Löpning

Skåneleds-äventyrslöpning

Jag älskar att kuta från A till B. Särskilt om det är på en ny plats och jag verkligen inte vet vad som väntar.

Skåneleden har enormt många sådana varianter och man behöver absolut inte följa exakt från en starpunkt till en annan utan kan bygga ihop lite hur man vill. Det gjorde jag i dag.
Jag vet inte ens vad det heter där jag startade men det var någonstans mellan Lannamärket och Hulrugered på en liten, liten landsväg.

Början var lätt och på asfalt men efter några kilometer svängde leden av in på en grusväg genom skogen.

Efter ytterligare några kilometer började det svåra med såp-hala spång blandat med gegga, lera, rötter och en massa löv som gjorde att jag inte såg vad som fanns under. Där gick det om möjligt ännu långsammare än vad jag trodde var möjligt. haha

För en gång skull tyckte jag det var himmelriket att komma ut på asfalt igen och även om mina fötter inte älskar det så funkade det ok hela vägen. Något har hänt sen jag var hos Bodywork-Martin första gången. Min plan är att fortsätta men det är lite knepigt att få ihop schemat.. Hur som helst, vägen och vyerna var makalöst vackra och solen värmed så mycket att tröjan åkte av. I oktober!

Målet var Båstad hamn för att möta Anders som valde att gå i dag och för att .. ja du vet vad.

Båstad må vara en metropol under sommaren men nu är den det då inte. Vi hittade dock Knut Jöns café som var öppet och som fixade oss varsin go-macka så vi fick hungern stillad.

Efter en kort men ack så ljuvlig tupplur på soffan hemma drog vi till gymet och jag vet inte om det var Båstad-luften, mackan eller den där mini-siestan som gjorde det men jag gick bananas i nästan en timme bland vikterna inklusive lite extra yoga-moves innan jag tyckte det fick räcka.

I morgon väntar ett helt annat äventyr!

Kram från Ingmarie

Inte som planerat

Egentligen skulle jag (och Anders) ha kutat mitt favvolopp Åhus Trailrun i dag men av diverse anledningar valde jag/vi att avstå. Det var verkligen inget enkelt beslut men absolut det rätta.

Men istället för att sitta hemma och deppa begav vi oss ut på upptäcktsfärd i närområdena och vilka upptäckter det blev!

Vi började i Jordbodalen som är ett hyfsat stort naturområde mellan all bebyggelse. Naturen är otroligt omväxlande med allt från träbroar och dammar till några mindre vattenfall och dramatiska branter där berggrunden syns tydligt.

Några kilometer bort via en ganska tråkig transportsträcka ligger Ramlösa Brunnspark.

Den är förmodligen mest känd för att det är här källan till Ramlösa mineralvatten finns.
Brunnsdrickningen i Ramlösa brunnspark invigdes på Karl XII:s födelsedag den 17 juni 1707. Under de närmaste åren blev Ramlösa brunn, under Johan Jacob Döbelius ledning, alltmer känd och hälsobrunnen utvecklades snart till en av de mera kända i landet.

Parken förklarades som byggnadsminne 1973 och är en unik och levande brunnsmiljö med byggnader, landskapspark, planteringar, källor, en ravin med skogspark och promenadstråk. Det järnhaltiga vattnet har sipprat fram ur bergen i hundratals, kanske tusentals, år. Länge hade dalgången där källan ligger rykte om sig att vara tillhåll för rövare och det var ingen som vågade sig dit. I slutet av 1600-talet upptäcktes det att källan var bra för hälsan och Ramlösas era som brunnsort startade. Idag finns många av de vackra byggnaderna kvar från källans storhetstid i början av 1800-talet. Gångarna i parken kantas av vackra blommor, alléer med gamla träd och en lekpark.

Skåneleden är en av lederna som går här igenom så det är enkelt att ta sig dit till fots!

På vägen tillbaka tog jag en lite annan väg och en extra loop bara för att jag hade lust!
Långsamt och inte särskilt långt men med en bättre känsla än på länge.

Sen vet du ju vid detta laget hur det blir när jag har sprungit och är nära havet…

Testade Råå havsbad och vilken pärla! Finns ett fint litet ”hus” med väggar, tak och bänkar (jag är inte så bortskämd..) och vid stegen har man satt en cykelkorg för att lägga sina grejer så de inte blåser bort. Genialt!

Några kilometer bort ligger Gantofta och Rååns dalgång där vi var i slutet på augusti. Där finns också Cafe Dalstugan som inte liknar något annat cafe vi varit på. Coolt, roligt, mysigt, trevligt, häpnandsväckande och med jättegod soppa och bröd. Finns annat också att mumsa i sig men våra magar blev för fulla för att testa våfflorna/pajerna/kakorna.

Så du ser, det blev en väldigt bra dag trots allt. Jag har varit ledsen men sen gäller det att fokusera på det positiva som trots allt (nästan) alltid finns.

Hur och vad gör du när du inte kan göra det du velat och planerat?

Kram från Ingmarie

Inget varar för evigt

Mina ben har förvandlats till två blyklumpar som fastnat i tjära. Att kuta är segare än segt men jag tror mig veta varför så det är bara att acceptera, åtgärda det som går att åtgärdas och lita på att det vänder. Skogen är i alla fall vacker och ger energi oavsett hur långsamt det går framåt. Blev korta turer både i går innan jobbet och i dag på ledig dag.

Det som dock är lite märkligt är att att all annan träning går bra och på gymet är benen verkligen inte varken trötta, sega eller klena. Samtidigt så vet jag ju att löpning är väldigt mycket mer energikrävande än de flesta andra grejer jag gör.

På en ledig dag finns det även tid att fylla på med energi både i min lilla målar-atelje och i havet. Så obeskrivbart tacksam för båda!

När det är segt och tungt av en eller annan anledning så gäller det att påminna sig om att inget, inte ens eländet, varar för evigt.
Så det tänker jag nu.

Kram från Ingmarie

Skogen

Jaha ja. Måndag igen, ny jobbvecka och mitten på oktober. Hur är det möjligt att det är det redan? Det är inte konstigt jag känner mig lite fartblind emellanåt. Samtidigt känns det som evigheter sen jag var i Albuquerque, sen vi flyttade hit och sen det var sommar-varmt.

Skogen förändras också i en rasande fart men oavsett hur den är eller ser ut så ger den mig alltid både lugn och energi.

Hur har du det i denna höstmånad?

Kram från Ingmarie

En blandad dag

Alla dagar är inte lätta (tränings)dagar och i dag var en typisk sådan. Seg och utan power och sånt märks extra väl när det vankas backar och trappor.
Men det är som det är och jag vet både att det är så det är ibland och att det går över. Ofta utan att man fattar varken hur eller varför.

Jag hade i alla fall bästa sällskapet av Catrine, finfint väder underbar utsikt och jag klarade alla trapporna upp till vår lya trots att jag var dödens trött efter de där 2,5 timmarna.


Catrine ska kuta Kullamannens 100 miles, dvs 16 svenska mil, om någon månad och är grymt stark så jag är glad jag inte blev helt avhängd.

Vi hängde sen hela eftermiddagen tillsammans med våra gubbar och jag hade helt ärligt kunnat fortsätta med det väldigt mycket längre.
Istället blev det en tur med hojjen ner till havet och.. ja du vet…

Sen vann jag minsann  i Dam-spelet också!

Kram från Ingmarie

Turligt

Såna här dagar är det en lycka att inte vara gjord av socker. Eller mjöl. Eller papper. Eller knäckebröd. Eller vattenlöslig färg.
Som människa klarar man hyfsat fint av att klafsa fram i regn och blöta även om både fart och känsla är samma som en solig och torr dag. I alla fall är det inte det för mig för dels är jag jätterädd gör att halka och dels ogillar jag jättemycket att inte veta vad som döljer sig i de där ocean-stora vattenpölarna. Ett dolt hål och man är ju liksom rökt!😱

Gjorde så gott det gick med fartleken i alla fall.
20 x 60-30 sekunder + upp och nedjogg. Fanns absolut inte en prick på mig som var torr efteråt!


Gymet var betydligt torrare, förutom att det var svettigt, och mitt yin yoga pass var absolut det torraste.😄

Det jobbigaste på hela dagen har utan tvekan varit tågresan. Jag skulle kunna skriva en väldigt tjock bok om alla deras försenings-ursäkter. I dag var det visst ” tågkö”.🙄

Men nu är jag hemma och allt är (nästan) glömt för det är fördelen med guldfiskminne. Tråkigheter försvinner ur skallen fortare än de kom dit. 😅

Dock med några få undantag…

Kram från Ingmarie 

Näst bästa

Näst efter sol och värme så är dimma mitt favoritväder. Jag tror det till stor del beror på att det ju innebär att det inte blåser plus att jag helt enkelt tycker det är både vackert och mysigt.

I dag var den så tjock att vi inte såg ens en meter ut på morgonen! Men den lättade och när jag väl kom ut var det inte mycket kvar men det var fortfarande nästan helt vindstilla. Underbart!

Jag hann fint med tåget som dessutom höll tiden så jag hann till Halmstad i tid för  bl.a ännu ett besök hos Martin på Bodywork. Om jag hade haft råd och tid så hade jag velat ha hans behandling varje dag för det är inte bara mina fötter som mår bra av den. Hela jag gör det!

Som du säkert också märkt kommer mörkret tidigare och tidigare för varje dag och det var precis så jag hann med ett kvällsdopp innan himla-lampan helt släcktes. Snart ska klockan ställas om igen och då blir det ännu tidigare. Om jag fick bestämma skulle vi ha ”sommartid” året runt.

Kram från Ingmarie

Uppladdad

Det har blivit galet mycket övertid för mig på sista tiden ffa pga hög belastning. Det är snudd på ofattbart hur många sjuka människor det finns bara här och jag önskar verkligen, verkligen att det fanns någon slags samhällelig inrättning som förebygger sjukdom för jag vågar påstå att långt över 50% hade kunnat undvikas med bättre/rätt livsstil. Men det finns såklart inga pengar till något sånt även om det i längden helt klart skulle spara massor av både pengar och lidande.

I går blev det ett lätt pass på gymet innan jobb-kaoset. Jag är oerhört tacksam att jag har träningen och mitt målande och att jag har disciplinen att göra dem varje dag även om det är grus i ögonen och bomull i huvudet. Erfarenheten har lärt mig att det inte blir bättre av att göra ingenting.

Kroppen var hyfsat pigg i dag när jag väl vaknade men skallen var mos. Fanns liksom ingen go i den. men kag tog mig ut, körde de planerade 3 x 10 min + 15 x 30 sek och även om det inte var lätt så mådde jag otroligt mycket bättre på alla sätt och vis efteråt!

En tupplur senare (visst har jag sagt att jag älskar dem?) så drog jag till gymet och tro det eller ej men det gick långt över förväntan och jag satte t o m ett Pb i marklyft som 55++++ år.

Sumolyft är inte samma som marklyft men lika skoj. 🙂

Det blåste friskt vid havet och det kom små regndroppar men du vet hur det är. (Eller inte…) Jag hade varken badkläder eller handduk men när badviruset slagit rot så finns inget annat botemedel än att lyda det och det gör jag så gärna!

Nu är mina batterier laddade igen och jag är redo för tisdags-kaoset.

Kram från Ingmarie

Barbens-liv

Det tar ganska lång tid innan jag fryser om benen så springa barbent  i oktober är inga som helst problem. Särskilt inte när solen skiner som i dag!

Det är lite svalare om benen när jag ska cykla hem efter jobbet vid 22-tiden men oftast är jag så varm att det mest känns skönt att äntligen få komma ut i svalkan. Inte ens fingrarna protesterade mot kvällens sju grader.Hade jag haft ett stillasittande jobb så hade jag antagligen inte känt samma men så länge jag är där jag är så kommer det aldrig att hända att jag fryser innan jag får gå hem.  Hur länge barbens-livet fortsätter återstår dock att se.

Kram från Ingmarie

Livsviktigt

Solsken och ledig dag. Hur mycket bättre kan det bli? Nu hade jag förvisso inget spring i benen men rundan jag fick ihop var så makalöst vacker att det inte spelar någon roll.

Början av den har jag kutat massor av gånger men sen provade jag lite nya vägar och hamnade bl.a på otroligt fina Kulla Gunnarstorp. Där hade jag lätt kunna flytta in! Om jag hade haft råd och om jag hade haft möjlighet vill säga… Man kan dock njuta av den fina parken, utsikterna och gårdsbutiken helt gratis.

Vid Domsten svängde jag tillbaka hemåt igen och det blev plötsligt så varmt att det lilla vattnet jag hade haft med snabbt tog slut. Turligt nog är jag ju inte särskilt blyg så jag frågade vid första huset där jag såg en människa om jag kunde få lite extra. Det fick jag. Människor är till 100% alltid snälla mot oss (törsdtiga) löpare på äventyr för jag har då aldrig fått ett nej när jag frågat.

Denna del av Skåneleden utmed havet har jag kutat åt båda hållen flera gånger nu och jag har svårt att tro att jag någonsin kommer tröttna. Den är liksom oslagbar!

22 km i lugn fart blev det innan jag kom hem igen. Efter mat och en kort tupplur så drog jag till gymet men glömde skapa bildbevis på det. Dock glömde jag inte det för detta.

Jag älskar att träna och vill absolut inte vara utan det i mitt liv men det här är banne mig minst lika viktigt för mig.Det är något med vattnet som gör mig både lugn, tacksam, närvarande och livsglad. Hörde det är ca 13 grader nu så snart är det kallbad på riktigt!

Vad har du i ditt (vardags)liv du absolut inte vill vara utan?

Kram från Ingmarie