-runningpass så nu är jag verkligen full-boostad av lycko-hormoner!

Kram från Ingmarie

Valde annat

I dag har Ö till Ö, dvs VM i swimrum, gått av stapeln och jag har inte ens kollat live-sändningen. Eller jo, lite, men inte alls så mycket som jag brukar eller hade velat. Tanken var t o m att jag skulle åkt ut till Ornö och hejat men eftersom man inte kan göra precis allt här i livet, åtminstone inte samtidigt, så blev det inte så. Och det har gått bra det också! Alla de som tagit sig dit och gått i mål är hjältar! En gång hoppas jag vara med på festen ”på riktigt”. Jag har haft två chanser så kanske tredje gången gillt…

Men just i dag harjag helt enkelt prioriterat annat.

Bl.a håller jag på med ett skrivjobb. Jättekul men det hänger liksom över mig och är det en deadline så är det. Eftersom jag är typ världsbäst på att skjuta upp sånt till sista minut så tänkte jag göra tvärtom nu och vara klar i god tid.

Sen vill jag ju helst träna (och tävla) själv. Tycker det är mycket roligare än att se på när andra gör det!

Ett bra simpass med egen bana åtminstone halva tiden.

Och ett bra gympass med extra allt. Så himla skönt att liksom ha tid och inte behöva stressa iväg efteråt.

Dessutom behövde jag lite sovmorgon plus att jag ju vill hänga med denna lilla hårboll.

Kram från Ingmarie

 

Jobbhelg

Jag har kollat bilder och läst rapporter från jag vet inte hur många löpar-och swimruntävlingar denna helg och önskat att jag hade varit med på något. Men jag har jobbat så det har varit omöjligt.

Så är det ibland och jag är ändå glad över att få ta del av alla som är glada.🥳🤩

Det har i alla fall blivit två fina sprador! Olika löprundor men samma härliga sjö. Och ja, det har allt känt lite i benen sen i fredags men de har märkligt nog ändå varit pigga.

Och jag har nog en av de coolaste jobb-vyerna man kan få! Inte för att vi precis hinner stå och njuta av den men ändå, den är ju fin!

Kram från Ingmarie

Lamptid

Nu kommer den. Hösten. Och som alltid är jag inte alls redo. Som vanligt känns det som om sommaren bara börjat och jag har mest jobbat hela tiden. Så är det såklart inte men den är kort. Och jag har jobbat när den var som mest intensiv. Men, men nu är det i alla fall lampor som gäller när jag tar mig hemåt efter kvällspassen.

Det var i alla fall ett skönt sol-pass i förmiddags. Inget märkvärdigt, distans i skogen bara, och ett sånt jag hade kunnat glömma innan kvällen var slut om det inte vore för att jag fick trevligt cykel-sällskap nästan hela rundan! Och för chillet efteråt.

Är du redo för hösten?

Kram från Ingmarie

Simsafari med Team Snabbare

Några gånger varje (ute)säsong ordnar Team Snabbare ett event som de kallar ”Simsafari”. I praktiken är det som en swimrun med fokus på mycket sim, sammanhållning, äventyr och gemenskap. Just denna som var i dag gick från Hellas och Källtorpssjön genom Sandasjön, Strålsjön, Ulvsjön, Ältasjön, Flaten och slutligen Drevviken. Vi var 19 personer som gav oss iväg tidigt i morse på detta äventyr som började med ca 1 km simning direkt.

Jag hade av någon anledning sovit kasst men simningen gick bra. Tills jag kom upp på land. Då började jag frysa och hade svårt för att både få upp värmen och farten. 🥶 Och hålla balansen eftersom även skallen påverkas. Ingen bra början precis…😱
Det var nästan så jag funderade på att hoppa av redan där men mina grejer var inlåsta i en bil så det var bara att fortsätta och försöka härda ut. För att få en litern chans att tina upp så hoppade jag helt den andra simningen och sprang i stället liksom jag kortade av två andra. Den här turen har jag gjort flera gånger innan och den är verkligen varierande och oerhört vacker. Gänget var fantastiskt och alla väntade på alla.😍

Ungefär halvvägs var det swimrun-fika hemma hos Caroline och hennes familj. Gissa om vi kände oss varmt välkomna!🥰

Gegga-avsköljning

Vilande safer-swimmers. De är bra både för att synas, att ”hänga” på och för att förvara grejer som ex torra kläder.

 

Hela gänget!

 

Jag och Petra

 

Och jag och Veronica

Målet var hemma hos coach Ulf där vi bjöds på mer godsaker innan tillbakafärd (med bil) till Hellas.

Någon värme fick jag aldrig upp men jag är oerhört glad och tacksam över att jag inte ”gav upp”. Det är liksom inte att jag tycker det är ”kallt” och fryser om händer och fötter utan det börjar inifrån och påverkar verkligen hela min kropp. Detta är något som börjat detta året och är en helt ny känsla för mig. Bryter jag inte innan det gått för långt så funkar ingenting förrän jag kommer in i värmen igen så med facit i hand gjorde jag helt rätt men just då kände jag mig ganska ”klen”…🥺
Men så är det ibland. Liksom livet i både stort och smått. Vissa dagar är man odödlig. Vissa är man väldigt dödlig. Jag var egentligen inte varken eller i dag. Men en sak är säker, man ångrar aldrig att man hängt med Team Snabbare och alla de härliga som är med där! 🙏🏻🥳❤️ Nästan fyra timmars äventyr (+ fikapauser) är ju verkligen inget man vill vara utan även om man är en fryslort.🤩

Och jag hade i alla fall garanterat den allra minsta ombytes-handduken.🤪😄

Kram från Ingmarie

(Fotona är tagna av mig, Petra, Rebecca, Veronica och Ulf)

Det finns alltid ett slut

I dag var sista dagen på min lilla resa och därmed min sista löptur i hemstaden för denna gången. Men det var inte sista-sista för jag kommer ju alltid tillbaka. Staden drar. Liksom havet.

Det var dock sista gången jag sprang i dessa skor. Vi har haft väldigt mycket skoj ihop men nu är de slutkörda.

Några dagar ledigt till innan plikten kallar och de ska jag spendera m-y-c-k-e-t väl.

Kram från Ingmarie