Helt ärligt så har det enda riktigt energigivande, avslappnande och glädjefyllt i dag varit simträningen. Resten har mest varit rörigt, tråkigt, tungt och dränerande.
Men så är det ibland och så länge det finns ljusglimtar och energikickar någon gång under dagen så är jag ändå väldigt tacksam. En del har ju faktiskt nästan aldrig det…
Kram från Ingmarie
Vi är i Danmark och firar 23 år tillsammans.
Tjugotre!
Känns både som i går och som en hel evighet sedan. Tänk om vi vetat då allt vi skulle få uppleva tillsammans.
Vi tog båten över i går när jag hade simmat klart och bor på ett väldans mysigt litet ställe mellan Fredriksstrand och Fredriksvaerk (den där Fredrik är med typ överallt här) i en egen lägenhet.
Dagens löptur blev i jättefina Store Dyrehave. Vi hade en liten plan på att springa ett lopp som gick där men pga en riktigt strulig parkerings-situation så skippade vi det och körde eget vilket blev väldans bra det också. Anders körde distans medan jag betade av 14 x 2 minuter med 1 minuts heja-på-löpare-vila.
Inte långt därifrån ligger Fredriksborgs slott som var enormt mycket större än vi trott. Vi hann bara med en bråkdel av allt så hit åker vi gärna igen! Helst med lite bättre väder..
Lunchfikan hittade vi på ett gigantiskt ”julpynts-ställe”. Jag blev nästan snurrig i bollen av allt bling-bling men samtidigt var det oerhört fascinerande. Där fanns så många grejer jag inte ens visste fanns och ännu mindre att jag behövde. Men nej, vi köpte inget. Danmark må vara dejligt men det är också snordyrt.
Ett Sats har besökts också. I Fredrikssund. Jag blev jättesvettig!
Två bad har jag fått till. Hittills. Anders fortsätter att hellre stå jämte och jag fattar verkligen inte varför.
I går hade jag denna vyn.
I dag hittade jag en riktig guldklimp i ovan nämnda Fredrkssund. Jag blev helt kär och var i flera gånger på båda sidorna.
23 år är ganska lång tid tillsammans och jag hoppas det blir minst lika många till!
Kram från Ingmarie
Egentligen skulle jag (och Anders) ha kutat mitt favvolopp Åhus Trailrun i dag men av diverse anledningar valde jag/vi att avstå. Det var verkligen inget enkelt beslut men absolut det rätta.
Men istället för att sitta hemma och deppa begav vi oss ut på upptäcktsfärd i närområdena och vilka upptäckter det blev!
Vi började i Jordbodalen som är ett hyfsat stort naturområde mellan all bebyggelse. Naturen är otroligt omväxlande med allt från träbroar och dammar till några mindre vattenfall och dramatiska branter där berggrunden syns tydligt.
Några kilometer bort via en ganska tråkig transportsträcka ligger Ramlösa Brunnspark.
Den är förmodligen mest känd för att det är här källan till Ramlösa mineralvatten finns.
Brunnsdrickningen i Ramlösa brunnspark invigdes på Karl XII:s födelsedag den 17 juni 1707. Under de närmaste åren blev Ramlösa brunn, under Johan Jacob Döbelius ledning, alltmer känd och hälsobrunnen utvecklades snart till en av de mera kända i landet.
Parken förklarades som byggnadsminne 1973 och är en unik och levande brunnsmiljö med byggnader, landskapspark, planteringar, källor, en ravin med skogspark och promenadstråk. Det järnhaltiga vattnet har sipprat fram ur bergen i hundratals, kanske tusentals, år. Länge hade dalgången där källan ligger rykte om sig att vara tillhåll för rövare och det var ingen som vågade sig dit. I slutet av 1600-talet upptäcktes det att källan var bra för hälsan och Ramlösas era som brunnsort startade. Idag finns många av de vackra byggnaderna kvar från källans storhetstid i början av 1800-talet. Gångarna i parken kantas av vackra blommor, alléer med gamla träd och en lekpark.
Skåneleden är en av lederna som går här igenom så det är enkelt att ta sig dit till fots!
På vägen tillbaka tog jag en lite annan väg och en extra loop bara för att jag hade lust!
Långsamt och inte särskilt långt men med en bättre känsla än på länge.
Sen vet du ju vid detta laget hur det blir när jag har sprungit och är nära havet…
Testade Råå havsbad och vilken pärla! Finns ett fint litet ”hus” med väggar, tak och bänkar (jag är inte så bortskämd..) och vid stegen har man satt en cykelkorg för att lägga sina grejer så de inte blåser bort. Genialt!
Några kilometer bort ligger Gantofta och Rååns dalgång där vi var i slutet på augusti. Där finns också Cafe Dalstugan som inte liknar något annat cafe vi varit på. Coolt, roligt, mysigt, trevligt, häpnandsväckande och med jättegod soppa och bröd. Finns annat också att mumsa i sig men våra magar blev för fulla för att testa våfflorna/pajerna/kakorna.
Så du ser, det blev en väldigt bra dag trots allt. Jag har varit ledsen men sen gäller det att fokusera på det positiva som trots allt (nästan) alltid finns.
Hur och vad gör du när du inte kan göra det du velat och planerat?
Kram från Ingmarie
Sådana här dagar alltså! När precis allt flyter som smältande smör, då är det banne mig extra lätt att både simma, jobba och att leva.
För ovanlighetens skull var det precis lagom att göra på jobbet i dag och jag kunde t o m gå hem 5 minuter tidigare! Sånt händer typ lika ofta som jag vinner på Triss så fatta hur förvånad jag varit hela kvällen!
Simpasset hade samma flyt (!!!) och jag ville inte sluta. Så himla härligt!
Kram från Ingmarie
Mina ben har förvandlats till två blyklumpar som fastnat i tjära. Att kuta är segare än segt men jag tror mig veta varför så det är bara att acceptera, åtgärda det som går att åtgärdas och lita på att det vänder. Skogen är i alla fall vacker och ger energi oavsett hur långsamt det går framåt. Blev korta turer både i går innan jobbet och i dag på ledig dag.
Det som dock är lite märkligt är att att all annan träning går bra och på gymet är benen verkligen inte varken trötta, sega eller klena. Samtidigt så vet jag ju att löpning är väldigt mycket mer energikrävande än de flesta andra grejer jag gör.
På en ledig dag finns det även tid att fylla på med energi både i min lilla målar-atelje och i havet. Så obeskrivbart tacksam för båda!
När det är segt och tungt av en eller annan anledning så gäller det att påminna sig om att inget, inte ens eländet, varar för evigt.
Så det tänker jag nu.
Kram från Ingmarie
På Hot Yoga-stället finns en liten låda med kort och detta var det jag drog i dag.
Det hade antagligen passat de flesta och alla veckans dagar men det var en fin och viktig påminnelse oavsett. Åtminstone för mig. Jag måste påminna mig om detta då och då för det är så otroligt lätt hänt att jag slutar att både tänka och känna efter vad jag egentligen vill och ska. Livet liksom rullar på, ofta i en rasande fart, och jag glömmer ibland bort att trycka på pausknappen. Kanske är det samma för dig?
I ärlighetens namn är det dock sällan jag glömmer bort den där pausknappen nu för tiden. Tvärtom är jag snudd på proffs på det. Både att trycka kort och på att trycka länge och sen lita på det jag känner och kommer fram till. Enda undantaget är väl på jobbet för där kan det vara knepigt värre att pausa hur man än försöker men även där har jag blivit bättre på det.
Yoga är ett perfekt sätt att pausa på och vara i nuet.
Simma också.
Liksom att bada (året runt).
Ett annat bra sätt är att besöka vackra Linneaträdgården och äta fantastiskt god mat. Du vet så där god att man inte ens kan prata.
Hur pausar du?
Kram från Ingmarie
Jaha ja. Måndag igen, ny jobbvecka och mitten på oktober. Hur är det möjligt att det är det redan? Det är inte konstigt jag känner mig lite fartblind emellanåt. Samtidigt känns det som evigheter sen jag var i Albuquerque, sen vi flyttade hit och sen det var sommar-varmt.
Skogen förändras också i en rasande fart men oavsett hur den är eller ser ut så ger den mig alltid både lugn och energi.
Hur har du det i denna höstmånad?
Kram från Ingmarie
Alla dagar är inte lätta (tränings)dagar och i dag var en typisk sådan. Seg och utan power och sånt märks extra väl när det vankas backar och trappor.
Men det är som det är och jag vet både att det är så det är ibland och att det går över. Ofta utan att man fattar varken hur eller varför.
Jag hade i alla fall bästa sällskapet av Catrine, finfint väder underbar utsikt och jag klarade alla trapporna upp till vår lya trots att jag var dödens trött efter de där 2,5 timmarna.
Catrine ska kuta Kullamannens 100 miles, dvs 16 svenska mil, om någon månad och är grymt stark så jag är glad jag inte blev helt avhängd.
Vi hängde sen hela eftermiddagen tillsammans med våra gubbar och jag hade helt ärligt kunnat fortsätta med det väldigt mycket längre.
Istället blev det en tur med hojjen ner till havet och.. ja du vet…
Sen vann jag minsann i Dam-spelet också!
Kram från Ingmarie
Det har blivit galet mycket övertid för mig på sista tiden ffa pga hög belastning. Det är snudd på ofattbart hur många sjuka människor det finns bara här och jag önskar verkligen, verkligen att det fanns någon slags samhällelig inrättning som förebygger sjukdom för jag vågar påstå att långt över 50% hade kunnat undvikas med bättre/rätt livsstil. Men det finns såklart inga pengar till något sånt även om det i längden helt klart skulle spara massor av både pengar och lidande.
I går blev det ett lätt pass på gymet innan jobb-kaoset. Jag är oerhört tacksam att jag har träningen och mitt målande och att jag har disciplinen att göra dem varje dag även om det är grus i ögonen och bomull i huvudet. Erfarenheten har lärt mig att det inte blir bättre av att göra ingenting.
Kroppen var hyfsat pigg i dag när jag väl vaknade men skallen var mos. Fanns liksom ingen go i den. men kag tog mig ut, körde de planerade 3 x 10 min + 15 x 30 sek och även om det inte var lätt så mådde jag otroligt mycket bättre på alla sätt och vis efteråt!
En tupplur senare (visst har jag sagt att jag älskar dem?) så drog jag till gymet och tro det eller ej men det gick långt över förväntan och jag satte t o m ett Pb i marklyft som 55++++ år.
Sumolyft är inte samma som marklyft men lika skoj. 🙂
Det blåste friskt vid havet och det kom små regndroppar men du vet hur det är. (Eller inte…) Jag hade varken badkläder eller handduk men när badviruset slagit rot så finns inget annat botemedel än att lyda det och det gör jag så gärna!
Nu är mina batterier laddade igen och jag är redo för tisdags-kaoset.
Kram från Ingmarie
Jag vet inte varför den kallas ”Kinesiska muren” för den är verkligen inte lik den på något vis, men jag vet att backen den går utmed är en rejäl ben-dödare. Eller ben-stärkare beroende på hur man ser det…
Utsikten är den bästa och precis som förra gången blev det 15 varv + distans så totalen blev 2 timmar.
Det var onekligen skönt att ha tid för en tupplur innan Sats-jobbeventet som var både roligt och lyckat!
Måndagar innebär också att det är Prformance HIIT som i dag kryddades med en tävling.En minut max på aerobiken och den som tog flest kalorier segrade. Jag vann inte just den utmaningen,- och jag skyller på att jag var väldigt äldst, men om man testat maxpuls och mjölksyra-nivå hade jag garanterat vunnit med hästlängder.
Sen var det verkligen hög tid för min absoluta favvo-belöning! Inte bara för i dag utan för att jag överlevt, och klarat av, en av de mest galna jobb-helger ever och det säger en hel del för jag har ju gjort en helö del under mina 30+ år som sjuksköterska….
Magiskt härligt och obeskrivbart vackert!
Kram från Ingmarie