Livet

Bästkustens (enda) baksida och en massa mys

Det finns en nackdel med bästkusten och det är att det kan regna och blåsa mer och bättre än (nästan) någon annanstans. Föär tro mig, det kan verkligen blåsa och regna från precis alla håll och kanter! I dag var inget undantag och i morgon ska visst regn- och blåsguden, eller vad hen nu kan heta, vara i sitt esse. (Men torsdag har hen ledigt!)

Nåja. Det är som det är och hur mycket det än smattrar mot fönster-rutorna så vill jag ut. I dag var jag dessutom intervall-sugen och sånt ska man ta till vara på. Galgberget är ett ganska säkert kort när det regnar och blåser från precis alla håll och kanter så det var dit jag sprang. Planen var 2-minutare och det blev det. Bland annat. Närmare bestämt 12 st + 10 st 60-30 sek. och 10 x30-30 sek + hopp&skutt i backe. När jag väl sladdade in på gatan där jag bor just nu gick benen knappt i styrfart. Jag var jättenöjd och dessutom hade det slutat regna!

Några timmar senare mötte jag upp lillebror Daniel på tåget från Göteborg. Så himla mysigt att ses igen! Alltid en massa att babbla om och självklart blev det ett gympass också. SATS Halmstad är utan tvekan ett av mina favvogym. Trevligt, inspirerande, bra grejer gott om plats och bra läge. Så där blev jag ännu lite tröttare inte bara i benen. Men det är ju liksom meningen.

Hela dagen avrundades hemma hos mamma och Ulf tillsammans  med även Markus och tjejerna. Så nu är jag inte bara ruskigt mätt och trött i kroppen utan även väldigt glad och tacksam. Det är en ynnest att få vara en del av denna underbara och fantastiska familj.

Kram från Ingmarie

Avslut, paus och en omstart

I går kväll jobbade jag mitt sista pass på SÖS för en ganska lång tid framöver. Jag vet inte ens om jag kommer gå tillbaka. Ett par månader framöver ska jag ta mig en rejäl funderare och verkligen känna efter. En del av mig vill vara kvar för jag trivs ju med  både jobbet som sådant och med mina kollegor. Samtidigt vet jag ju att det sliter oerhört på mig, lönen är förhållandevis kass och chansen att det ska bli bättre på någon front är nog tyvärr minimal. Stockholms läns landsting är kört i botten mycket ”tack vare” skrytbygge, svågerpolitik, dumsnålhet och en usel (höger)styrning. Fruktansvärt tråkigt men sant.

Jag har en hel del planer jag klurar på för en förändring kommer det att bli, jag vet bara inte riktigt hur, men först ska jag på två resor. En kort och en lång. Den korta har förresten redan börjat. Sen i eftermiddags är jag hemma i Halmstad och har hunnit med både mamma-mys, bassäng-sim/vattenlöpning och kvällsmys hemma hos Sara. Det sistnämnda var även inklusive galet god (vego)mat och fler härliga människor som kom för att babbla en stund.

Så det har varit en jättehärlig ”paus och omstarts-dag”! En dag som för övrigt började här.

Jag cyklade ner direkt på morgonen och det var precis lika vackert, rofyllt och magiskt som jag hoppats och önskat. Det var en tunn is-hinna några meter vid kanten men den gick lätt att gå igenom. Sen var det liksom en liten bassäng innan nästa isdel tog vid där jag kunde simma fram och tillbaka.

 

Jag vet att en del tycker det här är konstigt att just jag gillar, särskilt med tanke att jag älskar sol och värme, men det här är något annat än ”vanligt” frysande. Jag vågar t.o.m påstå att jag vet för jag har ju faktiskt provat båda varianterna.

Kram från Ingmarie

 

Lyxdag!

Att ha en hel dag utan en enda tid att passa är megalyx för de flesta och absolut för mig! Målet är att ha åtminstone en sån dag/vecka men det lyckas jag väl si så där med… Alltid är det liksom något även om man s.a.s är arbetsbefriad.

Men i dag hände det!
Precis hela dagen har varit klockfri!
Och jag har både njutit och utnyttjat det till max.

Löpturen blev lugn men ganska lång. Den där solen har visat sig i princip hela dagen så hur skulle jag kunna hålla mig inne? Dessutom i princip helt vindstilla vilket var ”tur” för temperaturen var runt nollan.

Jag sprang bland annat runt både Ältasjön, Drevviken, Källstorpssjön och Flaten men hur vackert och stilla det än var lyckades jag hålla mig från att hoppa i.

Men när jag passerade Söderbysjön var det kört.

Det var så pass kallt att isen låg bara 15-20 meter ut men det räckte ju.

Egentligen var jag väl ganska nöjd med ”nöjes-utelivet” där. Fixade lite hemma, målade, skrev och lagade mat men så blev det mörkt och högst upp på himlen syntes den fetaste månen du kan tänka dig.

Jag tror inte ens att jag tänkte. Jag bara gjorde. Det fanns liksom inget att fundera på. En dröm skulle gå i uppfyllelse! Den att få is-simma under månen!

Hade jag väntat tills lite senare hade månen antagligen varit mer rakt över sjön men jag vågade helt enkelt inte chansa på att molnen skulle hålla sig borta. Det var därför lite svårt att fånga ögonblicket men kanske kan du ana. fanns nu en tunn is hela vägen in till kanten vid det här laget men den var enkel att ta bort.

Tydligen var det heller inte vilken måne som helst utan en Wolf Moon Eclipse. Jag är så himla tacksam och glad över att jag tog tillfället i akt för detta hade jag inte velat vara utan. Så otroligt vackert, unikt, magiskt och fridfullt att det faktiskt är obeskrivbart.

Jag hoppas din dag, med eller utan klocktid, också varit fin och värdefull för dig!

Kram från Ingmarie

Betydelsen av att chilla

De flesta av oss lever antagligen ett övervägande hektiskt, stressigt och ”välfyllt” liv där i princip varje vaken minut är fyllt med något och/eller någon. En del klarar det där galant men jag tror att om man aldrig pausar ,och umgås med bara sig själv, så straffar det sig förr eller senare. Ingen kropp mår bra av ett ständigt påslag oavsett sort.

Allra viktigast är det nog att pausa när man egentligen inte tycker att man har tid. Man behöver inte göra det varken avancerat eller komplicerat. 5-10 min då man t.ex bara koncentrerar sig på hur andningen känns i näsan, lungorna och magen räcker långt! Som jag ser det handlar det i grunden om att stilla surret i huvudet och vara i kroppen i stället för i knoppen. Att vara med bara sig själv tror jag är en förutsättning för att verkligen begripa vem man är och hur man fungerar. Det kan ju vara nog så klurigt utan en massa yttre påverkan…

Detta är i alla fall en av mina favvovarianter när det gäller att chilla. I skogen bortom buller, sorl, intryck och aktiviteter.

Nedräkningen till en period av mindre stress börjar närma sig. Om en vecka har jag denna stassen på mig för sista gången innan ett långt uppehåll och det ska bli så skönt! Vem vet, jag kanske inte ens kommer tillbaka till detta stället.

Hur chillar du bäst?

Kram från Ingmarie

 

 

 

Det blev bättre

Somnade på tok för sent efter gårdagens kvällsjobb vilket gjorde att jag även vaknade sent. Om det var därför jag kände mig låg och ”olustig” låter jag vara osagt men så var det i alla fall. Hjälpte inte ens att solen sken. Helst ville jag liksom bara ligga kvar i sängen och sova bort hela dagen och natten i en förhoppning om att det gråsvarta inombords skulle ha försvunnit. Men innerst inne så vet jag ju att det inte funkar så. Det blir bara värre av inaktivitet. Min fasa är ju att jag ska trilla ner i det där ”svarta hålet” så hur mycket jag än ville ”försvinna” så använde jag mina sista krafter till att både bokstavligen och bildligt tvinga mig ut. Jag lovade mig själv minst 20 minuter. Om det inte vänt då så skulle jag få gå in igen och dra täcket över huvudet.

Redan innan två minuter gått träffade jag Christian som var ute och gick. Stannade bums för att slippa kuta. Så tråkigt kändes det. Pratade bort en stund och kände mig allt lite gladare. Sprang sen vidare på blytunga ben. Började klura på ”kortaste rundan” för kuta fram och tillbaka ville jag minst av allt. Av någon anledning så sprang jag ändå förbi den där ”kortaste rundan” och efter drygt 20 min. träffade jag på Liselotte och än en gång stannade jag för att slippa kuta. Fatta mig rätt, jag pratar gärna med de allra flesta men jag stannar väldigt, väldigt sällan på ett löppass för att göra det. Särskilt inte när det blåser isvindar. Men just i dag tror jag de där två var utsända för att hjälpa mig.

Jag kutade vidare. Tog det löjligt lugnt och det var knappt styrfart uppför backarna. Men jag brydde mig inte. Sprang helt på känsla och plötsligt märkte jag hur min hjärna gjorde rundan längre och längre. Och den blev längre och längre. 2, 5 timmar för att vara mer exakt. Utan vare sig vätska eller energi, jag skulle ju bara vara ute i 20 minuter, och jag var inte ens trött.

Så märkligt va? Men gissa om jag mådde bättre? Det slår banne mig aldrig fel! Naturen (och rätt människor) hjälper och läker!

Fick i mig lite fika, och hann tina upp händerna, innan jag cyklade ner till Söderbysjön. Två dagar utan iceswim och min abstinens var enorm! (Kanske det var därför jag var extra låg…?)

Det blåste fortfarande mycket, sådär så hojjen höll på att välta, men det hade nog inte varit mycket som kunnat hindra mig. Bara jag, sjön, månen och vinden. Total frihets- och lyckokänsla för mig!

Ca 1,5 grad både i vatten och luften men jag tror vinden sänkte luft-temperaturen rejält! Inte ens Dryroben och teet kunde hjälpa mig få upp värmen men det var ändå lite svårt att slita sig från detta.

Så där  ”enkelt” var det i alla fall att komma väldigt, väldigt långt från det där svarat hålet. Tacksamhet är bara förnamnet.

Kram från Ingmarie

Gilla ute

Grått, blåsigt och lite ruggigt. Då finns det massor av plats ute! Framförallt på utegymet!

Helt ärligt hade jag absolut inte kört där om jag inte hade kutat innan. Och det gick absolut inte att såsa runt för även om jag gillar iceswim så gillar jag varken kalla svettkläder eller att stelna till pga att jag fryser. Men jag är ganska bra på att hålla cirkulationen igång om jag får säga det själv. 🤪


 

Framförallt sparade jag ju en massa tid mot om jag  hade behövt åka till inne-gymet. Hade nämligen ett möte innan jobbet som låg på helt ”fel håll”. Sen fick jag en massa (nåja) ljus och frisk luft på köpet!

Men visst. Gyma inne är ändå oftast bäst. Utbudet är ju trots allt ett helt annat! Inspioratioopns-påfyllnaden också. Kanske särskilt när det är en grå, blåsig och lite ruggig januaridag.  Men man tager vad man haver och lurar hjärnan så gott det går. 🤪

Kram från Ingmarie

 

Bra start!

Om året fortsätter så som det varit i dag under årets första timmar kommer 2020 bli hur bra som helst! Eller förresten. Löpmässigt får det gärna vara lite bättre för även om det var ok i dag var det inte toppernbra. Benen får väldigt gärna vara en smula piggare om jag säger så…

Resten har varit absolut högsta poäng!

Du vet ju vid det här laget att jag kommit att älska iceswim och vi blir fler och fler som fattar grejen. Det här gänget jämte mig t.ex har i dag testat på för första, men garanterat inte sista, gången! Nog ser de ganska lyckliga ut?

Magnus, Inger, Joachim, Lena och jag.

Extra tufft att våga testa en blåsig dag (det är alltid lite värre då) med denna temperaturen i vattnet. (Men det sa jag aldrig innan. hehe.)

Det stämmer verkligen att man kan mer än man tror! Alla vågade våga och ingen ångrade sig även om tvivlen var skyhöga innan.

Foto:Lena Grundin

Foto:Lena Grundin

Foto:Lena Grundin

Foto:Lena Grundin

Jag njöt massor! Hade det inte varit för att de andra redan var uppe, och för det faktum att jag vet att just blåst förvärrar uppgången och efterfryset oerhört mycket, så hade jag nog varit i ytterligare 5 minuter. Att de andra gillade det vet jag för vi ska göra om det redan på måndag! (Du är välkommen såklart! Kl. 14 på vänstra bryggan bakom repan i Hellas.)

Såklart eftersnacks-fikat och den vackra himlen även bidrog till att det blev så himla härligt. Allt räknas för det är en helhet i det här.

Lena är inte bara en rackare på att simma i bassäng och i OW. Hon är minst lika bra på iceswim!

 

New Mexico + Dalarnamössor = sant!

Det hela blev ännu lite bättre senare när mörkret fallit för då fikade jag (inomhus) i Hellas Storstuga tillsammans  med Anders och lillebror Markus med sötnosarna som var på besök i 08a land.

Ja du ser! Så bra start hade jag! Hur har din varit?

Kram från Ingmarie

Nyfikenhets-längtan

Jag tror, och hoppas, att vi alla har någon slags längtan efter något vi vill göra. Något som liksom ligger och gror i bakhuvudet och som du vet du ”måste” göra för att få ro i själen. En längtan efter något som du vet kommer att ske men du vet kanske inte precis när. Vissa saker kanske förblir en längtan men då tror jag egentligen mer det handlar om att den inte är tillräckligt stark för att man ska sig tiden och energin till att genomföra det. Och ibland kan en längtan faktiskt t.o.m ebba ut och försvinna men då har man nog het enkelt väntat för länge. Jag tror nämligen också att en längtan som inte uppfylls till slut mycket väl kan dö. Rent spontant tänker jag att det är ju ganska sorgligt för grunden till den där längtan är som jag ser det en slags nyfikenhet och dör den så dör också en del av oss själva.

Så vad du än gör fortsätt längta, gör din längtan och fortsätt vara nyfiken! Det värsta som kan hända när man uppfyller sin längtan är väl i princip att det inte var lika roligt, häftigt, vackert eller härligt som man trodde. Men då vet man åtminstone det och slipper dö nyfiken.🤪

Simningen började också som en slags längtan för mig. Jag ville verkligen kunna simma så där coolt i bassäng, sjöar och hav som jag sett andra göra. Att lära sig simma har dock inte varit någon ”quick fix”, faktum är att jag kanske aldrig kommer lära mig det på riktigt, men så mycket vet jag att det varit och är värt varenda slitig sekund jag lagt ner på att öva rör att komma dit jag är nu. Jag är evigt tacksam att jag tog vara på den där längtan och gjorde den till verklighet. Nu längtar jag mest efter mer och fler simäventyr! 🥳

I flera veckor, kanske t.o.m månader, har det funnits en annan simäventyrs-längtan inom mig och i kväll blev den verklig. Jag tror att det var helt oplanerat och spontant men egentligen vet i sjuttsingen om det egentligen var det. Jag har ju som sagt var längtat och klurat ganska länge. Men det var både spontant och oplanerat på så vis att jag bestämde mig inte förrän jag kom innanför dörren efter gym- och sim-träning inne i stan. På rekordfart packade jag upp allt blött och svettigt, svirade om och packade ner handduk och pannlampa i en påse. Hann inte ens koka te som jag alltid har med mig på iceswim-äventyr.😱 Då är det bråttom och då längtar jag väldigt mycket. För det jag ville var iceswim i skymningsmörker.

Det var precis lika läckert som jag föreställt mig. Eller nej förresten, det var bättre! Mycket bättre! Förutom att det blåste så var det så stilla, tyst och fridfullt att jag nästan kunde ta på det! ❤️

 

Efter en liten stund sprang Anders förbi för att kolla läget och gjorde allt ännu lite mer magiskt genom att lysa upp med sin pannlampa.

Tänk om jag inte följt min längtan. Då hade jag missat allt detta! Så enormt fruktansvärt det vore!

Om allt blir som jag tänker och vill så kommer det även bli ett mörker-iceswim i fullmånesken.

Kram från Ingmarie

Juldags-lycka!

Sömn alltså. Vilken dunder-honung det är! Efter att inte ha sovit ordentligt på över en vecka så sover jag som om jag vore medvetslös nu. Så där så jag nästan får trycksår för att jag sover så tungt och ligger så stilla. Men hellre det än att raggla fram dagtid och vara snurrig i huvudet p.g.a sömnbrist.

Så det var väl antagligen därför jag fick sån feeling på intervall-passet. Jag var plötsligt sömn-dopad! Kände mig både odödlig och stark som en björn! 16 x 2 min. med 1 min gå/jogg-vila + en massa spänstgrejer i backe. Såklart jag blev glad av det! Hade nog kunnat fortsätta det dubbla men jag är inte hur korkad som helst…

Och sen det här. Näst efter riktig värme och solsken är detta mitt favvo-väder. Vindstilla, några plusgrader, fuktigt och dimma. Jag älskar dimma! Den är som en slags trygg, mysig och vacker filt som liksom omfamnar allt och alla.

Bästa Ville var lättövertalad  och hakade på när jag skulle simma (Jag ska bl.a vara med i hans lag på Stockholm winterswim ) Jättekul såklart för hur mycket jag än gillar mitt eget sällskap, och hur mycket jag än gillar stillheten, tystnaden och långsamheten med ice/coldsswim, så är fint sällskap aldrig fel.

 

Blev såklart glad av att änderna ville hålla oss sällskap. De är så himla roliga!

(Som vanligt finns en liten film på Insta. @iIngmarie_yoging)

2.6 grader i vattnet och några grader varmare i luften. Oftast är jag inte i längre än dubbel tid mot (Celsius)temperaturen.  Faktum är att jag brukar känna mig ganska nöjd då också. Så var det även  i dag.

Som alltid avslutade jag med varmt te och en cookie.  (Det är nämligen en mycket viktig del av det hela.) Har jag tur fick Ville mersmak så jag får sällskap fler gånger.

Kram från Ingmarie

God Jul!

Vi har inga riktiga jultraditioner men så här blev den i år.

Började med en långfrukost med ”strump-tömning”. För jodå, tomten hade varit hos oss under natten. 🤶

Fortsatte med en makalöst skön löptur som jag hade velat fortsätta med till solen gick ner. Men 80 minuter är bättre än noll, eller hur? Och självklart sprang jag förbi skogens fina julgran.🎄



Och självklart spradade jag!

Makalöst vackert! Och änderna höll mig sällskap!


 

 

Anders passerade precis när jag kom dit men märkligt nog ville han inte haka på…🙄 (Det är därför han som fotat/filmat. Full video on Insta – @Ingmarie_yoging)

 


Hann med en snabbfika innan kneget. Så här var jag när du (antagligen) kollade på Kalle & Co, åt julmat, spelade spel eller slöade i soffan.

Det var väldigt mycket bättre och lugnare än förra året men så mycket julmat och julfirande blev det inte där, så lugnt och bra var det inte,  men jag var hemma innan tolvslaget och då hade minsann tomten varit hos oss igen!

Hoppas du haft en fin julafton!

Kram från Ingmarie