Skaparladan dag 4

Tänk att livet kan vara så här enkelt! Och framförallt, tänk att just jag har valt att ha det så här! Men som jag sagt så många gånger innan, livet kan ta märkliga svängar och ta en till de mest oväntade platser och upplevelser! Om man vill. Som människa där har vi ju faktiskt lyxen att kunna välja vad vi prioriterar. Åtminstone i den delen av världen vi lever i.

Jag var inte riktigt lika tidigt på plats som i går men tillräckligt tidigt för att hinna måla en timme innan morgonens gemensamma meditation och “linjedragning” började. Två väldigt bra saker att göra för att starta upp sin kreativa sida. Det är också mycket det Vedic Art handlar om. Att ha verktyg för att öka kreativiteten vi alla har inom oss. Det handlar också om frihet att göra precis hur och vad man vill. Inom lagens gränser och utan att göra skada förstås. Det finns helt enkelt ingen regel mer än den att det inte finns några regler.😀

Inte ens klädstilen spelar någon roll!

Eller var/vad man väljer att skapa.

Mina flickor/kvinnor fortsätter att komma fram i bilderna. Och ett och annat djur. Jag låter dem hållas för ännu gillar jag dem! Få se vad det blir av dessa två.😍

Mitt på dagen valde jag att ta några timmar off. Sprang en härlig runda som började med bly i skorna och ben som fyllts med betong men som slutade med studs i hela kroppen och sprada i Djupsjön.

Så härligt att jag direkt hämtade simgrejerna för att simma!!

Den heter dock inte Djupsjön för intet. 5,4 meter djup ör den tydligen.Temperaturen var förvisso 17,5 grader vid bryggan där det var mer grunt, men bara 15-20 m ut var det betydligt svalare! Men simmade gjorde jag och bra gick det även om det inte blev så långt eller länge.

Njöt sen av min lilla enkla matlåda på bryggan. Jösses alltså! Vilken lyx och ynnest detta är!😍🙏🏻

Kram från Ingmarie

Drömveckan har börjat!

Det är här jag är!

Och jag ska få vara här en hel vecka! Lyckan är fullkomlig. Det enda jag behöver tänka på är att måla, träna, äta och sova. Hur mycket bättre kan det egentligen bli?

Som alltid på Skaparladans kurser så är det ledorden frihet, tillit, nyfikenhet och närvaro som styr. Det är också bl.a just det som gör detta ställe så unikt och så rackarns underbart!

Kursen jag går denna gången heter ”Vedic Art” och betyder ungefär “läran om konst”. Det handlar inte om att man ska måla och göra på något visst sätt och vis med en viss färg eller viss teknik utan mer om 17 principer.Verktyg som motverkar prestationskrav och som även kan hjälpa till att lösa upp olika kreativa blockeringar.”

Är du det minsta lilla nyfiken på att testa att måla så rekommenderar jag av hela mitt hjärta någon av alla kurser som finns här. Och nej, man behöver inte “kunna” innan. Jag lovar! Det enda du behöver är viljan och lusten att prova. För vem “kan” egentligen. Konst är ju extremt brett och subjektivt.

För mig är konst ett sätt där jag kan få utlopp för min kreativitet. Jag gör det enbart för min egen skull och mina tavlor är verkligen “jag”. De ändras och förändras beroende på hur min insida är men de är fortfarande “jag” och mina skapelser. En del gillar dem, en del inte, och jag är ok med båda. 😊

Som det hittills alltid varit är jag helt planlös i mitt målande. Jag skapar på i min lilla hörna och ser sen vad som händer.

Det här är förresten en del av innehållet i min gigantiska packning. Färger tar plats!

Liksom träningskläder. Löparkläder för en vecka t.ex. Jag har redan börjat svetta ner några av dem.

Avslutade med lite yoga vid “mitt” hus efteråt. Bra najs alltså!

Hittade även en ny sjö som helt klart ska testas. Så himla gullig och den har t.o.m en egen grill!

Det var dock inte den jag simmade teknikpasset i. Där valde jag Hattsundet mest för att jag visste det skulle funka. Om det var rätt val vet i fasiken. Väldigt svalt och väldigt guppigt. (Om du undrar över “sandhögen” på pappersbiten så fick jag helt enkelt fylla en sån där plastleksak med sand och lägga på lappen där passet var nedskrivet för att den inte skulle blåsa bort.)

Nu många timmar senare fryser jag fortfarande. Saknar min Dryrobe men den fick helt enkelt inte plats!

Kram från Ingmarie

Sötbesöket, test och en tokpackning

Vår fyrbenta lilla gäst är så söt och rolig att absolut inget hjärta kan förbli osmält.

Hon vill vara med och vara nära precis hela tiden. 😻

Det hade varit plättlätt att stanna i soffan och fortsätta mysa i all evighet med henne men det hade antagligen inte blivit så bra i längden.🤪 Dessutom har jag ju ett simprogram att följa. Made by simfröken Ville. För att det ska bli så bra som möjligt gjorde jag därför ett CSS-test i dag. Vilket står för Critical Swim Speed.

Det var inte första gången jag gjorde det och det vet i fasiken om jag blivit snabbare trots allt gnet. Men känslan är åtminstone bättre. Simma i bassäng är lite som att kuta på bana för mig. Jag har under alla löpår bara “fått till” några få bra banrace. Tror helt enkelt jag inte har skalle för det. Jag taggar liksom inte till riktigt. Eller rättare sagt, jag har svårt att fokusera. Kan nästan bli uttråkad efter ett tag. Samma i bassäng. Detta gäller bara när det är race alt ett test som CSS. Intervaller, teknik eller liknande är en helt annan sak. Märkligt va? Så helt klart sitter det i skallen.

Och jag gjorde det. 50-meterslängd efter 50- meterslängd. Uppvärmning 300m, drills 200 m, 400 m + 200 m all in ( i alla fall på slutet) och avsim.

Sen la jag ner simmet och körde poolrun. Hade fokuserat färdigt tyckte jag. Min skalle var helt enkelt för trött. Vissa dagar är det så men då är jag alltid extra glad att jag inte gett upp. Nu får coachen göra det matematiska med dessa siffror.🤪

Själv överger jag både lilla Demi och Anders och drar iväg på ett litet eget äventyr. Endast en vecka men den veckan kräver två stora resväskor.😱

Du kan ju roa dig med att gissa vart om du vill! .😀 I morgon ska jag berätta både var jag är och vad som finns i väskorna.

Kram från Ingmarie

Finbesök, höstrusk och coachning

Vår lilla kompis Demi är på besök igen! Vilken lycka för oss! Jag hoppas verkligen hon känner samma och kommer trivas här.

Hon älskar att gosa och sova nära.

Och att yoga och meditera.

Så himla mysigt!

Som den värmeälskare jag är så tyckte (tycker) jag dock inte det är riktigt lika mysigt ute. Kalendern säger 5/7 men det känns mer som 5/10.🥶

Springa och utegyma är en sak. Då kan jag hålla värmen. Särskilt som i dag när jag kunde kuta hela tiden utom i en ynka backe där jag valde att gå för benets skull bara för att den är så förbenat brant. Backen alltså.

En av mina (p)rehab-övningar för benet.

Det är segt och tungt men allra mest bara väldigt härligt och jag är så lycklig!!!

Temperaturen i Hellas-sjön är förvisso högre än lufttemperaturen men på bara några dagar har det blivit betydligt svalare. Typ 4 grader. Fortsätter det så här är det ju snart en-siffrigt. Huga!

Men jag och Fredrik var på plats ändå för det ska ruskigt mycket till för att jag/vi skulle missa eller ställa in vårt första coachpass med Simfröken Ville..

När det är så här skoj spelar det ingen som helst roll att det är lite svalt. Ville är grym! Nya insikter, nya drills, nya tips och galet mycket skratt. (Det är också Ville som tagit sim-bilderna.)

Att mina fingrar blir så här “färgglada” är smällar man får ta… Det går över och är så värt det!

Längtar redan till nästa pass! Tack och lov har jag numera även ett gediget simprogram à la Ville att följa. Ett program som förhoppningsvis ska ta mig ända fram till ett nytt mål. Mer om det sen.

Och jag har ju mina goa Dryrobe! Den värmer upp även de allra stelfrusnaste fingrar.

För att inte tala om den där fyrbenta lilla kaminen.

Kram från Ingmarie

Typiskt bra

“Dåligt väder”, dvs regn och under 12 grader, betyder gott om plats i bassängen!

Men det betyder också ont om plats på gymet.

Båda hade sin charm, sitt syfte och sina skojigheter. Och båda gav bra träningspass! Det är väl ändå det som är det viktigaste? 😍

För övrigt tycker jag det är underbart att efter förbudet infördes kunna gå förbi uteserveringarna, busshållsplatserna och entréer utan att behöva hålla andan. Vad tycker du?

Kram från Ingmarie

Hoppfull och några fler tips

Hoppet är det sista som överger en heter det ju och tur är väl det. För skulle man ge upp hoppet varje gång det tog emot hade man inte kommit långt här i livet. Det kanske t.o.m är som så att vi ska ha motgångar för att utvecklas. Precis så som Anders Hansen pratade om i “Sommar”.

Är det för enkelt och lätt finns en hög risk att man tröttnar och tappar intresset har jag märkt. Det är också lätt att tro att “alla andra” har flyt och framgång mest hela tiden men vet du, det är inte sant. Ingen har (hittills) glidit fram genom livet på en slät väg utan minsta gupp. Alla möter hinder av olika varianter utmed livets väg. A-l-l-a. Dock hanterar och tacklar vi dem olika.

För mig handlar det nog om hur starkt jag vill något. Och hur mycket kraft jag har för tillfället. Och tid. Allt går ju faktiskt inte att lösa pga just tidsbrist. Ex går ju ett lopp när det går oavsett vad en deltagare råkat ut för. Då handlar det mer om att acceptera och veta att inget varar för evigt men också att det kommer nya chanser! Om man vill.

Under de mer än 35 år jag hållit på med löpning har jag haft fler motgångar än jag kan räkna till. Ändå har jag aldrig gett upp. Med en dåres envishet har jag tagit mig igenom och ur skador och svackor gång på gång och tro det eller ej men för varje gång har det blivit enklare. Och jag har blivit starkare. Kanske delvis för att jag inte längre har löpning som profession. Det är ju trots allt en vis skillnad om man lever på sin idrott. Men mest tror jag det beror på att jag numera vet att det (mesta) kommer gå över. Och att det faktiskt kan bli något både nytt och bra även av elände.

Benet börjar sakta, sakta bli gladare. Det går långsamt och trögt. Det är tungt och den fina formen jag byggde upp i USA är gone by the wind för längesedan.

Men det går framåt och jag känner stort hopp just nu!

Att just detta ljuset kom när jag yogade lite efter dagens löptur är inte planerat eller fixat på något vis men visst är det en smula coolt? Är man på det humöret kan man ju t.o.m tro att det är någon slags (krigar)tecken!

Som du kanske vet är simning inget som varit “naturligt” för mig. Det är inget som varit enkelt, lättsamt och lustfyllt. I alla fall inte de första åren. Ändå har jag fortsatt. Lika dåraktigt envist. Helt enkelt för att jag någonstans långt inne så har jag verkligen, verkligen velat kunna simma.

Nu kommer belöningen. Jag är inte varken snabb eller simmar “bra” men jag grejar att simma utan några större problem. Jag kan och vågar simma i grupp, ensam, i bassäng och i öppet vatten. Det är det som varit mitt mål och nu är jag där. I dag simmade jag först 2 km utan våtdräkt och sen drygt 2,2 med. Utan problem. Något jag inte var i närheten av förra sommaren. Flit och envishet lönar sig!

Simningen och swimrun har ju också gett mig en massa nya vänner. Fredrik är en av dem. Efter mitt första simpass i dag satt vi länge i solen, åt lunch och snackade om livets alla (härliga) kringelikrokar.

Jag har också börjat klura på några nya (sim)mål. Jag känner och tror nämligen att det är dax att ta ännu ett steg på “simstegen”.

Vill du bli inspirerad lite extra så rekommenderar jag denna boken. Låt dig inte skrämmas av titeln. Boken handlar ffa om livet, om hur lågt man kan sjunka och ändå ta sig upp igen.

Liksom ex denna podden när Rich Roll blir intervjuad av Dr Chatterjee. Och förstås hans egen podd.

Enjoy!

Kram från Ingmarie

Vattendag och ett tips

Ännu en helg när det känns som om “alla” tävlar och har hur kul som helst. Utom jag. Vilket såklart inte är sant.

Det som grämer mig mest är att jag inte kommer hem till Halmstad och att jag inte kunde hjälpa till på Halmstad Triathlon.

Men nu är det som det är och det är inte ett dugg synd om mig.

Efter 10 (!!!) timmars sömn var jag inte som ny men helt klart mådde jag bra mycket bättre och var väldigt mycket piggare än i går. Många jobbkvällar på rad sliter på mig.

Så denna dagen har jag ägnat åt att ladda upp mig igen. En heldag vid och i Flaten är ett garanterat bra recept för sånt!

Simmat, vattenlöpt, läst, sovit, gjort ingenting, mediterar och lyssnat på ”Sommar”.

S-å-h-i-m-l-a-s-k-ö-n-t.

F.ö rekommenderar jag Anders Hansens ” Sommar”.

Faktum är att jag tycker det borde vara obligatoriskt att lyssna på. För alla. Nu fick jag ännu mer bekräftat att min alldeles egna metod mot “det svarta hålet” är helt rätt. Och att min hjärna fungerar precis som den är menad att göra.

Kram från Ingmarie

Klorad

Bästa simningen och vattenlöpningen sker utan tvekan i en vacker sjö. Eller ett vackert hav. Men ibland väljer jag ändå bassängen. Oftast för att jag ska vidare (till jobbet) eller som i dag för att jag ville köra mer “renodlad” teknik och intervaller. Och när jag ändå var där passade jag på att köra ett längre vattenlöpningspass för det är garanterat frysfritt i det vattnet.

Många timmar i plurret blev det och det är inte utan att jag funderar på hur mycket klor som sipprat in genom huden till min stackars kropp. 😱 Tror bestämt jag måste sluta fundera så mycket. 🤪 Viktigast är ju ändå att ha kul och må bra tänker jag. 😍

Jag har även hämtat hem sex av mina dukar som numera är uppspända. Lika spännande varje gång trots att jag ju verkligen vet hur de ser ut. Hade lämnat dem i konstnärsbutiken I B Wahlström och trodde inte de skulle vara klara förrän i augusti men bra nog hade jag fel. Billigt var det också! För att inte tala om den suveräna servicen! De t o m slog in tavlorna så jag enkelt kunde frakta hem dem.

Min braiga bärhjälp (d.v.s Anders) hade egentligen inte behövts men det gjorde att det blev löjligt enkelt att få hem dem med tuben och fötternas hjälp.

En av tavlorna heter “The Flowerpower-girl”. Jag gillar henne jättemycket.😍

Kram från Ingmarie

Midsommardag med PB

Klockan 9.30 samlades detta härliga lilla gäng för att midsommardags-simma.

Varmt, soligt och rejält blåsigt så det blev en bitvis väldans guppig historia.

Jag hade ingen egentlig plan på hur långt/länge jag skulle simma. Tror förresten ingen hade det.

Första varvet (1500m) simmade vi alla. Sen blev det splittrat. Jag fick feeling och fortsatte ett varv till medan de andra körde ett varv fram och tillbaka till brygga nummer ett.

Hade sen bara tänkt ta den kortare en kilometers-loppen men jag bara fortsatte veva på. Fanns liksom inget stopp. Och ingen tid att passa!

1,5 km utan paddlar + 3 km med paddlar blev det till slut och jag hade lätt kunnat fortsätta minst ett varv till! Vilken fantastisk känsla! Det går inte snabbt men vem bryr sig? Inte jag i alla fall! Jag är faktiskt jäkligt stolt! Inte bara över nytt PB på simmautanpaus utan även för att jag utan problem simmar solo även när det blåser och guppar rejält i vattnet. (Syns inte på bilderna/filmen men i den södra delen av sjön var det vita gäss.)

Observera de små söta barnfåglarna med sin mamma i hörnan!

Det blev faktiskt en kilometer till lite senare Tillsammans med Anders och utan både våtdräkt och paddlar. Men med fin-mössan.

 

Hoppas, hoppas sommaren fortsätter vara så här ljuvlig så det blir mer sådana här ljuvliga (sim)dagar. Inklusive picknick!

Den här Vego-sillen är förresten supergod! Och snäll mot både människor, djur och natur. Hur bra som helst ju!

Kram från Ingmarie

Bortkastad tid. Och pengar

Jag var ju hos läkare häromdagen för att få hjälp att reda ut vad som egentligen felar med benet. Av erfarenhet vet jag att MR är bästa sättet och det sa läkaren också. Alltså trodde jag det skulle bli så.

Men icke.

Det är för dyrt så istället tyckte de jag skulle göra ett ultraljud. Så är rutinerna nämligen. Man gör det billiga först även om risken/chansen är stor att det ändå inte räcker. Fick en tid redan i dag (jättebra!) men vad hjälpte det? Röntgenläkaren hittade inte ett jota så nu ska hon rekommendera läkare nr 1 att jag ska göra en MR. Precis vad jag sa från början. Nu blir det hela ännu dyrare och tar ännu längre tid. Att det ska vara så svårt att göra rätt och lyssna på patienten. Särskilt när de redan gjort flera feldiagnoser med mig. Kanske läge byta vårdcentral…

Jag kan ju också tycka att man som vårdpersonal på landstinget borde ha en något enklare väg när något felar i kroppen. Men icke det heller. Slitjobba för dem går däremot jätte-bra. Ja, jag är lite bitter just nu…🤪😱

Tur simningen gick så bra! Och det är så här den oglamorösa afterswim-krullhårsfrissan, inkl goggle-ögon, ser ut på riktigt.

Och den lika oglamorösa efterengalenkvällpåjobbet-minen.

 

Kram från Ingmarie