Swimrun

The Big swimrun battle

Under hela juni kommer jag vara med på en utmaning som heter The big battle swimrun challenge tillsammans med ett helt gäng likasinnade. Både absoluta nybörjare till verkliga proffs.

I praktiken betyder det att vi ska swimrunna så ofta och så mycket som möjligt. Lagen kan bestå av 8 till 30 personer och varje vecka kommer det finnas olika utmaningar med olika vinster. Tex vem som kör flest swimrun.

Förutom att vi ”tävlar” så kommer det såklart även innebära äventyr och (förhoppningsvis) nya upplevelser.

Dessutom går 2€ från varje anmäld till Sea Shepard som jobbar med att rädda våra hav. Jättebra tycker jag!

Totalt tror jag det är 23 lag med. ”Mitt” lag heter ”Team Hausmannswimcoach/TG swimrun” och vi är 28 st. En del körde kick off i kväll men eftersom jag har jobbat körde jag en egen i morse.

Inte så långt men jättehärligt! 70 minuter totalt inkl. fem simningar.

Juni kommer bli grymt skoj!

Kram från Ingmarie

Dålig tajming

Precis när sommarvärmen äntligen kom lyckades jag boka in ett extra jobb-pass. 🙄😱

Det var inte den prognosen när jag sa ja. Därav den extremt dåliga tajmingen…

Men jag hann i alla fall med ett riktigt härligt Swimrun-pass!

Fem sim i härligt vatten i två olika sjöar, varm sol och pigga ben. Hur mycket bättre kan en förejobbet-laddning egentligen bli?

Kram från Ingmarie 

Swimrun-premiär!

Det är tur man har likasinnade vänner som tycker det är en alldeles strålande ide att köra i gång swimrun-säsongen 2 april när det är max 8 grader i både vatten och på land. Petra är en sån vän.
”Absolut, så kul!”  ”Kom ut hit så kör vi”, var hennes svar.

Och så blev det. Jag tog tuben och bussen ända ut till Ingarö för att njuta ny natur, swimrun och fantastiskt sällskap.

Lite småmekkigt att få på allt men sen så!

Egentligen ska man väl simma minst 500 m för att det ska få kallas swimrun och det tror jag inte vi fick ihop på de 4 simmen (+ ett träskbad) som vi gjorde men vem bryr sig? Vi hade kul, det gick bra, vi frös, vi blev lite trötta, det var vackert, det var ett äventyr och vi var väldigt glada hela vägen. Dvs de allra viktigaste ingredienserna var med!

Kram från Ingmarie

Presenter!

Här hemma ger vi varandra några ”nytto-julklappar” på julafton men eftersom vi bara är två är det mycket sparsamt. (Och bara sånt vi verkligen behöver.)

Däremot är åtminstone jag himla bra på att ge mig själv julklappar. Både före och efter. (Man kan ju även kalla dem tidig nyårs-present/födelsedagspresent/förattjagvaritsnäll-present.) Och som sagt var, inget ”onödigt” även om det är en ganska vid definition…

Bland annat har jag köpt en ny rygga. Den är vattentät, kan användas både som rygga och ”vanlig” väska, rymlig med olika fodral och när det är mörkt blir hela väskan en enda stor reflex! Hur bra är inte det! Prefekt både till jobbet, gymet och sjön.

En annan vattentålig sak jag unnat mig är en ny Ark Korp swimrundräkt.

Min andra Ark funkar fortfarande men efter många slitsamma år börjar den ge upp lite (går inte att laga den så mycket mer om jag säger så) och  i stället för att riskera stå utan dräkt i sommar har jag fixat back-up. Dessutom är det ju bra att ha två om den andra inte hunnit torka…😄

Båda dessa prylarna finns hos Wolff Wear och vill du köpa samma, eller något av allt det andra de har, så får du 10% extra rabatt (även rea) om du använder koden ”Ingmarie”. Så där fick du en (försenad) julklapp från mig! 😍

En annan sak jag gett mig själv är nya PT-timmar med PT-Rafael. Invigde dem i dag och det var precis så utmanande, jobbigt och kul som det alltid är. Sprang dit så jag även fick njuta lite av grådiset och duggregnet.🤪

En annan slags ”present” jag fick i dag var detta.

Wow liksom! 😳 Jag har inte varit ”sjuk” men ville ändå ta och tydligen har jag haft covid! I oktober/november hade jag en väldigt ”hängig” dag (så hängig att jag faktiskt inte ens tränade och då är jag h-ä-n-g-i-g) så jag tog extra av både D-vitamin, C och zink. Dagen efter var jag i princip som vanligt igen. Man behöver alltså inte bli dödssjuk av C-19 om nu någon trodde det. De flesta får väldigt milda symtom. Särskilt om man inte har några riskfaktorer. Risken att smitta andra verkar också vara betydligt mindre när man inte har symtom. För den orolige som löser detta var jag ledig både före, efter och under den dagen och var ingen annanstans än i skogen och i sjön.
Jag blev hur som helst jätteglad för nu har jag verkligen anledning att slippa bli försöksperson. Inte för att jag tänkt bli det oavsett men nu kan ingen gnälla på mig.

Alla dessa presenter firade jag med ett kvällssim i regnet. Med andra ord dubbelt blött. Men kanske också dubbelt härligt.🥰

Ger du dig själv julklappar?

Kram från Ingmarie

När inställt ändå blir bra

När en rolig sak blivit inställd pga det där viruset gäller det att hitta på något annat roligt så man inte helt deppar ihop. Eller hur?

I tisdags fick vi veta att Utö swimrun inte skulle bli av och först tänkte jag att ”jaha ja, det var tråkigt men inte mycket att göra något åt”. Tyckte t o m det var lite skönt att slippa tävla. (!) Sen kände jag hur mycket jag ändå ville köra och längtade efter att uppleva äventyr  och gemenskap tillsammans med andra. Det är ju trots allt det som är den stora grejen med swimrun. Att göra och uppleva det ihop med andra.

Nu är det ju då så himla turligt att jag har likasinnade vänner. Att åka till Utö och köra oavsett var såklart ett alternativ men Josefin och Ulf föreslog att vi skulle åka till Gålö i stället. Eftersom jag aldrig varit där sa jag förstås ja direkt och vilket val!
Jag är förälskad! Vilket ställe! 🥰🥰
Makalöst vackert och det finns hur många olika vandringsleder som helst att välja mellan.

Vi valde den längsta som gav oss både rejält tekniska stigar, mycket klättring och mjuka springvänliga trails i sagoskog.

För att få till simningen gjorde vi några avstickar ner till havet och vi kan väl säga som så här, det var uppfriskande temperatur. i vattnet. 🤪

Men vi frös faktiskt aldrig! Tvärtom! Vi var t o m ”tvungna” hoppa i en extra gång för att svalka oss! Vem hade kunnat tro det om en dag i slutet av september?

Totalt blev det drygt 2.20 timmar aktiv tid och vi var verkligen lyckliga från start till mål.

Så även om jag inte vinner något i den virtuella DARK swimrun så känns det som jag vunnit högsta vinsten med att få ha upplevt denna dagen.

Tack Josefin och Ulf för att jag fick hänga med er och tack för fina bilder! 🙏🏻❤️

Kram från Ingmarie

Inställt

Det blir inget swimrun-race till helgen för nu är även Utö inställt.

Som jag fattat det är orsaken problem med att få tillstånd. De trodde det var ok men det var det tydligen inte. För mycket folk på samma plats helt enkelt.
Tråkigt förstås men det är inte mycket mer att göra än att gilla läget. Swimrunna kan jag/vi ju göra ändå.😀

Men nog är det bra märkligt att folk kan få trängas på Gekås, på restauranger, på tuben, på bussen och  i köpcentra men inte spridas ut på flera kilometers omkrets ute? De som vill sporta ute är dessutom ganska garanterat friska människor med ytterst få riskfaktorer.

Men kanske jag bara missat någon viktig info om logiken i det hela….?

Kram från Ingmarie

 

En skitdag och en toppdag

I går var jag inställd på att vara ledig. hade sett fram emot två goa träningspass, måla och att hinna fixa lite andra grejer. Men det sket sig rejält. Det blev ett kort, stressigt löppass och sen kneg tills efter mörkret lagt sig. Kändes allt lite bittert men jag vet, manskavaratacksamöveratthaettjobbochöverattmanärfrisk.

I dag däremot! Då snackar vi om en superduperdag!

Började med 2,5 timmars swimrun där jag delvis hade sällskap av Veronica. Vi övade lite växlingar inför näsyta helg men precis som förra gången så tror jag vi babblade mest. (Inte inräknat i de där 2,5 timmarna alltså.) Å andra sidan är ju som sagt var det också viktigt.😄

Före…

…och efter! Nog syns det att jag är glad? 😄

Sen åkte jag och Anders in till stan med tuben och spårvagnen ut till fina Djurgården. Det var verkligen alldeles för längesedan jag var där. Vet inte varför egentligen för det är supersmidigt att ta sig dit. Målet var Ulla Winbladfh´s restaurang. Egentligen skulle vi varit där när Anders fyllde år i augusti men annat kom emellan och jag tror det var en mening med det. En vackrare dag än i dag var svår att få.

Jag vet inte ens om jag kan beskriva hur det var. Eller vi kan säga så här, när Anders är riktigt entusiastisk över något, så där att det både hörs och syns, då är det e-x-t-r-e-m-t bra. 🤩 Vi blev banne mig förälskade i stället. Maten var makalöst god, servicen absolut topp och miljön är bedårande vacker. ❤️

Mia och Monica är förresten inte bara fantastiska idrottskvinnor, och vänner, det var även de som fixade den goda maten och gjorde vår upplevelse så här magisk. Tusen miljader tack!🥰

Hem tog vi Djurgårdsfärjan till Slussen. Folk må klaga på att SL är dyrt men med tanke på hur mycket som ingår tycker jag det är väldigt billigt.

Vår huvudstad är bra vacker ändå och jag är faktiskt väldigt tacksam att jag bor just här just nu.

Kram från Ingmarie

Allt man vill och önskar funkar inte

Jag har turen att få köra ett swimrun-lopp till detta knasiga år så om 2 veckor ska jag och Veronica ta oss till Utö och köra ”sprinten”. Jag har kört den två gånger innan och den är verkligen fin! Dessutom älskar jag Utö. De gångerna har den dock gått i maj men pga av det där viruset så har allt blivit flyttat. Om det är bra eller dåligt lär visa sig. Vattnet borde åtminstone vara lite varmare…

Vi körde ingen swimrun-träning i dag, båda hade kutat på var sitt håll innan, men vi övade lite med lina. Veronica är en super-kvinna som är bra på precis allt, och såklart supersnabb, så vem som ska dra är liksom inte ens något att fundera på. För mig blir det bara att hänga på så gott jag kan oavsett om vi är på vattnet eller på land. Men eftersom vi har linan kan hon aldrig försvinna från mig!

Egentligen pratade och skrattade vi mer än simmade men sånt behövs ju också, eller hur?

Vattnet var svalt men helt ok.

I dag har vi även haft besök av vår fyrbenta vän igen. Nero är en sköning på alla sätt och vis och denna gången gick det betydligt bättre. Ett ben och sin egen bädd sen var han liksom installerad. I alla fall en stund.

En av de bästa grejerna med att ha vovve är ändå att det blir 100 gånger roligare att vara ute och gå i skogen.

Tyvärr verkar han inte trivas riktigt hos oss ändå. Han är ledsen och orolig så det känns både oschysst och ohållbart att ha honom här. Jättetråkigt förstås.

Kram från Ingmarie

Nynäshamn swimrunbana

Egentligen skulle jag varit längst ut på Värmdö i dag och kört swimrun-äventyr med gamla och nya vänner men som du vet blir det inte alltid som man tänkt och planerat. Efter för många sena jobbkvällar i kombination med tidiga morgnar så fick jag helt enkelt prioritera sömnen.

Tack och lov har jag ju många (äventyrliga) vänner så istället blev det en (senare) färd tillsammans med coach Ulf och Josefin söderut till Nynäshamn och swimrunbanorna de har där. Två stycken närmare bestämt. 5 + 10 km.

Jag hade ingen som helst aning om vad som väntade. Vi hade dock kommit överens om att köa 10 km banan och att vi körde vårt eget tempo för Ulf och Josefin skulle träna med lina och ”trycka på” lite.

Jag tuffade på i min egen takt. Riktigt skönt även om sällskap också är trevligt förstås.  Fina stigar med bra markeringar och de första simningarna var enkla att följa och vattnet nästan ljummet trots att det var havet.

Vid fjärde simningen simmade jag fel, jo man kan det för solblekta gula skyltar är inte helt enkla att se. Särskilt inte när de sitter bakom en klippa. Det var inte första gången det blev fel. Varken i havet eller på land. Men jag kom, som du förstår, i mål till slut med några kilometer extra på klockan. (Sånt gillar jag!) Banan var oerhört fin, även där jag var fel, och oerhört varierande! Jag har klättrat på klippor, röjt bland snår, åkt kana ner4för branter, klättrat över stockar, öst på när det var snubbelfria stigar eller grusvägar. Och jag har simmat i vågor! Så roligt! Samt fastnat i näckros-stim och sjögräs. Mindre roligt just då men kul efteråt.

Jag träffade inte på mina kompisar under de timmar vi var ute och fastän jag hade börjat lite innan dem så var de före mig i mål. Förklara det den som kan…

Banan startar och slutar precis jämte Lövhagens cafe. Ett supermysigt litet ställe där vi avnjöt vår (sena) lunch i den stora trädgården.

Vi kände alla tre att det varit ett helt fantastiskt litet äventyr och att vi var så glada! Du vet så där så man nästan känner sig lite hög! Inte blev det sämre av att jag hann med en timmes vattenlöpning på E-badet också. Sista dagen de har öppet ute för denna säsongen OM de inte inser hur bra det är att det är öppet. Som den obotliga optimist jag är hoppas jag de tar sitt förnuft till fånga och håller öppet längre.

Och jodå, jag kom ihåg utmaningen också men det var bra nära jag glömde. Skyller på lyckoruset.

Kram från Ingmarie

Också en slags kärlek

Swimrun alltså. jag minns ännu mitt första ”riktiga” ever för ganska exakt 5 år sedan. Föga visste jag då att jag skulle bli helt hooked. Inte heller anade jag att jag inte skulle ha några som helst problem med att köra solo och hitta på egna rundor. Som i dag. Tre timmar kärlek i ömsom sol och ömsom regn. Men vem bryr sig om regn när man ändå är blöt?

De där 25 armhävningarna var dock lite segare att göra än de andra 10 gångerna.

Men om det är något jag verkar vara bra på (just nu) så är det att återhämta mig. Mat och en 20-minuters powernap sen var jag redo för gymet. En timme ”kärlek” där också för jo, jag tycker det är skitskoj! Jag älskar känslan av att känna mig stark plus att jag ju vet att det faktiskt är snudd på livsviktigt. I alla fall om man vill kunna göra det man vill och sköta sig själv även om 10-20-30 år. Träning är såklart ingen garanti för någonting men man kan vara ganska säker på att utan den har man ännu mindre säkerhet mot ”ålderskrämpor”. Dessutom blir åtminstone jag både gladare och mer produktiv.

Kram från Ingmarie