Det här med benspark

Man skulle ju rent teoretiskt kunna tro och tänka att man som löpare borde vara typ superbäst på bensparkar i simning men jag kan berätta att så enkelt är det inte. Jag har nog universums sämsta kick och använder mina ben mycket sparsamt. Det kan vara en fördel i swimrun, och vid långdistans-simning, men förödande om man vill ha bra fart. Särskilt i en bassäng.

Dessutom är det här med benspark en hel vetenskap i sig. Det gäller att kicka vid rätt tillfälle, med rätt intensitet och med rätt ben i förhållande till armarnas rörelser (som är ytterligare en vetenskap) och kroppens rotation (ännu en vetenskap).

Tur då att Coach Ulf och TS-gänget finns.  Där övar vi, skrattar, peppar, övar ännu mer, testar, gör om, skrattar ännu mer och gläds med varandra när det klickar.

Ulf bjöd på roliga (och skitsvåra) övningar som gav oss många skratt. Och kallsupar. Men åtminstone jag märkte att det hände något de få gånger jag fick till det. Coachen själv gör såklart det där utan att ens fundera. Snabbt som fanken går det också! Är man en f.d OS-simmare så är man ju liksom. Vi andra dödliga kan bara nöta vidare och fortsätta förundras över denna märkliga sport som ser så himla enkel ut “från sidan” men som kan vara så galet svår att göra när man ska försöka göra likadant
Men skam den som ger sig! En tröst och sporre  är att min utvecklingspotential är fortsatt enorm!

Kram från Ingmarie

Mot det nya och mot äventyret!

Just nu känns det helt obegripligt hur allt det nya på jobbet ska bli brukbart om bara några veckor. Mycket är huller om buller och mycket funkar inte. Men vi får i alla fall hoppas det inte är samma fusk och fördröjning som på NKS. 😱 Landstinget behöver verkligen inte fler sådana pengaslukande skandaler.. Vår lilla “Post-op” grupp jobbar i alla fall som tokar med våra projekt för att det ska bli bra. Och fint kommer det att bli!

Det var extra skönt att få simma i dag. Särskilt när jag hann innan klockan 17-rusningen. Kort och härligt! Bra kändes det också!

Nu blir det bara lite lätt vattenlöpning i morgon bitti innan jag och Ulrika drar till Finland-landet. För ja, hon är frisk!! Vi åker!

Kram från Ingmarie

Måndags-boost

Jag hade verkligen inga som helst förhoppningar om att det skulle bli ett bra, eller ens halvbra, måndagsmorgon-pass med TS -gänget i dag. Sov galet dåligt (fullmåne och klimakterie-sömnbesvär är ingen bra kombo för dig som inte vet) och kände mig helt mosad när jag gav mig i väg. Rent av vimmelkantig.

Men som så många gånger förut förvånade jag mig själv. Det gick super-bra! Typ jätte-jätte-jättebra!

 

Det där behövde jag verkligen! En rejäl boost för självförtroendet.🤩 Såklart det finns massor att göra bättre, det kommer det alltid att göra, men just i dag kändes det bra och det är nog så viktigt. Kul är det ju alltid!

Lika bra gick det på jobbet. Så kanske fullmåne-klimakteriesömnbesvär inte är så dumt ändå…? 🤪

Kram från Ingmarie

Halmstad dag 3

För att jag ska tycka en dag är superlyxig behövs det inga jättemärkvärdiga eller krångliga grejer. Tvärtom faktiskt. Ju enklare ju bättre om du frågar mig. Och gärna lite halvspontant.

Så här började min dag. Lugnt, stilla och vackert.

Följt av frukost på min favvo-veranda.

Hade finfint sällskap av Zorro the cat.

Efter lite “projektjobb” och cykelfärd in till stan blev det ett första träningspass på Actic i stan. Tekniksimning + poolrun. Svettigt värre för vattnet i den bassängen är på riktigt ovanligt varmt. Man behöver liksom inte ens ta i för att hålla värmen. Då är det varmt!

Lunchhaket var givet. Cortado är nämligen ett väldigt säkert kort när man är här. God mat, gott kaffe och djursnällt så förutom jag, mamma, Melissa, Ulf och Markus så var fyrbenta Morgan med.

Andra passet blev på Actic vid Arenan. Betydligt tuffare men också så mycket roligare för att köra med (några av) mina klubbisar gör allt lite extra skoj. Jag är dock ganska säker på att mina armar och min rygg kommer påminna mig om sin existens i morgon..

I den här pärmen finns MÅNGA svettiga, jobbiga och roliga pass gömda.

Och just det ja. Mellan allt detta har jag även fixat kroppen på både in och utsidan hos världens bästa Sven-Bertil. Hur många timmar han hjälpt mig genom åren är omöjligt att räkna och jag är honom evigt tacksam för det.🙏🏻

Kram från Ingmarie

Hemresa

Allra helst hade jag velat simma i Hellas med TS-gänget i morse men efter gårdagens jobbpass med övertid och utebliven rast kände jag att uppstigning strax efter 06 hade blivit lite väl mastigt…

Så jag sov några timmar till och simmade solo i lilla Söderbysjön i stället. Inte lika varken skoj eller “bra” men minst lika härligt!

 

Sen blev det många timmars rumpnötande men som jag saknat detta! Sitta på tåget (hem) och jobba, läsa, dricka kaffe och planera ett nytt projekt jag innerligt hoppas kommer bli som jag vill och önskar! Jag är jättetacksam för varje tumhållning!

 

Nu ska jag i alla fall njuta flera dagar i min fina hemstad!

Kram från Ingmarie

Ledig dag de lux!

Kanske har du också upplevt den där känslan, när du tränar inför något utmanande, att du undrar hur i all sin dar du ska klara målet och hur du ska orka?

Som t.ex när man ska kuta en mara och springer en halvmara och är heeeeelt slut efteråt. Kuta det dubbla några veckor senare verkar liksom både ofattbart och otänkbart. Ändå brukar det gå helt ok om man bara skött träningen hyfsat. Det mesta sitter som bekant i skallen…

Lite där är jag nu. Hur jag ska greja Solvalla med sina 33 km löpning i skittuff terräng och hundratals höjdmeter och 6 km sim om typ 16 dagar är en gåta.

Särskilt efter i dag.🤪

Men oavsett hur det går så vet jag att jag har övat så mycket jag förmått.
I Nackareservatet, med start vid Hellas, går gröna och blå spåret tur och retur till Solsidan.

Jag har kutat det några få gånger innan men det är flera år sedan. Minns bara att det var 18-20 km ruskigt tuff trail. Mitt minne är det verkligen inget fel på för det är precis vad det är. I alla fall för mig.

Jag kutade en omväg dit (och hem) men mest var  det rötter och sten i en salig blandning.

Bra med markeringar!

Vissa (korta) sträckor är det dock så här springvänligt!

Längre än så här blev det inte trots nästan 4 timmar. Vet inte om det säger mer om mig än om terrängen. Eller kanske båda..

Enda energin var 2 gel. Plus 1 flaska sportdryck och 1,5 flaska vatten.

Så gott med vatten efteråt! Och mat! Vego som alltid.

Dagen var ju dock inte slut där. Maten och en superkort powernap gjorde susen. Tog hojjen ner till Söderbysjön och simmade 1900m. i det ljuva vattnet. Som du kanske ser var jag inte ens ensam!

Såklart jag är trött nu så den där undran hur jag ska palla Solvalla är ju inte direkt mindre. Då ska ju jag och Ulrika både kuta och simma längre. Utan matpaus och  powernap. Men såklart mer energi under tiden än i dag och mer vila innan. Jag längtar faktiskt!

Kram från Ingmarie

En present med eftertanke. (Och mätta magar)

När Anders fyllde år gav jag honom bl.a ett paket till Fotografiska. Med mig inkluderad. (Smart va?)

I paketet ingick först en Brunch på deras restaurang högst upp.

Så här presenterar de sig själva: “Att vi serverar hållbar njutning som är god både för planeten och våra gäster är väl känt”.

Vidare: “Med Fotografiskas Hållbara Brunch ser vi tillsammans till att spara än mer på planetens resurser, de som det ofta slösas med vid bufféer. Att slänga mat är helt mot vår filosofi och vi finner ständigt nya vägar att kunna recycla/återanvända och upcycla/skapa ny råvara. Att upcycla, alltså att återanvända en produkt som ny råvara, gör vi till exempel med våra bullar. De som inte går åt mals ned och blir nytt smakrikt mjöl vilket nya bullar kan bakas av.”

Hur coolt som helst!

Om det var gott? O ja! Faktiskt obeskrivbart! En njutning för både mun, öga och mage.

Utsikten ingår! Och den finfina servicen.

Present-paketet fortsatte sen på själva muséet för att se utställningar som visas där nu. Jag är fortfarande tagen. Det var oerhört gripande, hemskt, vackert, sorgligt, fascinerande och extremt viktigt. Det handlar om hur vi behandlar, och har behandlat, varandra. Både två- och fyrbenta. Det är om vad vi gör med vår jord, om fantasi, skönhet, tidlöshet, uttryck och om hur viktigt det är att inte glömma vår historia.
Om du kan så gå dit och se detta!

Jag är extra tacksam över löpturen jag fick i morse. Förvisso tunga ben men vad gör väl det? Jag är fri, frisk, (hyfsat) hel och jag får vistas i sagoskogarna hur mycket jag vill. Det är äkta rikedom om du frågar mig.

Men jag ska erkänna att jag ändå är både ledsen och bedrövad över att utomhus-säsongen på Eriksdalsbadet är över för i år. Sista passet här ute på väldigt många månader… J-a-g-v-i-l-l-i-n-t-e.

Kram från Ingmarie

Lördagsmys

Jobba kväll och gå upp med solen (nästan) påföljande dag är sällan en bra kombo men jag vet ju att jag aldrig, aldrig ångrar lördags-simmen med TS.

A-l-d-r-i-g.

Det här är utan tvekan värt alldeles för få timmars sömn.

Det går bra med simningen nu! Jag känner mig stark, lugn och trygg i vattnet. Det hjälper ju såklart att det är fortsatt ljummet vatten. Så ljummet att det är snudd på för varmt med våtdräkt. Särskilt när solen ligger på. Men jösses vilken fin simning vi fick!

Foto: Ulf Hausmann

Foto: Ulf Hausmann

Foto: Ulf Hausmann

Jag körde med paddlar för att fortsätta öva och vänja armar/axlar och rygg. Väldigt nöjd med att klarat detta innan frukost. 🤩

Efteråt blev det härligt snackhäng och  fika. Inkl hembakat!

Det här är också det jag tänker på när jag kör de där oändliga teknikövningarna och x antalet längder i inomhus-bassängen. För att kunna vara med på detta måste man ju liksom öva. Året runt. Utesim i sjöar är verkligen min grej. Jag älskar det!

Trodde det skulle bli tröttsamt med gym (för överkroppen) efter detta men icke! Känner mig fortsatt stark!

Inte utan att jag ångrar att jag tackade nej till The race of the races. som ju är på måndag. Men jag väljer att tänka att det är precis som det ska och att formen fortsätter stiga och håller i sig till Solvalla-racet.

Kram från Ingmarie

Världens sämsta (?)

Jag är högst troligt en av de sämsta trail-löpare man kan hitta på den här planeten. Eller förresten, jag kan inte ens kallas trail-löpare. Snarare trail-gångare. Jag får liksom inte ihop det här med rötter, stenar, stubbar och sly. Särskilt inte när jag samtidigt ska kolla var markeringarna är för att slippa springa vilse.

Periodvis har jag verkligen försökt bli bättre men helt ärligt är jag ett hopplöst fall. Jag är för feg helt enkelt. Och för lat. Och för klumpig. Mitt steg är energisnålt och jag lyfter inte mer än precis det jag behöver på plan mark. Att det blir bröte i vägen gör ingen större skillnad. Mina fötter är för stora för finns det minsta liten gren/rot så fastnar garanterat mina skor där. Och under varje sten verkar det finnas små troll som håller fast mina fötter. Eller så fastnar jag även där. Mellan stenarna.

Men nu innebär ju swimrun garanterat alltid en viss del trail och obanat. Solvalla ÖtillÖ Merit race är känt för en extra besvärlig första halva. Den andra hälften har jag ju kört innan  så där vet jag vad som väntar. (Även om minnet är kort och man glömmer ju fort du vet…) Egentligen hade jag velat öva tidigare men inte vågat/kunnat pga benet. Nu när det är ok, och loppet är ruskigt nära, så känner jag att det är hög tid att väcka liv i det pytte-lilla trailminne min kropp har.

Jag testade några trails som jag “duktigt” undvikit trots att de finns max 500m från lyan. Fortsatte sen på gula spåret vid Hellas. Det är maxat tekniskt (något även de riktiga trailnördarna tycker) så hur man kan köra MTB där är mig en för evig gåta! (Jag är inte riktigt lika skräckslagen som jag ser ut att vara…)

Utsikten från andra sidan Hellas-sjön är alltid lika bedårande vacker och magnifik!

Där är fika-klippan.

Och där är bryggan vi brukar hänga vid. I mitten är “lill-ön. Den vita golfbollen längst bort är Globen.

När jag passerat Hellas igen fortsatte jag på 5-kilometrsspåret till ännu en trail som tog mig till den nya fina bryggan över Söderbysjön.

Dvs “min” närmsta sjö. Verkligen en liten pärla! Ungefär hälften så stor som Hellas sjön (som egentligen heter Källtorps-sjön) och underbara att både simma, vattenlöpa och sprada i.

Det blev faktiskt två simturer i den i dag. Totalt drygt 4 km. Hur härligt som helst! Att den är poppis syns väl? Dock är de flesta vid kanten. Ute i sjön är det absolut trängselfritt.

Ännu en härlig ledig dag och jag är oerhört tacksam för att ha haft dem precis när Ingmarie-vädret kom på tillfälligt kort-besök. Kanske t.o.m sista gången för i år?
Extra tacksam är jag över att jag höll mig på benen där bland brötet i skogen…

Kram från Ingmarie

 

Plötsligt händer det!

Det är inte utan att det känns som om jag behöver nypa mig själv för att riktigt fatta. På något mirakulöst sätt har jag nämligen två helt lediga dagar på raken samtidigt som sommar-värmen och Ingmarie-vädret gjorde come back.Snacka om lyckoträff!!☀️

Det gick riktigt bra att kuta i dag. Blev någon slags fartlek vilket inte betyder att det gick snabbt. Det betyder helt enkelt bara att jag då och då kunde trycka på lite mer och få upp en fart som åtminstone var snabbare än jogg. Nej jag skojar inte. Men det räcker fint för att jag ska känna mig lycklig och glad! Simningen och vattenlöpningen gick som tjohejsan. Vinden gjorde att det blev roliga små vågor på Flaten-sjön.

Det är vid Flatensjön jag hängt i och runt mestadels av dagen. Käkat, läst, lyssnat på Adam Pålssons ”Sommar” (mycket bra!), skrivit ner både ett projekt som börjar ta form och en plan A, B och C för hur jag ska forma mitt liv närmsta tiden.

Det känns pirrigt, spännande, läskigt som attan, utmanande och roligt blandat med en rejäl portion av både hybris-varning och självförtroende-svikt. Allt på en och samma gång! Men det värsta som kan hända är att det inte blir som jag tänkt och det är miljoners miljarder gånger bättre än att inte prova alls. Eller hur?

Kram från Ingmarie