Träna i grupp är väl i princip alltid lite speciellt. Särskilt när det är en träningsform där man verkligen märker vem som är långsammast. Typ löpning, simning och cykling. Inte för att det egentligen spelar någon roll om man är snabbast eller långsammast men man vill ju liksom inte att resten av gänget ska behöva vänta för att just jag är sist. Troligtvis är det ingen som ens tänker på det, jag gör inte det när det gäller andra, men ja du fattar…
Att vara ny i en grupp är, åtminstone för mig, alltid lite småläskigt men ibland får man våga för att vinna. En gång för längesedan har jag kört med Race & Shine och då var jag absolut långsammast. Sen blev det inte mer av den enda anledningen att de har kört sent på kvällarna och när jag är ledig vill jag inte ha ännu en sen bortakväll. Men nu har de ändrat lite och kör tidiga torsdagsmorgnar ett tag så då passade jag på. Kände mig modig som attan ska du veta! Å andra sidan vet jag att coach Mattias är en snäll prick så jag var inte jätteorolig. Men ändå en smula nervös.
Åtta pers på två banor och jag var faktiskt inte långsammast! Ruskigt roligt och ett superbra (och skitjobbigt) pass. Det där att köra intervaller i snorottan det är ingen barnlek precis men jämrans vad man är nöjd efteråt! T o m jobbkaffet smakar bra!
Kram från Ingmarie