Löpning

Många tillsammans

Du vet vad det heter; ”The more the merrier.”
Oftast stämmer det. Men långt i från alltid! (Jag vill ju t ex inte vinter-bada tillsammans med en drös andra eller trängas i en kö.)

I dag var det i alla fall klockrent!

På något vis lyckades jag, Maria och Eeva få till ett slags lunchpass ihop. Jag gillar ju det där trapp-passet i vanliga fall även om det är snorjobbigt, men det blev ännu roligare när jag hade sällskap för även om vi inte sprang samma varken fart, varv eller antal var vi där och slet tillsammans. Sånt gör mig glad och pepp.

Eeva fick springa tillbaka lite tidigare än oss andra två (det var hennes lunch vi använde oss av) och efter mina 8 varv blev det även ett bonusvarv för vi ville såklart ha en bild uppifrån toppen också.

Fika med mamma och Ulf är alltid mysigt och något jag alltid ser fram emot. Jag ör också obeskrivbart tacksam över att de vill och kan.  Vi sågs på stan så jag drog direkt till gymet efteråt och var därför i god tid innan mina klasser så jag hann med både lite extra styrka och egen-yoga.

Det har tagit många år men nu för tiden kan jag komma i yoga- och meditationsmode i princip var som helst. Det blir såklart inte riktigt samma som ett ”riktigt pass”, vad nu det är, men det blir bra nog!

På tal om klasser så märks det extra tydligt på både mina och de andras pass att träna i grupp verkligen kan höja både energin och ambitionerna. Det var fullt ös i dag på löpningen! Så himla skoj!

På Yin-yogan är det dock precis tvärtom. Där handlar det snarare om att helt gå in i sin egen lilla bubbla, släppa taget, acceptera och bara vara. Något som ibland kan vara svårare än att lyfta tungt…

Kram från Ingmarie

Håller mig glad och pepp i stormvindarna

Det har varit friskt ute i dag om jag säger så och ännu friskare hemma i Åhus så jag hoppas verkligen bryggorna ligger kvar! Det enklaste är märkligt nog när det är rak motvind för då är det liksom bara att bita i. Värre med stark medvind och/eller sidovindar för flyger mina ben nästan bort. Lägg till lite förrädiska isfläckar så är det nästan så man funderar på att inte gå ut ö h t. Men bara nästan. Jag vet ju att det är värst att sitta inne och titta ut och att jag aldrig ångrar ett träningspass även om jag nära på både blåser bort och fryser bort näsan.
Vägen till och från Galgberget var ett litet äventyr (läs livsfarlig hårdfläktande isbana) men väl framme var det helt ok. Med Marias fina sällskap blev det absolut toppenbra!

Cykla kändes inte som ett alternativ i dag, lite självbevarelsedrift hart jag trots allt, så det blev promenad till och från stan där finsällskapet utökades med Eeva. Att ses så här och smida planer är ett ypperligt sätt att bli påmind om att det kommer bli vår och sommar igen även om det känns extremt avlägset just nu.

Lunchmaten på Cortados var fräsch men alldeles för liten. Tyvärr har de inte blivit bättre. Snarare tvärtom. Tråkigt….


Det blev även en slags löptur till Sats på kvällen. Jag skriver ”en slags” för jag tycker mest jag halkade och flög omkring. Men inne blev det desto svettigare. Det var garanterat ingen som frös efter Marinas hårdkörare. Men alltså, det är så roligt och jobbigt att jag genast längtar till nästa pass! Haha. Så galet va?

Sen gillar jag verkligen att vara där.. Det är en härlig energi, folk är snälla och glada och det är liksom trevlig stämning.
Är du i krokarna så passa på att komma inom och testa!

Kram från Ingmarie

Ribban lagd?

Jag hade tänkt cykla (inne) i dag men så kollade jag väderprognosen och ändrade till i morgon då jag högst troligt kommer tycka det är ganska skönt att sitta inne och trampa. I alla fall om väder-appen stämmer.

Oavsett hur vädergudarna bestämmer om. morgondagen så är jag glad jag sprang i dag för det var oväntat mycket studs i benen.

Om löpningen kommer kännas så här mestadels av 2024 kommer det bli ett bra löp-år so let´s hope!

Första jobbdagen är också avklarad och även den gick bra så 2024 har åtminstone börjat på bästa sätt!

Hur har din första dag på 2024 varit?

Kram från Ingmarie

Gott slut!

För att avsluta detta år hade jag tänkt festa till det lite med ett sista crosstraining-pass på gymet med bästa avslutningen efteråt.

Det jag dock hade glömt var att när det är väntelista måste man måste vara där i god tid för att inte någon annan ska få ens biljett. Tror aldrig jag kutat dit så snabbt! Skorna hängde nästan inte med. Haha! Och jag hann! Passet var superskoj och precis så där härligt jobbigt  att man tror att man nästan inte ska orka.

Varje nyår har man ”Nyårsdoppet” här i Åhus men precis som förra året missade (läs skippade) jag det och gjorde mitt eget. Jag vet inte riktigt varför men det är något i mig som liksom går emot tanken på att göra det som ett jippo. Egentligen vet jag inte hur det är för jag har aldrig provat men just i dag hade jag ingen lust att ens testa. Jag tror att det är för att för mig är dessa bad ett sätt att varva ner, komma i balans, finna harmoni och få ny energi. Tjo&tjim känns liksom inte helt rätt då men jag kan såklart ha fel för jag har ju som sagt var aldrig provat.

Nu var jag ändå inte ensam på ”bastubryggan” men det var lugnt och sansat så som jag (helst) vill ha det.

Och resten av eftermiddagen/kvällen har jag tillbringat på jobbet. Ännu en afton som landstingsägd men det var helt ok.

Jag kom hem i tid för att fira in 2024 och därmed säger jag tack till 2023. Det har varit ett svajigt år på flera plan och inte ett år som jag kommer tänka tillbaka på som ett av mina bästa. Jag vet redan nu att 2024 kommer innebära många nya utmaningar och äventyr och jag ser verkligen fram emot dem!

Hur har ditt 2023 varit?

Kram från Ingmarie

 

 

En slags omstart

Inte visste jag att det var sånt här nu! Vilka stackars djur kan inte få känna sig lugna ens nu precis innan nyår?

Grinden in till skjutfältet där skylten stod var dock öppen vilket = man får vara där så jag fortsatte min löptur in på området. Jag är så naiv att jag tror jägare kan se skillnad på mig och en älg/kanin/rådjur/fasan eller vad det nu är de så gärna vill döda… (Ja, jag har mycket svårt att fatta tjusningen med jakt och dödande.)

Tack och lov såg jag bara en enda jägare men däremot många som var ute och gick både med och utan sina fyrbenta vänner. (Dvs hundar.) Antingen hade jag tur eller så var det inbillning men det kändes som jag hade medvind minst 85% av passet och minst lika mycket sol. Underbart!

Helt ärligt tycker jag att jag var värd det där. Dels för att kroppen var ganska seg och dels för att knoppen är så full av elände från jobbet att den behöver lite extra pepp just nu. Detta hjälpte massor!

När jag ätit, slöat och målat en stund tog jag mig ännu en gång till havet.

Det var (som vanligt) bara jag där. Pannlampan är guld att ha för annars hade det blivit en smula knepigare både att hitta och veta vad jag egentligen håller på med. Haha!

Vattnet var stilla, kallt, mörkt och oslagbart härligt. Dessa stunder är min absolut bästa återställare för hela kroppen och knoppen. Som en slags omstart av hela systemet. Det går liksom inte att tänka på något annat än här och nu och att andas. Eller hålla andan när jag doppar huvudet.

Kram från Ingmarie

Snart det sista

Friska vindar och regn från alla håll men du vet vad man säger; det finns inget dåligt väder bara bla bla bla🤪

Sen vet jag efter många års erfarenhet att det i princip alltid är värst att sitta inne och titta ut. När man väl kommit genom ytterdörren så är det sällan så illa som det verkar. Men det finns absolut några undantag!

Jag kom på ganska snabbt att det var mycket varmare än det såg ut men också mycket blötare.😅

Hade bra flyt på gymet men är inne i en period då mitt blodtryck är extra lågt. Ingen vet riktigt varför det blir så och det försvinner ungefär lika fort som det kommer. Det var förresten bl a därför jag valde att bli IVA-sjuksköterska istället för operation för jag hade aldrig klarat att stå rakt upp och ner i mer än 45 sekunder och så snabb är ingen kirurg 😄

Ett jobbpass kvar detta året sen börjar min nedräkning på riktigt mot både det ena och det andra!

Kram från Ingmarie

 

Lugna stigar och crazy bad

Vet att jag skrivet det massor av gånger innan men skriver det igen. Stigarna här är verkligen perfekta att springa på. Mjuka, slingrande, vackra och i skydd av tallarna. Jag märkte inte av varken regnet eller den hårda vinden förrän jag var ute på cykelvägarna igen! Det är även tyst och lugnt. Att träffa på någon är snarare ett undantag än en regel vilket är på både gott och ont. Ibland känns det ensamt och ibland känns det skönt att liksom inte bli ”störd”.

Badriket brukar också vara lugnt och stillsamt trots att det är en stor simhall. Här har man verkligen tänkt till med olika omklädningsrum och ”sim-rum” beroende på vad du vill göra. I normala fall är det bara ”motions-simmare (jag skriver med ”” för det där är såklart relativt) men i dag var det hela havet stormar med lekande ungar och det fanns inte en badvakt i sikte trots att de i vanliga fall alltid är där just för att se till att inget händer och så att lugnet behålls. Det finns särskild lekavdelning i annat rum där barnen ska vara så vet i sjuttsingen hur de kommit in i motionsdelen för man måste ha en särskild ”tagg” för varje rum.
Jag sa förstås ifrån men blev utskälld och nästan slagen när jag skulle simma förbi av en sur pappa/man som inte alls fattade. (!!!)
Märkte att det var fler som reagerade och till slut gick någon och hämtade en badvakt och ”busarna” åkte ut och jag, och alla andra, fick ett riktigt bra simpass till slut.

Kram från Ingmarie

Solsken & månsken

Förutom att vi har tomtar som hejar så finns det även ett spår med påhejande skyltar. Dvs det finns massor av pepp och egentligen inga som helst ursäkter för att inte att sig ut!

I dag var det dessutom strålande sol och vindstilla. Det borde ha varit knökfullt med folk ute men det var absolut trängselfritt. Jag hoppas det var för att jag var ute på ”fel tid” och inte för att människor satt inne. Inte för att jag vet vad fel tid skulle vara men den finns kanske…?

Jag kan lite mer förstå att det var trängselfritt på bryggan i kväll men ändå inte för det var absolut bedårande vackert.

Några minusgrader i luften och några plus i vattnet. Helt tyst och absolut vindstilla. Jag dog minsann lyckodöden där och då.

Kram från Ingmarie

En dag som kommer att kännas

Stormen Pia drog förbi och lämnade både snö och is. Vinden lämnade hon dock kvar. En bitande sådan. Men är man uppvuxen vid kusten är man ganska tuktad av den och det handlar sällan om om det blåser utan snarare hur mycket och från var.

Trapporna på Galgberget var dock helt halkfria och vägen ner tillbaka igen var åtminstone 50% ok. Jag passade på att vila då och skippade därmed den där vilan jag brukar ha när jag ”bränner på” hela varvet. På så vis höll jag mig varm hela tiden och fick in ett bra flyt.
8 varv x 184 trappsteg/ 700 metersvarv + upp och nedjogg blev nästan 90 minuters jobb.

Uppifrån ser man inte ens början! Inte nedifrån heller när jag tänker efter….

Det som helt tog musten ur mig var Marinas crosstraining-pass nu i kväll. De är alltid snorjobbiga men i dag överträffade hon minsann sig själv.

Först övning 1. Sen 1+2, 1+2+3, 1+2+3+4 osv till slutet. Trodde vi. Sen skulle vi upp igen. Dvs 12, 12+11, 12+11+10 osv osv. Hela kalaset avslutades med tabata core-övningar.

Vi orkade inte ens stretcha ordentligt efteråt och då är det riktigt illa! haha. Men alltså det var så himla skoj och bra!

Efteråt var jag och lillebror och hälsade på pappa en sväng. Det är verkligen inget upplyftande ställe han bor på nu men det är som det är o ch på något vis är jag tacksam både över att det finns och att det finns människor som vill jobba där. Det märkliga är att trots en ökande ’äldre befolkning så ska man dra ner på äldrevården. Hur kan man ha så mycket otur när man tänker? Eller är det så illa att de som bestämmer inte tänker alls?
Mamma och Ulf träffade jag i går. Till dem är det alltid mysigt att komma och jag är priviligerad som har dem i mitt liv. Liksom att jag har mina syskon. Hel-halv och extra. (Ja det är en smula komplicerat. hehe)
Jag har också jättegoa kusiner och jag träffade två av dem i dag. (I ärlighetens namn har jag bara tre så det är ingen gigantisk skara.)
Träffas i lugn och ro, äta gott och bara umgås utan mobiler eller annat störande är verkligen något som jag tror alla skulle prioritera mer. Vi var på Brunchbaren och förutom att de har väldigt god mat, och gott kaffe, så är det också ett fridfullt och liksom stillsamt ställe där det känns som att det inte går att stressa. Ingen satt heller och glodde i sin mobil! Riktigt härligt!

Kram från Ingmarie

Ny storm

Jag har tappat räkningen på alla stormar som dragit förbi senaste tiden och glömmer namnen lika snabbt som de passerar. Denna gången heter den visst Pia. Funderar en hel del på vem som kommer på namnen och hur man liksom bestämmer det? Är det baserat på personer de som bestämmer inte gillar? Ett lotteri bland alla som har namnsdag? (Då kommer ingen. någonsin uppkallas efter mig!) Eller är det ett datorprogram som bestämmer?

Hur som helst så har det varit friskt i dag om jag säger så men inte värre än många andra gånger då det inte har varnats men kanske dct blir ännu värre sen?

Badviruset har varit väldigt tjatigt de senaste dagarna och jag lyder ju det så väldigt gärna! Vi kan väl säga som så att det var gott om plats vid badstegen och att jag var tacksam att jag hade den att håla mig i.

Det som har varit mest besvärligt i dag var att cykla till och från jobbet på Sats men ändå inte värre än många gånger innan. Jag hoppas verkligen att hon inte kommer hit med sin fulla kraft. Nu är jag i alla fall hemma i lyan igen och myser under en filt. Det är en (vardags)lyx som är allt för lätt att ta för given så jag påminner mig varje dag.

Kram från Ingmarie