Löpning

Bendödar-torsdag

Äntligen Ingmarie-väder med sol och värme och som alltid vaknar min kropp till liv lite extra mycket så jag valde den där Kina-backen i dag.

Vägen dit, den jag tar som egentligen är en liten omväg, är bedårande vacker. Som förresten hela Pålsjö-skogen är.

12 x upp och ner blev det (600 m/varv) + ännu lite mer distans och det kändes riktigt bra!

Jag börjar inbilla mig att det har med tröjan att göra för banne mig har jag inte haft ett enda trögt pass med den på!

En sån här dag finns bara en sak att göra efter ett sånt pass. Jag är verkligen tacksam över att ha havet så nära!

Det är som sagt var sommar-schema så måndagens Performance Strength är på torsdagar. Dvs i dag som också var sista passet på benböjs-delen för denna gången.

Det finns en del utvecklings-potential om jag säger så men det är bra tycker jag. Sjukt skoj är det i alla fall och garanterat bra för både kropp och knopp! Du vet väl att styrketräning är en av många grejer som bl.a förebygger demens. Fantastiskt bra att en så enkel sak kan bidra till ökad hälsa, eller hur? Sen är det ju bra för en massa annat också såklart.

Kram från Ingmarie

Ute-skoj

Inne-träning i all ära men ute är ändå bäst. I synnerhet när det plötsligt blev sol! Springa ute är dock alltid bäst. Utom möjligtvis när det är modd och ishalka à la 08a land…

Så himla perfekt också att Sats hade fixat outdoor-crosstraining just i dag och inte i går när det verkligen regnade på tvären.
Vi var ett stort gäng och våra coacher bjöd på ett jätteskoj upplägg med en massa roliga övningar.

Sjukt roligt och eftersom vårt lag vann blev det dubbel-skoj! Jag älskar att vinna pris1

Men såklart alla som var med var vinnare!

Bästa Lelle och Melinda fixade grillat till alla efteråt. Det kallar jag onsdags-fest!

En inne-aktivitet har det dock blivit för även om måla ute är härligt är det bra mycket enklare inne.

Kram från Ingmarie

Ur (sov)balans

Jobbhelg = ledig måndag. Det är sedan gammalt och tack och lov för det.
Det är en himla röra i mina arbetstider just nu så min sömn är helt bananas. (Sommartider i vården du vet…) Kände mig helt överkörd när jag gick upp men tog mig så småningom ut. De första 30 min var en pina värre än att gå till tandläkaren och eftersom jag avskyr att gå dit så kan du ju ana…
Men jag har ju varit med förr så jag höll i och plötsligt vände det! Inte så jag flög fram precis men den där fot- och handbromsen släppte åtminstone så det blev 15 km till slut.

Jag har varit badsugen i en himla massa dagar så trots att det blåste hej vilt hojjade jag ner till havet. Jag fick trampa nedför Hälsovägen för att ta mig fram! Så mycket blåste det! Men det var extra lätt på vägen tillbaka. Haha.

Det var verkligen wild och jag höll stenhårt i stegen samtidigt som vågorna sköljde över mig och jag skrattade så jag nästan tappade andan. Ja jag vet att jag är lättroad..

Ser du mig? 🙂

Avslutade denna dag med en härlig Ashtanga-yoga på Bindu. Nu hoppas jag att jag sover gott i natt för i morgon är det tidig morgon igen efter helgens tre jättesena kvällspass. Inte konstigt kroppen undrar vad som händer! Men det kommer bli bättre så småningom.

Kram från Ingmarie

Försvinnande

Märkligt det där hur vissa löprundor/träningspass kan kännas både evighetslånga och supersega medan andra försvinner innan man hunnit säga gurkburk trots att de tidsmässigt är lika långa.

Men det är nog så med det mesta i livet. Det går upp och ner, rakt fram och kringelikrokar. Ibland snabbt, ibland långsamt och ibland riktigt svenskt lagom.

Löpningen i helgen har varit av den andra sorten. Tyckte knappt jag hann knyta skorna förrän jag var klar!

Fartlek 30 x 30-30 sekunder i lördags.

I dag lugn distans.

T o m cykelvägen till och från jobbet har känts kortare och snabbare. Jag älskar att det är så här ljust trots att klockan är långt över 22!

Kram från Ingmarie

Inte en kamel

Springa 21 km är inte någon jättelång sträcka och det var inte ens jättevarmt men att inte ha med sig ens en droppe vatten eller veta var man kan hitta det var kanske inte jättesmart. Vet inte varför jag emellanåt tror jag är en kamel. Jag är ju t ex aldrig på gymet utan ha vatten med mig. Inte ens jobbet!

Nåja. Det var inte förrän på slutet när jag sprang runt, runt huset för att få ihop de där 21 km som jag började fantisera om vatten. Rundan jag hittade på efter hand var magiskt fin. Förresten, var är det inte fint just nu? Tror banne mig inget slår svensk sommar!

Nu var det så himla bra att direkt efter hade jag bestämt träff med mamma, Ulf och lilla Sheila på mitt favvo-ställe Café Lugnet. (Jo jag hade duschat innan.)

Älskar verkligen detta ställe och maten var, som alltid,  o-u-t-s-t-a-n-d-i-n-g!

Ny energi till lite gym-träning, min yin-yoga klass och hemresa.
Älskar att komma hem till Helsingborg. Kanske särskilt med tåget norrifrån och sen upp för Hälsovägen till vår lya.

Nu vankas en lång jobbhelg men jag är redo!

Kram från Ingmarie

Inne & ute

Egentligen gillar jag ju mest att träna ute men inne kan vara toppen det också. Hade heller inte haft några som helst problem med att ha vår/sommar-väder året runt. Så himla skönt det skulle vara att slippa både en massa kläder och att frysa.

Just i dag har det dock varit varmt och skönt både inne och ute. Och blött.

Ute blev det 6 x 5 minuter i någon slags tröskelfart. Dvs en fart som är jobbig men inte dödande jobbigt. Gå-joggvila 1 min. Blev så svettig att det droppade om mig.
Me like!

Inne blev det crosstraining. Tyckte det kändes svalt i rummet före, det tycker jag å andra sidan alltid, men efter 5 minuter var det inte det! Blev en härlig svettfest!

Mellan det där så har jag varit hos tandläkaren (igen), tagit siesta och målat en massa. Hittade lite gamla projekt som jag kladdade vidare på. Roligt! Antagligen fortsätter det vara just ett projekt utan att någonsin bli klart men det är helt ok för allt måste liksom inte ”bli” något.

Nu är jag i Halmstad igen på en kortvisit. Det regnade precis hela vägen när jag gick från stationen till vår lya och slutade när jag kom fram. Undrar allt när den där spanska värmen och solen kommer hit som det stått så mycket om…

Kram från Ingmarie

Väl påmind av de senaste dagarna

Det där HIIT-passet i går i kombination med söndagens intervaller och Transformer satt fint förankrat i benen i dag. De var inte så raska om jag säger så. Haha

Men skogen var dundervacker och solen härlig så jag har verkligen inget att klaga över.

Kram från Ingmarie

En härlig söndags-trippel

Förlåt att jag tjatar om vädret men det är banne mig inte enkelt att varken planera eller klä sig.
Hann precis värma upp och köra i gång den första intervallen i dag innan ösregnet började och det hade väderapparna inte varnat om. Lite senare kom några solstrålar och det blev över 20 grader!

De som också var ute gömde sig under träd när det blöta vräkte ner men jag var redan så blöt att det liksom kvittade. Dessutom är jag inte varken gjord av socker eller salt och att avbryta ett intervallpass för regn har hittills aldrig skett.
14 x 2 min med 1 min joggvila blev det. Om det var vattenpölarna, de regnblöta kläderna eller farten vet i sjuttsingen men jag blev i alla fall ruskigt trött!

Galleri-jobbet gick fint och jag passade på att hänga upp lite nytt. Det är lugnt och skönt att vara där så jag inbillar. mig att det var bra återhämtning även om jag väldigt gärna hade velat ta en liten siesta.. Faktum är att jag skulle vilja kunna ha det varje dag! 20-30 minuter bara. Så himla härligt det hade varit och jag är säker på att hela kroppen skulle må toppen av det. Vad tror du?

Jag hann dock vakna till ordentligt innan hemfärd. Man gör nämligen det på Marinas pass vare sig man vill eller ej…

Svettigt och skoj och sen åkte jag hem med ett sånt där fånigt lycko-leende som bara träning kan ge. Du som vet vet..

Kram från Ingmarie

Andra val

I dag gick Stockholm marathon och en gång i tiden var det en av de viktigaste dagarna på året för mig. Numera bryr jag mig ungefär lika mycket som jag bryr mig om vem som spelar i allsvensk fotboll eller har finast gardiner….

Jag kan såklart heja på de vänner som springer men jag har absolut noll längtan av att vara med själv. Dessutom tycker jag att de valt en mycket märklig sponsor detta året.
Voltaren!
Det är ju en av de sämsta grejerna man ska använda i samband med löpning. Hur tänkte de där egentligen? Men jag antar det helt enkelt bara handlar om pengar…

Hur som helst, visst är det både häftigt och lite konstigt ändå? Hur man förändras och ändras. Hur något som varit jätteviktigt i ens liv plötsligt inte betyder ett smack. Men vem vet. Jag kanske får för mig att springa loppet en gång igen.

Jag valde annat i dag som verkligen betyder något för mig!

Först en löptur i skogen. Hade pigga ben en hel timme sen dog de den sista kvarten. Vet i sjuttsingen vad som hände. Jag känner mig i alla fall glad och stolt över min t-shirt!

Tog en snabb dusch när jag kom hem innan jag och Anders cyklade till Sofiero Slott. Det är alltid mysigt och fint att vara där och just i dag ville jag framförallt dit för att se de tusentals blommande rhododendron.

Det är svårt att förklara skönheten för någon som inte har varit på plats. Sofieros rhododendron måste upplevas på plats.
Sofieros historia med rhododendron sträcker sig tillbaka till början av 1900-talet när Gustav VI Adolf påbörjade sin samling. Han insåg att parkens två raviner, som löper på båda sidor om slottet, har idealiskt klimat för just rhododendron. Det är både lä och alldeles lagom skugga från trädkronorna ovanför. Dessutom är jordmånen sur och det rinner vatten ända ner till havet.

Det var tur vi inte väntade för då hade allt varit förbi eftersom tiden för blomningen inte är så lång. Vi hade fika med som vi njöt av i solen och jag som tokälskar blom- och jorddofter höll på att andas ihjäl mig. Makalöst härligt!

Väl hemma igen packade jag bilen och for norrut för en kort Halmastad-visit eftersom jag ska vara på Galleri 70  i morgon. Kom gärna och hälsa på!
När jag nu hade bil så passade jag såklart på att åka till en av de vackraste sjöarna jag vet.
Torvsjön.
Eller vad tycker du?

Blev den längsta OW-simningen hittills i år och jag dog nästan lyckodöden!

Kram från Ingmarie

Gnetigt

Om nu någon tror att det alltid är plättlätt för mig att springa så tror den personen väldigt, väldigt fel. Jag, precis som alla andra, har bra och mindre bra dagar men så länge jag inte har ont och/eller är sjuk så ser jag ingen anledning till att inte göra det jag tänkt.
Som i dag.
Jag såg verkligen fram emot ett lite längre pass men så fort jag började springa så kände jag att benen var blytunga. Men jag stretade på i den fart som kändes ok. Genom skogen mot Kungshult och Laröd.

Efter en dryg timme så vände det ändå lite och det var egentligen ”bara” att fötterna gjorde ovanligt ont. Tog mig förbi fina Kulla Gunnarstorp och vidare mot Domsten för att ta Skåneleden tillbaka. I medvind och sol! Underbart!

För att sluta på 21 km fick jag springa några rundor runt huset. Hoppas grannarna hade annat för sig än att kolla ut genom fönstren. haha!
Det må ha varit slitigt i början men jag tänker att det bygger pannben och det blev ju faktiskt lättare efter hand. Ibland är det ju så oavsett vad det gäller och man kan ju inte ge upp vid varje liten uppförsbacke eller hur tänker du?

Förutom mat som återhämtning så fick jag finsällskap i havet av Camilla som är på besök från 08a land. Guppigt som attan och bara kort men roligt, uppfriskande och garanterat mjumma för trötta ben!

Nu kommer jag sova gott och bli redo för fredags-jobb.

Kram från Ingmarie