Ett riktigt (sko)äventyr

När jag var på det där fantastiska 24-timmars äventyret förra helgen var jag inte bara löjligt lycklig. Jag var visst löjligt disträ och glömsk också. Eller om det hängde samman. Vem vet.  🙄Hur som Swimrun så glömde jag mina braiga, och nästan sprillans nya, Newton trail-skor vid sjön. Och jag kom inte på det förrän jag packade upp många timmar senare. Trodde aldrig de skulle vara kvar men snälla Ingrid  åkte ändå dit för att kolla och minsann! De stod kvar! I sin skopåse. Nästan ofattbart.


Sen dess har jag försökt klura ut hur de ska komma till 08a land utan att jag ska behöva längta allt för länge. Lösningarna har varit många. Allt från att sätta dem på bussen till att skicka dem med posten. Men ibland löser det sig enklare än man ens kan drömma om. 🙏🏻 Min vän Carolina, hon som bor i Falun och är en av de mest fantastiska yogalärare du kan hitta på vår planet, skulle ner till 08 a land just denna dag. Och hon hade plats för just mina skor! Så från Ingrid, via kollegan Robert, kom de till Carolina som via ett stopp i Vallentuna tog dem till Medis där jag mötte upp.

Nu står finingarna här hemma igen och verkar helt redo för nästa Swimrun-pass. De hade ju t.o.m hunnit torka.😃


Själv har jag inte varit fullt så äventyrlig i dag. Förvisso var Hot mojon i en fes-ljummen sal, men det var mest snopet. Vattenlöpningen och simningen var däremot i perfekt temperatur! Så här skulle det vara alltid för nej, jag kommer aldrig att tröttna på sol och värme. A-l-d-r-i-g.


Lunchen blev dock inomhus och The Plant’s vegokäk var som alltid himmelskt plus att jag hade världens bästa Karin som sällskap. En absolut oslagbar kombo.


Kram från Ingmarie

Rivstartar veckan

Ny vecka igen och det är lika bra att rivstarta tänker jag. Eriksdalsbadets utebad öppnade i dag och jag var såklart där. Man ska hålla i de goda rutinerna enligt mig och att alltid vara med på utebadets öppningspremlär är en av mina absolut bästa. Ville nästan inte sluta simma men till slut var jag ju tvungen. Även plikten behöver sin tid.


Men jag gillar ju mina jobb så det var ändå helt ok. Ett av dem innebar t.ex att köra ett crossfit-inspirerat pass ute i kvälls-solen med fem andra härliga Urban Tribes brudar.




Och testa nyaste Tom tom adventure klockan. (F.ö grymt bra!)



Och eftersom det var måndag festade jag med lyxig lunch på Paradiset Sickla. Enda negativa där är att det är så hiskeligt svårt att välja mellan alla (vego)godsaker. Men jag lyckades superbra!



Hur har din vecko-start varit?

Kram från Ingmarie

24 ljuva timmar

Nu är jag på väg från Falun till 08a land igen. Sitter på tåget och är så där löjligt lycklig långt in i både hjärta och mage igen. Att jag fortfarande luktar sjö gör det hela liksom bara ännu bättre.😄

Hela eftermiddagen har ägnats åt Swimrun och vi avslutade med simning så jag är i alla fall ren och osvettig. Det var Tomas Viker, Falu SS och Stora Stöten Swimrun som ordnade det hela och även om vi ”bara” var sex tjejer blev det vansinnigt lyckat. (Undra förresten var grabbarna var…🙄) Vi körde på en del av banan och övade allt från i – och ur-stigning till att hitta ”sim-paketet” och (sim)latsen. Simning är vansinnigt knepigt men också vansinnigt kul. I synnerhet när det funkar…

Jag höll i uppvärmningen och själva planen för passet. Sjukgymnast Ingrid Djurback, som dessutom är en grym simmare, gav oss andra ovärderliga tips och övningar. 




Vi blev verkligen ett makalöst team och det var så galet skoj att jag inte ens tänker försöka förklara. Men jag är ganska säker på att alla är lika nöjda som mig. Vilka tjejer! Och har jag sagt att jag älskar Swimrun?😍

Men inte nog med detta. På förmiddagen fick jag ett fantastiskt halv-långpass med dessa två pinglor.


Maria är den tvåbenta och Stella den fyrbenta. Vi tog oss upp på Jungfruberget, ner igen och runt några av sjöarna. 90 min. magi och jag är obeskrivbart tacksam över min kropp som ännu en gång hänger med på dessa äventyr. Fyra löppass på tre dagar! Puss på den säger jag bara!😍😘



Man hinner mycket på 24 timmar när och om man vill.😃Och tack alla ni som förgyllde dessa timmar. Utan er hade det ju liksom aldrig varken blivit eller hänt.❤️🙏🏻

Kram från Ingmarie

Tredubbel-lyx

Och med den rubriken menar jag egentligen inte att jag lyckats få till både ett Hot mojo och ett gympass så här på veckans första (jobb)dag även om det såklart är megalyxigt!


Nej jag tänkte på de två superfina dejter jag lyckats få till på två dagar inklusive go-grejer för magen.

Den första var egentligen i går. Då träffade jag Jan. Alias Sickla Swimrun-Janne. Vi sågs på jättemysiga Ma Baker här i Kärrtorp. Förstår inte att jag inte varit där innan. Antar det är för nära och då ser man det liksom inte… Pinsamt hur som helst…

Ma Baker är ett café med fokus på såväl ekologiskt och vegetariskt som gigantiska kanelbullar, stora kaffekannor och rejäla surdegsbröd. Jag blev så till mig att jag glömde fota.😳Men det kommer fler chanser. Nu har jag ju öppnat ögonen.😜 En del av det jag och Janne snackade om kommer du i alla fall kunna läsa om på bästa Allt om Swimrun-sidan.


Vad jag och härliga Lisa pratade om kommer dock ingen kunna läsa om. Någonsin. Det som sägs mellan vänner stannar mellan vänner. Så tänker i alla fall jag. Men jag bjuder på några (vegosmak)bilder från vår go-lunch på Hälsocafet. 😍 




Två bra dejter på två bra hak på två dagar. Visst är det tre-dubbel lyx om något? Och det är så jag tycker livet ska vara så ofta det bara går. Det är liksom för kort för något annat.💕

Kram från Ingmarie

Mer Utö-lyx

Vi somnade till det här.


Och vaknade till det här.


Plus det här.


Med andra ord var jag väldigt glad (och mätt) i magen redan innan jag fick på löparstassen. Ändå blev det ännu mer lyckokänslor. Hela Utö är full av (diskbråcks-snälla) grusvägar och jag tog den som går rakt söderut utan någon egentlig plan. Tänkte att jag springer dit näsan pekar och vänder när jag tror det börjar bli dax. Ingen superbra plan när man som jag är extremt osäker på kroppen och samtidigt ännu mer extremt löpsugen. Men planen innefattade även att jag i värsta fall helt enkelt hade fått gå tillbaka. Eller lifta. ( I verkligheten hade det sistnämnda dock inte varit någon vidare bra lösning för det var väldans glest med bilar och de få cyklister jag mötte såg inte ut som de ville ha någon passagerare.😜)

Utö ligger ca 40 minuters båtfärd från Årsta brygga och är som sagt var en kontrasternas ö. Hav, klippor, djupa skogar, öppna fält, pyttesmå stugor, slottsliknande gårdar, platt och kuperat i en salig blandning.










När jag såg att det ”bara” var drygt 3 km till Ålö-bryggan kunde jag inte låta bli att fortsätta även om jag insåg att det skulle innebära att det blev mitt längsta löppass sen jag minns inte när. Samtidigt tänkte jag att där och då var ett utmärkt tillfälle att testa om ryggen skulle hålla. Farten var och är superlångsam men så länge jag inte har ont så skiter jag fullständigt i det för vem bryr sig? När jag kom fram till bryggan och ”boden” ångrade jag mig inte en sekund. Mina få bilder gör sig verkligen inte rättvisa. Inte heller visar de känslan av att dricka iskallt härligt vatten direkt från pumpen precis när törsten börjar göra sig lite väl påmind. Men kanske kan du ändå ana upplevelserna…?😍



Sen var det bara att kuta tillbaka mot Utö gruvby. Medvinden och nerför byttes mot motvind och mycket uppför men solen fortsatte värma så jag tog av mig långbrallorna och sprang i bara kjolen. Jackan hade åkt av redan efter 5 min.  Underbart! Sen blev det som det blev när jag sprang förbi Utö badplats. Hur skulle jag liksom kunna låta bli?





Årets första (svenska) havs-Sprada! Och ja, det var svalt. Men jag sprang mig snabbt varm igen den sista biten till ”vår” fina Kvarnvilla. Tror även att lyckovärmen i mage och hjärta bidrog en massa för 130 min. utan smärta är en obeskrivbar glädje. Även om det innebär snigelfart. I alla fall för mig.😍



Nu när jag inte varit det på länge så inser jag också vilken härlig känsla det är att kunna bli då där ”efterlöpturen-hungrig”. Fikat på det lilla bageriet satt som en smäck i min mage. Även Anders för han hade haft en minst lika härlig tur som mig. Trots att han missat badandet.  Lyllos oss!💕




Sen var det båt-buss-tåg-buss-tub tillbaka hem till 08a-land igen. Med en liten paus på Eriksdalsbadet för min del. Tyckte jag var värd det.😁

Den här lilla utflykten kommer jag leva på länge, länge.😍

Kram från Ingmarie

Det är nu det händer!

Du märker det väl? Att det är nu den där gigantiska målarfärgsburken med alla möjliga sorters grön färg fullkomligt väller in över vårt land! Det är nu allt vaknar till liv igen, nu som dagarna upplevs som längre, nu som de tunnare kläderna plockas fram och nu som man kan ta sin lilla powernap ute!


Jag vet att det tyvärr finns de som upplever våren som kämpig, både fysiskt och psykiskt, och jag lider verkligen med dem alla. Särskilt de som  sjunker ner i deppighetsträsket. Jag har ju själv varit där och det är inte roligt någonstans. Min räddning från det där svarta hålet kom när jag började käka D-vitamin  för många år sedan. Nu för tiden älskar jag våren! Så där mycket så jag inte vill sova för jag vill inte missa en endaste liten sekund.
Helst vill jag vara ute hela, hela tiden men vissa grejer får man masa sig in för att göra om man vill göra dem och det vill jag ju.😊

Sånt som Hot yoga t.ex. Och besöka bästa laser-Micke.


För att inte tala om simma och vattenlöpa. Sprada i all ära men det är en helt annan grej att köra riktiga träningspass i någon sjö  ännu så länge.


Men jag har varit i stans bästa butik och kittat upp mig för att klara åtminstone en liten stund i öppet vatten. Gick dit för att köpa en liten grej men precis som alltid så kom jag ut med en hel påse prylar.😜



Nåja. Ingen risk att någon av de där sakerna blir någon dammsamlare i alla fall…

Kram från Ingmarie

Svettfabrik

Jag må vara en fryslort men jag är också en rackare på att svettas. När jag väl är i gång vill säga. Då både rinner och stänker jag. 😜Verkar som om personalen fattat det med för hur ska jag annars tolka att de samtidigt  som jag kör cykelintervaller plockar fram skurhinken och ställer den max en meter från mig…🙄




Lite därför, pga det svettproffs jag är, som jag la mestadels av cykelintervallerna efter det där Grit strength-passet för annars hade  jag garanterat halkat och slagit ut tänderna på skivstången. Eller något ännu värre…😳


Det där passet är förresten tokskoj! 30 min. på absolut maxfart. Den som inte är svettig och har darr i benen efteråt har fuskat!

Kram från Ingmarie

Halmstad dag 3

Jag vet inte hur många gånger jag sprungit på Prins Bertil-stigen men de är snudd på oräkneliga. Ändå tröttnar jag aldrig! Mer än möjligtvis på den där asfaltsrakan vid Grötvik om det regnar och är motvind. Eller haglar/snöar. Då får man plocka fram de allra fetaste hornen.😜

Totalt är den ca. 18 km. Start vid slottet inne i Halmstad och ”mål” vid Tylösand men man kan bygga på och göra den i princip hur lång som helst. Eller springa bara en del av den om man som jag vänder efter ett tag. 🤗



Den är otroligt vacker och varierande. Platt, backig, djup skog, öppna fält, havsvyer, sanddyner, bebyggelse, öde och stig/grusväg i princip hela vägen.











Ryggen var med mig i dag också. Drygt 90 min. sprang jag + lite gåpauser där det var asfalt. Så jäkla glad och tacksam!


Det har varit härliga Halmstad-dagar men nu är det slut på hotellfrukostar, bäddad säng och magisk balkongvy. I alla fall för denna gången.


Som för det allra mesta åker jag tåg, Gillar ju det. Hinner en massa utan att behöva varken få rumpskav eller avbrott. Jag behöver egentligen inte göra ett skvatt om jag inte vill.😍Dessutom får jag fika gratis.😁


Tack för denna gången Halmstad! Ses snart igen!💕

Kram från Ingmarie

Halmstad dag 2

Du som är/ har varit i Halmstad vet. Ni andra stackare får trösta er med att ni har något att se fram emot för ett besök här är något alla borde ha på sin bucket list. Särskilt på våren och sommaren. Det är smärtsamt vackert och mina gamla löprundor är om möjligt ännu mer magiska. Kanske därför det trots allt blev så bra löppass. De första 20 minuterna var nämligen trögare än en gammal enväxlad tantcykel i uppförsbacke. Men sen bara vände det! Och jag fattade som vanligt ingenting. Det går löjligt långsamt men vem bryr sig liksom? Jag springer ju!😃








Inte konstigt man får kraftiga vårfeelings! Det märks på hästarna med för jösses vad de fäller! Jag var med mamma ute i finaste stallet för att mysa. Och för att jag skulle få ”hästa ner mig” lite.😍 Nu är abstinensen åtminstone tillfälligt stillad.


Att vara ”hemma” innebär inte bara att man hittar överallt, vet var guldkornen finns och kan träffa familjen nästan hur ofta dom helst. Det innebär ju även att man har ett uppbyggt nätverk för diverse behov och härliga klubbisar att leka med.

Om Sara var lite svårövertalad till att haka med på sitt första riktiga yogapass i går så är hon desto enklare att övertala till i princip vilket träningspass som helst. Det är inte utan anledning hon klarat flera Ironman om jag säger så… Så det blev först gymet och sen bassängen. Igen! Mitt 5:e simpass denna veckan kom jag på. Och det gick bra! Kanske kan bli simfolk av mig med en dag. 😁 Micke Morin var också med men körde sitt eget lilla pass medan jag och Sara körde skojiga drills. Jag lärde mig massor av nya saker och vi var i tills vi blev mer eller mindre utkastade.😜




 Finns absolut inget att klaga på för så bra är det här.💕


Kram från Ingmarie

Födelsedagsparty med extra allt

Jag är en oerhört lyckligt lottad människa på många olika sätt och vis. En är att jag har vänner som Annelie som bjuder med mig på födelsedagskalas extra allt.💕 Hon är en av mina stora förebilder och inspirationer här i livet. Annelie har visat att man från ett liv med missbruk, cigaretter, icke simkunnig och ett fysiskt vrak kan bli både fri från droger, Ironwoman och framgångsrik entreprenör. Det här är tjejen som bl.a kör de tuffaste loppen, ordnar välgörenhetslopp och har två superpoppis poddar. Swimrunpodden och Beroendepodden. Verkligen lyssningsvärda!

Hur som helst var gänget som skulle hänga med sådana där som tuggar trail-löpning till frukost och då gärna minst 5 mil. Ja du fattar va? Jag är ju inte bra på någon av de där grenarna även om min rygg är på superbra humör.

Men det är en annan grej som utmärker alla de här människorna, precis som alla mina riktiga vänner. De är otroligt snälla, omtänksamma och ödmjuka. Så därför var det faktiskt inga som helst problem för mig att hänga med ut i skogen trots snår, rötter, klippor och annat bröte.


Och vilken  runda vi fick!  Jag, Annelie, Anders, Paula, Mikaela, Fredrik, Malin (en bit), Jan-Erik och fyrbenta Vanja. Grusvägen till Hellas och sen på trails runt sjön. Roligt, njutningsfullt och vansinnigt vackert!







En annan bra grej med gänget är att det finns fler som gillar att Sprada. I alla fall två. Annelie och Paula. De där brudarna är stentuffa! Hoppar hämningslöst rakt ner i vattnet och Annelie t.o.m simmade lite. Så tuff är då inte jag. Jag håller huvudet torrt.






Till mitt (feg-)försvar så ”fuskade” jag dock inte med någon bastu efteråt. 😜 Däremot myste vi alla en stund inne i det superfina caféet. Fattar inte hur jag lyckats att aldrig ens gått in där förrän nu. Kan man få pris för en sådan dumhet? 😳

Go rumpvärmare.😍

Paula, Jan-Erik och Mikaela.

Jan-Erik.

Fredrik.

Anders

Annelie.

 

Det gick riktigt bra att kuta hem sen med. Faktiskt så bra att jag tog en omväg! Heja ryggen! Igen.😊

Och heja vädret som höll sig lugnt ända tills jag skulle cykla hem från Hot vinyasa-yogan i Sjöstaden.


Tur det var mycket uppför så jag höll mig varm. Och i skogen så det blev lite lä.


Och att jag byltat på mig. Massor!


Men jag röstar för vårvärme. Omedelbums!

Kram från Ingmarie