Den där speciella dagen…

Trots att det är 27 år sedan är och förblir den 1:a oktober en mörk dag för mig med en stark påminnelse om livets oerhörda sårbarhet och ändlighet. Jag hade såklart helst velat slippa att ha behövt gå igenom och uppleva allt det där fruktansvärda men samtidigt kan jag känna en slags märklig tacksamhet. Tacksamhet över att jag lever, över allt jag har, allt jag får vara med om och att jag är frisk. Mitt jobb påminner mig ju också i princip dagligen om hur allt det vi har, och kanske tar för givet, kan ryckas bort från oss på ingen tid alls.

Så jag lever på mitt liv så som jag vill. Gårdagens lilla klenhet verkar ha försvunnit lika fort som den kom och tur är väl det för jag har haft en ledig dag och en sån ska ju nyttjas på bästa sätt och vis. Eller hur? Har därför både kutat, kört toksvettig Hot Mojo och övat vidare på PT-Rafaels övningar. Tycker det går riktigt bra! Bebis-vikterna börjar så sakteliga gå över till barn-vikter. I vissa fall kanske t.o.m lite mer! Typ tonårs-vikter. 🤪💪🏻

Sen har jag visst även fått bästa yoga-och meditationssällskapet! Demi alltså. Jag vet faktiskt inte hur många gånger per dag jag dör sötdöden.

Kram från Ingmarie

Klappar mig själv på axeln

Plötsligt händer det! Jag hade noll lust att kuta långpass i dag. Faktiskt inte att kuta ö h t.😳 Åtminstone inte många steg åt gången. ”Något” blaj cirkulerar i kroppen och jag bestämde mig för att lyssna på den och inte ens försöka prova. Så det blev bara någon timmes gå-jogg och det får vara bra nog tänker jag och känner mig präktigt duktig som attan. 🤪💪🏻 Skogen är ändå skogen med alla sina fördelar hur långsamt man än tar sig fram, eller hur?

Egentligen var den största anledningen till att jag var så ”duktig” och chillade att jag skulle jobba sen. Det kan absolut vara toklugnt där på helgerna men man vet ju aldrig det före. Sannolikheten är trots allt att det inte är det och då kan man ju liksom inte komma dit helt slutkörd redan innan… Och tur var väl det för det var lätträknade antal ”sittpauser” denna kväll. Ingen risk att det gror någon mossa på mig/oss i alla fall…🤪

Kram från Ingmarie

Lite fys & mycket mys

Jag har spenderat i princip hela dagen på ”Spåris” i dag.

Förutom styrkepasset (som gick bra!) har det dock varit väldigt osvettigt för anledning till den långa visiten har varit att jag gått Sats Yin yoga release-utbildning.

Här snackar vi avslappning på hög, kanske t.o.m högsta, nivå! Och såååå härligt! Det är en förkoreograferad klass så den kommer vara samma oavsett var du går eller vilken instruktör som instruerar. Så prova den! Vi är dock fria att sätta lite egen prägel vilket är både bra och fint tycker jag.🙏🏻

Men mysigast och härligast är ändå att vi har besök av en fyrbent liten Demi!

Hon ska bo hos oss i lite över en vecka! ❤️

Och hon verkar redan hittat sin favoritplats….😻

Kram från Ingmarie

Extra-lampan

Den ger mig sömnproblem så in i bängen men ändå älskar jag den där månen! Som en extra lampa lyser den upp i mörkret och gör att det liksom blir extra mysigt att komma ut från SÖS-dörrarna.

Mest glad är jag ändå över att benen och foten (fötterna) funkade att kuta med även i dag. Inget ont-ont någonstans för träningsvärk räknas ju inte in i den kategorin.🤪 Det är bara skön-ont och ett bevis på både att man tagit sig ur sin comfort-zone och hittat försummade (och slumrande) muskler.😍💪🏻🙏🏻

Kram från Ingmarie

Jag tror det har vänt! 😍

Sex veckor minus en dag efter olyckan tog det innan foten var med på att köra lite intervaller igen. Det kan tyckas lång tid men det är faktiskt skitkort i dessa sammanhang!  Ledbandsskador tar tid att läka. Faktiskt längre tid än benbrott. Nu var det dock inte varken fort eller mycket men ändå. Det var intervaller!

Det är förvisso jag som gjort själva jobbet till att göra den glad igen, och jag har jobbat hårt, men utan Fredrick och Micke samt PT-Rafael så hade min fot inte varit så här glad. Det är då ett som är säkert för utan deras proffs-hjälp hade jag troligtvis på sin höjd kunnat jogga i backarna här.

På tal om PT-Rafael så har vi kört i dag igen. Eller rättare sagt han såg till att jag körde.

Det kommer bli en spännande höst och vår för nu vet jag vilka vikter han siktar på att jag ska greja. Inte utan att jag får lite bendarr.😱 När jag dessutom fått börja pudra nävarna så fattar jag att det börjar bli very serious.

Simprogrammet bjöd också på ett kul pass och fastän jag var på ”värsta tiden” så var det märkligt nog helt ok med plats. Det var nästan så jag tänkte hoppa över i ”snabbsim-banan” för jag fick simma om hela tiden. Men bara nästan. Helt ärligt kändes det bra för egot att inte vara långsammast.🤪 Goggleögonen ingick som alltid…

En bra träningsdag med andra ord och det känns som att jag åter igen har medvind!

Men mysigast av allt har utan tvekan varit att få träffa Karin igen! Det är svårt att synka två liv ibland men när det väl sker så är det extra ljuvligt och tacksamt.💕🙏🏻

Kram från Ingmarie

Bästa kureringsmetoden

Alla som känner mig vet att jag verkligen, verkligen, verkligen ogillar att behöva gå upp tidigt på morgonen. ( I min värld är det = före kl. 07…) Inte för att det (enbart) är ”jobbigt” utan mer för att jag faktiskt mår lite fysiskt dåligt av det.

Men det finns förstås (som alltid) något undantag.

Som måndagsmorgnar. Då går jag gladeligen upp i snorottan för att åka till simträningen med Coachen och TS-gänget.

Men visst är jag trött när klockan ringer och utan powernapen efteråt hade jag både mått illa och haft det tufft med en jobbkväll. Powernaps är banne mig bästa botemedlet mot det mesta! Borde vara obligatoriskt för alla som vill och behöver! ( Varför lovar ingen politiker det?🙄) Under själva träningen är jag i alla fall ruskigt pigg! Kul är det alltid!

Kram från Ingmarie

Vad-lurad

Min lilla (nåja) fot är fortfarande ganska rund och stel men den blir gladare och gladare för varje dag! Särskilt efter specialrörlighets-övningarna jag fick av PT-Rafae i fredags.

Han fixade även så jag fick träningsvärken från hell i vaderna. Jag som trodde de var några av mina starkaste muskler! 😱 Men tji fick jag…. Rejält! Jag fuskar (såklart) ändå inte utan har gjort min läxa i dag. Det är faktiskt jättekul! Fast i ärlighetens namn tog jag det lite mer easy med de där vadövningarna än vad som var tänkt. Jag vill ju inte utmana de stackarna för mycket.

Märkligt nog känns inte vaderna jättemycket när jag kutar. I alla fall inte förrän efter ett tag. I slutet av dagens löptur gnällde de faktiskt ganska duktigt. Ja hela kroppen förresten om jag ska vara petig. Provade nämligen att springa lite längre och kunde ännu en gång konstatera att det där med ”långt” är väldigt relativt. Just nu är 90 min. fullt tillräckligt. Kondis är verkligen en färskvara! Men fatta mig rätt, jag är jättetacksam!🙏🏻

Kram från Ingmarie

Recept på en superlördag

Jag är så himla bra på att roa mig och dränka missat lopp-sorg att jag banne mig borde få pris! Eller skaffa patent.

För så här gör man! (Efter yoga, meditation, frukost eller vad det nu är man pysslar med på morgonen.)

Börja med en kravlös löptur i finskogen. Spring dit näsan pekar och magkänslan styr dig. Spring i den farten kroppen vill och stanna precis innan kroppen börjar bli allt för trött.

Ta en snabbdusch, lite mellanmål och åk sen så fort som möjligt till närmsta bassäng. (Vilket i mitt fall är Eriksdalsbadet. ) Strunta i att det är helgtrångt och fokusera enbart på att genomföra det tänka passet. Kör på, bli trött, tänk att snabbsimmarna på samma bana är inspirationskällor snarare än störande konkurrenter och känn dig som en vinnare när alla övningar, intervaller och kilometrar är avklarade!

Snabbdusch igen. Skippa sånt som hårtvätt och frisyrfix för då hinns det med en cappuccino på vägen till nästa grej. Hot Mojo yoga. Extra bra och svettig träning blir det när man har Tindra som leder.

Efter detta kan man såsa precis hur länge man vill och orkar i duschen för det enda som ska göras efter detta är att ta sig hem och käka. Så det blir lite ny energi i kroppen för att måla.

Och spela spel.

Hur det gick? Vi kan väl säga så här. Jag är tydligen inte bra på varken kvinnliga eller manliga fördomsfulla frågor medan Anders däremot är skrämmande bra. 🤪 Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska tolka det…🙄

Kram från Ingmarie

I stället för…

I dag skulle jag åkt till Finland för att köra Solvalla Swimrun i morgon. Det där loppet jag körde med Peter förra året och tokälskade!

Men du vet hur det kan bli. Man planerar, förbereder sig och laddar men så pang händer något och det blir inte alls så. Typ att man först snubblar och pajjar foten för att därefter operera käken, få ont i ryggen plus jobbar häcken av sig på sjukan. Och har det så pass besvärligt vecka ut och vecka in att träningen blir både kass och för skral för att kroppen ska mäkta med ett tufft Swimrun-race.

Så vad gör man/jag?

Jag deppar duktigt en stund och svär över orättvisorna (som ju egentligen bara är lyxproblem) och klurar sen ut hur det ska vända och bli så där bra igen. Sen börjar jag om! Och tar nya tag!

Så istället för en rolig resa med tävlingspirr har jag roat mig med annat. Som att börja träna med PT! Självklart har jag valt den bäste på bästa gymet. Jag tror stenhårt på det här och har redan fått många tips och aha-upplevelser För hur mycket jag än kört innan så finns det alltid nya grejer att lära sig! Och ffa behöver jag bli både utmanad och uppmuntrad. Något Rafael är extremt bra på. (Bland annat..)

Jag har även börjat simma lite mer strukturerat efter schema. Jättekul! Och jättejobbigt!

Hann dock inte till slutet av programmet för jag hade i ett svagt ögonblick lovat att jobba extra i kväll. Vilket ju är en slags träning det också. Åtminstone för skallen och för benen. Och det är i alla fall ingen som helst risk att somna även om timmen blir sen innan man får gå hem.

Nu tar jag helg!

Kram från Ingmarie

När en slöis goes svettbananas

Utbildningsdag på jobbet betyder mycket fika, mycket information och nya kunskaper och mycket nöta rumpa.

Superbra på alla sätt och vis men jag blir skittrött av såna dagar. Och slö! Jädrans vad jag fick kämpa emot för att inte åka hem direkt och lägga mig på soffan i stället för att dra till favvo-gymet.

Men det var en himlar tur att jag inte lydde latmasken för jösses vad bra det gick! Gick loss på i princip allt som var ledigt!

Inkl. boxsäcken. När jag lämnade tillbaka handskarna frågade han jag lånat dem av lite försynt om jag hade duschat på vägen!🤪😄💪🏻

Jag har sagt det förr och säger det igen. Kroppen är banne mig inte helt att lita på. I alla fall inte min.Särskilt inte i inspirerande miljö med alldeles för mycket fika i kroppen.

Kram från Ingmarie