Tillbaka

Nu när jag sitter här i soffan i Bagis känns det helt ofattbart att jag i morse sprang i Rådmansö-skogarna. Men det gjorde jag!


Och spradade. Så himla härligt!

Som alltid avslutades kursen med gemensam samling där vi liksom knöt ihop allt. Jonna läste även en fin dikt för oss.

Självklart var Rådmansöbageri-bullarna med. Inget avslut på Skaparladan utan dem! (Det är f ö ett måste att besöka det bageriet om man är i närheten!)

Den här ”mellantiden” som blir mellan att åka därifrån hem igen är oerhört viktig för mig. Då hinner jag liksom ”ställa om mig” lite för att palla med 08a lands tempo. Alltid när jag kommer hem möter Anders upp och är den som först får se vad jag gjort. För det mesta gillar han det. Ibland blir det även ett wow!😍 Det är faktiskt han som peppade mig till anmäla mig till nya kurser och till att ordna en utställning här hemma. Jag har verkligen tur som har världens bästa sambo!❤️

Man skulle kunna tänka att dagen vore slut efter upp-packningen men vi har även tränat på Sjöstafs-gymet. Trögt precis innan men väl där blev det hur bra som helst!💪🏻


En dag kvar innan kneget kallar och den dagen ska jag nyttja väl!

Kram från Ingmarie

The end is the beginning

En av alla saker jag blivit påmind om denna Vedic art-vecka är just att slutet är början på något nytt. Inget varar för evigt men även om något är över så kommer och föds det också hela tiden något nytt.

Spelar egentligen ingen roll vad det gäller. Allt är ett kretslopp och vi, liksom våra handlingar, är en del av det.

I morgon är sista dagen här och jag har redan garderat mig för en fortsättning genom att boka två nya kurser. Sen har jag ju min lilla hörna hemma också förstås.🙏🏻😍 Den är guld värd!

Dagen i dag har varit precis så härlig som jag önskade. Det är ju liksom tråkigt om man får kreativitets-stopp eller kroppen strejkar. Värst är såklart om båda händer samtidigt.😱

Det har fötts fram fler målningar och jag känner mig jättenöjd. Mina målningar är som de är och jag står för dem.Tolkningen är dock fri för var och en.


”Blåkladdet” från i går, som f ö är gjort på ett lakan jag preparerat, blev så här till slut. Inte alls som jag tänkt mig men så där kan det bli när bilden och hjärtat får bestämma. 🤪

Träningen blev dels tidigt som attan. En fartlek på 55x 30-30. Plus upp- och nedjogg förstås. Sen ville benen inte mycket mer…

Simningen passade jag på att göra när solen tittade fram lite senare på dagen. Körde utan våtdräkt men med neopren-brallor för de värmer ändå lite. Eftersom Djupsjön är just djup och därmed ganska kall, förutom vid kanterna, så fick det räcka med 40 minuter. Men vilka 40 minuter!❤️❤️❤️

Njöt av tystnaden, lugnet och känslan av att bara vara där en bra stund efteråt. Så tacksam för sådana tillfällen!


Tror jag bröt upp i exakt rätt tid för precis när jag kom tillbaka till Skaparladan blev det så här.


Regnet fullkomligt vräkte ner och Tor körde rally på himlen i typ en kvart. Sen tvärslutade det. Nu skiner solen igen. Snacka om naturens magi!

Kram från Ingmarie

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Inspirerad och lycklig

För att kunna skapa behöver man bli inspirerad men som med (nästan) allting annat så får vi fixa den där inspirationen själva. Den kommer liksom inte varken på beställning eller utan en viss dos av ansträngning.I alla fall inte för mig.

Att kolla andras konstverk är ett väldigt bra knep. Antingen älskar man det man ser och blir pepp eller så kommer man på hur man inte vill göra.🤪

Weronicas verk inspirerar mig till fullo liksom hennes underbara lilla galleri i Nabbo. Kan du så åk dit! Eller kolla hennes hemsida. Själv köpte jag med mig hennes fina bok.


Jonna & Peppes  galleri är förstås också en outsinlig källa till inspiration. Finns massor att upptäcka, utforska och uppleva där! Bl a kan man kolla på världens (?) längsta ”ko-konstverk” och på en riktigt tjusig rumpa! 😀

Jag har börjat smida på en ny utställning som högst troligt blir i slutet av september. Mer info kommer. Kanske kommer den här färgstarka flicka vara med där. 😍

Peppe tipsade mig i går om en ”ny” väg jag kunde kuta. Egentligen var den gammal men stormen förr-förra vintern (tror det var den som hette Alfhilda) hade gjort den oframkomlig. Tills nu då. Magisk är bara förnamnet.

 

Tog en liten omväg för att även kunna njuta av lite sprada.❤️

Djupsjön är en pärla! Jag älskar den. Inte konstigt jag ville dit igen men då blev det lite ”riktig” simning.😄

Förresten. De här två sötnosarna mötte jag utanför min dörr i morse. Inte konstigt att jag är så lycklig här!


Kram från Ingmarie 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Framåt

Det går framåt! Hela tiden! Faktum är att det gör ju i princip alltid det även om vi upplever det som att tiden både kan stå still och t o m att vi åker bakåt rent ”utvecklings-mässigt”.

Fler och fler projekt tar form i min lilla hörna, jag upplever flow och dagarna är verkligen underbara från det att jag vaknar tills det att jag somnar. Livet är helt enkelt perfekt! Vädret är som det är men jag kunde i alla fall vara ute för att måla en stund i dag. Duken tål förvisso vatten men det är ju inte så där jättelattjolajbans att gå omkring i plaskblöta kläder.🥶


Ett av mina nya projekt blev jag så ivrig att göra klar att jag tvingade mig själv att lämna det. Risken är annars nämligen att jag ”ivrar sönder” det jag håller på med. Så nu är jag i det som kallas ”mellanrummet”, dvs tiden mellan olika faser, så jag kan fortsätta med det i morgon. Förhoppningsvis lite lagom sansad.😁
Jag börjar i alla fall  gilla den här Donnan och jag tror hon börjar bli ganska klar.

Intervaller har jag också avverkat. Så tidigt att jag fortfarande är lite chockad över mig själv. 😄 Jobbigt var det i alla fall. Så in i bängen. Men enligt klockan gick det bättre än det kändes så det är jag nöjd med!


Jag besökte Friskis i Norrtälje nu i kväll också. I ärlighetens namn var jag ganska mör men har jag bestämt mig så har jag. Plötsligt hade det gått 70 minuter och då maskade jag verkligen inte! Vilan mellan övningarna var obetydlig och svetten dröp. 💪🏻

Ändå avslutade jag med att gå bananas på den där säcken igen. Tänk att det kan vara så skoj! Eller så är jag bara väldigt lättroad.😀

Och än en gång kan jag konstatera; lita inte på kroppen!

Kram från Ingmarie

 

 

 

 

På plats och igång

Min lilla söta stuga, liksom min lilla fina målarhörna, är nu ”inboade” av mig och Vedic art-veckan är äntligen i gång. 🥳


För mig är detta ungefär samma känsla som den jag har när sommaren är på väg. Du vet den där när man vet att allt det härliga ligger framför en och tiden för att njuta känns snudd på oändlig!
En hel vecka ska jag få vara här!🙏🏻

Jag kom igång (ovanligt) snabbt men ännu är allt bara mest ostrukturerat och oplanerat. Dvs exakt så som det ska vara!
Skaparladans nyckelord är nämligen frihet, nyfikenhet, tillit och närvaro. Visst är det bra!? Jag övar dagligen på att anamma dem. Inte bara när jag målar utan annars också just för att jag tycker de är så suveräna! Här är det (förstås) extra enkelt. Jag behöver verkligen inte göra något annat än att vara fri, nyfiken, närvarande och känna tillit.❤️

Vad just detta kommer bli är det därför ingen som vet just nu. Allra minst jag.🤪

Vi kör samlingar, meditationer och fika i Corona-style och som alltid har man gott om plats i ateljén.

Weronica, Jonna och Ellen.

Mest har jag målat, yogat och mediterat i dag. Och kutat en kort (skitseg) runda.


Simpasset höll nästan på att bränna inne för när jag var på väg i nu på eftermiddagen började det åska så in i bängen och inte ens jag är så korkad att jag hoppar i då. Sen började det dessutom hagla golfbollar.😱Och regna så där hinkvis! 😱

Men du vet! Den som väntar på något gott bla bla bla!

Några timmar senare såg sjön ut så här!

Det var ungefär lika segt som löppasset men hur det än är så ångrar man aldrig ett (sim) träningspass! 😀


Kram från Ingmarie

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Olika slags mirakler

Nog kände jag av gårdagens gym-besök och benen var väl inte de piggaste när jag gav mig ut, de var faktiskt skit-trötta, men om det är något jag lärt mig här i livet är det att inget varar för evigt och att även de stappligaste benen kan vakna till liv. Som i dag. När jag väl var igång funkade de (benen alltså) som genom ett mirakel helt ok. 3 x 10 minuter + 10 x 60-30. Totalt 15 km blev det till slut.

Men det där jag läst att man blir snygg av träning har jag aldrig förstått.🤪 Däremot piggare, friskare och gladare!

Regnade gjorde det också med korta, jämna mellanrum. Hela dagen! Ibland t o m extra mycket. Typ hinkvis.

Men när jag kom fram till Södersvik nu i kväll blev det helt plötsligt så här! Snacka om mirakel!

Nu väntar en hel vecka med måla-träna-äta-sova här på fina, fina Rådmansö och i  Skaparladan.

Jag invigde det hela som jag brukar göra. Med ett bad utan en tråd på kroppen. Frihetskänslan är total just nu!



När jag satt där på bryggan i kvällssolen kom herr och fru svan med sina sex barn förbi.

Alltså jag dog ju sötdöden direkt! 🥰 Och vad roligt de pratar med varandra! Har aldrig hört det så där innan vad jag kan minnas. Som små gurglande ljud.
Mirakel som sagt var. De finns och sker oftast närmre än man kan ana…❤️

Kram från Ingmarie

 

 

 

 

 

 

 

Som på räls

Det är lika tråkigt varje gång det är det där “sista” i hemstaden innan jag måste lämna den. Även fast jag vet att jag snart ska dit igen.

Jag älskar verkligen kombon av närheten till havet, vidderna, sjöarna och de djupa skogarna. Och “min” lilla stuga förstås.

Benen var väl kanske inte de allra piggaste och raskaste efter gårdagen men det var inte värre än att jag kunde springa 80 minuter till i dag. Fast vem blir liksom inte lycko-pigg av detta?

Tåget hem gick precis som det skulle och var i 08a land i exakt tid. T.o.m  SL skötte sig så hemresan var betydligt smidigare än nerresan. Kanske för att jag inte ska vara ledsen.

Redan i  morgon väntar dock nya roligheter så det finns verkligen ingen anledning att hänga läpp!

Kram från Ingmarie

 

Brickpass

Egentligen vet jag inte om man som swimrunner ”gör” brickpass men rent definitionsmässigt är det i alla fall vad jag har gjort i dag. Dvs kört två grenar direkt efter varandra.

Började med löpning. La ihop flera av mina fina löprundor runt bl.a Alet, Sperlingsholm. Furet och Galgberget och fick till slut ihop 33 km.



Var bara inom hemma för att hämta simgrejerna. Känslan att få hoppa i vattnet och simma de där 1600 m var ljuvliga! Hade kunnat hålla på mycket, mycket längre! Härlig upplevelse!

De sista 800-900 m på de där 33 km var dock efter simpasset och det var på väldigt stela ben och så långsamt att vilken rullator-ägare som helst hade hunnit i kapp.😱

Efter det för satt detta som en smäck. Vego såklart. På Cortado igen.😄

Kram från Ingmarie 

 

Bästkustsliv

Precis som jag skrev i går har jag tagit bort träsmaken från tågstols-nötandet.

Första metoden var två mils löpning utmed havet i sällskap med (nästan) alla sorters väder och vindar från absolut alla håll och kanter. Så där som det nog bara kan vid kusten och det är, om inte annat, i alla fall stärkande för både kropp och knopp.

Andra metoden var en timmes simning på fina Brottet tillsammans med Sara. Får nog lov att erkänna att det var lite svalt innan jag kommit igång. Jag har väl helt enkelt blivit bortskämd av värmen!

Men i ärlighetens har jag också skaffat lite ny träsmak. Denna var dock helt självvald!

Som en lång frukost på favoritverandan. Måste vara en av jordens mysigaste.

Liksom fika med mamma och Ulf på Cortado. Ett av mina favvo-hak här.

Och sen en härlig myskväll hemma hos de ovan nämnda med några av syskonen med barn och respektive.

Och Mogge förstås.❤️

Kram från Ingmarie

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ingen vanlig fredag

När det är Ingmarie-väder, jag har en ledig förmiddag innan sista passet före två veckors semester, energin är extra bra och jag får tartan-feeling då blir det så här! 🥳

Inget märkvärdigt pass men 20 x 150 m (gåvila 50 m) kan vara nog så svettigt och mjölksyre-rikt om bara tar i tillräckligt mycket.🤪

Eftersom utegymet ligger bara några 100 m bort var det ju lika bra att svettas där också. 💪🏻

Nu har jag stämplat ut och jädrans vad jag ska njuta!

Kram från Ingmarie