Livet

Yang och Yin IRL

Det kan säkert låta klyschigt men med åren har jag försökt att mer och mer verkligen följa mitt hjärta, min magkänsla och intuition. Oavsett vad det gäller. Och faktum är att när jag gör det, på riktigt, så blir det aldrig fel. Aldrig!

Därmed inte sagt att det är så himla enkelt. Hur det än är så är vi ju liksom ”styrda” av både tid, pengar, förpliktelser och annat som vi tror vi ”måste”. I alla fall är det så för mig. Så är man inte uppmärksam är det väldigt lätt hänt att man gör något som man tror man vill bara för att omgivningen intalat en, men hade man stannat upp bara en kort stund och lyssnat inåt så hade man insett att man egentligen vill något helt annat. Någon som känner igen sig?

Jag tror mycket handlar om att våga. Malin skrev så fint om det för inte så längesedan. Hur svårt det kan vara att bryta upp från någon/något trots att man innerst inne vill. Trygghetsbehovet är stort och starkt hos de flesta av oss och absolut inget ”fel”. Men ibland måste man hoppa och flyga lite osäkert för att komma vidare tänker jag.

Och det behöver inte vara så vansinnigt stora hopp! Man måste ju liksom inte säga upp sig från jobbet, sälja sitt bohag och flytta utomlands för att det ska räknas!

Det räcker fint med att t.ex köra några fler varv på min ”Galgbergstrappor-runda”. Jag räknade trappstegen och fick dem till 189 men ser att jag skrev 197 förra gången. Men skit detsamma. Många är de! Och efter 15 varv var de ännu fler. Mina ben var som överkokta makaroner på hemvägen och jag var tvungen att pausa i trapporna upp till lyan. ( Jo det finns hiss men den ”får” jag bara använda när jag har packning och nyckel räknas inte dit… Samma regel oavsett var jag är.😜)

Det var svettigare än jag trodde det skulle bli, höstvindarna är ju ändå här till fullo, så den där smarriga återhämtningsdrycken jag kör med var ovanligt god!

Sen var planen så sent som i går kväll att jag skulle ta tåget tillbaka till 08a land men jag hade fått syn på detta.

Tankarna surrade runt som i värsta retade getingboet och jag vände och vred på hur jag skulle göra. Visst ville jag men det kostar ju och skulle kräva omplanering. Men mitt hjärta fullkomlig skrek ”stanna och gå” så det var faktiskt bara att lyda. Pengar är bara pengar och kalendern går att ändra på.

Och vilken tur att jag lyssnade på hjärtat! Och min magkänsla och intuition. För vilken eftermiddag det blev! Makalös!

Todd Grube är en av få som lärt sig den ”riktiga” Yin-yogan som den är från början. Som så mycket annat har den ”moderniserats” och det är väl i och för sig inget fel i det men mycket går då också förlorat.

Jag lärde mig massor som jag kommer ha nytta av både privat och när jag lär ut. Och gissa om jag är sugen på mer…?

Todd, jag, Pernilla och Mikael.

Pernilla är just den yogalärar-Pernilla jag skriver om här i tid och otid och Mikael är både en fantastisk yogalärare och ägaren till hela härligheten.

En bättre avslutning på september 2017 än så här kan det inte bli om du frågar mig! Inte heller en mer Yin- och Yangbalanserad. ❤️

Kram från Ingmarie

Intervall-onsdag med extra allt!

I skrivande stund är jag helt slut i rutan. What a day! Skitskoj men också skitintensiv.

Bl.a har jag testat ett nytt jobb i dag. Eller kanske snarare nygammalt. Jag får nog bara inse att jag är en akut-sjuksköterska in i blodet även om jag inte riktigt vill fatta det. Fortsättning följer…

Löpintervallerna gick oväntat bra. Älskar verkligen Galgberget! En unik oas.

Det jobbigaste var, som nästan alltid, upp- och nedjoggen. Uppjogg för jag dels inte kommit i gång och dels för att det bara är i princip uppför, och nedjogg för att då är jag ju helt enkelt trött! Det är ju liksom lite det som är själva grejen med intervaller. 😜

Men kul är det och jag är lika tacksam varje gång att jag kan. Faktiskt!

Springa intervaller är jobbigt och simma dem är minst lika jobbigt om än på ett helt annat vis. 90 minuters drillande av bästa Pedda och man är trött i varenda cell men också så där löjligt lycklig i absolut hela kroppen!

Tänk att det skulle ta mig över 50 levnadsår innan jag skulle begripa hur vansinnigt kul simning är och vilken höjdare det är att simma i grupp. Särskilt med min härliga klubb. Jag älskar dem av hela mitt hjärta! Spelar ingen roll att jag är långsammast och ”sämst” av alla. Jag dör glädjedöden om och om och om igen! Tänk att jag gör detta liksom. För mig är det en hisnande känsla!

Kram från Ingmarie

(O)smart av svett?

Ibland inser jag verkligen att det inte kan vara helt enkelt att vara kropp under mitt huvud. Och inte blir det väl enklare när den behöver svettas litervis.

Kuta utan vätska i fuktig värme i över två timmar är nämligen inte så smart ens för min värmetåliga kropp. Det liksom bara blev så. Kom på några av mina favoritspår djupt in i skogen bort mot Erstaviken och vips blev det plötsligt väldigt både långt hem och törstigt. Men jag lyckades hitta två vätskestationer. Golfklubbar har sina fördelar även en bra bit från klubbhuset.

Ett par kilometer från Hellasgården finns även Sandakällan där det rinner extra rent och mineralrikt vatten.

Folk vallfärdar dit för att fylla sina dunkar och det sägs t o m att vattnet föryngrar. Kanske det kan göra att hjärnan i det här huvudet, dvs mitt, blir lite smartare. Gott som attan är det där vattnet i alla fall!

Löpturen var hur som helst fantastisk!

Yin yogan i kväll var inte så mycket att orda om, det är ju verkligen bland det osvettigaste man kan göra, men det är inte Hot mojo. Den sprillans nya releasen var nog en av de tuffaste de gjort av de hittills 24 stycken som producerats. Jösses liksom ! Jag fick ge mig både 3 och 7 gånger. Ari är en av de bästa (och mest entusiastiska) instruktörer du kan hitta på denna planet och han kan också konsten att pressa ut det sista ur i princip vem som helst. Kan onekligen bli en intressant morgondag…

Kram från Ingmarie

Tankeval (och det där med storleken)

Varje dag tänker vi 10 000-tals tankar och gör säkert lika många val. Läste någonstans att vi till ca 80-90% tänker samma tankar som vi gjorde i går, förra veckan, förra året och… ja du fattar. Så det gäller verkligen att välja sina tankar.

Malin skrev på insta om det här med hur man väljer att tänka. För det är ett val. Tankar går att styra.

T.ex kan man ju välja att tänka ”jag hinner inte….”

Tror (tyvärr) det är en väldigt vanlig tanke. Visst, ibland är det så att man verkligen inte hinner men jag tror också det är en tankevurpa som, om vi tänker den tillräckligt ofta, blir sann.

Jag tänker absolut så ibland jag också men till 95% väljer jag att tänka ”jag prioriterar att… ” eller ”jag väljer att…”

Så i dag valde jag att tänka att jag skulle hinna göra allt jag ville idag och det gjorde jag! Plus lite till!

Lunchen valde jag ha här. Jodå, jag hann äta ändå för jag hade gjort matlåda.😄

Jag valde även att göra en del av jobbet nu sent på kvällen för att få vara med på Sickla Swimrun. Var ju flera evigheter sedan sist och jag längtade som en tok!! Och vilken kväll vi fick! Magiskt är bara förnamnet. Stort härligt gäng, spegelblankt vatten och pigga ben! Kan väl inte bli bättre?

Hängde kvar både länge och väl för att babbla. Det är ju liksom en del av grejen. 😀 Extra mycket att tjattra om nu innan ÖtillÖs nästa två race förstås. Och jag konstaterade ännu en gång att storleken har betydelse. 😜Fast helt ärligt skulle jag inte hinna med racer-Lars även om han simmade utan sina…

Obeskrivbart tacksam att Janne väljer att fixa med detta vecka efter vecka efter vecka. Helt gratis på sin fritid! Tack!🙏🏻

Kram från Ingmarie

Snabbspolning

Vad tog det? 1,5 minut? Sen var Halmstadlivet borta och jag tillbaka i 08a lands vardag och rutiner. Nog sjuttsingen är vi människor sjukt anpassningsbara…

Men det känns ändå helt ok för hur det än är så finns det ju många fördelar även här.

Som en fantastiskt härlig lunchtur med sommarkänsla. Gissa om jag hade velat ligga både i och jämte denna vackra sjö..

I 08a land kan man även få till ett (nöjes)jobbmöte med bästa, bästa Camilla.

Hon som är världens absolut bästa naprapat. Min kropp har förresten även fått all pepp och hjälp som finns på denna bänk av just henne i dag. Och nej, det var inte så vilt som det ser ut att ha varit. 😜

Däremot ska jag vägra dras med i 08a stressen så länge jag bara kan.

Kram från Ingmarie

Självpåminnelse

Det här med att säga ”hej då” och lämna människor och platser jag gillar är verkligen inte min grej. Om jag kunde så skulle jag blixtsnabbt vilja kunna förflytta mig mellan dem alla så jag slapp det där avskedet och den där längtan. Tänk så coolt! Ena minuten i Australien, nästa i USA. Sen lite Halmstad och 08a land eller vad man nu känner för.

Det lär inte ske inom min livstid och helt ärligt är det nog bäst för hur det än är så tycker jag ju att själva resan är en del av hela livsgrejen. Liksom längtan. För tänk hur det skulle varit utan resa, saknad och längtan. Då hade vi ju heller aldrig fått uppleva känslan av att ha något att se fram emot, vara på väg eller glädjen av återseende.

Så fattigt och fjuttigt livet liksom skulle bli…

Det är det jag försöker påminna mig om här på tåget mot 08a land. Att denna resan inte är enbart från något utan även till något.

Jag är ju en vansinnigt lyckligt lottad människa som har det som jag har det och skäms nästan för att jag känner som jag gör. Men jag är ju som sagt var bara en simpel människa med allt vad det innebär.

Jag behöver därför verkligen ständigt påminna mig om allt jag har att vara tacksam över. Som t ex löpturen i sagoskogen denna morgon.

Älskar detta välkända citat som säger i princip allt: ”Don’t cry because it’s over. Smile because it happened.”

Kram från Ingmarie

Lite yogaliv

Det finns yogainstruktörer och sen finns det y-o-g-a-l-ä-r-a-r-e. I min värld är skillnaden milsvid. Typ längre än härifrån till både Haparanda och månen.

En instruktör instruerar. Visar positionerna och säger när in- och ut-andetagen ska ske. Titta hit. Titta dit. Sträck där. Böj här. Hen justerar och rättar till när man gör en asana (position) ”fel” och har alternativ om det är för komplicerat. En lärare däremot är och gör allt det där men också så mycket mer. En lärare lär ut hela yogabiten. Den inre såväl som den yttre delen. Som t.ex hur de olika asanas hänger ihop med våra känslor, energifält och inre organ. För det är det yoga handlar om. Att allt hör samman och att kroppen ”talar” sitt eget lilla språk. Gäller liksom ”bara” för oss att lära hjärnan att både lyssna och koppla av.

Pernilla på Yogainstitutet är verkligen en yoga-lärare. Under alla år jag yogat, både här och där i världen, så är hon utan tvekan en av mina top 5 lärare. Stentuff på utsidan men silkesmjuk på insidan. Kvällens pass innebar att första halvan var yang och svetten rann som alltid i strida strömmar. Andra halvan var yin och det var då det hände. Igen. Jag har upplevt det innan och det är lika härligt varje gång.

Jag tror det var orden Pernilla sa när hon visade hur jag skulle göra en position som jag undvikit för jag varit rädd för ryggens skull. Den är egentligen ofarlig när man gör rätt men du vet hur det kan bli när man haft ont länge. Man skyr liksom allt som även kanske kan åsamka smärta.

Men hon var säker. När jag låg rätt (utan att det gjorde ett skvatt ont) så sa hon ”it’s only fear”.

Då kom de. Tårarna. Inte för att jag var ledsen utan mer som att det var något som bara skulle släppas ut. Ungefär som när det killar som attan i näsan och man bara vill nysa och när den äntligen kommer så är det så himla skönt!

Du som varit med om det vet känslan. Befrielse!

Men gråten var liksom stillsam så jag tror inte jag störde någon. Inte ens ”mattgrannen” Peter som hakade på i dag igen. Jag tror minsann det bor en liten yogi i honom. Också. ( Yoga var ju inte min grej en gång i tiden. Eller om det var i mitt förra liv?)

Löpningen och utegymandet var inte lika omvälvande men fantastiskt härligt!

Att göra det man gör med glädje, öppen nyfikenhet och tacksamhet är viktigt för mig. Livet är för kort för annat.

Kram från Ingmarie

Planerna som försvann

Egentligen skulle jag varit på Island nu. Ridit långtur, badat i varma källor, upplevt oändliga vidder och mytomspunna platser tillsammans med bl.a mamma och Ulf. Doftat höst, ätit matsäck, kollat på valar och somnat till ljudet av vindens sus. Nu blev det ju alltså inte så. När hela resan skulle betalas var min rygg fortfarande besvärlig och jag vågade inte chansa på att det skulle funka. Bli strandsatt ute i ingenmansland för dyra pengar är liksom inte så lockande. I stället bestämde vi att jag kunde vara kattvakt men nu blev det ju inte så heller eftersom även Silver-katten lämnat oss. Men resan hit till Halmstad var fixad och klar så därför är jag ändå här. Och jobbar. En del i alla fall. Och det är svårt att klaga när jag kunde ha kontoret här i dag.

 

 

Och därmed lunchpausa i plurret.

 

 

Och köra AW där! Hur bra är inte det? Passade på att spegla mig lite i glansen av en rykande färsk Ironman. Kanske det liksom återspeglar sig sen?😜

 

Fattar inte ens hur Peter kunde gå obehindrat. Men han är stark som en elefant och modig som ett lejon för hänga med på sitt första yogapass, som dessutom var i hot-sa, kräver sin man. Men såklart han fixade det! Känns ruskigt tryggt att veta att det är han som ska släpa runt mig på The Final 15.

 

Kram från Ingmarie

Ännu mer Happy feelings!

Plötsligt blev det jättemycket sommar! Turligt nog kunde jag ta många pauser från jobbet för en sån här dag vill då åtminstone jag bara vara ute!

Så jag har kutat i sagoskogarna.

Och utegymat. Egentligen behöver man inte så mycket grejer för att få ett bra pass, det räcker långt med den egna kroppsvikten, men jag gör det liksom mer ordentligt med hjälp av lite redskap och en träningsinspirerande plats. Det där med att träna hemma är inte min grej.

Hot yogan blev dock inne för så varmt har det inte varit ute. Tyvärr. Men passet var lika bra som alltid när Pernilla guidar.Hon är outstanding och bara så bäst! I Love her!

Min fina, goa, roliga klubbis Sara var också med och på något vis lyckades jag övertala henne (och mig själv) till en kvällssimning i Nissan. Och vilken tur att jag gjorde det för jösses så härligt! Det här är ännu en av de magiska ögonblick jag aldrig kommer glömma så länge de grå funkar. ❤️

Jag känner mig nästan fånigt lycklig. Så där så det känns långt in i magen och man nära på spricker. Vem vet, kanske det stämmer att eklips-nymånen, d v s när det är nymåne och total solförmörkelse i Lejonets tecken, är starten på nya positiva saker i våra liv där vi vågar mer och där kärleken får ta ännu mer plats. Tycker i alla fall det låter både fint och bra!

Kram från Ingmarie

Mer (Ingmarie-)filosofi

Jag har många (hemmasnickrade) filosofier.😀

En är det här att man ska ha utmaningar och emellanåt göra ”obekväma” saker. Vad det är beror ju helt på vem man är.

För mig kan det t.ex innebära en så banal sak som att ”ta bort” någon jag känner på FB för att jag inte längre pallar hens rasistiska, elaka och nedlåtande inlägg. (”Ta bort” någon man inte känner är däremot inga problem.)

En annan är att kasta om i den från början planerade dagen bara för att få chansen att göra något jag tycker är lite småläskigt. Kanske minns du att jag förra året blev påkörd av en roddbåt när jag simmade i Nissan? Jag fortsatte en stund efter för att övervinna rädslan men efter det har jag ändå bara varit i max två gånger. Jag är inte direkt rädd men jag tycker det känns sjukt obehagligt helt enkelt! Befogat enl mig för en del av de där som sitter i båtar av något slag far fram som vettvillingar trots att de vet att Nissan nu för tiden ofta är belamrad av simmare.

Simma OW på morgonen innan löpning tillhör inte heller min favvorutin helt enkelt för att jag oftast blir nedkyld och vimmelkantig. (Swimrun är en helt annan sak.)

Så när mina klubbisar Peter och Daniel frågade om jag ville med för en morgonturen i det svarta vattnet så kände jag att nu var det dax! Face your fears and dare to dare du vet.

De här två är inte bara supersnabba och sjukt starka (båda kör IM på lördag…) utan även supersnälla och verkliga gentlemän! Vi simmade mellan broarna och under varje väntade de snällt in mig och gav mig ny pepp!

Alltså vilka killar! Man tror ju nästan inte de är sanna!

Löpning blev det efter en varm dusch och en stor het kopp kaffe. (Nissan är betydligt svalare än de flesta sjöar.) Kantigt i början men solen och den varma luften tinade snabbt upp mig och det blev t.o.m längre än jag tänkt. Jättehärligt!

Passade även på att svettas lite på utegymet uppe på Galgberget. Älskar det!

Liksom jag älskar havet! Fick några sköna timmar vid dess kant i dag. Gäller att passa på.

Jag älskar mycket för jag älskar även Yogainstitutet. Man vet aldrig vad som väntar, särskilt inte när bästa Pernilla är guide, men man vet att det alltid är bra. Yoga och meditation är ett perfekt sätt att lära sig att utmana sig på och s a s ”våga” se sig själv. Det som händer och det man upplever på mattan speglar nämligen även oftast livet utanför. Kroppen kan vara oerhört avslöjande. Eller informativ beroende på hur man vill tänka. Vi bär alla vår historia och har grejer vi behöver jobba med för att komma vidare. Det är bl a sånt som kan pluppa upp när man står/ligger/sitter där. Jag tycker det är skithäftigt! Det är ju det som är livet tänker jag. Utmanas och utvecklas. Tänk så oerhört tråkigt det skulle bli utan det.

Kram från Ingmarie