Simning

Solskensdag

Jag är en obotlig optimist och kommer därför stenhårt att tro och hoppas på att det blir en kalas-sommar i år. Dvs en Ingmarie-sommar med massor av sol och värme. (Regnar gör det på nätterna så naturen håller sig glad.) Maj har väl lyckats si så där med att införliva mina förhoppningar men i dag var det åtminstone ett hyfsat försök. Det var minst sagt ljuvligt att kuta i förmiddags. Det är liksom som om jag inte kan få nog av att varken se, känna eller lukta på allt som naturen erbjuder nu. Tydligen är jag inte ensam för det är väldigt mycket folk ute och rör på sig och vid Söderbysjön är det extremt mycket människor. Även i vattnet. Mest var det ”plaskare” vid kanten men jag var faktiskt inte ensam om att simma i dag. På andra sidan var det någon snubbe som simmade fram och tillbaka utan våtdräkt. Precis som jag! I´m not alone!

Nu är det förvisso kallare ju längre ut man kommer men ca 10 meter ut var det hela 17 grader i dag! Sjutton! Hade det inte blåst så förbenat hade jag nog varit i fortfarande.

Lite har jag dock varit inne i dag för det har varit PT-dax igen och det vill jag inte missa! Inte ens fastän solen skiner. Så kul och bra är det nämligen!

Kram från Ingmarie

 

Vissa dagar….

Det är verkligen inte alltid lattjolajbans att (sim)träna. Ibland är det som att röra sig i tjock sirap och och precis allt känns segt. Men ändå vill jag inte vara utan de där passen. Det är ju trots allt de som gör att det känns extra lätt och bra när kroppen är på det humöret. Du vet de där dagarna man är odödlig och energin obegränsad. Sen tänker jag att det är kontinuiteten som är basen till all utveckling och att de där segpassen är otroligt karaktärsdanande för jag gör dem ju trots allt. Och jag ångrar mig aldrig!

Mitt motto är att alltid testa minst 20 minuter. Har det inte vänt då så är det ok att lägga ner. Hittills har det dock aldrig hänt för hur segt och tråkigt det än må vara ibland så väcks både motivation och lust under de där minutrarna.

Hur tänker och gör du?

 

Kram från Ingmarie

Allt kan vända så fort så fort

Livet kan verkligen förändras fortare än man både vill och anar. Åt alla håll. Från mörker till ljus och från ljus till mörker. Vissa händelser skapar en tillfällig förändring. Andra en evig.

I går var allt som vanligt här. Jag hann med både ett tröskelpass och gym innan jobbet. Kroppen var glad och pigg. Våra nära och kära levde på med sitt och naturen fortsatte att växa och sprida sin skönhet och kraft.

Även i morse var det som vanligt. Eller inte riktigt. Det var ju Openwater premiär med Team Snabbare! Totalt var vi nog 30 pers som samlades vid Hellas badstrand i morgonsolen. Som vi längtat!!!

Coach Ulf berättar lite om det speciella med att simma OW.

12.7 grader i vattnet (kontrollerade med två termometrar) och ungefär samma i luften.

Foto:Lena Grundin

Vi körde lite olika teknikgrejer och sen en ”kort distans”. Ingen långsim ännu men nu ÄR verkligen sommaren officiellt invigd!

Foto:Lena Grundin

Visst är det en snyggt synkad simning jag och Veronica fick ihop? 🙂

Foto:Lena Grundin

Men efter detta var dock inget som det brukar. Det blir nämligen aldrig som vanligt när döden kommer på besök. Det blir ett för alltid slut vare sig man vill eller ej och oavsett vad man gör. För mig är den bästa medicinen mot det mesta att vara ute i naturen. Det finns få, om ens några, saker och händelser som inte blir åtminstone lite bättre för mig än av en löptur och meditation.

Så du, lev medan du kan. Det kan vara för sent redan i morgon…

Kram från Ingmarie

När man inte kan luras…

Ibland syns det liksom lite extra mycket vad man pysslat med innan jobbet….De där goggle-ögonen är alltid ruskigt svåra att dölja (mörka solglasögon passar sig ju inte så bra på mitt jobb..🤪) men vissa dagar verkar de liksom bita sig fast extra mycket.


Men det var det värt! Det är det förresten alltid.😍

Kram från Ingmarie 

 

 

Härlig utedag!

Ledig dag samtidigt som solen skiner! Det är lycka det. Och tur. Det blir ju inte direkt sämre av att man ”råkar” springa ett långpass som inte slutade förrän efter 200 minuter. Hittade några vägar jag liksom var tvungen att testa och eftersom jag hade i princip hur mycket tid som helst på mig så tänkte jag att det var ju liksom lika bra att stilla den där nyfikenheten. Nackareservatet är en guldgruva för oss som gillar att vara ute för det finns i princip hur mycket som helst att springa/cykla/vandra på. Förstå hur bra jag har det som har den precis in på knuten!

Mest blev det dock välkända grusvägar. Plus lite asfalt och trail. Och jo, benen var ganska trötta. Inte konstigt alls med tanke på att de fått kämpa hårt de senaste dagarna! Intervaller i går och vansinnigt  tuff styrka i förrgår.

De var dock inte tröttare än att de orkade med en cykeltur fram och tillbaks till Hellas. Jösses vad mycket folk! Överallt! Det var t o m en hel del ”icke.bastande” som tog sig ett dopp! Med tanke på att det var 14,7 grader i vattnet var det kanske inte så märkligt. Makalöst! Förvisso i ytvatten och efter en solig dag men ändå! Snart kanske jag kan simma riktigt länge!

 

Men det där teet efter lär jag behöva ett bra tag framöver oavsett. Liksom mössan. Åtminstone om jag är i tillräckligt länge.

I morgon vet jag en som ska låta benen vila och simma med dolme. Vet dock inte hur sjuttsingen jag ska motivera jobbet att mina ben behöver lite lugn… (Har du förslag så mottages de tacksamt.)

Kram från Ingmarie

Ökar på träningsvärken

Det går uppenbarligen att köra på även om man har träningsvärk ut i örsnibbarna. Gårdagen känns om jag säger så. Och efter i dag lär det inte kännas mindre i morgon. Men det är bra och helt i sin ordning.

Springa intervaller i favvo-skogen under solen är bra fint det. Särskilt när kroppen är pigg!

Simma med min simpis Veronica (hennes smarta ord för simkpmpis) är lika fint det! Vi övade på det vi lärde oss i måndags och avslutade med 10 x 100 mi ”hyfsad” fart.

Nu återstår bara att se hur svårt det blir att kravla sig ur sängen i morgon bitti…

Kram från Ingmarie

 

PT-sim

Att simma med PT innebär blandade känslor för mig. Samtidigt som det är lite läskigt (hur mycket fel hör jag egentligen?) så är det jättekul! Särskilt med simcoach Anna. Hon är outstanding på alla plan. Rolig som få, pedagogisk, kunnig, lyhörd och finurlig. Jag har ju kört kurs med henne innan och hade gärna fortsatt om det inte vore för att de där kurstiderna är helt osynkade med mina jobbtider. Men detta med PT då och då funkar absolut som ett bra alternativ. Jag och Veronica fick en extremt välfylld timme med oräkneliga aha-upplevelser och tips.

Det är faktiskt så kul och bra att jag lätt skulle kunna bli beroende. Men plånboken skulle bli förtvivlad!

En annan bra grej är att när jag tog mig hem från jobbet vid 22.30 var det fortfarande hyfsat ljust. Hurra!

Övar

För att bli bra på något måste man öva. Få (om ens någon) blir bra på något utan att ägna x antal timmar till att förbättra sig. De som är så där superbra på något har garanterat också jobbat för det både länge och väl.

Exakt hur bra man sen blir vet man ju såklart aldrig men man kan alltid, alltid bli bättre. Därför övar jag vidare och kommer göra det resten av livet. Vissa saker får man lägga mer krut på ju äldre man blir, t.ex styrka, för där har man absolut ingenting gratis längre. Här snackar vi use it or lose it i sin sannaste form.

Simningen är ett evighetsprojekt även för proffsen har jag förstått eftersom det finns hundraåttioelva små detaljer som kan finslipas. För mig är det antagligen femhundraåttioelva… Men även om tekniken behöver slipas så är 4200 meter inte fy skam så här en helt vanlig lördag i maj Corona-året 2020.

Det underlättar såklart att jag gillar att träna och öva men faktum är att också det är en övningssak.

Kram från Ingmarie

 

Oplanerat (kan bli bra)

Planen i dag var att springa några timmar med Josefin och Ulf. I alla fall delvis. Jag kutade en halvtimme före till vår mötesplats och sen skulle vi då kuta en sväng ihop så det blev typ 2 timmar totalt. Men eftersom jag har så kort minne och liksom glömmer hur lång en runda är som jag inte kutar på ett tag så blev det inte ”några” timmar för mig innan jag var hemma igen. Det blev tre. Och det är jag rackarns glad över!  Särskilt med tanke på att rundan är ganska kuperad och jag ”överlevde” den på en liten ynka nötcreme och 2,5 dl vatten…

Observera våra synkade löpsteg! 🤩

Fast visst var det skönt att springa in på gårdsplanen! Så här långt och länge har jag inte kutar sen jag minns inte när. Benen var inte så spänstiga på slutet om jag säger så…😱

När man simmar behöver man dock inte använda benen jättemycket om man inte vill. I alla fall inte på samma vis som när man springer. (Benspark är dock galet jobbigt om man fokuserar på det!) Vet inte var energin kom från men det blev lite  (oplanerad) intervallträning! Hann precis bli klar innan det blev allt för trångt. Folk har visst börjat hitta dit igen verkar det som.

Kram från Ingmarie

 

 

 

 

 

Snabba timmar

Jag varken begriper eller kan förklara det men nog är det väl så att vissa timmar går snabbare än andra?

Som t.ex morgonens simpass med  TS.  Det kändes som max en kvart fastän det var en timme. Dessutom simmade jag en extra timme själv efter men totalt kändes det som om jag liksom bara duschade, simmade några längder och sen duschade igen. Märkligt va? Men två timmar var det om inte alla klockor ljuger.

Samma på gymet. Upplevde timmen där som typ 10 minuter.


Hann med en massa skoj plus lite extra relax. Skönt!

Jag ska inte säga att jobbet aldrig känns så där ”snabbt” för det gör det faktiskt de där gångerna då det flyter, är ”kul” och jag är med de bästa kollegorna. Men det är inte på långa vägar lika ofta som när jag t.ex tränar, skriver eller målar.Så om det där med att tiden går fort när man har roligt stämmer så är det väldans enkelt att räkna ut vad jag tycker är roligt.

När går din tid extra fort?

Kram från Ingmarie