Mumsmums

Lighthouse-run

En sak man snudd på ”måste” göra när man är här är att springa till fyren. ”The lighthouse-run”. Det är ca 7 km upp dit från Playitas-anläggningen och det är i princip uppför hela tiden. Ibland har man turen, eller oturen beroende på hur man ser det, att ha motvind också. Sista biten är en brant serpentinväg som verkligen suger musten ur benen på de flesta. Landskapet är hisnande och väldigt vacker. Jag fick hänga på några atleter från ”Race&Shine” vilket gjorde att det blev ännu lite tuffare för de är en grupp stenhårda triathleter. I ärlighetens namn hängde jag inte helt med de snabbaste, jag försökte inte ens, men bara vetskapen om att det är fler som sliter är peppande tycker jag. Dessutom är det ju faktiskt väldigt roligt att dela upplevelsen med andra.

En del av sista biten upp

Hemåt går det lite snabbare men med möra ben är det en utmaning ändå. Vi tog en liten extra omväg på slutet så det blev 15 km till slut. Jag tror jag svettades bort halva mig! Så himla härligt! Extra njutbart med en (serverad) utelunch efteråt.

Eftersom det ingår flera timmar i bassängen i mitt ”rese-paket” så var jag såklart i även i dag. Jag ska simma så mycket jag bara kan och försöka ta igen alla missade timmar pga de där nedstängningarna.

Både simmade och vattenlöpte. Bra kombo! Inger var också med en stund.

Det är ju förresten inte utan att jag börjar känna mig en smula bortskämd när det är så här på varje morgonyoga-stund.

Mest är jag dock tacksam. Inte bara för de vackra morgnarna utan överhuvudtaget. Att få vara här är så lyxigt och härligt att det liksom inte finns ord.

Kram från Ingmarie

 

 

Sånt man kan göra en ledig fredag

Jag har en jobbhelg framför mig och då gäller det ju liksom att ”rasta av sig”. Som t.ex med en timmes svett-fest på spinning-hojjen.

När jag kör själv kör jag typ max hela tiden. Enda ”vilan” är den korta pausen mellan låtarna. Kanske inte så konstigt jag blir så förbenat trött…

Men jag återhämtar mig fort så det beror högst troligt inte på att jag är dåligt tränad utan mest på att jag är ovan. (Hoppas jag… haha!) Faktum är att det t o m kändes lite skoj i dag! Klurar faktiskt på att köra en gång/vecka även när ryggen är helt bra igen. Inbillar mig att det kan göra att det blir lite fart i benen av att hålla hög kadens. (Anna kanske vet?)

Via duschen och en busstur åkte jag till Tyresö för att simma. Gissa om jag önskade att Eriksdalsbadet hade varit öppet för då hade jag kunnat gå emellan i stället för att behöva nyttja SL en extra timme. Men men, det nya budet är att det är stängt till minst 12/4. Galenskap! Tack och lov att även Medley, precis som t.ex Sats, har fattat att man kan ha öppet och ändå följa restriktionerna.

Drygt 3000 m hann jag få in på den där timmen jag var i. (Tack vare att jag körde en del med simfenor…) Ovanligt ”mycket” folk men absolut ingen trängsel.

Känslan när jag  simmar är fortfarande bra så vad gör det om det inte går så snabbt som jag skulle vilja? Det är bara att nöta vidare. Mitt mål är ju att må bra, utvecklas, åldras med bibehållen kraft samt ha kul och jag kan svara ja på alla!

Mitt kvällsdopp fick jag jobba lite extra för. Det hade kommit is igen! Ganska tjock t o m. Det var allt lite otippat. Nej, mycket otippat!

Fantastisk kväll och som alltid så ångrade jag mig inte ens en milli-sekund.

Lagat mat har jag också gjort såklart. Så jag blev mätt i dag och blir i morgon. Vegan såklart. Vill verkligen inte äta något som har en mamma. Eller som bidrar till plågeri av djur och människor, en sjuk kropp och negativ miljöpåverkan.

Tror faktiskt jag är så redo det går att bli för ett helg-race på SÖS nu.

Kram från Ingmarie

Två pauser

Det är mycket möjligt att det går men jag klarar inte av att måla non-stop 8-10 timmar/dag. Att skapa tar kraft för mig och då behöver jag ta pauser och göra andra saker. Ibland bara gå ifrån en liten stund (typ ta något att dricka eller gå på toa) men ibland behöver jag längre. Träna är perfekt. I dag åkte jag hela vägen till PT-Rafael ute i skogen. Så himla roligt att få träffa hans familj av två och fyrbenta. Rafael är en av de största djurvänner jag vet (ja, han är vegan så det är inte bara snack) och har oräkneliga ”matbord” ute i naturen till de vilda djuren. Några är även på tomten.

Jag blev inte bara bjuden på fantastiskt god mat (vego-chili-con-carne) utan även ett rejält gemensamt pass i hans hemma-gym. För den som inte vet kan jag berätta att man behöver inte många kvadrat för att bli skit-trött. Katten Strumpan höll oss sällskap. Eller om det  var vi som höll henne sällskap. Man vet ju liksom aldrig med kisse-katter.

Andra pausen var nere i närmsta havs-viken. Ännu en makalöst vacker kväll. Jag börjar bli ruskigt bortskämd!

Snöat har det också gjort. Såklart. Riktigt rejält emellanåt Vem trodde väl att våren redan skulle vara här? Vi går i alla fall åt rätt håll (dvs mot varmare tider) så jag tror inte den kommer bli långvarig. Eller så riklig att det behöver snöplogas.

Kram från Ingmarie

 

 

Inspirerad

Det är mycket möjligt att jag är lätt-inspirerad men när jag snackade träning med Roger och Christer på festen i går blev jag så peppad och inspirerad att jag nu bestämt mig för att jag ska försöka få upp farten i den här 55+ kroppen.

Bästa sättet är förstås att springa fort och även om jag kör intervaller 1-2 gånger/vecka så är det aldrig på bana. Man ”måste” såklart inte göra det för att få fart på kroppen men efter många års erfarenhet så vet jag att det funkar på mig. Så det blev det i dag. På Norrtälje Ip:s fina bana. Den har jag kutat SM på för en himla massa år sedan. Det var på den tiden när man tyckte 40 på milen var lite kasst… Haha! Det var tider det! Hade jag vetat då vad jag vet nu så hade jag nog tänkt annorlunda och inte varit så förbenat kaxig och odödlig. Eller kanske det är det man ska? För att liksom inte oroa sig. Faktum är att jag i alla fall brukar påminna mig om det när jag känner mig lite deppig över de sakta men säkert sämre tiderna. Att en dag kommer jag tycka jag sprang fort då på 2020-talet. Och en dag kommer jag säkert önska jag kunde springa över huvudtaget oavsett fart…

Det var inget märkvärdigt pass. 12 x 200m. med 50 sek. vila men jösses vad det var jobbigt! Det var mycket pip i lungorna och mjölksyrestinna ben om jag säger så… För att inte tala om drägel! När det kommer då vet man att man har gett det man har.

Avslutade med nedjogg och 200 utfall, 20 grodhopp och 80 enbenshopp/ben. (Uppdelat på 4 ggr.) Grymt kul! Och även om jag är i usel form så är jag bra tränad. Min återhämtning är snabb så direkt efter körde jag en dryg timme på gymet också. Inget mespass där heller.

Att kunna sitta ute och äta en enkel men god liten lunch efteråt blev min ena belöning.

Den andra var denna.

Isen vid Lågarö har äntligen släppt och jag hoppas det dröjer tills det blir någon ny.

Kram från Ingmarie

 

Tyst dag

På Skaparladans målar-retreat har man alltid en helt tyst dag. I dag var den dagen och det har varit så otroligt skönt. Jag älskar de här dagarna. De är extra lugna, extra softa, extra långsamma och såklart extra tysta. De gör att det är mycket enklare att tagga ner och vara i nuet. I går kväll skickade Peppe med oss ett kuvert vi skulle öppna nu på morgonen som start på dagen.
Så här såg det ut.

Så himla bra grej!
En del gör jag i och för sig redan, som att le, känna efter hur kroppen är, yogar långsamt, mediterar och känner efter. Men frukosten brukar inte vara riktigt så ”medveten”. Jag gick dock långsamt till samlingen. Det är jag bra på!

Hann även gosa lite med katten Jonsson och fascineras över årets första blommor!

Att vara tyst en hel dag är en baggis för mig, trots att jag gillar att prata, utom när jag träffar någon som säger hej. Som på löpturen. Det hjälper inte att jag vinkar,  jag känner mig helt enkelt oartig! Löjligt, jag vet.

Det var hur som helst magiskt att springa. Strålande sol och både vårdoft och vårljud!

På den tysta dagen blir man dessutom alltid serverad lunch. Hur lyxigt som helst! Och gott! Löksoppa och vego-mackor. Årets första utelunch!

Mycket målande har det också blivit.Tänkte först skriva ”förstås” men faktum är att det behöver inte alls vara så bara för att man är på målar-läger. Ibland behöver man vila och ibland saknas kreativiteten. Det är det som är så bra här. Det finns inga måsten och man är helt fri.  Men jag fick flyt och att det kändes liksom som det  ”lossnade”. Tänkte mycket på orden jag valt och helt klart hjälpte de. När jag släppte taget och känner tillit händer det (oftast) grejer!

Vad tycks om mina nya fina och fluffiga målar-skor? Visst är de söta!

Det är inte så jobbigt rent fysiskt att måla men jag blir galet trött mentalt. Då är det bara att ta en paus. Jag åkte och badade och vilket bra val det var för vilken kväll!!!

Har du varit (frivilligt) tyst en hel dag?

Kram från Ingmarie

(Ps. Min pappa är lite bättre om du undrar…)

Alla Hjärtans dag 2021

Förra året vid denna tiden hade Anders precis kommit ut från sjukan och vi var i solen och värmen långt från 08a land. I år har det förvisso varit lite sol men annars har inget varit detsamma.  Eller jo, jag kutade då också. Precis som i dag. Två timmar i vinterlandet på riktigt bra underlag i åtminstone 90% av passet. Fantastiskt!

Att sen få sätta sig till bords på Ulla Winbladh ännu en gång och bli så där bortskämd som man bara kan bli där är en lyx utan dess like. Vi fick t o m blommor av Mia & Monika som jobbar där! Det är en så otroligt vacker, lugn och avslappnande miljö att man liksom inte kan stressa eller ha bråttom.

Och maten.

Olallaaa!

Så gott! Och mycket! Aldrig problem att få veganmat eller andra ”specialare” om man vill det. Jag är så mätt nu att jag nog inte kommer kunna äta förrän i morgon kväll.

 

Som alla de andra gångerna vi varit där så tog vi spårvagnen dit och färjan hem. Man ska ju inte ändra på ett vinnande koncept!

På nya Guldbron vid Slussen hängde oräkneliga små söta hjärtan. Så gulligt!

Och här hemma njuter vi av mätta magar och de fina blommorna.

Hur har din Alla hjärtan-dag varit?

Kram från Ingmarie

 

Hur man garanterar träningsvärk

När man (läs jag) inte simmar mer än ett, kanske två om det vill sig väl, pass per vecka pga de där förbenade nedstängningarna och restriktionerna så kan man vara säker på att ett tufft pass känns dagen efter. Jag är dock jättetacksam jag har dessa garanterade pass i Långbrohallen. Det är förhållandevis dyrt och tar tid att ta sig dit men SÅ värt det! Verkligen superlyxigt!

Lägger man dessutom till ett PT-pass med Rafael så vet man hur det kommer kännas några dagar framöver…

Det här får jag dock ingen träningsvärk av. Någon måtta får det ju liksom vara, eller hur?

Fast kanske födelsedags-kakorna jag fick av Inger hjälper mot den värsta träningsvärken? Om inte annat var de ruskigt goda!

Kram från Ingmarie

Födelsedag my way

När man fyller år får man göra precis hur och vad man vill, eller hur? Så det har jag gjort!

Många springer en kilometer/ år men jag kände att det inte riktigt var läge för 55 km i dag men att kuta nästan 3 timmar i snö, modd och ishalka är inte fy skam det heller.

Det var faktiskt ganska bra underlag men på vissa ställe var det mer tur än skicklighet att jag inte stod på näsan för under den där snön var det ibland total blankis. Upp och ner för vissa backar gick jag faktiskt…

Naturligtvis ville jag i plurret också och för att vara på den säkra sidan tog jag med mig både hett vatten och hammare. Jag ville ju liksom inte stå där utan att få smaka på kakan.

Det var bra planerat för båda behövdes. Nu var det ju väldigt enkelt för det finns ju några hål där sen innan. Annars hade jag nog behövt något lite bastantare än en liten hammare. Typ en yxa.

Lyckades göra ett perfekt litet hål att sitta i.

Fem-sex ljuva minuter i stillhet och tystnad.

När man fyller år ska man såklart äta gott också! I och för sig äter jag alltid bara mat jag gillar men i dag lyxade vi och jag köpte från vår lokala falafel-bil. (Dvs som en mobil falafel-butik.) Fantastiskt gott och enormt billigt!

Sen har även en massa snälla människor skickat hälsningar, ringt och gett mig presenter.

TACK!

Att få fylla ännu ett år är nog ändå den största gåvan.

Kram från Ingmnarie

 

Två på raken!

Både i dag och i går har jag sprunget med Kari. Som att vinna på lotteri! Fyrbenta Sälka fick dock stanna hemma för det är allt för mycket vass grus för hennes tassar och för mycket is för att våga riskera mattes ben och armar. Det är ju liksom lite svårare med balansen när man har en vovve framför sig.

I går blev det norrut på grusvägar och stigar. Vissa var isiga, vissa hade mindre sjöar och vissa hade barmark! Observera solen!!!

I dag blev det lite mer söderut på ungefär samma underlag och även i dag var det sol! Jag hamnade nästan i chock!

I dag har jag även varit helt arbetsbefriad så efter dagens långpass traskade jag till Hellas. Det är för halt för att cykla nämligen. Isen har försvunnit en del men den är fortfarande tjock och utbredd så jag och Nina fick dela vattnet med skridskoåkarna. vackert och njutfullt för alla på olika vis. Fantastiskt, eller hur?

Det var inte så mycket plats att simma på men det funkar även att trampa vatten. Nästan som vattenlöpning!

Inger var också med men valde att stanna kvar på land. Och servera den obligatoriska fikan efteråt!

Nu är jag så redo jag kan för nästa vecka. En vecka jag för övrigt verkligen ser fram emot!

Har du något skoj att se fram emot?

Kram från Ingmarie

 

Valen man gör

Som jag ser det har man alltid minst ett val oavsett när det gäller träning i allmänhet och intervaller i synnerhet.

Om kroppen är seg och benen bly på den planerade intervall-dagen, och man är frisk och hel för övrigt, så tänker jag att antingen lägger man ner det helt och kör något annat/inte alls eller så kör man som planerat och ser det som ett extra bra skallbens-pass.

Jag valde det sistnämnda i dag. Igen. Det är nämligen så jag i princip alltid väljer.Trötthet är liksom ingen riktigt bra ursäkt för att skippa intervaller. Eller träning ö h t förresten. 🤪

Det var segt men det blev inte segare, tvärtom, och som alltid ångrade jag mig inte.

5 x 6 min. + 10 x 30-30 blev det och även om farten var långsam så var det snabbare än om jag inte kört intervaller.

Belöningen blev en härlig eftermiddag i Alvik med iceswim, gofika och skratt tillsammans med några av simtjejerna. I dag var vi Alvik och även om jag både bott där och kutat tusentals gånger jämte vattnet så har jag aldrig varit i. Jag hade helt enkelt inte kommit på grejen med det här på den tiden.

Made by Josefin

Är så tacksam jag kan träffa dem på det här sättet och att vi har så många fantastiska sim- och badställen i vår huvudstad. Det faktiskt makalöst!

Även detta är ju faktiskt något jag valt att prioritera. Hela livet väljer vi och dagens val påverkar morgondagens. Så välj noga. Både vad/hur du gör och vad/hur du tänker. Det är ju till slut valen som blir ditt liv.

Kram från Ingmarie